Det börjar närma sig fotbollstider...

Jag är så himla trött på det här nu. Inte kan man göra något roligt. I tisdags skulle jag ha haft världens roligaste skit snacks-kväll med Jossan, Flexis, Ellen, Skorpan, Kryddan och Sosan. De som man aldrig träffar längre men har en kanon-time med när man väl ses. Men jag mådde inte alls bra utan var tvungen att samla motsträviga vuxenpoäng och stanna hemma. Jag har ju faktiskt en väldigt viktig uppgift, och det är att bli frisk till nästa torsdag då vi ska åka till Koblenz med skollaget och visa att svenska tjejer kan spela fotboll! Just nu ser det inte så ljust ut, men jag jobbar på det så gott jag kan. Jag äter bra, sover mer än vanligt, tränar inte, försöker att inte hålla på med så många aktiviteter. Alla rätt tycker jag! Kroppen har tyvärr inte riktigt fattat det än.

Har längtat hela dagen efter att krypa upp i soffan och kolla in Lyxfällan. Men när jag slår på tv:n så är det Rosa Bandet-galan! Snacka om att jag blev besviken. Och då är det absolut ingenting mot Rosa Bandet-galan, jag tycker det är en helt fantastisk grej. På riktigt. Men varför just då på den kanalen den tiden? Undrade jag. Men sedan tänkte jag att fy fan vilken skit man är som gnäller för något sådant. Jag kan inte ens föreställa mig hur hemskt det måste vara om någon i ens närhet får cancer. Jag höll på att börja böla när jag såg ett reportage och var tvungen att stänga av. Och det var liksom från någons liv på riktigt.

Så jag har ångrat mig. Fler cancergalor! Om det leder till att forskningen leder framåt och fler kan botas. Gärna på bekostnad av något sådant strunt som Lyxfällan.

Redan?

Är det redan dags med nya kurser? Men åååh. Är inte redo än. Känns inte som att man har hunnit andas ut efter de förra. Och det är ju inte så konstigt egentligen med tanke på att det bara gått tre dagar. Men det har vi inte tid att tänka på nu! Jag ska gå och gosa ner mig i sängen och läsa lite organisering. Helst mycket, men vi får se hur länge jag orkar vara vaken. Tog just en dos hostmedicin. Hostan och förkylningen verkar inte vilja ge med sig...

Helt otroligt, jag har inte blivit uttråkad!

Sov tolv timmar i natt. Skönt att inte behöva ställa väckarklockan. Idag har jag kollat på fotboll; Hammarby - AIK och Liverpool - Manchester United. Förutom att jag sov mig igenom en del av sista matchen (hur kunde jag vara trött?) så var det rätt så bra matcher. Städat. Lagat middag. Kollat på two and a half men. Tagit det lugnt men ändå gjort lite saker. Tvättat lakanen. Ska bli superskönt att krypa ner i nytvättade lakan om en stund!

Imorgon börjar två nya kurser. Känns lite konstigt. Det har liksom bara gått två dagar sedan urladdningen på sista tentan. Men samtidigt ska det bli kul att få läsa lite nytt! Första management-kursen står på schemat och jag har faktiskt ganska höga förväntningar. Sedan är det red&fin-kursen också och Sandy har skrämt upp oss till max redan innan, utan att hon ens har läst den. Vi får la se. Jag går in med inställningen att det kommer att bli kul!

Vila, vila, vila.

Jag har faktiskt varit riktigt duktig på att vila idag. Sov tretton timmar i natt. Så himla skönt. Började beta av tv-program jag spelat in de senaste veckorna och inte hunnit kolla på. Var tvungen att gå till Apoteket och köpa mer näsdroppar och det var faktiskt skönt att komma ut en liten stund. Fick sällskap av Melman. Har läst klart skvallertidningen och städat undan på mitt nattduksbord som har varit en röra. Lagat och ätit middag och nu kollar vi på fotboll.

Lugnt och skönt med andra ord! Och Ipren hjälper till att ta bort lite host-smärtor i revbenet. Det gillar jag. Man får tydligen blanda det med morfin-hostmedicinen. Och framförallt finns det ingenting jag måste plugga.

