Dubbel tjugofemma.
Ingen tid att vila här inte. På lördagskvällen var det dags för ännu en 50-årsfest! Fast i ett lite annorlunda format. 25+25=50. Dubbel 25-årsfest alltså! Det var vår kära vän Hjulben från Frejpan Ladies och hennes man som ställde till med kalajs. Väldigt många av mitt gamla Frejpan Ladies var där, vilket förstås var superkul! Vi fick mycket fördrink, god mat och så småningom ett bättre dansgolv med riktig dansmusik, till skillnad från DJ:n på Vinterbalen. Me like! Jag lyckades med att skrika MALIN! när vi satt vid middagen, ni vet precis så där när musiken tystnar, och efter det skrek alla jättehögt till mig så fort jag skulle prata med någon. Jag fattar piken!
Jag och Malte lyckades quea Drängarna i smyg. Jag har precis läst på om Spotify vett och etikett i någon tidning, och då sa de att man inte får byta låt men det är okej att quea. (Inte för att alla tillämpar det, men ändå.) Vi tänkte att förmodligen kommer alla stanna upp och vilja byta, eller så kommer folk att ryckas med. När den väl kom så stormade alla dansgolvet och började dansa Dräng-dans. Bra respons med andra ord! Vid ett var vi tvungna att lägga ner eftersom det var en kvarterslokal i ett bostadsområde. Då kom Jossan på att vi skulle med på efterfest! Alla Frejpisar hade dragit utom vi så det var väl läge att representera på efterfesten? Jossan var i kalasbra form och andra argument som "lev i nuet" bla bla plus att Ellen skulle komma var saker jag bara inte kunde stå emot. På grund av väldigt hal mark tog det lite längre tid för oss att komma fram, men fram kom vi. Försökte styra någon lek men kom mest in på genus-diskussioner då Jossan bara inte kan låta bli. Det var roligt! Även om jag kom hem några timmar senare än planerat och att jag nu har vänt hela dygnet fel, är jag glad att jag hängde på. Träffar varken Ellen eller Jossan särskilt ofta och eftersom humören var på topp var det riktigt roligt!
Eftersom alla gick loss med min kamera finns det mer eller mindre PK-bilder... här är ett smakprov av de mest lämpade.
Malte visar olika sätt man kan hålla i glaset.
Vår definition av vardagslyx.
När vi inte kom på mer vardagslyx var det ganska roligt att ta lite andra bilder också. Sedan fick vi väldigt bråttom till bussen.
För att vara lite krass kan man säga att där slutade det roliga. Vi åkte till Grand Hotel Saltsjöbaden som ligger längst ut på Saltsjöbanan. Fick en hel del blickar på vägen dit, vilket i och för sig var rätt så väntat med tanke på klädseln. Vi kom dit lite efter tolv, och det var ett litet rum som agerade dansgolv och en bar. Det var det. DJ:n spelade techno 9 låtar av 10 vilket enligt mig inte är bra dansmusik. Som en vanlig pub i Rotundan fast alla hade långklänning. Kände en hel del filurer där, men jag vet inte, det var kul en stund men sedan ville jag typ åka hem. Säkert för att man inte kunde det. Det skulle gå bussar hem vid tre, och innan det var man tvungen att ta taxi vilket jag inte hade råd med. Så det var bara att fortsätta dansa tills klockan slog tre och vi kunde sätta oss på bussarna. Det var skönt att man visste att bussarna gick till skolan, för då kunde man somna utan att riskera att åka för långt.
IdU-styrelsens kvinnliga del... kan man matcha sämre färgmässigt?
Jag har insett att jag hade för höga förväntningar. Det kanske måste vara en bal på slottet för att det ska bli alldeles alldeles underbart?
Är det så här det är i himlen?
Utanför vårt fönster, längs med Herkulesgatan, började en kö bildas. Ungdomar som satt ner på marken med filtar och donkenkäk. Som att de skulle vara där ett tag. Det fanns även ett avspärrande band. Vi förstod dock inte riktigt vart kön ledde. Det enda vi kunde utläsa fanns vid början av kön var en handikapparkering. Vi var rätt sugna på att gå fram och fråga "Är det här kön till handikapparkeringen?" men höll oss. Eller bara ställa sig längst bak för att såsmåningom märka vad det handlade om. Om det finns något som kan störa min dröm om buffén är det möjligtvis undran över vad de köade till... tycker inte riktigt om att inte få svar på saker jag undrar över.
