plato.

Jag vaknade imorse och insåg rätt så snabbt att det var för ljust för att vara klockan 07.00. Eller kan man vakna så här utvilad innan klockan 07.00? Inte så troligt, varför ett orosmoln ligger sig som en klump i magen. Tryckte på mobilen och den var stendöd. Förstod då varför jag inte vaknat tidigare. Alarmet hade dött i takt med telefonen. Hur nu det kan hända när batteriet hade över 60% igår kväll. (Första gången jag blev riktigt arg på min iphone. Riktigt arg. Som att den vore en person.) Jag sprang upp och försökte hitta en klocka. 9.15. 9.15!

Min grupp skulle ses i skolan 9.00 för att vi skulle hålla i ett seminarium på två timmar med start 10.15 om market strategies. Jag vaknade 9.15. Fick halvt panik, och var halvt glad att jag skulle hinna i tid till seminariet. Det tog ungefär tio minuter för mobilhelvetet att ladda sig tillräckligt för att jag skulle kunna starta den och ringa till min grupp och berätta att jag var på väg men ur tid.

Lagom uppspeedad och svettig var jag när jag kom fram, men det gick bra. Vi gjorde "Knuten" på ett väldigt metaforiskt vis, vi förklarade (försökte) de fyra artiklarna och sedan så spelade jag Magnus Härenstam i vårt hemgjorda Jeopardy. Det var hetsigt som befarat och vinnarna fick godis. 

Så jag tror ingen riktigt utom jag själv märkte hur upp och ner dagen hade börjat. Alltid något.

Att det är rätt så skönt att bo själv. Varför? Jag får bestämma allt helt själv!

Jag kan vara ensam när jag vill, jag kan fixa sällskap när jag känner för det. Jag får diska när jag vill och lyssna på hög musik när jag vill utan att känna att jag stör någon annan (i lägenheten i varje fall). Jag kan gå på toaletten med öppen dörr om det skulle kännas lockande, och jag kan sova hur länge jag vill utan att någon gör smoothies i köket så att jag vaknar.

Det ska bli intressant att se hur länge det håller i sig. Jag brukar tycka om att vara med andra människor mer än att vara själv, men det är lyx att ha den möjligheten. Det är första gången jag bor helt själv sedan jag flyttade hemifrån för tre och ett halvt år sedan. Spännande! Jag har inte riktigt kommit fram till vad man gör om man blir rädd, får för sig grejer som jag kan göra ibland. Men. Det löser sig. Jag ska nog kunna ta hand om mig själv.

Så fantastiskt smart sätt att få människor att agera mot eventuella lagändringar som kan förbjuda... det fria ordet? De stängde ner hela Wikipedia i 24 timmar. Alla får testa hur det skulle kännas att vara utan Wiki. Och det är inte roligt. Men smart, så smart.

I måndags morse vaknade jag halv sju, gjorde mig i ordning i lugn och ro, och var först på jobbet vid åtta. Hade en väldigt bra arbetsdag. Pratade med chefen om nu och då och framåt, vilket var skönt och bra. Allt börjar ju bli så otroligt spännande nu när det börjar närma sig release för vår älskade app. Det var väldigt roligt att träffa kollegorna igen i vårt lilla företag, och förstås att vara tillbaka och fortsätta med det jag höll på med före jul. Då var det för mycket att göra på för lite tid, och eftersom jag kände att jag både ville jobba mer och plugga mer än jag hann fick jag en halvdan känsla. Även om det inte verkar som att de på jobbet instämmer, vilket förstås är skönt. Men det är inte roligt att känna så själv. Därför känns det superbra att det är någon vecka till skolan börjar och jag kan fokusera enbart på jobbet.

Jag gick från jobbet från fem. Åtta till fem. Som det ska vara. Jag låtsas nu att jag har pluggat färdigt och har fått mitt första "riktiga" heltidsjobb. Det känns så otroligt skönt och roligt att jag inte vill tänka på att det är ett och ett halvt år kvar att plugga. Även om det är fantastiskt roligt och lärorikt att plugga marknadsföring så börjar man bli lite mätt på att plugga efter 3,5 år. Eller ja... 15,5 kanske är mer korrekt. Samtidigt så ska man ju jobba hela livet så what's the rush?

