Gamla godingar.

Det händer alldeles för sällan. På senaste tiden har jag försummat allt och alla. Därför slog jag och Limpan på stort och tog en långprommis från Östermalmstorg till Skanstull. Inte helt idealiskt med högklackade (som idag behöver klackas om) men det skulle inte stoppa oss. Det var mörkt ute, luften låg kall mot min kind. Vi gick längs med vattnet och genom Gamla stan. Fy, vad vackert Stockholm är. Man borde helt klart gå ut och promenera där oftare. Mys-pys på hög nivå.

Äntligen fick Limpan hälsa på mi casa. Mikiz bjöd in sig själv och vi sa inte emot, the more the merrier. Petters polare skulle komma och titta på fotboll. Linn hatar fotboll. Verkligen hatar. Vi började spela tillsammans en gång för många år sedan men det är verkligen en udda och för övrigt rolig historia som Linn är rätt trött på att höra. Eftersom hon är så anti kom vi på den roliga idén att hon skulle lura i Jonas att hon också var Fiorentina-fan och skrev till och med ett manus med fotbollssnack hon skulle följa. Det slutade med att hon hade fått ett stipendium och varit i Florens ett år och spelat fotboll. Sjukt kul, vet inte om Jonas höll med men... Du är ju för skön Limpan. Kommer sakna dig tusen när du åker till Alpis!

Paulina har jag inte heller träffat på år och dag. Passade därför på att ta en fika tillsammans efter skolan. Det var också supermysigt! Speciellt eftersom det var kallt, regnigt och ruggigt utomhus och vi satt inne på Wayne's med dämpad belysning. Tänk vad mycket man har att prata om när man inte har sett varandra på länge. Eftersom denna veckan är relativt lugn i skolan ska vi luncha imorgon också. Så himla skönt att göra något som inte har med skolan att göra. Har inte riktigt funnits tid till det på senaste, så får passa på den här veckan!

Sitter i soffan och tittar på RENT. Fy sjutton vad bra den är! De sjunger som gudar och vilka låtar det är... Grymt. Och när jag hör musik blir jag mer och mer sugen på att starta Dance!. Can't wait until mötet på tisdag.

Historien om Hamstern.

Hjulet snurrar men hamstern är död.

Denna bemärkelse dedikerade jag en av våra seminarielärare förra perioden som var så jävla kass. Han kom försent till lektionen, var oföreberedd och kunde därmed inte gå igenom alla svar på frågor vi suttit många, många timmar med att lösa (respekt tack?), ville inte ens gå igenom talen för att det var jobbigt att skriva på tavlan, han vägrade rita diagram för att han var dålig på att rita, började varje mening med "är det nån som inte förstår eller måste jag gå igenom?", lyckades håna mig och få större delen av klassen att skratta åt mig för att jag ställde en fråga alla undrade men ingen ville ställa för att han är den mest opedagogiska männsikan på denna jord... Jag skulle kunna fortsätta en bra stund till. Det är lite skrämmande att man kan känna ett så stort hat mot en person man inte känner. Efter detta pratade vi om honom som Hamstern. Jag och Sandra vägrade gå på hans sista seminarium; gick till hans rum, hämtade våra uppgifter och drog en vals om att vi skulle plugga till tentan i det andra ämnet. Det var den bästa lögn jag någonsin stått för. (Som ni kanske vet kan jag inte ljuga, så Sandra stod för den delen, men jag ser ändå mig själv som medbrottsling.) Vi gick på en annan lärares seminarium och det var som att gå från brinnande helvete till rosa moln ovanför en grön äng. Han hade till och med overhead när han gick igenom svaren. Halleluja.  

Och vart vill jag komma med allt det här? Jo. Första seminariet i stat gick av stapeln idag. Jag hade inte den blekaste om vem vår lärare var, eftersom vi egentligen ville ha en annan vars grupp var full när vi skulle välja. Därför tog vi denna grupp för att om han också skulle vara en hamster skulle vi kunna smita in på den omtalade lärarens seminarium istället eftersom dessa grupper hade samma schema. Börjar komma in i smart-tänket här... Efter ett seminarium kan jag dra följande slutsats: han verkar vara en klippa. Han inledde på första frågan att säga "Man får fråga om man inte förstår, det är det som är meningen här". Vet inte om det är för att vi har haft den förhoppningsvis sämsta läraren som vi blir så glada över alla andra. Det spelar egentligen ingen roll. Jag känner stora förhoppningar om staten (uttalas statten, så konstigt är det inte).
 