Varför köar de till handikapparkeringen? Bild: Malte Mås.
Måste säga att det här buffébesöket kom rätt lägligt eftersom jag verkligen behöver få skönhetssömn i natt! Ska trots allt på bal imorgon. Vad kan passa bättre än en dröm om jag + panang curry + singha på en strand i Thailand?
En purken student.
Sms från Sanna: "Är du i skolan?"
Svar: "Prinsens och är sur."
Trots det ringde hon och frågade om hon fick komma dit. Bara om du är på dåligt humör, sa jag. Och det var hon, sa hon. Så då var det okej. Hon hade kommit in i en ensamhets-depp-kris nu när hon bott själv i typ två veckor. Därför bjöd jag in henne på kladdkaka ikväll och då lös hon minsann upp.
Varför jag var sur: Jag och min gotländska vän satt med vår större grupps case som hade deadline kl 14 och det känns som vi har jobbat med det tre dagar i sträck. Och ändå var det inte bra. Vi hade i princip skrivit om det från scratch och analyserat data igen och igen. Miss i kommunikationen på något sätt inom gruppen gjorde att det blev en massa dubbelarbete. Upptäckte att det stod fel i texten och gjorde om. Var väldigt less på det, det gick inte bra och ville bara bli klar. Nu har vi laddat upp det och jag hoppas att det inte är så dåligt som det känns. Det faktum att jag dessutom har dragit på mig en fet förkylning hjälper inte heller humöret uppåt.
Hur tänkte jag när jag anmälde mig till en datorkurs egentligen? Hur många utbrott kommer inte jag få under kursens gång? Kursen heter Business Research och går ut på att man löser marknadsföringsrelaterade problem genom att analysera data i SPSS. En väldigt bra kurs sägs det, vilket jag redan känner att det kommer vara. Men ändå. Datorer och jag klickar inte alltid.
Vad är väl en bal på slottet?
Det får jag snart veta! På fredag är det Vinterbalen. På grund av andnöd under balen 2009 då jag klämde ner mig i klänningen jag hade i nian, har jag nu investerat i en ny. Skylten "Total utförsäljning!" fastnade i mitt blickfång på vägen till skolan för några veckor sedan och mot alla odds hittade jag en i Fyndhörnan. I storlek 40. Så den satt ju inte direkt uppe. Därför fick jag lämna in den hos en skräddare som luktade riktig gubbsvett.
Jag hämtade ut den idag och ett: den passade, två: den är helt fantastiskt fin. Jag tänkte lägga upp en bild, men den gör sig inte riktigt rättvis på de bilder jag tagit så ni får vänta. Jag och Sandy ska styra en bättre förfest i klass med den vi hade förra gången. Minns även att min första och enda fylleblogg uppkom den kvällen... så vem vet vad som kan ske?? Även om Lisen inte kommer vara med på förfesten då hon redan är där på middagen. Och Roomie. Och Lill och Carl. Och förhoppningsvis Phillan. Och flera. Finns potential för en riktigt rolig kväll med andra ord!
För att inte riskera att klänningen ska vara för stor har jag bakat en kladdkaka som visat sig ligga precis på gränsen mellan för kladdig och perfekt kladd. Om en kladdkaka kan vara för kladdig?? Tvek.
Halvvägs till hundra.
I min familj är det ett stående skämt att jag är utesluten ur familjen eftersom jag har flyttat därifrån. Det är även väldigt roligt att jag är kortast och att jag fick lite vuxen-känningar när jag fyllde 23. Det är faktiskt ganska underhållande, även om det är jag som är drabbad. På mammas 50-årsdag var vi först ute och åt en helt fantastisk middag på ett mysigt litet ställe, och kom sedan hem för att kolla på lite film och smaka på bubbeljordgubbsvinet som mamma köpt.
Jag: "Det finns ju bara fyra chipspåsar, då får inte alla varsin!"
Bror den yngsta: "Jo det får vi ju!!!"
Underförstått: För vi är bara fyra i familjen.
Jag: "Skål för att vi har två femtioåringar i familjen!"
Bror:"... och en snart 25..."
Jag satte drickan i halsen för att jag inte kunde låta bli att börja skratta.
Mamma visar bakgrundsbilden på sin mobil. Bror, jag och mormor sitter i soffan.
Jag (pekar på den i mitten): "Är det där jag?"
Mamma: "Nej, det är mormor!"