Jag har också hela two and a half men-boxen kvar som jag fick låna av Lisen. Kanske kan klara mig igenom en lugn morgondag utan att bli alltför rastlös och uttråkad? Det vore ju toppen.

Jag upprepar: och det finns ingenting jag måste plugga.


Sista tentan det här året är över!

Sov sådär i natt. Jag var så fruktansvärt trött igår och var riktigt rädd att klockan inte skulle ringa imorse eller att jag skulle sova så djupt att jag inte skulle vakna och missa tentan. Men vakna gjorde jag. Halvt. Var verkligen sjukt trött. Och väldigt nervös. Väldigt.

Tentan var svår, där har alla stämt in. Jag vet faktiskt inte hur det gick, jag kan ha gjort rätt på vissa frågor eller helt fel. Vet inte och det värsta jag vet är att disktutera tentor efteråt, så jag kommer inte få veta. Men det vore ju ruggigt skönt att ha klarat den. Lisen höll pakten och skrev unambigiously på den här tentan eftersom hon glömde det i tisdags. Duktig flicka! Nästa tentor är inte förrän i januari. Känns avlägset. Enligt Sandy är det praktiskt taget jullov nu! Vet inte riktigt om jag håller med där...

Efter klockan ett käkade jag och Lisen lunch på Där med pasta och mötte även upp Melman. Vi prövade tanthattar och pälsmössor. Sandy och Nicke Nyfiken slöt upp lite efter tre. Gick på den tidiga bion med Bröllopsfotografen. Jag och Lisen hade skämtat om att vi fick ta varsin ruta på bioduken för att möjligtvis hinna se mig i scenen när jag var statist. Men vi lyckades faktiskt se mig skymta förbi! Underbart är kort. Nej då, känner mig inte direkt som en filmstjärna. Det var kul att spela in det och jag skulle absolut kunna tänka mig att vara statist igen. Den var rätt rolig för att vara en svensk film. Nästan lika bra som Sommaren med Göran.

När vi kom hem hittade jag den här utanför dörren:

Melman sa att jag hade fått något från en hemlig beundrare, men båda två misstänkte vem som hade varit i farten. Min underbara mamma (och underbara pappa, men tror att den förstnämnda var drivande i saken) har alltså varit här och lämnat en korg med färska druvor, hallon, fruktjuice, skvallertidning, halstabletter, godis, daimchoklad och till och med en liten Halloween-blomma. Allt man kan behöva under en vila-upp-sig helg! Det låg ett gulligt kort i också. Det var verkligen oväntat och jag blev superglad! Det var så mycket omtanke att jag blev helt varm i kroppen. Tack! Ni är bäst.


Något att se fram emot.

Då menar jag inte riktigt finanstentan imorgon bitti. Fast det kommer i och för sig vara grymt skönt när den är avklarad. Det känns okej faktiskt. Det beror väldigt mycket på hur tentan kommer att se ut. Får hoppas på det bästa. Att man har lärt sig rätt grejer. Efteråt ska jag och Lisen äta lunch (Sandy ska vara barnvakt och Arvid ska öla enligt tradition) och vänta in Melman och Sandy som ska ansluta innan vi ska se Bröllopsfotografen. Jag var statist i den för typ ett och ett halvt år sedan, och är antagligen bortklippt. Men ändå. Ska bli kul att se resultatet. Kjell är ju med liksom, då kan det nästan bara bli bra.

Igår kväll var det ett storslaget program av Bonde söker fru och jag fick väldigt trevligt och spontant sällskap av Limpan och Mikiz. Man vet aldrig när hon dyker upp, den där skidläraren... som gubben i lådan varje gång! Och jag gillar det. Det var väldigt mysigt.

