Vilken härlig dag!
Det blev verkligen en helt sagolikt bra fredag. Tentan gick helt okej tror jag och viktigast av allt - den var över! Jag, Sandy och Lisen åt en Paninilunch; jag var modig och provade en ceasarsallad men kunde konstatera att den inte var lika god som prosciutto/mozarella. Sedan gjorde jag och Sandy färdigt vår framsida till Karriärguiden och den blev riktigt snygg. Det kom in en kille och frågade om vi hade köpt bilden, vilket fick mig nästan att rodna lite granna, eftersom det var jag som hade tagit den med hjälp av brors systemkamera (som jag dreglar efter). De som har skrivit själva katalogen var också väldigt nöjda. Kul! Vi kommer sätta MFG på kartan redan innan de nya krabaterna kommer i höst eftersom de kommer få denna katalog hemskickad i samband med antagningen och MFG-loggan skall vara med i högsta hugg.
Nöjda spatserade vi vidare till ett franskt café som heter Saturnus. Sandy hade talat upp deras kanelbullar i skyarna och mina och Lisens förväntningar var höga. Och de infriades. Kanelbullarna, jag vet inte hur jag skall förklara, jag har aldrig sett något större. Den var kanske 20 cm i diameter. Och den var så där saftig som köpta kanelbullar aldrig är. Vi delade tre tjejer på den och orkade inte riktigt äta upp den. Det var riktigt mysigt och så satt vi där och var allmänt nöjda med tillvaron.
Så ringer min mamma. Och berättar att min gamla klassföreståndare i högstadiet, Kerstin, ska vara med i Robinson som börjar på lördagen. Oj, vad jag skrattade. De andra undrade vad som kunde ha hänt för att få mig att skratta så mycket. Hon är ju för skön. 60 barre och vara med i Robinson. Oväntat, eftersom hon skall vara lite fin i kanten, men ändå inte för det bor allt en stålkärring inuti henne. Strax efter fyra var det dags att åka hemåt för att duscha av sig tentasvetten och svida om för att åka in till stan igen i sällskap av AnnaLena som fyllde år i veckan. På Fridays mötte vi upp Jenny, Jossan och Hanna. Det var en väldigt trevlig överraskning att Jossan var hemma! Malte saknades av oss alla. Vi tog en drink och fick såsmåningom ett bord. Eftersom Jossan och Jenny varit i tid behövde vi andra inte vänta så länge på bordet. Tack kompisar! Hamburgaren jag åt var väldigt god och mättande. Vi avslutade kvällen på en pyttebar innan mest jag var så jävla trött att jag knappt kunde hålla mig vaken.
Jag åkte hem trött, men väldigt glad. Det är så här det känns att inte behöva tänka på någonting annat. Fan vad skönt det är. Jag hade nästan glömt bort hur det kändes.
Inte långt kvar.
Imorgon fredag klockan 13.01 kommer en fantastisk känsla att infinna sig. Känslan av att inte beöhva plugga på TIO hela dagar. Vet ni hur mycket det är? Det är mer ledigt än vi haft sedan vi började i augusti, eftersom hela "jullovet" bestod av plugg då tentorna låg i början av januari. Jag hoppas också att den här oerhörda känslan inte kommer att tyngas ner av en dålig känsla på statistiktentan. Hoppas att den inte blir lika crapig som efter redovisningen i tisdags. Jag tyckte ändå att den gick rätt bra. Tills jag kom till sista frågan. Jag är på riktigt väldigt rädd att jag körde den frågan --> omtenta. Men, man kan ändå inte göra något just nu i alla fall så det är bara skönt att det är över. Skulle dock uppskatta en lite trevligare känsla imorgon.
Inte för att min magkänsla på tentor har haft rätt förut.
Fel håll.
Ringde min kära mormor och morfar och farmor och farfar idag. Det var så länge sedan jag träffade dem och pratade med dem. Man kan ju i alla fall ringa en liten minut och prata om lite saker. Mys! Ska se till att träffa dem snart igen.
Skollagsträningen idag var riktigt rolig trots att vi bara var sex stycken så här i tentaveckan. Längtar såå mycket till vi ska spöa ESADE i Barca i maj. Men redan nästa vecka ska jag till Spanien med Frejpan Ladies. Det ska också bli grymt kul och väldigt skönt med lite annan väderlek.
Be en bön för mig mellan 09.00 - 13.00 imorgon den 17e mars 2009.
Just nu...
Mitt i allt detta har jag gått och skaffat mig ett extrajobb i en mataffär. Långa öppettider, me like. Det ska verkligen bli jättekul och även skönt att utöka den relativt strama kassan en aning. Dock är det så olägligt det kan bli eftersom jag skall jobba för första gången två eftermiddagar nästa vecka, mitt emellan de två tentorna. Men vad gör man...
Fick ett bättre skrattanfall i bibblan idag när jag utbrast "Nu ska vi inte förtorka min penna här" om min överstrykningspenna som låg utan korken på. Lisa och jag grät så sminket rann bort. Men det är härligt att skratta. Det ska vi fortsätta med.
Det är så mycket så att jag inte riktigt vet vad jag ska ta tag i härnäst. Eller jo. SPSS-arbetet som skall lämnas in imorgon. Och den muntliga redovisningen som ska hållas imorgon bitti. Det är en bra start!
Tanka.
Jag älskar att bo här i vår härliga lägenhet tillsammans med Melman. Att sköta om sitt eget lilla hygge. Med någon jag tycker om så mycket att jag bara vill krama honom lite för hårt hela tiden. Men ibland är det bara så skönt att åka hem till mamma och pappa en stund. Och träffa brorsorna. Man behöver inte göra så mycket, bara vara en stund. Tanka lite kärlek och trygghet från annat håll. Känna att man alltid är välkommen och uppskattad.