Jag: "Det är ju visst jag! Tycker du att jag ser ut som mormor?"
Mamma: "Nej, jag trodde att det var pappa."
Jaha? Så du tycker jag ser ut som pappa? För det var ju bättre? Tacka Gud för att jag vet att du ser dåligt på nära håll.
Hela tjocka släkten kom på 50-årsmiddag. Det var väldigt roligt att se alla igen! Blir inte så himla ofta vi ses alla. Max 6 år tog en brödbit när vi satte oss vid bordet och frågade lite försynt "Finns det något mer att äta?". Stackare, trodde han bara skulle få vatten och bröd. Nej då. Det andra stod i köket. Han sa även till bror att han tyckte att han hade blivit vuxen och stirrade besviket på slipsen. Mamma hade fått en ny kamera så hon tog massa kort. Jag försökte arrangera en syskonbild med min kamera men det gick ju som vanligt inte så bra. Dels för att det blir tripp trapp trull i en jättetrappa, och sedan för att en viss bror alltid måste hålla på att göra miner. Simp lyckades ta en bild på mig när jag skuttade runt som blev rätt rolig... jag ser spritt språngande galen ut.
Kanske är för att jag är det? Vad vet jag...
Jag passade på att använda mina Handels-kunskaper och presenterade med hjälp av en dator och en projektor en Power Point-presentation som jag gjort till min mammas ära. Hon blev väldigt glad och den genererade rätt många skratt, vilket såklart var roligt. Jag väntade hela kvällen på att mamma skulle dansa på bordet, men hon kom aldrig till det stadiet. Det är inte direkt likt min mamma. Just därför hade det varit roligt, men hon höll inte med av någon underlig anledning??
Jag tror det är rätt najs att fylla 50. Barnen börjar bli stora, snart (?) har alla flyttat, det blir liksom en ny fas i livet. Och pappa var ju före så hon behöver inte heller vara ensam på "den andra sidan". Fast tack och lov att det är långt kvar tills jag fyller 50!
Så har man spelat fotbolls-VM också.
Vi mötte först italienska, som mest bestod av killar från herrfotbollslaget, och förlorade med 1-0. Tråkig start! De hade fixat backslick, poäng för effort. Mot Frankrike gick det bättre, vi vann med 3-0 och jag gjorde två mål. Så jävla skönt. Var nära hattrick men missade. Tredje matchen ville Carro spela ute och vi tjejer klunsade om vem som skulle stå. Jag förlorade vilket kändes katastrofdåligt. Jag släppte in ett superlätt mål precis i början, bollen gick liksom igenom foten, en boll jag absolut inte hade missat som utespelare... riktigt dåligt! Och pinsamt. Tack vare duktiga lagkamrater vann vi dock med 3-1. Tur för mig! Därmed gick vi till semi och mötte Tyskland. (De hade två lag. Kanske öst och väst?) Carro hoppade tillbaka in i mål. Det blev lika och straffar. Tre ska läggas och jag tar första. Sätter den stenhårt i ribban! Det är väl inte för inte jag kallas för Ribban liksom? De andra satte sina, och tyskarna missade en. De sätter fjärde, vi sätter fjärde. De missar femte, vi sätter femte! Wohoo!! VM-finaaaaaaaaal!
Mot Amerika. Väldigt oväntat att Italien åkte ut faktiskt. Finalen var en tuff kamp som slutade 0-0. Straffar igen! Den här turneringen var helt klart inte bra för hjärtat. Jag var osäker på om jag skulle ta en till, men lagkamraterna insisterade. "Det är klart du sätter den nu! Kom igen." Har satt mina tre senaste straffar på turneringarna, så vet ju att jag kan. Blä. Målvakten räddade. De satte alla, så vi hann inte köra vår sista. Tråkigt att förlora, men roligt att spela! Måste ändå tillägga att vi var 67% tjejer gentemot Amerikas 0%. Tycker därmed att vi gjorde en riktigt bra turnering. Vi tar er nästa år...
Det hela var klart halv elva, och jag visste att Sandy & co skulle ut. Var lite tvek om jag skulle henka eller inte, men när jag ringde henne blev jag taggad. Var så länge sedan vi var ute tillsammans! Duschade och svidade om lite snabbt, hällde över cider i vattenflaskan och såg hur oskyldig ut som helst både på GIH och tunnelbanan, där jag gick med min träningsväska. Mötte upp de andra och det blev en rolig utekväll! Fick vet av Emma att det var studentpriser i baren om man visade Mecenatkortet. Sweet!