Idag har jag tagit ännu en tripp till fru doktor eftersom det gör så jävla ont i bröstet. Ringde Vårdguiden först och avslutade med "Är det okej om jag kollar upp det imorgon? För jag har tenta imorgon och jag har inte tid att gå dit idag..." Sedan hörde jag hur dumt det lät. Inte tid att kolla upp varför man mår piss? Vart är man på väg? Skärpning. Åkte dit direkt. Lovade Lisen att vara hård och Arvid sa att han kunde ringa och intyga att "jag inte är någon klenis utan värsta hård". Tack, ska komma ihåg det vid behov. Träffade samma läkare som förra gången. Gjorde lite fler tester och jag skrek när hon tryckte på revbenen. Man har tydligen några muskelfästen där som kan göra jävligt ont. Det kan också vara en spricka, men det kan man inte kolla och det borde inte vara det eftersom jag är en ung människa med starka ben. Men ont gör det. Fick fråga om att jag ska jobba hela helgen. Vill verkligen jobba, men kommer ju inte direkt att bli frisk om jag aldrig får vila. Det är så svårt att avgöra själv. Men de sa att jag inte skulle jobba, så fick ringa och sjuka mig. Ska vara hemma hela helgen och inte göra någonting förutom att vila. Kommer bli väldigt uttråkad. Lisen lovade att ta med en two and a half men-box så att jag har någonting att göra! Tråkigt att jag missar Ida och Kennys "inflyttningsfest" på lördag, men vad ska jag göra... Är så trött och less på det här nu. Grät en liten flod inne hos doktorn också när jag lämnades själv en stund. Jag hatar att gå till doktorn för att jag hade så ont och mådde så dåligt men så får man höra att det inte är något fel på en. Man orkar inte.

Efter tentorna i januari så åker hela Släkten (inte biologiska) till Alicante. Vi hade ju bokat in den 6e maj 2015, men det blir redan 2010! Skulle verkligen vilja åka någonstans med Melman också, men han kommer ju jobba hela januari så det får vi göra någon annan gång... i mars kanske? Det ska i alla fall bli ruggigt kul! Något att se fram emot i en kall och mörk höst. Fast just nu längar jag mest till imorgon klockan 13.01.


Kontaktannons för tentavakter.

"Vi söker dig som är 50+ och har ett dåligt humör. Du ska vara sur och kunna visa hur arg du är på alla studenter som ska skriva tentan, eftersom du utgår ifrån att alla vill fuska och att ingen förstår vad du säger om du säger det i vanlig ton. Du ska helst inte kunna läsa, eftersom du inte kommer ha tid att läsa en bok för att fördriva timmarna då du ska sitta och stirra på studenterna hela tiden för att försäkra att ingen hostar och döljer ett hemligt meddelande i denna till annan student. Du ska även kunna klockan och ropa ut hotelser varje minut från att det är tre minuter kvar och det är även bra om du inte förstår att det här stör studenternas sista ihärdiga meningar."

Jag vet många som sökt till detta! Alltså jag förstår verkligen inte grejen med tentavakter. Det är så många som är så sjukt otrevliga helt i onödan. För jag förstår att jag måste sluta skriva prick klockan tolv om tiden går ut klockan tolv, även om jag inte hunnit skriva färdigt. Det kan verka konstigt, men jag tror att det är fler som förstår. Självklart måste de vara strikta och bestämda så att alla faktiskt följer det. Men varför måste de skrika ut varje minut de sista minuterna att det är två MINUTER KVAR OCH NI FÅR ABSOLUT INTE RÖRA PENNAN EFTER JAG ROPAT STOPP för då jävlar... det sista tänker de bara. Och jag tänkte att ja om du håller käften kanske jag hinner samla några poäng till... Och sista minuten var en riktig tunnelbaneminut. Ni vet, det växlar precis om till 1 minut, och tjugo sekunder senare så kommer tåget. Exakt så gjorde han idag. Ropade en minut kvar och visst att jag var stressad, men aldrig att det var en minut. Jag tycker inte om dem. De är inte trevliga.

