Check. Nästa.
Appstorecase. In progress.
Fast för varje grej blir det lite tyngre att ladda om. Det har varit så mycket i en följd nu. Men eftersom vi har två kurser parallellt över hela terminen så har de lagt massa saker som överlappar varandra. En vecka före tentan började vi med ett business project som skall hålla på resten av terminen. Jaha. Workshop i fyra timmar eftermiddagen före tentan. Tack. Och så tycker lärarna att de är så himla kluriga och bra för att "i arbetslivet sker saker parallellt så nu ska ni träna på det". Ja, men då är man ledig på helgen också! Inte för att jag vet om det var relaterat. Men ändå. Det var ju några veckor sedan jag var ledig en hel dag. I Barca kanske? Vill bara bli klar med det här nu så att jag kan få en litet andningsbreak och samla på mig ny energi!
Lite bättre balans i livet igen.
Krax krax.
Idag träffade jag äntligen lite folk igen (äntligen för mig i alla fall, förmodligen inte äntligen för dem att träffa mig) när vi diskuterade tentaartiklarna. På tunnelbanan hem fick jag dock jordens hostattack och det var ju så skämmigt! Bara för att jag vet att det är en högst olämplig plats att börja hosta så att det låter som att man ska kräkas, bara därför hände det där förstås. Det var sådär att jag inte kunde sluta. Jag. Kunde. Bara. Inte. Sluta. Vek in mig i hörnet där jag satt så gott det gick med tårarna sprutandes för att jag knappt fick någon luft.
Det enda positiva var väl att vi är i Sverige där alla låtsas som att man inte finns, så ingen la sig i. Eller frågade hur det var trots att jag knappt hann andas mellan attackerna.
Det finns ju bra och dåliga sidor med allt. Framför allt med svenskar tror jag faktiskt. Tur att man är en själv. Annars hade jag nog inte stått ut med eländet. Vi är ju rätt konstiga egentligen?
Maximize it.
Max Hamburgare är väldigt engagerade i CSR-arbete (Corporate Social Responsibility, sociala- och miljöfrågor) och eftersom det är ämnet för en av våra delkurser, har vi fått göra ett case åt dem. Det har verkligen varit roligt! Och igår skulle vi presentera för marknadschefen och CSR-chefen och då en av de två som skulle presentera i vår grupp inte kunde prata utbröt rätt så stort internt kaos innan eftersom vi andra inte hade planerat in tid för att lära sig en presentation någon annan bakat ihop. Jag brukar inte vara nervös längre när jag ska presentera, men det här kändes inte alls bra utan väldigt ad hoc. Så var faktiskt lite kittlig i magen innan. På ett jobbigt sätt. Så kanske mer spikig i magen? Vår plan var att så länge vi var glada, lite käcka och övertygade om att vi hade så epic idéer för Max skulle det gå vägen ändå. Och det gjorde det. CSR-chefen berömde oss åtskilliga gånger för vår stakeholder approach och det skadade ju inte att läraren hörde det alla gånger.
Nu har vi hemtenta. Vem kom på hemtentan? Jag vill hellre ha fyra timmars ångest och sedan är det över. Inte tre dagars funderingar över när man är färdig egentligen. Och kraven blir så mycket högre samtidigt eftersom man har tillgång till allt och lång tid på sig. Låter trevligt kanske, men nja. Jobbar bäst under press.
Nej, det här går inte längre. Dags att rycka upp mig. Let's kick some CSR ass!
Man ska inte vara i skolan på söndagar.
Även om vi har två tentor coming up och ett individuellt case känns det faktiskt riktigt skönt att få jobba lite själv, för det har varit överdos av grupparbetsköttande på sista tiden.
Innan jag somnar ska jag läsa lite i min nya bok som är helt i min smak. Lite hjärngympa, beteendevetenskap och research blandat med humor. (O)logiskt - varför smarta människor fattar irrationella beslut.
Det kan man ju verkligen undra.
Vilket äventyr det kommer bli!
Kan inte komma på ett bättre sätt att avsluta fem års plugg på. Det känns lite konstigt att jag ska lämna vårt kära jobbteam och vår app ett halvår... men den här chansen får jag inte igen. Och man ska ju trots allt jobba hela livet. Jag har redan börjat peppa folk att de ska komma dit och hälsa på (vem vill inte ha en anledning att åka till Sydney?), och började med att säga att brorsan skulle se till att spika ett jobb efter studenten och sluta snusa, så han har råd att åka. Svaret blev att han skulle laga sin bil och köra dit istället. Hm. Bara du kommer dit blir jag nöjd! (Men de andra två förslagen kan vara bra för typ livet i allmänhet.)
Har även föreslagit att mamma och pappa ska strunta i att göra om köket (som ryktas vara nästa prio) och komma och hälsa på mig istället. Jag har även råkat nämna något för mamma att terminen börjar i mitten på februari så att man kan resa runt innan den börjar, och att det är tre veckors spring break i april.
Enligt rapport:
Mamma till pappa: "Undrar när påsken är nästa år?"
Pappa till mamma: "Så du är redan där alltså."