Men varför har ingen sagt det när jag varit där tidigare??
The good old days.
Igår fyllde min kära mor 50 så ikväll blir det kalajs. Måste börja jobba nu. Mamma ville att jag skulle vara Dukningsansvarig tillsammans med brorsorna, men jag ändrade titeln till Mysansvarig. Det lät mycket bättre!
Lite förvånad.
"Jag har hört att du är grym på att imitera Pumba."
HAHA! Alltså hur sjukt är inte det? Hur kan detta sprida sig till allt fler? Måste vara någon i damfotbollslaget som sagt det! Hoppas jag, annars är det mer som en sägen eftersom det inte direkt är något jag brukar göra. Har dock för mig att vi kom in på det i Milano av någon ytterst märklig anledning. Attans. Jag sa att han kanske kunde få höra det någon annan gång...
Dagens chock #2: Efter första föreläsningen för terminen skyndade jag mig mot S:t Eriksplan för att gå på Mikiz spinningpass. Jag hade lurat med mig Dr P/Lagens Väktare P/Hjärnskrynklare P men antog att jag skulle möta henne där. Pratade med Sandy i telefon på tuben, la på när jag kom fram till rulltrappan. Det ringde direkt igen. "Hej Paulina!" svarar jag. Den som står på trappsteget framför mig vänder sig om och så är det - Paulina! Puh vad rädd jag blev. Och hon med. Det var faktiskt helt sjukt. Att vi inte sett varandra och att hon ringer mig när jag står en halv meter bakom. Skrämmande!
En modig bror.
Så kom jag på det. Han kan ju komma och provträna med Löpargruppen! Den är till för alla och perfekt om man vill komma igång. Och roligt har vi också! Så jag föreslog att han skulle komma ner på måndagen. Och han gick med på det. Man såg direkt att vi hörde ihop på något sätt - båda hade svarta Frejtröjor och initialerna SL på. Jag är numera ledare för grupp fyra, den över nybörjargruppen, och jag tänkte att det var roligast för honom om han var med i min grupp. I efterhand kanske det var dumt... men det var en fin tanke.
Kommentaren: "Jag har inte tränat sedan den här tröjan var stor som ett tält för mig" säger rätt mycket, när tröjan var lite kort i rocken nu. Var det i åttan? Något sådant. Lillebror har alltid varit väldigt spänstig och snabb, så jag var lite orolig innan passet att han skulle orka mer än jag trots att han inte tränat på många år. Att han fick en helt fantastisk gen som gjorde att han kan vara i full shape utan att träna. Det vore nämligen lite jobbigt för storasyster som garanterat inte besitter en sådan gen. Vi var rätt många i min grupp, tio-femton stycken, vilket var kul. Jag tycker det är rätt svårt att veta vilket tempo jag ska hålla, så kan hända att jag drog på lite väl hårt i början. (Med tanke på hur slut jag var de sista intervallerna.) Bror kämpade som en tok tills han fick kramp i vaderna i slutet. Eller han fortsatte kämpa, men det är inte så lätt när benen lägger av.
Jag är i varje fall väldigt stolt och glad att han kom ner, det var modigt gjort! Ledsen att jag körde slut på honom redan innan passet var klart, men det var faktiskt inte planerat. Kan hända att det skrämde bort honom men jag ska jobba på att få honom att komma tillbaka, i nybörjargruppen till att börja med. Jag tror att det är bra att ha en tid att passa liksom, så att man känner lite större press än bara från sig själv att komma ut. Annars är det väldigt lätt att låta bli innan man kommer igång och tycker det är roligt att träna. För det kommer säkert vara tufft i början innan det släpper.
Pain is temporary - glory lasts forever.
Bamsekram från Syrrpan
Så var det dags igen.
Jag har varit ledig sedan nyår. Åka skidor, pricka av saker från att göra-listan, sova, träffa kompisar, träna, ta det lugnt. Det har varit riktigt skönt. Minus en mindre down när jag började ta tag i den där listan. Då var jag lite motarbetad av någon övre makt, men efter ett tag släppte det och jag fick istället lite flyt. Jag är inte alls van vid att ta det så här lugnt. Det är med skräckblandad förtjusning jag inser att vardagen drar igång igen imorgon. Andas in... och så kör vi.