Fick lite smått (?) panik imorse när jag efter femtiotre försök och sju minuter inte hade fått upp min hostmedicin. Om jag inte skulle ta den skulle jag säkert sitta och hosta hela tentan bara för att jag visste att jag inte tagit den. Ringde till Melman i panik och frågade hur man gjorde, han lyckades ju öppna den igår när inte jag kunde. Den har blivit vrång de senaste dagarna, den där flaskan. Han sa att jag fick väl ta med den till skolan och så fick någon annan hjälpa mig. Hur skulle det se ut? Stå precis före tentan och hinka medicin? Som tur var fick jag upp den. Tentan gick bra tror jag. Följde pakten och skrev unambigiously en gång. Vår föreläsare sa det ordet säkert tio gånger per föreläsning. Ungefär som när jag gjorde pakt med mig själv på juridiken att skriva de facto. Så hade vi gjort idag, fast med hela familjen. Lisen glömde. Därför tycker jag, Sandy och Pandy att hon ska göra det på finansen istället... Tentan idag var inte den största utmaningen hittills kändes det som. Hur många poäng jag skrapar ihop vet jag dock inte. Värre blir det på fredag med finansen. Ser inte fram emot det, det kommer att bli så svårt... Ska faktiskt ta och fortsätta plugga lite nu vid närmare eftertanke/samvete.


Passa på och njut!

Tänk! Imorgon åker Malte ut i stora vida världen tillsammans med Camilla. I tre långa, härliga månader. Jag blir ju bara lite avundsjuk alltså. Ni kommer ha så grymt kul! Lite orolig är jag allt men vad sjutton... ta hand om varandra och tvinga inte in varandra i mörka gränder (som Malte gjorde med mig i Bullen, och sa bu, varpå jag drömde till henne av ren reflex i magen) så kommer det gå galant. Lek inte så mycket med vithajarna heller. De ska åka till Nya Zeeland, Australien, Malaysia och Thailand. Jag hoppas verkligen att ni får det så himla bra! Ser verkligen fram emot att läsa er resedagbok varje gång ni har tid med såna fånigheter som att sitta framför en dator. Ta många bilder och lev livet! Jag kommer sakna Maltesen. Inte för att vi ses så himla mycket oftare i vanliga fall, men då finns ju i alla fall möjligheten. Nu blir det ju lite svårt. Jag får satsa på mail istället! Det kommer jag ihåg var väldigt uppskattat när jag och Melman var på vår tvåmånaders långresa. 

 
Baggen och Bojen i Bullen. Fy fan vad kul det är i Albena!

Detta får mig att tänka på min och Melmans resa vi gjorde förut. Två månaders äventyr med sol och djungel och strand och myggor och ananas och tung ryggsäck och pruta och ja... Det var helt underbart.


Borneo bjöd helt klart på vackrast solnedgångar.










Det roliga med den här bilden är att mamma sa "den var så exotisk med den där apan i bakgrunden..." Hhm. Jag tror det är dags att ta på sig läsglasögonen och acceptera att riktigt så exotiskt var det tyvärr inte.

Nu blev jag faktiskt riktigt taggad att framkalla de här jävlarna någon gång och göra ett riktigt grymt fotoalbum.


Ett bra försök.

Vaknade vid elva. Eller vaknade först vid tio men råkade somna om. Trodde att jag skulle vakna vid nio och vara hur pigg som helst eftersom vi somnade typ elva igår kväll, men så var inte fallet. Min kropp behöver väl all energi den kan få för att försöka bli bättre igen. Hade lätt kunnat sova mer. Men det går inte! Idag är det tentaplugg på schemat! Fast det känns ändå bra att ha försök vila lite.

Melman: "Får jag frukost på sängen?"
Jag: "Nej..."
Melman: "Men det är min namnsdag."
Jag: "Nej det är det inte."
Melman: "Men det hade kunnat varit."
Jag: "Öh... ja. Men det är det inte."
Melman: "Det är Fabian som har namnsdag idag."
Jag: "Du heter inte Fabian."
Melman: "Fabio? Okej, om det är Fabio som har namnsdag idag så får jag frukost på sängen!"

Det var där någonstans jag blev lite orolig att han hade kollat upp det här i förväg och lagt upp en plan för att få frukost på sängen. Fast har Fabio ens någon namnsdag?

Jag:"Okej, om det är Fabio som har namnsdag idag får du frukost på sängen."
Gick upp och hämtade min almanacka. Jag tror både var lika spända på svaret. För det kändes helt plötsligt snarare som att han statsade på en lyckoträff än fakta.
Jag: "Synd. Det är Lukas."

