plato.

Jag borde sova. Jag är inte trött. Kan bero på att jag sov typ tolv timmar natten till idag. Men ändå. Måste vara stark imorgon igen. Har börjat tentaperioden igen här. Det första som händer nu efter jul är två kurstentor. Jiiiha. Och jag kan ju inte direkt påstå att jag är sugen på att dra igång igen. På max.

Under terminen kör man ju bara på hela tiden. Nu har jag varit ledig över jul och upptäckt att det är förbannat skönt att inte göra så mycket. Eller rättare sagt att bara göra det man känner för. Men det funkar ju inte riktigt så, det vet ju jag med. Så klarar man ju inga kurser. Drömde här om dagen att det var tenta idag i organisering och att jag inte kunde någonting, att jag bara hade pluggat redofin. Det fanns ingen plats till mig så jag missade en halvtimme och fick skriva i korridoren... En kaoskänsla jag inte vill uppleva igen i verkligheten. Den var sjukt verklig, trodde att det var på riktigt. Puh säger jag bara!

Det gick ändå bättre än förväntat idag, förutom att jag knappt kunde vakna imorse trots att jag somnade halv tio igår kväll. Satt i biblioteket i centrum, i tysta salen. Får lite juridikkänslor från förra året, känsla av att litteraturen aldrig går att läsa ut, men annars är det bra. Det finns inget annat att tänka på, man sitter bara och koncentrerar sig. Lunchade med Paulo, Lollo och Rebecca. Riktigt roligt, förutom att det var glas i maten. Som tur var skadades ingen mer än mentalt (jag tycker fortfarande det känns som glas mellan tänderna, fast det var Lollo som fick biten och jag bara lite knaster mellan tänderna). Paulo berättade lite om hennes två månader i Indien, Rebecca om simlivet i USA och Lollo om pluggander i Gävle. Som sagt härligt när folk vänder hem över jul! Tråkigt när de åker igen. Men Paulo ska ju börja plugga här i Stockholm och det tycker förstås jag är roligt!

Och Annisn kom förbi en stund på kvällen. Härligt att träffa så mycket vänner nu för tiden! Har varit lite bortskämd på senaste måste jag säga. Nej, nu måste jag försöka sova lite... Lala salama. 

Jag älskar att alla bortflugna oftast kommer hem lite över jul. Fick chansen att träffa mina gamla goda kompisar Becca, Annisn, Mallan (?), Mikizen och Limpan. Det var mysigt. Fick se Henke och Beccas lägenhet, den var ju verkligen hur fin som helst. Tror helt klart på indiskt tema! De tre skönheterna nedan åt sushi medan jag åt en ölkorv och clementiner. Lite senare anslöt M och L och vi var fulltagliga! Det är så mysigt att sitta och prata om allt och inget. Eftersom vi ses alltför sällan allihopa finns det alltid mer att prata om än det finns tid... men man får göra det bästa av situationen! Jag njöt i alla fall av härligt sällskap och varvande av sjuka och mindre sjuka diskussioner. Jag har saknar er tjejer!

Jag har fått ett antal pikar om att jag inte skrivit om min födelsedag. "Du kan ju inte bara hoppa över det!" Det har jag inte. Jag har bara inte... gjort det än. Men nu så!

Det började med att stora tjocka släkten skulle komma hit på lite fika. Det tar alla liksom för givet i min släkt, att det är lite kalas när alla fyller år. Det är ju mysigt att träffa alla förstås, så jag håller fast vid traditionen. Jag är faktiskt inte förtjust i princesstårta, så tänkte göra en pappa special. Det är bara ett problem med mig. Jag har inte så bra tålamod. Därför antar jag att allt som mamma och pappa och morfar och alla över 22 har gjort hundra gånger minst, ska jag kunna göra perfekt på första försöket. För jag gillar inte att inte kunna saker. Vill vara bäst direkt. Ni ska se pappas tårtor. Det finns inga finare. Han kan stå i en timme och bara stryka grädden så att den blir millimeterrak. Jag hade varken tid eller tålamod eller precision att göra det, så bestämde mig för att göra en alldeles egen variant av liknande tårta. Det är väl ändå innehållet som räknas?



God blev den! Och farmor berömde mig flera gånger för min fina tårta. Så det så. Allt var trevligt utom den jobbiga paketöppningen när alla sitter tysta i en ring och stirrar på mig. Jag öppnar det glittrande pappret och så ska man bli så där jätteglad varje gång... det är ju inte det att man inte blir glad, men det känns nästan tillgjort tillslut. Tänkte öppna direkt när folk kom för att slippa detta jobbiga moment men höll på med tårtan då så hann inte... Men överlevde detta också. Fick en ascool chockrosa rullväska som jag ska ha som handbagageväska ner till Spanien!

