Come back.
Jag har nog inte ont i halsen idag! Så gick mina tankar i torsdags när jag bestämde mig för att vara med på träningen. Kände mig faktiskt mycket bättre. Sedan kan man ju undra hur mycket det betyder egentligen. Efter jobbet ringde jag Malte och föreslog att vi skulle ta en prommis innan träningen i solskenet. Vi hade ju inte kacklat ordentligt på ett tag! Sedan kom jag på att det inte gick så bra förra gången vi bestämde samma sak; vi hann inte. Vi bestämde även att vi skulle ta det lite lugnt eftersom både var småkrassliga. Jag avslutade samtalet med att säga vi ses på träningen.
Malte: - Du sa ju att vi skulle ha en dejt?
Jag: - Ja men sedan ångrade jag mig.
As simple as that. Innan samtalet var slut hade jag dock ångrat mig en gång till så det blev en prommis trots allt. Inte för att Malte inte har någon talan.
Som väntat var det roligt att vara tillbaka! Alldeles för roligt. Jag skulle ju inte vara med på flås-övningarna. Men sedan så började vi med en spelövning och jag kunde ju bara inte gå av direkt. Skott- och teknikövningarna var riktigt roliga! Så härligt att få känna på bollen. Man vet inte hur mycket man saknat det förrän man spelar igen. Samtidigt som jag vet att det inte är värt det om man blir sjukare ännu en gång. Det finns så mycket mer än fotbollen som blir lidande av det. Jag är trött på den här skiten nu! Vi får la se. Match på söndag. Kom igen.