Nu tänkte Gud såhär: Okej, vi ger henne en bra seminarielärare den här gången. Men hon kan ju inte få allt. Därför placerar vi Bitter****** i hennes grupp också för att kompensera.
Det här händer inte, säg att det inte händer. Bakgrund: det finns en brud som jag har stört mig på sedan första dagen i aulan. Hon ska kommentera allt, ofta om att hon tycker att föreläsaren faktiskt ska fixa micken, men nu har hon även avancerat till att säga emot lärarnas påståenden. Som om du vet bättre än alla professorer på den här skolan lilla vän? Hon har ett konstant väck i pannan som visar att hon är riktigt sur på allt och alla, tonen när hon pratar är nedlåtande och bitsk. Hon har även huggit av några elever i aulan som inte tyckt som hon (läs bland annat Arvid). Jag har aldrig sett henne på några aktiviter eller fester förrän hon valde att dyka upp på Gasquen. Verkar inte vara typen som har många vänner, vilket för mig inte verkar helt oförklarligt. Men jag kan eller vill inte tycka synd om henne. Vill helst bara vara långt bort från henne. Men - nu har Gud valt att så icke blir fallet. Förmodligen får jag den äran att hon är med i juridikgruppen också.

Jag hoppas att mitt första till och med etthundrasextioelfte intryck av henne har varit fel och att jag inser att hon är en trevlig prick. Men jag har en stark känsla av så inte kommer att bli fallet. Man kan ju inte få allt.

P.S. Hamstern, du tänkte inte på att det var kursutvärdering i slutet va? Synd. D.S.


Äckel-päckel-kaffe.

Det är dags för två nya kurser. Ekonomisk statistik I och Rättsvetenskaplig introduktionskurs (är det bara jag som ser ironin i att den förkortas RIK?). Så här i förväg har jag sett fram emot dessa. Statistik är min favoritdel på högskoleprovet och juridik verkar också roligt - jag är en ganska rätt och fel-person. Sedan vet jag inte riktigt vad de kommer att innehålla men det visar sig väl. Jusste, sedan har vi den andra mattedelen också som vi ska plöja på bara tre veckor. Någon som trodde lugn period efter tentorna? Här verkar det dock som att det blir lite lugnare efter matteperioden. Det vore inte helt fel eftersom det är ungefär jättemånga sidor juridik att läsa.

Idag var det föreläsning i stat och två i juridik. Tre tvåtimmars föreläsningar på samma dag tar musten ur en. På sista satt vi i en helt värdelös sal utan luft och ögonlocken föll sakta ihop. I pausen sprang vi och köpte kaffe. Jag vet, jag dricker inte kaffe. Det smakar peck. Jag hatar det. Men under de här energikrävande veckorna har jag varit modig och provat mocha latte. Det är inte gott, men det går ner när man verkligen behöver energi. Provade en latte på Pressbyrån en dag när jag hittat en rabattkupong i en tidning, men det var ju ren pest och pina. Den gången verkligen pressade jag i mig den för att jag var så sjukt trött. Aldrig mer. Det är verkligen beskt och äckligt. Fattar inte hur så många vill dricka det hela tiden varje dag. Usch!

Utifrån detta uppkom ett vad förra onsdagen, den 22a oktober 2008. Sandra sa att jag om ett år skulle pimpla rent kaffe. Detta ville jag sätta mig tvärt emot och vi slog vad om 100 spänn. Kommer inte att hända. I sådana fall är det riktigt sorgligt och jag förtjänar verkligen att bli av med 100 riksdaler, om inte mer. Inte en chans i helvetet, som Malte för övrigt undrade om man kunde säga för några veckor sedan. Skulle säga att detta är ett passande tillfälle.


Gasquen.

Sittningen man väntat på sedan första dagen som Småtting: Gasquen. Kvällen där vi skulle gå från ynkliga Småttingar till Enok och Eunucka. Det har alltid varit så långt fram. Efter första tentaperioden liksom. Och nu har den varit. Väldigt konstigt! Vi började med förförfest hemma hos mig med Lejonkungen 3. Måste säga att den var lika bra som jag minns den. Vilket för övrigt var tur, eftersom jag talat upp den som fan. Arvid snackade förut om att jag kanske var humoranalfabet också, men det verkar uppenbarligen inte så. Inte på grund av detta i alla fall. 

