Kick:ass uppsats KLAR!

Jag blev helt gråtfärdig när jag på tunnelbanan till jobbet imorse gick in i Dropbox på mobilen, och såg pdfen som Mattia lagt in. Så himla fin framsida hade han gjort. Och allt annat är så fint. Och kändes så bra. Fasen, vad stolt jag är över oss.

Eftersom vi har köttat rejält de sista veckorna och jag inte riktigt kommer ihåg när jag var ledig en hel dag senast, har det släppt lite idag. Så har inte alls varit effektriv utan bara helt karatetrött. Jag har kämpat för att hålla mig vaken ända till klockan 21, så nu ska jag slockna. Det är okej att vara trött och ineffektiv när man precis har laddat upp det största arbetet man någonsin gjort, och kanske någonsin kommer att göra.

Overklig känsla.


Mysig tunnelbana!


Jag ska slänga min att göra-lista.

Jag har en att göra-lista inför Australien. Den kostar på tok för mycket. De senaste dagarna har jag lagt 4000 spänn på ett visum och 2000 på en reseförsäkring. Jag trodde väl att visumet skulle kosta max en tusing och reseförsäkringen hade jag inte ens tänkt på. Himla typiskt!
 
Så Malte föreslog att jag skulle slänga resten av listan. Låter just nu som ett rimligt förslag.

En märklig sak hände just.

Jag gick ner till "biblioteket" för att låna en metodbok. Det finns några skåp med kursböcker, och jag vet att den jag ville ha står i skåpet längst in. Det satt två små pojkar vid ett bord framför skåpet (lite lagom trångt med tanke på att det inte finns någon plats för oss att plugga på skolan).
 
Jag (glatt): Hej! Ursäkta, jag ska bara ta en bok här inne...
Glin #1 (flyttar på stolen och muttrar samtidigt): Igen? Det var ju lite otaktiskt...
 
Jag trodde förstås att han menade att de hade satt sig lite otaktiskt precis framför skåpet.
 
Glin #2 till Glin #1: Men det här är väl en annan?
 
Båda kollar på mig.
 
Jag: Menar du mig?! Nej, jag har inte varit här förut. 
Glin #1: Öh... nähä. Jag trodde det var du. 
Jag (kan inte låta bli): Men Gud vad drygt sagt av dig om det hade varit jag!
Glin#1: ...ja...
Glin #1 (blir plötsligt väldigt intresserad av att kolla in i skåpet): Vad finns det för böcker där inne egentligen? Vad onödigt att man köpte managementboken när den finns här.
Jag: Ja minsann. Där är min! Om jag bara får komma åt och ta den här lovar jag att inte komma tillbaka och störa dig mer. Tack! Hejdå!
 
Det är säkert såna som han som brär på skolans negativa rykte. Tyckte allt att han kunde få veta att han var en otrevlig person. Har lite svårt för såna, om de är det i onödan. Och om man bara måste vara dryg, kan man väl för faan se till att det var samma person innan man häver ut sig något sådant där. 
 
Inte för att jag tog illa upp. Tyckte mest synd om den lilla kraken som inte vet hur man beter sig.

Fånge #1337.

Så här blir det när man spenderar en hel helg i skolan.

Fast vi kallade det för kick:ass-helg, eftersom den kom till på grund av kick:ass-uppsats. Jag gillar vår nya stavning av kick:ass. Den känns som en frisk fläkt i uppsatsdjungeln. Mindre än en månad kvar till deadline. Hua.


Tyska drag.

Med tanke på hur mycket jag gillar struktur är det inte konstigt att jag klär i mustasch! Nästan så mycket att jag faktiskt bär upp mitt efternamn.


Kommer jag verkligen palla att plugga så här mycket?

Jag har nu fått ett erbjudande av mitt universitet i Australien att få studera där. Ja tack! Känns plötsligt lite mer verkligt igen. Fast liksom... för bra för att vara sant. Man kunde kolla in schemat också. Jag trodde knappt mina ögon. Va! Den här mängden är helt orimlig!
 