Drömmen höll dock inte i sig så länge. Nu har jag blivit pangförkyld och kan inte gå till jobbet. Jag fick order om att inte jobba hemifrån utan bara vila, så ska försöka. Det är dock lite svårt när jag ska flytta på lördag och knappt börjat packa... så får packa lite och sedan pausa när jag blir för trött.

Synd att jag har packat ner alla filmer bara.

Solen återvände och gjorde det med besked de sista dagarna. Vi på en fisketur med trolling (spöna åker efter båten när den åker) och bottenfiske, vilket var väldigt roligt även om man förstås hade velat få lite mer fisk. Pappa fick upp en en meter lång baracuda på trollingen, och jag fick dra upp en stor tonfisk. Jag har aldrig riktigt tänkt mer på tonfisk än att de är en sörja i en konservburk man helst inte vill äta. Men de var rätt tjusiga. Vi snorklade lite också vid Chicken Island, vilket var fint. Jag var först lite skeptisk mot det där att fiska och snorkla på samma tur, men eftersom det var på olika ställen kändes det helt okej. Ingen fisk bet mig i tån. Det var bara en som bet mamma på magen. Mammas kamera har även de flesta bilderna, men här har ni några.

Happy New Year! Det blev en intressant nyårskväll, skild från de nyårskvällar jag är van vid. Det var buffé på hotellet, och det bästa var självklart att man fick en stor nyårshatt. De uppträdde på scenen och till att börja med var musiken så hög att vi var tvungna att skrika trots att vi satt en bit ifrån. Och högtalarkvaliteten var inte den bästa heller. De sjöng, dansade i fina kläder och körde en rolig namnlek. Eller "programledaren" var rolig. Vi åt mat och drack lite öl och gick sedan ner mot stranden.


Det ser värre ut än det var, jag lovar.

Vi köpte ljuslyktor och gick ner mot stranden. Det var helt magiskt. Det gick inte att fånga på bild, utan måste upplevas. Alla ljuslyktor som stiger mot skyn och sedan dras ut mot havet. Det var så vackert. Jag hade kunnat stå där hur länge som helst kändes det som och bara titta upp. Jag blev förtrollad. Samtidigt som jag blev livrädd för alla raketer som förekom. Jag trodde lyktorna var istället för raketer, men så var det ju inte. Många smällde av tre meter upp i luften och det var fullt av thailändska barn som höll på med raketerna. Jag fick nästan panik och ville gå därifrån, samtidigt som jag ville stå kvar och titta på lyktorna så länge de fanns.



Vi var tillbaka på balkongen när tolvslaget kom. Rakteterna smällde fruktansvärt högt, som om det var hemmagjorda bomber, och det ekade också mot berget som vi bor bredvid vilket gjorde det hela ännu mer mäktigt. Vi skålade i Kamikaze, Screwdriver och Chang och bröderna hade köpt varsin persikocigarr för 40 baht som enlig källor smakade mer skit än man kan förvänta sig av en cigarr.


Ni som vet vet varför det här är roligt.

Sedan dess har det regnat. Kvällen klarade sig, men igår regnade det hela dagen lite smått och idag har det toköst ner som det bara kan göra på tropiska platser. Poolen är översvämmad och har samma vattenyta som lagunen. Så det kan gå. Vad händer annars då? Pappa kör med uppdragna strumpor till max i skorna, och när jag och mamma säger till att dra ner dem säger han att det är "tennis style". Mamma är väldigt mammig och glömmer att alla hennes barn är över 20 år och förmodligen kan ta hand om sig själva så pass att de iaf överlever dagen, så jag försöker avvänja henne lite. Med oklar uppskattning och framgång. Jag försöker lära mina bröder att fälla ner toalettringen när de varit där, utan framgång. Vi har spelat Uno med temat att jag bestämmer reglerna, vilket har fungerat utmärkt. Enligt mig. Och jag har inte hört någon protest. Jag lyckades dra till något i ryggen när jag skulle dra upp ryggstödet i solstolen för någon dag sedan så att det gjorde ont när man andades in, och tänkte genast på den gången när jag snöt mig så att jag fick ryggskott och fick sjukanmäla mig från fotbollsskolan. I går var jag på fotmassage som slutade med att de höll på och knäcka min rygg. Intressant. Jag välte min Coca Cola igår på en restaurang, och höll på att göra om det fem minuter senare.


Översvämmad pool och ösregn som inte syns så bra på bilden.

Och väldigt osannolikt har vädret nu valt att visa solen igen. Så nu tänker jag inte sitta här längre. So long!