Jag träffade min uppsatspartner idag för första gången. Någonsin. Han heter Linus och gick året över mig från början, men har uppsatsen och någon kurs kvar. Det verkar vara en mycket trevlig ung man så det ska nog bli bra! (Det är ju trots allt 2011.) Vi ska skriva för en av de stora bankerna i Sverige vilket känns spännande. Han förklarade lite kort vad det handlar om och ja... jag måste läsa in mig mycket på området värdering av finansiella instrument, IAS 39, hedgefonder, derivat och Gud vet vad. Låter inte allt för upphetsande tycker nog gemene man, men det kan nog bli lärorikt och intressant. Det verkar dock som att han också måste plugga på om detta så jag ligger nog inte så långt efter som jag trodde från början. Jag tror absolut att det blir en spännande grej när man blir lite mer insatt och kan dra igång! Än så länge är allt oklart eftersom vi inte fått någon information alls om kursen... men det ger sig nog.
Och ikväll är det handboll igen! Jiiha.
Hej, jag ansöker om tjänsten som bowlingkägla.
Vi gjorde tortillapizza till middag som vi hittade i Tacokokboken. Mycket gott! La på rätt bra med jalapeños och jag är väldigt stolt över att Malte, som använder mild tacosås, åt flera stycken! Vi kom fram till rätt bra grejer under kvällen. Som att jag är en sjuk människa och behöver vård (egen slutsats). "Hundtricket!" skrek Malte direkt och jag älskade förstås att någon kan citera filmen lika bra som jag. Att Malte ska döpa ett av sina barn till Plato Maltesdotter. Tycker dock inte att det är optimalt. Blå-Tyra vore bättre, det matchar bättre med Gräs-Tuva. Vi undersökte även låttexten till den underbara låten Samson och fann att det är någon religiös berättelse som handlar om Samson vars styrka satt i håret. Så blev man lite mer allmänbildad på kuppen också.
Mycket tokigheter blir det när kombon Plato-Platito ses.
"Fy fan vad kul det är i Albena!"
I en labyrintstuga i Korgbo.
Larsson drev frågesport i bilen. Jag tyckte det var kul men Linda hatade det. Haha. Vi letade på GPS:en efter Korgbo. Fanns inte. Efter ett tag kom Mikiz på att det hette Korgås. Fanns inte heller. På något mirakulöst sätt hittade vi "en stuga vid en busshållplats efter Kläppen". Det var en supermysig stuga med rum lite som i en labyrint. Jag och Linda paxade direkt bästa rummet. Vi åt korvstroganoff a la Porsch och Linda och körde ett bättre parti Rappakalja efteråt. Larsson har fått höra sin version av Bandland ett antal gånger så varför inte ta den igen - "en bandana för kvinnor". Ingen trodde på den. Däremot Porsch "flamländsk pinnstol" gick hem på något annat ord. När vi skulle sova trodde Linda att jag sa "vill du hoppa ner i mina kalsonger?" men det var faktiskt inte sant. Vi hade en råtta i väggen som hälsade på också. Jag är van eftersom jag har en råtta i väggen hemma också, men Linda blev lite rädd. Ju längre veckan gick, desto mer började vi gilla honom.
Första skiddagen åkte vi till Kläppen. Hyrde skidor, testade hjälmar, förhandlade om pjäxor. Det var mulet och snöade. Halvbra skidväder med andra ord. Väldigt roligt att åka dock eftersom det var länge sedan jag åkte! Vi hade med oss mackor som vi åt i värmestugan. Minttu och Oboy fanns i en termos, men den var visst lite väl stark så ingen ville ha. Fin tanke dock. Larsson tappade båda skidorna (poäng) när han första dagen på sin skidkarriär blev utlurad i en svart backe. Han lärde sig dock imponerande fort och åkte tillsammans med oss hela tiden förutom två timmar i barnbacken. Duktigt! Jag och Migi styrde en köttfärssås på kvällen och de flesta värmde upp vardagsrummet med lite spontan dans och charader. Migi: "Jag har alla sporter i min bil". Mikiz trodde också att Hannes var barnläkare en stund.