 
Återigen lite för bra för att vara sant. Funderade på att byta min fredagskurs till en tisdagskurs för att vara ledig torsdag-söndag, men tyckte inte de kurserna verkade lika kul. Så struntar nog i det. Det kan ju vara bra att komma in till skolan fredag morgon för att stämma av vilken strand grillfesten ska vara på under kvällen liksom.
 
Jag måste även få informera om att det är TVÅ veckors MIDTERM BREAK i april. Tjohoo! Lov? Vad är det? Det slutade vi med efter gymnasiet. För det tredje: för bra för att vara sant.
 
Lite sol, strand och bad på det och livet kommer förmodligen att vara jättejobbigt.

Min lilla mamma!

Satt just och kollade igenom lite gamla bilder och hittade den här.
 
Min fina mamma! Och lilla jag. När man ser den kan man nästan förstå att minst 90% av min DNA kommer från den här kvinnan. Men inte allt. Fick synfel av pappa också!
 
 
Åh nu fick jag en liten sakningsattack! Det händer ibland. Fast de bara är två mil härifrån och jag pratade med både mamma och pappa idag. (Frågade bland annat om tips på vad man skulle göra om man råkat tappa en matlåda med ravioli upp och ner på en hyresvärdens vita matta när man skulle ställa in den i mikron...) Men har inte träffat dem på typ...tre veckor.
 
Jag tycker väl bara om dem väldigt mycket helt enkelt. Världens bästa päron.
 
(Obs: Vanish + tvättid 30 minuter senare --> kritvit matta, som ny faktiskt, utan spår av ravioli)

Tillit.

Jag och Malte har nu bokat ett flyg som ska ta oss från Sydney till Cairns. Därifrån ska vi sedan åka neråt längs stora barriärrevet. Man tror att vi har fattat, fast det har vi inte. Kommer väl lagom till att vi sitter på planet dit. Att jag ska stanna kvar fem månader till när
Malte åker hem, tror jag inte heller att någon av oss kommer förstå förrän jag står där och vinkar farväl med näsduken i högsta hugg.

Anywho. Den här gången betalade vi inte via doodle.com, men bokade via bravoflyg.com.

Känns bra att vi har lagt våra sista guldpengar i händerna på så uppenbart seriösa och trygga företag.


Optimal kompensation?

Jag kom hem från skolan i lagom tid för att inte hinna laga mat. Ska spela fotboll ikväll, så var tvungen att äta pronto. Hittade en burk ravioli i skåpet från Ica Basic. Den tar vi.

Fast det kändes lite trött förstås. Så jag öppnade kylen och hittade tomat och mozzarella. Lite balsamvinäger på det och vatten till, saken är biff. Eller vad det nu är i (tänker inte kolla innehållsförteckningen).


Hasse och Tage har lagt ett ägg!

Det är ju helt klart en mening jag aldrig trodde att jag skulle uttala. Men det är lika sant som det var sagt.

Mammas papegojor har alltså lagt ett ägg i hörnet bakom buren. Men förstagångsföräldrar som de är verkar de inte fatta att de ska ta hand om ägget. Inte så konstigt med tanke p att Hasse misstänktes vara utvecklingsstörd och skickades på camp. Men mamma ska byta ut det mot ett marmorägg, för hon vill inte ha några fler fåglar. De märker förmodligen inget.

Jag går som bekant inte ihop med dessa fåglar. De är tråkiga, fattar ingenting, och sjukt otrevliga. Ungefär som pendeltågsfolket på eftermiddagen. Det var nog just därför som pappa hade sagt till mamma "vi föder upp den och ger den till Sara".

Tack pappa. Jag älskar dig också.


Åååååka pendeltåg.