På kvällen hände det! Min spontana födelsedagsfest som jag kom på typ en vecka i förväg. Trots detta kom många goda vänner, även om några guldklimpar fattades förstås. Berget, den blivande polisen, flåsade allra mest när han gick upp för våra horribla trappor. Inte okej! Sandy och Lisen körde på tema (självklart) och de var riktigt fina tomtar!


Sandy åt just något äckligt (inte bakat av mig)



De hade bakat finfina presenter till mig och jultemat lyste igenom. Jag fick även glögg, glöggkoppar, pepparkakste och Dooleys. Jag hade fixat bål med smoothie-mixen som legat i vår frys sedan i somras ("älskling kolla vad jag köpte! två påsar smoothie-mix! det var extrapris på jobbet!") och fick även ett roligt alias-spel som testades framåt småtimmarna. Jag hade även satt upp en lapp i trapphuset att det "bara var att komma upp om vi var för högljudda eller om de bara ville ha en drink". Var lite rädd att det skulle komma någon, då vi bland annat har en väldigt social dam snett under oss. Skulle bli lite awkward. Men det kom ingen. Vad konstigt egentligen att man skriver sådär om man inte menar det? Typiskt Sverige, är det inte. Eller så är det bara jag.



Min ena bror kunde inte komma då han varit på rockkonsert och fått hjärnskakning. "Var det den vilda eller den lugna!?" fick jag frågan. Den lugna. Men jag fattar verkligen inte grejen. De hade kört en, som mamma kallade det, knuffring. Man står i en ring, och så går man in i ringen och knuffas och slåss (på skoj?). Han hade visst slagit ihop huvudet med någon och mådde nu skit. Hur kan man riskera syrrpans fest för något sådant? Don't get it. Tyckte det var väldigt tråkigt att han inte kom. Men den andra var här och representerade helt klart för bådas del. Han presenterade sig som min syster och var i toppform. Försökte lära sig alla namn och tillslut blev jag rätt impad att han kunde alla.

Mattias: Min lillasyster är 23.
Maggan: Va! Är din lillasyster 23! Hur gammal är du egentligen?
Mattias: 25.
Maggan: Då är du lika gammal som Melman, gamla gubbar. 
Och så skrattade han. Sådär hjärtligt med glimten i ögat. Den stora lilla 18-åringen.

När de flesta gått roade vi oss med att göra fladderläppsbilder och skaka-ansiktet-kort. Powell lyckades med några riktigt skeva bilder och om jag hade lite mindre hjärta skulle jag med glädje sätta ut dem här. De som vill ha dem för speciella tillfällen får maila till mig så ska jag se över saken!



Jag tyckte det var ett riktigt roligt sammanträffande att jag hade en rosett på klänningen eftersom jag fyllde år.
Jag: Kolla vad smart! Det är som att jag är ett paket.
Melman: Jaha, så vem som helst för öppna dig då eller?
Visst är det härligt med killar som har humor.





Tillslut var det bara jag Melman och lillebror kvar. Mamma hade lovat att komma och hämta bror. Han försökte ringa men det bröts typ. Mamma ringde hem och jag svarade. Hon undrade om hon skulle komma och hämta honom.
Jag: Ja, det tycker jag.
Mamma: Vaddå då?
Och jag hade ju tänkt hela tiden att jag inte ville släppa ut honom på gatorna eftersom han var ganska förfriskad, även om han säkert hade klarat sig galant, så farligt var det inte, säkert bara överbeskyddande syrra (om man tänker på vilka tillstånd man själv varit i och klarat sig hem själv)... Men när mamma frågade sådär kunde jag bara inte säga det. För att jag tänkte att då skulle hon bli sur på mig för hon skulle tro att jag hade supit ner honom, vilket jag faktiskt inte tyckte att jag hade gjort... Så det blev bara:
Jag: Nej, men det är ju rätt svårt att ta sig hem härifrån själv. Då måste han byta buss och stå och vänta i säkert 20 minuter...
Vilket är sant. Men ändå. Det var en lite konstig känsla som dök upp det där samtalet. Vet inte om det var mammas misstänksamma tonläge eller om det var någon liten djävul inom mig som viskade.

Det var i alla fall en mycket rolig kväll och jag är väldigt glad för alla kära vänner som kom hit!

Det är väl klart att jag fick en liten minisläng av svininfluensan av vaccinet. Vem trodde något annat? Jag började nästan tro att jag skulle klara mig när jag inte känt något på hela kvällen och gick och la mig. Måste snubblat på mållinjen. Kände i natt att det inte var riktigt bra, smygfrös lite grann. Frös och svettades. Vaknade vid halv åtta för att gå upp och åka till skolan. Mådde lite konstigt, så tog tempen. 38.6 grader. Fan. Svinisen tog mig.