Skiddag två spenderades i Lindvallen och där var det längre och fler backar. Roligt! Kände lite mer hur det brände i låren i slutet av backen. Vi hamnade på en restaurang som vi var väldigt tveksamma till i början på grund av priserna och servitören som trodde han var rolig men misslyckades. Stannade ändå kvar och de flesta åt en stadig burgare. Jag tappade båda stavarna i sittliften och fick på så sätt poäng. En iaktagelse var att det var Skåningar överallt. Lite roligt faktiskt och vår skånska tjej blev förstås glad och kände sig som hemma. På kvällen blev det en kollektiv omgång Rappakalja. Nu hade de flesta kommit in i det ordentligt och det var tokiga förslag på ett mer rimligt sätt. Roligt men sjukt svårt!
En timlång diskussion kvällen innan som jag inte orkade vara med i ledde till att vi åkte till Tandådalen/Hundfjället. Det blåste rejält och snön piskade i ansiktet. Några tvekade på om de ville åka men jag kände att vi ändå var där för att åka skidor... så vi var sex tappra som åkte hela dagen. De andra bowlade och hade det varmt och skönt inne. Med en pannkakspaus (blev lurad på våfflorna) på eftermiddagen gick det ändå bra. Vi hittade en bra hopp-park i Hundfjället och pepp från Mikiz gjorde att jag vågade hoppa. Det var tre i rad och på det andra hade jag fått upp bra mycket fart och flög lite mer än planerat. Jag var riktigt nära på att ramla rätt illa men höll mig uppe på oklart något sätt. Väldigt skönt! Trollskogen var populär och genererade några åk. Var väldigt guppigt och skogigt, men roligt! Det blixtrade till under skidorna när man råkade åka på en sten, men vi klarade oss undan större skråmor. Det blev lite after ski med långhåriga rocksnubbar. Hemma bjöd kvällen på tacos och ölprovning. Vinnaren Linda lyckades pricka 5 rätt av 8! Imponerande. Själv hade jag tre. Slutsats: Mariestad är inte gott. Jag och Mikiz stekte pannkakor som vi skulle ha med oss till backen nästa dag. Det är rätt konstigt att jag aldrig gjort pannkakor sedan jag flyttade hemifrån första gången för två och ett halvt år sedan. Det gick helt okej. Jag ska bli en sådan där cool morsa som kan vända pannkakorna i luften.
På fredagen vaknade vi med informationen att stackars Hannes var magsjuk. Därför lämnade vi stugan rätt snabbt och åt frukost i värmestugan. De flesta kände sig illamående mentalt, men som tur var klarade alla sig. Sista utförsdagen spenderades också i Tandådalen och Hundfjället. Det blåste inte lika mycket och snöade inte. Väldigt härligt! På eftermiddagen kom solen fram och jag passade på att blunda i liften och bara njuta. Det är larvigt vad solen kan göra med människan. Powell råkade slå sig själv med staven i sittliften så att han började blöda under ögat. Mikiz mådde om möjligt ännu mer illa när hon såg hans blod, så jag fick trycka bort henne och lova att vi skulle ta hand om honom. Han fick lite tejp och han är ju inte den som gnäller över småsaker, så vi åkte vidare. En gång i ankarliften missade Larsson att man var tvungen att åka över ett till liftspår och blev knockad av ett ankare. Han försökte dodga den som det hette men misslyckades. Resans vurpa nummer ett! Resans vurpa nummer två (enligt regeringen) stod jag för. På kvällen hyrde jag längdskidor och eftersom Mikiz gjort illa knät i backen åkte hon med mig (eftersom jag inte stått på ett par längdskidor sedan nian är jag måttligt vass). När det ändå var relativt slätt gjorde jag en riktig vurpa baklänges och landar på rumpan. Skidorna satt kvar. Måste sätt rätt roligt ut för henne som var precis bakom. Vi såg även en skylt efter några kilometer där det stod Torgås. Jaså det var så det hette! Inte konstigt att vi inte hittade det på kartan. Till middag åt vi någon form av kyckling vs broccoli-gratäng. Spännande och väldigt gott! Jag som inte gillar broccoli måste fått en vitaminchock aldrig tidigare skådad. Det var faktiskt gott. Angtagligen för att den var tillagad och inte smakade någonting, but still. Jag och Linda gav vårt rum till Hannes så vi sov på golvet i köket. Vi sa åt honom att ta väl hand om råttan. Ungefär en halv sekund efter att vi lagt huvudet på kudden ropar Linda "Hjälp!". Jag undrar vad det är? "Jag drömde att jag körde in i ett träd i Trollskogen!".
Jag har tyvärr inga back-bilder, då systemkameran aldrig fick följa med ut...