Det har vi gjort i flera dagar, jag och Mattia. För att samla in svar till vår uppsats. Jag har blivit förvånad över att många är så trevliga och vänliga, även om man får många nej förstås. Det var förra veckan. Då var vi taggade (även om jag var livrädd i början) och körde på. Det gick bra. Vi höll på att hamna på ett tåg mot Gävle då Mattia sprang i full fart tvärs över plattformen i Upplands Väsby innan jag såg att det Upptåget och hindrade honom från att gå på. Det var kul. Förra veckan fick vi in våra drygt 400 svar, utan att ens bli avslängda en enda gång.

Idag skulle vi komplettera undersökningen med ca 100 svar. Det var eftermiddag. Mattia råkade ta med sig sitt stora paraply, varför vi kom på den briljanta idén att fråga en butik på Cityterminalen om vi fick lämna hans paraply där en stund. På Pressbyrån sa de blankt nej, det var till och med förbjudet att glömma ett paraply där, men på Gateau sa de ett förvånat ja. Tack. Sedan skulle vi bara samla in svaren lite snabbt. Det gick skit. Folk var så fruktansvärt otrevliga. Jag ville bara sluta, åka hem och fortsätta imorgon förmiddag då folk verkar vara trevliga och pigga. Sedan tänkte jag att jag skulle sluta ta det personligt, och mer tycka synd om personer som har ett sånt liv så att de måste vara otrevliga mot en glad och städad tjej på tunnelbanan som säger hej. För att understryka vilken skitdag det var tappade jag vid ett tillfälle alla enkäter på pendeltågsgolvet och alla blandades huller om buller, ifyllda och tomma. Va faan. Men vi gjorde det. Fick in alla svar.

Jag är stolt över oss. Nu ska vi ösa SPSS och knäcka den här uppsatsen!





 


Jag tror jag behöver vård.

Va! Har det gjorts en Bond-rulle? Vad sjukt!

 
Sedan kom chocken. Jag hade läst BOND-rulle, som i Bonde ni vet. Men jag förstod sedan rätt snabbt att det var Bond. Som i Bond. James Bond. Oj.
 
Var tvungen att berätta det för min Bonde-allierade Lisen. Fick detta till svar: 
"Det gjorde jag också tidigare idag! Jag tänkte att jag skulle säga det till dig, men att det var lite väl långsökt så jag struntade i det. Dags att söka hjälp snart tror jag."
 
Great minds think alike. (Både gällande Bond-filmer och att det är dags att söka hjälp.)
 
 
 
 
 
 

Snöar det inomhus?

Nej. Inte än. Det är bara jag som varit ett ärkepucko.

När jag tvättade förra veckan skulle jag vara smart. Jag tänkte INTE tvätta kavajen med mina stickade tröjor, för då skulle den bli luddig. Så jag tvättade den helt själv. Gissa om jag blev förvånad när jag öppnade tvättmaskinen och såg att den var helt vitprickig.

Jaha. Man skulle ha kollat fickorna och rensat dem på papper.


 

 

 


Identitetskris runt hörnet?

Jag har fruktat den här dagen länge. Dagen då jag tror att mitt inskrivningsnummer faktiskt är mitt riktiga personnummer. Efter 4,5 år dök den skrämmande nog upp.
 
Jag blev faktiskt lite chockad, även om jag inte blev förvånad. Sedan dagen du skrivs in har du bara en identitet: ditt inskrivningsnummer. Allt annat raderas. Är oviktigt. Irrelevant. 
 
Så frågan är - vad kommer hända när jag blir klar, tar examen och inte längre är 21499? Kan bli en värre form av identitetskris faktiskt. Tur att ingen annan lär få det inskrivningsnumret på några hundra år i varje fall... då hade någon form av svartsjuka och rivalitet kunnat uppstå.
 
Skönt att man inte blir hjärntvättad på min skola i varje fall.

Om

Min profilbild

Plato

RSS 2.0