Melmans kommentar när jag kom hem var: "Det var ju givet att du skulle bli sjuk." Och det stämmer ju. Det var ju givet. Jag hatar att vara en vekling! Kunde inte gå till secondhand-affären med världens kortaste öppettider och köpa julgransfot och Lisen kan inte heller komma hit och kolla på valet i Bonde. Vi som har planerat det länge. Dagen har gått riktigt långsamt och jag har inte orkat plugga ett skit. Men enligt rapporter från skolan hade de inte heller en produktiv dag. Arvid hade kommit vid elva, spelat spel till tolv, de hade ätit lunch, sedan hade han kommit på att han hade glömt böckerna hemma. Åkt och hämtat dem, för att komma fram till att han verkligen inte orkade plugga.

Jag får ta igen det en annan dag helt enkelt. För idag är en stor fet värdo-dag.

En morgon för några veckor sedan satte jag på mobilen och fick ett sms av mamma som hade skickats kvällen innan. "Är du vaken?" Jag fick förstås för mig att något hemskt hade hänt eftersom hon hörde av sig så sent. Bilderna som avlöste varandra i mitt huvud blev värre och värre. Kom på att det var storm i Skåne, och pappa som skulle åka bil till just Skåne den kvällen! Såg bilder att han hade krockat och åkt av vägen och allt möjligt... Kan ha att göra med mina tidigare bilupplevelser, men det var inte en lugnande tanke just då. Kunde knappt äta någon frukost. Skickade sms tillbaka men hon hade inte på mobilen.

Precis när jag ska gå ringer hon. Jag svarar snabbt.
Jag: "Har det hänt något?"
Mamma: "Nej, varför tror du det?"
Jag: "Tänkte att det var något viktigt när du ville prata så sent!"
Mamma: "Jaha. Nej. Jag ville bara berätta att Hasse är en tjej."

All vånda i onödan. Hon ville alltså bara komma med nyheten att de på campen upptäckt att Hasse är en tjej. Jag skrattade högt. Tjejerna brukar ha några ränder på stjärtfjädrarna, men man kan tydligen inte se det på den här färgen. Det var därför de hade trott att det var en kille. Tji fick alla. Hon betedde sig tydligen väldigt mycket som en tjej. Så vad skulle hända nu? Skulle de döpa om honom? Eller jag menar henne. Kan fortfarande inte riktigt hålla isär det där. Till vaddå, Hasselina eller??

Förra veckan fick jag ett sms om att Hasses pojkvän Tage skulle komma. Tage skulle vara tamare än Hasse. Grå och fin. Vilken tur att jag skulle dit den kvällen så att jag fick träffa dem!



Som ni ser på min halsformation var det lite läskigt när de kröp runt på axlarna. Tage var väldigt intresserad av Hasse men Hasse sa ifrån. Jag tycker de är söta! Och Hasse är inte sådär asocial och tråkig längre, även om hon är lite skrajsen. Tänk. Att Tage är kär i Hasse är nog en fras man inte trodde att man skulle höra.


Pip piiip! Kvitter. Hasse i gult och Tage i grått.

Ikväll har vi skickat iväg vårt projektarbete i kursen management: organisering, ut i cyberspace. Läskigt men också välkdigt, väldigt skönt. De senaste veckorna har man i princip helt ignorerat red och fin-kursen för att bara kötta projekt. Men nu är det alltså klart och vi kan inte stirra på det i ännu fler timmar. Eller jag tänker i varje fall inte göra det. På måndag är det projektkonferens och vi ska stanna tiden och klämma in hur mycket som helst på 20 minuter då vi ska presentera en annan grupps arbete. Man får cirkus fem minuter på sig att beskriva deras arbete, sedan skall det bli diskussioner. Detta ska vi fixa imorgon så att jag kan få en pluggfri 22-årsdag!

Jag fick just ett väldigt infall att jag skulle vilja läsa en skönlitterär bok. Så här när det närmar sig jul. Det är natt dygnet runt och det vore roligt att läsa något där inte orden implementera och hävstångssambandet inte finns med hela tiden. Här även lärt mig ett nytt ord idag (som jag hoppas att jag aldrig kommer använda för ingen normal svensk förstår det). Rudimentär: outvecklad, förkrympt.

Behöver det nämnas att det var en typ etisk filosof som uttalade sig?

Sitter och skriver på min del av projektarbetet. Slaskdelen. Där allt det viktiga står. Väldigt odefinierat, men ändå klart och tydligt. För det ska vara empirisk beskrivning.

"Ska jag ta barbapappa i slaskdelen?" frågade jag förra veckan på väg hem från en företagsintervju till projektet. Det ska jag. Och en massa andra saker. Allt som ingen annan skriver om som är relevant.

Klart som vårt vatten hemma i kranen just nu? I såna fall är det inte så bra eftersom det är brunt som coca-cola. 

Over and out.
Slaskis