Lördagen var hemresedag. Hannes hade repat sig pass att han kunde äta lite pannkakor. Bra. Alla utom Åkman och Hannes åkte längdskidor. Det var -18 grader så mycket kläder åkte på. Det var riktigt skönt att åka längd. Jag lånade Mikiz musik och åkte i egen takt. Filosoferande stund liksom. Fick sedan vet att det var helt ute att säga hockeyrör, utan att det hette griller. Fast eftersom Larsson sedan pratar om att vi ska diska manuellt och inte för hand kände jag att man inte ska lite för mycket på vad de där killarna säger. Lunch, städning, hemåkning.
I bilen. Linda: Sover du?
Jag: Nej, jag lyssnar på musik i mitt huvud!
??. ?. Det var inte alls roligt hemreseväder. Underkylt regn, snö, mörkt och varning för älgar. Vi lämnade Linda i Gävle då hon skulle åka tåg till sin syrra. Hejdå kompis! Hoppas vi ses snart igen. Typ i maj. Men det är ganska snart ju! Vi kom in på en mack precis när de skulle stänga vilket gjorde att de skyfflade ut oss snabbt och var inte direkt hjälpsamma. Vi köpte nya vindrutetorkare och stod länge utan att förstå hur man skulle sätta på dem. Extra jobbigt blev det när Powell tagit av de gamla utan att kolla hur de suttit... efter ett tag frågade jag om jag fick försöka och så fick jag på dem direkt! Skönt. (Påminner lite om uttrycket "Det krävs fan en brud för att fixa ALLT i den här världen.") Jag fick skjuts (av mig själv?) ända in till stan vilket var supergulligt. Hade rätt mycket packning och klockan var mycket, så det var väldigt skönt. Tänk vilka fina vänner jag har!!
Det finns även mycket filmmaterial som herrarna kan roa sig med! Inte lika lättklätt som förra året men... det kanske är tur det.
Vems är handduken?
Roomie: Har du en handduk för händerna och en annan för ansiktet?
Jag: Va? Nej? Det där är ju din handduk.
Roomie: Öh nej?
Jag: Va? Jag som alltid undrat varför du har två handdukar? Haha! Vems är det då?
Roomie: Jag trodde det var din eftersom du vill ha en handduk för disk och en annan för händerna i köket! (Måste bara inflika att det är väl inte riktigt samma sak?) Jag vet inte vems det är.
Jag: Inte jag heller. Jag som undrat varför du inkräktat på min krok!
Så där hänger alltså en handduk som båda trott är den andras. Den har hängt där rätt så länge, några månader. Den har inte blivit tvättad eftersom ingen tagit ansvar för den. Men någons är det allt, för det hänger lite sminkrester på den. Och vi har uppenbarligen inte använt den. Det är inte så många som har slaggat här så det borde inte vara så svårt att lista ut. Misstänker kusin som bodde här en helg i september? Annars har jag inte den blekaste.
Intressant!
Reds anm: Pratade precis med kusin och hon trodde inte att det var hennes. Det gjorde mig så konfunderad att jag lägger upp en bild på den så att den rätta ägaren kan finna sin ägodel!
Vems är den beiga med ränder?
Jag lovar att det inte var meningen.
Roomie: Alltså kan inte vi bara byta hjärna på fredag?!
Jag: Jo. Gärna.
Nödvändigt ont.
Så sitter jag här hemma. Söker sommarjobb. Letar uppsatspartner. (Snart dags för insatsstyrkan att rycka in.) Skriver överlämningsdokument om att vara coach för damfotbollslaget. Med mera. Sådant som har stått på att göra-listan hela hösten men inte blivit gjort. Det suger. Eftersom skolan inte börjar förrän på onsdag blir det mycket sådant nu innan allt drar igång i 190 igen. Trååååkigt. Svårt. Dålig respons.
Det är mörkt, halt och blött ute. Man får akta sig för nedfallande iskockor på smala trottoarer. Varför kan det inte bli vår, sol, varmt, fågelkvitter, tunna kläder?
Uppmuntrande nyheter eller aktiviteter skulle inte sitta helt fel. Man får faktiskt ta paus.
Cuz I'm a hiphopper yes I am!
Jag sa nej. För jag satsade på fotbollen. Som spelare och som tränare. Det var därför jag slutade i showgruppen och därför jag inte började på streetlinjen. Vilket jag absolut inte ångrar. Men det är klart jag undrar lite vad som hänt om jag lagt allt krut på dansen?