När går upp säger han att han inte ens tycker det är "värsta nice" med frukost på sängen. Han sa det bara för att han visste att jag skulle säga nej.

Jaha? Då höll jag på att springa och hämta frukost, trycka ner honom i sängen och säga varsågod älskling, jag kan visst vara gullig på Lukas namnsdag fast du inte heter Lukas. Men riktigt så viktigt var det inte. Jag ska snarare komma ihåg det till hans födelsedag nästa år så han slipper pinas. Eller sa han kanske så för att inte visa hur besiken han blev? Tror inte det, men vad vet jag. Det är en gåta att trassla ut vad killar tänker ibland.

Tröttmössa.

Jag undrar verkligen vad det är för jävla "träningsvärk". Det gör stört ont idag! När man andas in djupt, för att inte tala om när man hostar... Jag vågade inte ta hostmedicinen imorse om jag skulle somna mitt i plugget. Tog en dos nu, får se om jag håller mig vaken till Idol.

Den lilla petitessen att de ringde från jobbet idag för att kolla att jag verkligen skulle komma imorgon, för att de låg väldigt mycket efter tydligen. Perfekt tajmat verkligen. Jag sa ja det är klart jag kommer? Vid närmare eftertanke kanske det var halvsmart. Nu kan jag ju verkligen inte vara hemma imorgon om jag skulle behöva (jag skulle nog behöva egentligen, men det är inte så lätt att få ihop livet just nu). Jag skulle behöva vila, inte göra ett piss, bli uttråkad som jag blir efter en liten stund för att jag gör så lite. Men det kan jag verkligen inte. Det känns jobbigt. För det lär ju inte bli bättre om jag aldrig får vila. 

Det här är inget kul längre.

Träningsvärk i lungan?

I natt var det anmälan till seminariegrupp i den andra kursen. Så där satt vi klockan 23.55 och tryckte pekfingret blodigt på uppdatera-knappen. Och det gick hem!

Var på seminarium klockan tio imorse. Det sista finansseminariet. Skönt att det inte kommer mer, men gamla tentorna känns jättesvåra! Man ska härleda en massa formler, och det har vi ju aldrig ens gjort på något seminarium! Vad är det för skit liksom. Vad är det för idiot som har gjort de här talen? Så kände jag. Har även fått väldigt ont i bröstet på vänster sida när jag hostar. Det är lite läskigt. Så mina vänner övertalade mig att ringa Vårdguiden. De sa att jag kanske hade lunginflammation och att de tyckte att jag skulle kolla upp det direkt. När jag kom ner till Lisen, Sandy, Cattis och Arvid igen så började jag gråta förstås, ynklig som jag är. Eller jag försöker ju låtsas som att det är bra, för jag har inte tid med annat, men egentligen är det ju inte så bra. Och när de sa att jag borde gå till doktorn kände jag bara att jag inte orkade, att jag är sjukt stressad inför tentorna och bara ett stort nej. Så tårarna började rinna. Men inom två sekunder hade jag fyra personer omkring mig (tre egentligen, Arvid tycker sånt där är lite läskigt så han kom lite på efterkälken) som la en arm om mig och sa att det skulle bli bra. Visst är det fantastiskt med vänner? Jag hade aldrig trott att jag skulle få så förbaskat fina vänner på Handels som jag har fått. Men det har jag, och det är jag så himla glad över. Jag släpper er aldrig! Lisen erbjöd sig till och med att följa med till Cityakuten och sitta och plugga i väntrummet medans vi väntade, så skulle vi inte missa någon pluggtid! Hon är verkligen min riktiga låtsasmamma. Tack.

Det var förstås bara virus, och allt mitt onda i rygg och bröst är tydligen träningsvärk för att jag hostat så mycket. Men jag förstår inte riktigt vad det är på vänster sida. Har lungan träningsvärk? Hjärtat? Bröstet (finns inte så mycket muskler att jobba med där va...)? Enligt henne skulle det inte vara något farligt i alla fall, men det gör förbannat inte varje gång jag hostar. Fick utskrivet en hostmedicin med morfin. 