Man vet vilka knappar man ska trycka på efter 24 års liv i den här familjen.
Regler är regler.
Jag: Det där var ju ingen bild! Du kan ju inte skriva text ju.....! Vad hände där egentligen.
Bror: Kommer inte ens ihåg vad jag "ritade", men det kanske var en rebusaktig målning?
Jag: Du SKREV att man kan äta mackor och att det var tunnelbana.
(Tystnad)
Jag: Vad har du att säga till ditt försvar.
Bror: Puss!
Jag: Skärpning! Annars blir du diskad.
Och det här är alltså mannen som i princip myntade uttrycket "Regler är regler" när han var liten. Jösses.
Det här kan hända på tunnelbanan en fredagskväll.
- Man kan få en diskussion om Zlatanboken man för tillfället läser.
Allt av fulla svenskar som inte vågar prata med folk i vanligt tillstånd. Det är så knäppt.
Verkligen logiska instruktioner.
• Innovativeness and creativity? if relevant is a plus
Öhhhh... va? Det kan du ju bara inte mena. Tvärtom! Det måste vara tvärtom! Eller håller jag på att bli galen innanför väggarna på Sveavägen 65. (Obs ej exklusivt uteslutande)
I väntans tider.
Jag drömde faktiskt igår att Mikiz hade värsta stora gravidmagen. Men hon sprang runt som vanligt utan att vara besvärad alls. Verkade trevligt. Pax för att vara barnvakt! Sanndröm? Jag har inte dubbelkollat, men tror inte det. Men det var en väldigt verklig dröm!
Fast det var inte alls dit jag skulle komma med den här rubriken. Jag skulle berätta att nästa vecka får vi besked om utbyte. Nervöst! Jag fick ju komplettera min ansökan för att de inte ansåg att jag uppfyllde MBA-kraven. Trist eftersom jag verkligen ville till USA, men så kan det gå. Jag hoppas att jag kommer till något av mina fem val som nu är 1. Sydney 2. Lissabon 3. Rotterdam 4. Bangkok 5. Köpenhamn.
Generellt så gillar jag inte att vänta på saker. Det känns ineffektivt. Vilken tur att jag har alldeles för mycket att göra den här veckan för att hinna tänka så värst mycket på det. Idag ska jag till och med strunta i en lektion för att hinna med att jobba på projektet i den kursen, eftersom min grupp ska ses idag efter vårt andra seminarium och jag måste ha gjort min del. Inte för att lektionen är obligatorisk, men ändå... det känns lite läskigt.
Kan jag ta din dip?
Den fick jag av någon utländsk man på Max igår, som på halvknackig engelska frågade om han kunde ta min dipp. Halvätna dipp. Som jag och Jonathan och säkert någon mer hade doppat våra ätna pommes i. Inte så fräscht? Men jag blev så chockad att jag bara sa ja, visst. Ta min dipp. För vad skulle jag med den till? Jag skulle ju bara slänga den. Fast ändå. Det är ju jätteäckligt! Jag skulle inte direkt vilja ha hans dipp.
Om han inte villa ha mitt DNA och plantera på någon brottsplats vill säga.
Jag hade bara inte tid att tänka, men jag älskar att du bryr dig.
"Hej. Vad sägs om en 24-timmarsresa till Ullared den 25 maj kl 22.45 och komma hem den 26 maj kl 21.15? Kram mami"
Mail från mamma 6 mars klockan 18.52 med ämne: Ullllllllllared.
"Hej hopp Gumman! Här har jag hittat tre förslag:
25/5: Som jag skrev förut: 24-timmars. Från Häggvik kl 22.45. Kommer tillbaks 26/5 ca kl 21.15.
24/3 eller 21/4: Från Klarabergsviadukten kl 00.10 och åter kl 23.00.
28/4: Från Upplands-Väsby kl 23.00 och åter någon gång på söndan.
Kolla om du kan nån av dagarna/om du har lust över huvud taget. Hör av dig sen för ev. Bokning.
Många kramar Mamseluringen."
Sms från mamma 7 mars klockan 12.22.
"Lever du? Kram"
Jag 7 mars klockan 13.03.
"Hej! Jag lever! Har bara inte hunnit kolla datumen än. Ringer ikväll! Puss"
Vad tråkigt att jag aldrig bloggar i kaos.
Jag hade en helt fantastisk resa till Barca som förtjänar en berättelse. Den kommer, den kommer.
Nu tänkte jag bara berätta att vi gör ett projekt för Max Hamburgerrestauranger angående hur de ska kommunicera deras CSR-arbete. De skriver bland annat ut hur mycket CO2 det är i varje produkt och de planterar träd i Afrika för att klimatkompensera. Vi gjorde en fältstudie idag genom att då dit och äta. Jag kollade in menyn.
Jag: "Kolla här! En Low Carbon-burgare. De har tagit bort brödet! Coolt! (Paus.) Men varför det? Det är ju biffen som gör att det blir högt CO2?"
Emma: "Alltså... det står Low Carb, inte Carbon. Kolhydrater du vet."
Jag: "Jaha... Det var därför de tog bort brödet."
Typiskt.
Sjukt roligt scenario också.