Det ska alltså bli riktigt roligt att få dansa igen, även om det bara är en timme i veckan. Jonas som jag haft som hip hop-lärare är ansvarig för The Voice Streetdance School och jag känner mig säker på att lärarna håller en riktigt hög klass. Det gäller bara att hoppas att jag prickat in rätt nivå och att 14-åringarna förstår att de ska lämna plats längst fram för en galet taggad 23-åring.
Cuz I'm a hiphopper yes I am!
Vad gör du typ nu?
Den frågan fick jag lite tidigare ikväll av min gode vän Sanna som precis har flyttat till mina hoods. Hon skulle tydligen sova över där för första gången idag, så hon är verkligen färsking, och redan kände hon sig ensam. Då var det bara att ställa upp! (Såklart blev jag lyrisk över att vara så där spontan igen.) Jag hade varit på pass med Löpargruppen (där jag faktiskt hjälpte till som ledare för en grupp idag) men traskade dit efter dusch och pannkaksmos. Vår nyuppsatta brandvarnare började för övrigt tjuta som satan när Roomie stekte pannkakor. Jag sprang efter stegen, försökte hålla för öronen och hålla in knappen med fingertoppen samidigt, misslyckades med detta och fick därför slita bort den från taket och dra ut batteriet. Lite sus i öronen efteråt bara, annars ingen fara.
Anywho. Mycket trevligt initiativ av min nya granne tycker jag! Vi slicade upp lite fruktsallad med vanlig bordskniv eftersom hon inte hade någon annan. Det gick bra ändå. Diskuterade vilket yrke som skulle få en att aldrig kunna dejta en kille - psykolog (tänk när han ska analysera en när man bråkar), veterinär (är smart, pluggar jättelänge, får dålig lön, inga direkta utvecklingsmöjligheter - för att han tycker djur är så hiiiimla söta), gynekolog (vem vill ta med sig jobbet hem?)... och andra världsviktiga saker.
Och drack flädersaft ur vinglas eftersom hon redan druckit mjölk ur champagneglasen till middagen. Bara för att man får när man flyttat hemifrån. Ingen som ifrågasätter. Jag gillar helt klart tankegången!
Vi drar till Fjällen...
Det enda jag vet är att vi ska åka imorgon klockan tio. Vet inte vart vi ska, inte i vilka backar vi ska åka, vart jag ska hyra skidor, vad man ska ha med sig, ingenting. Det värsta är inte att jag inte vet det, utan att jag inte vet om någon vet detta. Vi ska till Migis stuga och inte för att underskatta hans koll på saker och ting men ja... det känns aningen oklart. Men det löser sig alltid på något sätt ju?
Försöker packa. Går väl rätt hyfsat med tanke på att inte veta någonting. Har åkt skidor förut så kan ju tänka till viss del själv. Jag har faktiskt inte åkt på två år sedan den fantastiska resan till Cha(rrrrrrr)monix, så det är verkligen dags! Ska bli skitkul. Vi får se om jag och Mikiz kan hålla oss på benen i ankarliften eller om ankaret lossnar från linan som den gjorde i Björkliden. Får se om solen tittar fram lite grann också. Har inte direkt några förväntningar, men det vore helt klart en riktigt positiv överraskning. (Har nästan glömt att du finns, solen. Kom tillbaka snart.) Får se om knät håller. Orkar inte med några meserier på den fronten alltså. Jag har hört att Hannes och Larsson ska hålla till i barnbacken så i värsta fall får jag väl ha pulkarace med dem!
Ska även bli kul att se vem som får första stavfelet?
(Täckbyxorna är nerpackade för den som undrade!!)
Välkommen 2011. Äntligen är du här!
Vinnarbilden??
David och Porsch hade synkat...
Utanför bild:
God förrätt och huvudrätt.
Nervositet inför efterrätten. Den blev godkänd.
Tenes brödrost med inbyggd radio.
Gick ut för att se andras raketer vid tolv.
Öppnade min lilla mousserande som visst hade skruvkork.
Såg de fyrverkerier som inte var över molnen - inte så många med andra ord.
Blev nertryckt i snön vilket var sådär eftersom jag inte hade täckbyxor som de flesta andra utan bara strumpbyxor. Finns dock chans till revansch nästa vecka i fjällen.
Pulsade i snön mot stan. Lyckades hitta en buss efter några kilometer.