Fortsatte sedan med förfest och iordningsfixande. Var inte helt bekväm med rött läppstift och röda naglar, men är det 20-talstema så är det. Fick lite halvt andnöd på vägen in i min klänning och blev sjukt nojig inför resten av kvällen. Som tur var gick det över efter en liten luftpaus. Hade inte direkt haft något annat att ta på mig annars. Måste varit varmt i tuben eller nåt... 
   Alla var skitsnygga i smoking och 20-talsinspirerade klänningar. Var är egentligen 20-tal? Jag vet faktiskt inte. Chansade dock på fjäder i håret och jag var inte ensam. Det säger dock inte att det är 20-tal på riktigt men tjusigt var det. Hamnade vid samma bord som en aspackad tjej som vi fick gå och leta efter på toaletten efter ett tag. Hon hade gärna kunnat låta bli eftersom jag fick vissa flashbacks till kryssningen men det var rätt snabbt avklarat. Hon kom för övrigt tillbaka sedan och lyckades ramla över bordet när hon stod upp på stolen. Grattis. Ett grattis med glimten i ögat fick vi även av rektorn för att vi valt att börja studera när finanskrisen inleds och kommer att gå ut när den är över. Handelshumor på högsta nivå? Eller kanske var han stenseriös.

Det blev en rolig tillställning. Handels cheerleadinglag uppträdde på scenen och jag blev sjukt taggad på att dra igång Dance!-projektet på riktigt. Det är vi som ska stå där och dansa hiphop och vi kommer att vara grymma. Vilka nu vi är. Har inte kommit så långt än som sagt. Men tanken är att vi ska starta en streetdance/hiphop-grupp som kommer att uppträda på sittningar och fester. Vore så in i helvete skit kul. Saknar dansen som attan!

Enokar och Eunuckor avslutade festen i Puben där det var bra drag som vanligt. Oklart hur många skor som tappades bort denna afton.

Tentakryssning!

Smått övertaggade samlades 90 Handelsstudenter på Siljaterminalen. Vi hade tur och träffade en man på bussen som sa att vi inte alls skulle gå av där vi trodde, utan två stationer längre fram. Jag hade hunnit införa den förträffliga regeln att om någon börjar prata om resultaten på tentan, får man slå denne i ansiktet. Sandra blev lyrisk när hon såg en uppstoppad Mumin på terminalen, men aningen chockad när hon insåg att han alltid har varit naken. Hon lyckades också kläcka kommentaren "Det står nåt parkerat där borta" angående den gigantiska färjan som hade förtöjt. 

När det visade sig att vår hytt inte befann sig under bildäck utan rent av ovanför vattenytan blev vi lite smått nöjda. Den runda spegeln lurade en också att man hade fönster, fast det bara var en vanlig spegel. Tricky! Buffén blev första anhalten och den innehöll mycket smarrigt. Faktumet fritt vin innebar att man passade på att pimpla en flaska var ungefär medan man kunde. Och en himla massa efterrätt. När "kryssningskommittén" hade hållit ett litet tal körde vi lite KTH-ramsor av vanlig tradition men sumpade det hela med att sjunga "Handels lov" i slutet. Försökte kompensera med lite "Väg och vatten"-sång. Oklart om vi lyckades.

En ride förbi tax-freen och sedan var det hytt-fest på högsta nivå. Riktigt skoj! Emma kom fram till att hon inte är dum, hon har bara otur när hon tänker. (En liten notis: idag på föreläsningen kom hon på att det är för att hon använder båda hjärnhalvorna samtidigt! Jaha... då fattar jag?) Sandra lyckades på något vänster tokfälla mig i korridoren så att jag ramlade raklång bakåt medan hon föll över mig sekunden senare. Tack kompis. Karaokebaren stängde lagom tills vi hittat dit - tråkigt för oss, skönt för alla andras öron kan tänkas. Hittade till slut fram till discot och hann skaka mina lurviga ett tag innan det blev dags för omhändertagande av vän. Ibland kan det slå om fort... sånt som händer. Jag vet att du skulle gjort samma sak för mig, that's what friends are for är det inte? Många festade som aldrig förr och en hel del lyckades även tappa bort sina skor. (?)