Tur att jag inte bor i en stad långt borta utan bara kan åka tåget i tio minuter för att få träffa min underbara familj.
För jag ska stupa i säng.
När jag stod och väntade på Sandy en morgon började tänka på en sak. Undrar hur det kändes för den sista mammuten? Att leva helt ensam utan någon i sin egen art kvar? Fakta är inte något jag bejakat, de dog säkert samtidigt av en istid eller något, men lek med tanken att de inte gjorde det. Det är svårt att ens försöka fånga upp den där känslan. Tänk er själva om ni var den sista sista sista människan på jorden. Hur konstigt skulle inte det vara?
Samma dag kom jag och tänka på människokroppen. Vad konstig den är egentligen. Tänk på alla (framförallt män) som har en bastant och fast gravid/ölmage och sedan typ inget mer fett på kroppen. Hur kan det bli så? Och vem bestämde att den kulan skulle hamna där fram? Tänk om man istället skulle haft en fettbula på ryggen. Och rumpan fram?
Jag förstår inte. Nu ska jag gå och sova på saken så kanske jag är klokare imorgon. Melman har inte kommit hem från jobbet än så jag får somna ensam. Eller helt ensam är jag ju förstås inte... Jag har ju Bamse, Ior, Mustafa, Lång-Sam, Ägget, Busråttan och Gosråttan.
Så jag är ju inte direkt lika ensam som den sista mammuten i alla fall.
Spontanitet.
Åkte hemåt. Gick av en station tidigare med tåget för att köpa en ingrediens till middagen. Kom på att jag allt skulle gå förbi Mikiz på vägen hem. Ringde henne, och hon var hemma. Jag fick visst komma upp. Härligt! Jag tänkte mest säga hej men sedan frågade hon om jag ville ha lite vin. "Man ska dricka 2% alkohol om dagen", sa den blivande hälsopedagogen och jag är inte den som är den när en expert har talat. Mikiz började äta sin nylagade middag. Frågade om jag också ville ha. Det var alldeles för mycket, men jag tackade med glädje ja. Melman var på jobbet så hemma väntade inget sällskap utom plugget. Gav en tanke åt vilka fantastiska vänner jag har. Så där satt vi och pratade (mycket och högt som det brukar bli när vi befinner oss mellan samma väggar), åt mat och drack ett halvt glas vin. På en måndag. Helt oplanerat.
Den faktorn gjorde det hela ännu bättre än om det hade varit planerat. Det var helt spontant. Det kan jag sakna ibland. Att bara kunna göra något när som helst det passar. Mitt liv måste vara planerat för att gå ihop. För att hinna med allt jag vill och allt jag måste göra. Jag gillar struktur, missförstå mig inte.
Men det var så underbart att bara vara spontan för en stund.
Polarn och Pyret.
Jag vill härmed skicka en hälsning till en mycket god vän som för tillfället befinner sig i Verbier och är på rundresa bland alla Alpernas fantastiska toppar. Hon är en riktig guldtjej som man inte kan låta bli att sakna jättemycket.
Kommer på mig själv med att vilja ringa och prata med henne ibland - men det går ju inte! För hon är ju inte i vårt avlånga land. Utan i alp-land. Jag längtar tills hon kommer hem så vi kan ha te-kvällar hemma i hennes mysiga lilla lägenhet. Så vi kan ta långa promenader genom Gamla Stan och bara prata om allt sånt som vänner pratar om. Och sånt som man bara säger till dem man litar på mest. Jag längtar tills vi sitter hemma hos mig och skrattar så att vi ramlar av stolarna, som vi gjorde när vi var med på mammas jobb när vi var små och åt spagetti med köttfärssås. Jag längtar tills vi sitter på verandan i Österskär och dricker vin i sommarsolen. Och till alla andra mindre glamorösa saker.
Jag hoppas du har en fantastisk tid där borta och gör det du älskar! Men Pyret tycker det är dags att Polarn kommer hem nu. 
Polarn och Pyretkväll typ... 2006? Kan ni gissa temat på varje bild?
Och DÄR kom stressen.
Vi får lära oss väldigt intressanta saker i skolan. Vissa grejer har vi till och med lärt oss själva. Som till exempel att det är väldigt svårt att säga ordet teststatistika väldigt fort, att det längsta ordet vi vet är populationskorrelationskoefficient och att vår seminarielärare i statistik har haft svenskt rekord i antal frihetsgrader; sjuttiotre stycken. En väldigt rolig grej angående redovisning är också att Thomas Brolin blev nedskriven i värde under sin tid i Leeds, eftersom fotbollsspelare ses som en tillgång och kan minska och öka i värde. För nedskrivning krävs dock långvarig bestående värdeminskning, men det lyckades han tydligen med. Grattis.
Men inga av de här sakerna spelar någon roll när det smäller på riktigt: tentorna. Och det var med fasa jag insåg den här veckan att på tisdag är det bara två veckor kvar till första tentan. Två veckor. Det är fan i mig ingenting. Jag och mina två kompanjoner träffades i skolan idag (mamma i telefon när jag satt på tåget in: "du vet väl om att det är söndag idag?") för att studera statistik. Insikten kom som en spark i magen. Jag fattade knappt hälften av tentafrågorna. Och då menar jag verkligen att jag inte fattade frågorna. När man väl kommer fram till vilken metod man ska använda sig av så är det inte så jättestora problem längre. Men eftersom alla frågor ser nästan likadana ut är det lite knepigt att veta hur man ska lösa exakt den här uppgiften.
Har ingen bra känsla i magen faktiskt. Inte alls. Var är den där tiden jag ville spara förut?