Doktorn: "Man kan bli lite trött, så du får inte köra bil när du tagit den. Ta den 3-4 gånger om dagen." 
Jag: "Men jag har tentaperiod..."
Doktorn: "Jaha. Då kanske du ska ta den på kvällen."

Ska testa det nu. Blir besviken om jag inte faller in i värsta dimman direkt. Det kanske är bra, brukar ha svårt att sova i tentaperioderna för att allt snurrar i huvudet. Imorgon är det en hel dag med finanslektioner. Hoppas de är givande. Måste göra Intek också, har inte gjort det på två dagar och så jobbar jag hela lördagen, vilket jag är väldigt stressad över... Där försvinner en hel pluggdag. Doktorna sa åt mig att försöka vila men det är inte så lätt just nu. Men jag ska försöka. Ska testa med hostmedicinen nu och se om det blir bättre med sjukligheterna.

Om inte får jag väl försöka bli av med mitt träningskort och se om det hjälper.


Lately...

Efter chokladfestivalen var det bara att försöka bli hungrig igen eftersom Ida och Kenny skulle komma till oss på middag. Det var väldigt roligt! Vi kommer alltid in på väldigt intressanta diskussioner om man säger så. Det förgyller vardagen! Hawaiigrytan satt ju inte fel heller, och inte glass med hallon heller... chokladen var som bortblåst. Vi kollade lite på Idol och hade en mysig kväll helt enkelt.

Jag har fortfarande massa hosta och snuva. Ryggen är riktigt ond, men får inte gå till Naprapathögskolan förrän jag är frisk. Vilket verkar drömma. Berget har kommit fram till en teori som får medhåll av Lisen: jag måste säga upp mitt träningskort för att bli frisk. Jag köpte det ju dagen före jag blev sjuk. Det är helt enkelt inte meningen att jag ska bli frisk. Har även fått ont i bröstet/hjärtat när jag hostar. Tror inte att det är så bra, inte så skönt heller, men vad ska man göra liksom? Gå till doktorn, pröjsa 140 spänn för att få höra att det säkert går över snart? Känns inte helt värt.

Känner mig också jättestressad över tentorna, trots att de är nästa vecka. Började på en gammal finanstenta idag och den är verkligen monster! Inte kul alls och jag känner mig verkligen superstressad. Brukar göra det. Vet inte riktigt om tentaperioder är min grej. Ikväll träffade jag Malte och AVL på Fridays och käkade middag. Är fortfarande hur mätt som helst. De var gott och roligt! Fick live-sms av Lisen som satt och kollade på Bonde söker fru. Egentligen skulle jag kollat på det med och så skulle vi ha suttit och kommenterat till varandra med sms under programmet, men eftersom jag inte kunde kolla så höll hon mig uppdaterad. Såg i och för sig efter programmets slut att jag hade åtta nya sms... Bra jobbat! Can't wait to se det inspelat. När jag nu ska hinna det... imorgon ska jag käka middag hos mami och papi och ta en grattissväng förbi Mimmi också. Man måste ju äta liksom! Får klämma in det mellan kovariansmatriserna.

Och på tal om ko... jag funderade på om Sandy som nötallergiker är allergisk mot nötkött??


Choco loco.

Klockan 23.55 ska jag sitta och trycka sönder uppdatera-knappen för att försöka hamna i den seminariegrupp som vi valt. Det är värsta feta projektarbeten så man vill gärna hamna i en grupp som man vet att man jobbar bra med... Får se om Arvid hänger med idag! Så nu sitter jag och väntar på att klockan ska ticka. Kan ju passa på att uppdatera här lite. Jag är dålig på det så här i tentatider.

Jag, Lisen, Sandy och Nicke Nyfiken var på Chokladfestivalen i fredags. Melman ringde på vägen dit och jag frågade om han ville följa med. Han var redan på tåget hem. Men varför det? undrade jag. Då sa han att han att han inte direkt hade blivit injuden..

Jag: Jo!! ...slash jag trodde att du slutade klockan tre.
Melman: Ja det var nog ett jävligt stort slash.

Förlåt! Det var inte med flit. Vi kom i alla fall in och checkade först in brudklänningarna i choklad. De var riktigt häftiga! Förstår dock inte riktigt hur man ska kunna ha dem på sig. Svettas inte! Rör dig inte! Och hur får man på sig den? Inget för mig direkt. 

 









När vi kom in i stora salen blev jag helt tagen. Det var sjukt mycket choklad! Man provsmakade förstås vid de första stånden på allt. Chokladfontäner, mörk, vit, mjölkchoklad, chilichoklad, chokladte. Det fanns allt du kunde tänka dig. Först gick vi ett testvarv och sedan ett köpvarv. Men redan efter halva testvarvet mådde jag illa för att man hade testat så mycket. Så då fick jag lugna mig.

 





Vi hittade en del mindre lockande praliner också... På köpvarvet var man inte så sugen på att köpa något, men jag kom på bättre tankar. Köpte mangotryffel, kärlekste (innehöll ej choklad men luktade mumma), praliner i några olika smaker (tyvärr inte den på bilden) och chokladglögg. Det låter väldigt funky men kul att testa! Det var även någon form av tävling där, Årets konditor eller något. Jag såg den här och utbrast: "Har de försökt att göra en cheesecake eller??" Om ni har smakat Lisens cheesecake är det aldrig mer någon vits med att testa någon annan. Det finns ingen bättre. P.S. jag tror den här "cheesecaken" vann, hörde rykten om det iallafall.



Sist men inte minst, kolla på de här sötnosarna! De kommer sitta hemma i sin soffa med varsin klubba i handen...






Chokladfestival!

I eftermiddag ska jag, Sandy och Lisen på chokladfestivalen på Nordiska muséet. Låter inte helt fel va! Fick sms av Sandy redan imorse om att hon satt och drömde om choklad... mmm... inte marabou? Jag vet inte. Har aldrig varit där förut.

Först ska jag bara träffa min vän "MTV-Anna" som hon började kallas en gång i tiden och fylla mat-magen med lite mat. Inte för mycket, måste ju få plats att fylla chokladmagen också. Vi har pratat en del taktik men vi tror att det är bra att äta lunch före, annars börjar man nog må illa tidigare än om man har gjort en fin bas. För illa kommer man nog att må.

Jag ska försöka tänka på att vi ska laga värsta goda middagen eftersom Ida och Kenny kommer hit, och det vore ju kul om man kan äta den. Fast när choklad kommer inom ens greppfält, då är det inte lätt att behålla kontrollen.

Kan hända att jag samlar på mig lite finnar om provsmakningen är lika bra som jag hoppas. Totally worth it. Choklad är bra för själen har jag hört.

Hasse och Coco?

Min mamma har hittat en fågel som hon vill köpa. En kompis till Hasse. Den ska enligt uppgift vara väldigt tam, och det är ju en bra grej eftersom Hasse är en fegpropp som inte fattat sambandet med att handen som ger honom mat kanske är snäll. Planen först var att göra Hasse tam, sedan köpa en kompis för att den nya, Tage, skulle lära sig snabbare om den såg att Hasse redan var tam. Men nu får de göra en förhandlingsteknisk fint, som min gamla tränare Pelle skulle säga, och göra allt i fel ordning. Nu är alltså planen att köpa en tam papegoja för att visa Hasse att vi inte är farliga och att det blir mycket roligare för alla om han leker med oss.

Might work. Det roliga i kråksången (papegojsången?) är bara det att den här fågeln som hon har hittat kommer från en annan familj och heter Coco. Så jag frågade mamma om de ska döpa den till Tage om de är en tjej? Då sa hon att nej, den heter ju redan Coco, det kan man ju inte bara ändra. Det är inte alls klart att hon får köpa den, det var flera intressenter, men om det blir så kommer de alltså ha radarparet Hasse och Coco.

Är det bara jag som insett att de alltså döpte Hasse till Hasse i onödan, om den andra inte ens ska heta Tage?

Poor birdie.


Tänk vad lite sällskap kan göra!

På väg hem från skolan fick jag sällis av Sandy som skulle till några kompisar som bor vid tågstationen.

HURRA! Var bara tvungen att utbringa ett jubel för att tåget har börjat gå ända in till stan igen. I love it!

Och det var så himla skönt. Det gick mycket fortare att gå när man hade någon att prata med. Det var inte lika kallt. Löven var liksom sådär fint gula och röda som de är på hösten. Jag var bortskämd förut. Då hade jag både Arvid och Sandy som sällskap till skolan. Arvid satt redan på tåget när jag gick på, första vagnen enligt avtal, och Sandy hämtade vi upp på vägen till skolan. Men nu har Arvid flyttat till Lisens hoods och Sandy till fel sida av skolan. Det är faktiskt riktigt ledsamt. Jag saknar den lilla quality time man hade på morgonen. Jag skulle inte vilja kalla det för tidsfördriv, även om det är det det är. (Haha ser ni vilken sjuk mening, tre det och två är på de fem sista orden.) Ett trevligt tidsfördriv. Som tur är flyttar Sandy tillbaka om några månader för att stanna i ett halvår. Det kommer bli mys!

Jag skickade ett sms till Klasan idag där det stod "TV-debut imorgon, hur känns det?". Har inte fått något svar. Väntar spänt. Tror inte att han fattar alls, men när han gör det kommer han också att tycka det är roligt. Imorgon är premiären av Bonde söker fru och eftersom Klasan bor på en bondgård i Västerås, är en man i sina bästa år och inte har någon flamma (vad vi vet...) så har vi skojat om/föreslagit att han ska vara med i Bonde söker fru. Han skulle nog få högar av brev... och så kunde vi tjejer vara med och rådgöra vem han ska våga släppa in på sin gård. Visst vore det kul! 

Gnäll-Glenn är tillbaka.

Jag har så trååååkigt... Det är helt sjukt vad tråkigt jag har. Jag läser i intek-boken. Det finns ingen början, det finns inget slut. Jag bara läser och läser och blir uttråkad och rastlös. Melman och hans kompisar kollar på Chelsea-Liverpool där ute, och jag vill också. Men borde verkligen läsa mer, för det är sjukt mycket som behöver läsas den här veckan till inlämningsuppgiften. Och jag är bara på "bakgrundsläsning", förstår ni, det räknas typ inte ens? Jag gillar inte att läsa om politik och sånt inom handel, jag vill räkna, vara lite kreativ, få känna ett yes! när jag får ut rätt siffror. Inte vända sida efter sida och inte känna att man blivit något klokare alls...

Boooooring, boooooring... zzz....z.

Upplyst.

Jag har precis hittat den bästa förklaringen i hela min finansbok. Den förklarar MM Proposition 1 (se gubbarna M&M1 och M&M2 framför er så förstår ni att det faktiskt fanns ett samband), alltså att värdet av ett företag är samma oberoende på om det finansieras av lån eller eget kapital. (Men risken är förstås inte samma, och där kände jag plötsligt att jag håller på att spåra och förvandla det här till någon tråkig ekonomiblogg, så jag slutar där, och jag lovar att ni kommer förlåta mig när ni hör förklaringen)

"No matter how you slice it, you still have the same amount of pizza".
Corporate Finance, Jonathan Berk & Peter DeMarzo, page 464

Det är sådana här stunder som får en att fortsätta läsa. Det kanske finns någon mer givande förklaring där inne bland alla sidor???

Kom igen...

...det här är segt. Hostig och snorig forfarande. Sov lite för länge på eftermiddagen, men what the f. Måste prova allt för att bli frisk. Har ingen lust med det här längre. Ingen släktträff blev det heller. ALLA kunde utom jag. Lisen lovade liverapporter, och jag antar att de har väldigt roligt för jag har bara fått en och det var innan de kom fram till Stureby... eller vart de nu är. Men det är ett bra tecken!

Ska försöka gå och slagga lite snart ändå, det är bra har jag hört. Ska träffa Len imorgon och köpa present till "Bortglömt mellanbarn". Jag ska försöka avleda Len från att köpa ett sexpack öl och fixa något som han faktiskt önskar sig. Vi får se hur det går.

RSS 2.0