Fredagen var rätt dryg med ankomst klockan 18.15 till Stockholm. Det gungade mycket och tax freen var inte öppen när jag ville svulla godis. Men ska inte klaga allt för mycket - lyckades låta bli att bli sjösjuk, led med dem som var det. Ungefär klockan 18 hör vi ett meddelande i högtalaren (på finlandssvenska förstås):

" Till alla elever på Handelshögskolan, var vänlig kontakta receptionen på däck 6. Era skor finns här."

Skulle vilja påstå att det sammanfattade resan rätt så bra.

Helt pluggfri!

Visst hade jag lite svårt att somna igår. Trots att känslan var ganska bra - vi hade ju gått igenom många gamla tentor och snappat upp stilen. Men man vet aldrig vad som kommer på tentan.

Det här var mycket värre än marknadsföringstentan. Då kände jag mig mer förväntansfull. Nu blev det konstig mage när jag satt i aulan på SU. Blev riktigt nervös faktiskt. Dock inte lika nervös som en stackars tjej som svimmade i trappan innan tentan började. Kan inte varit kul för henne att ladda om och köra...

Sedan svuschade tre timmar förbi. Förbannade mig själv några gånger över att ha räknat fel och slösat en massa värdefull tid. Men jag hann precis färdigt när det var fem minuter kvar. Hann inte kolla igenom svaren, men tror inte att jag hade ändrat så mycket. Svarade på allt, men vet inte om jag svarade rätt. Tänk vad trevligt om man var säker på att man fick poäng på en uppgift. 25 poäng är det som gäller och jag vet inte om jag kom upp i det. Det känns som det, men man vet aldrig. Och det känns också som att om jag inte klarade den nu kommer jag aldrig att klara den.

Efteråt var man alldeles lycklig för att det är över. Idag, nu, är det den 23e oktober efter klockan 12. Den tidpunkten man längtat efter i flera veckor. När jag stod hemma och lagade ihop lunch kände jag att det var det här jag hade längtat efter och inte kryssningen. Men den är förstås en bonus. Ska rusa till tåget om tjugo! Måste packa färdigt.

Vamos a Finlandia!

Jag tror jag har blivit analfabet.

Vet inte om jag kan skylla kaoset i min hjärna på att vi blandar engelska och svenska hejvilt hela tiden. Kan ju alltid prova. Kaoset i min hjärna beror på att vi blandar engelska och svenska hejvilt hela tiden.

Inte ens jag trodde på det där. Det började när jag och mina två allierade Sandra och Arvid satt i Puben och åt lunch. Kommer inte riktigt ihåg vad vi pratade om men jag fick iallafall ur mig att "jag hade drunkigt fyra dricker". Efter en lång skrattsalva fick jag fram att jag menade "jag hade druckit fyra drinkar". Kan inte påminna mig om vilket tillfälle jag pratade om, men det är inte viktigt. Man skulle ju förresten kunna tro att jag hade "drunkigt fyra dricker" när jag uttalade mig om det här, men så var tyvärr inte fallet. Vi kan alltså räkna bort även alkohol från orsakslistan. 

En hel dag med genomgångar av gamla tentor ledde till att jag inte kunde läsa ordentligt, inte prata riktiga ord eller stava. Eller jag vet inte riktigt om det ledde till det, men då framkom det väldigt tydligt om man säger så. Här är exempel på några ord jag hittade på.

Mitt ord
                             Verkligeheten
Näshjamvikt                    Nashjämvikt
(bara prickarna på fel ställe, det här var i början av diagnosen)
Högrismarknad              Högprismarknad
Svidhjöd                           Svithiod
Konkurrensvärket           Konkurrensverket

Känns inte helt hundra att vi ska besvara två frågor på engelska och två på svenska imorgon. Kan inte ens sköta modersmålet, hur ska det här sluta?
 
(Upptäckte just att jag stavat fel på verkligheten, men eftersom det det är bevismaterial får det stå kvar.)

Det är rätt så knepigt det här.

Mikrodagen började halvbra - försov mig en halvtimme och fick hafsa ihop mig själv på en kvart innan jag sprang till tåget. (I och för sig bättre än förra regniga tisdagen då jag ramlade i en lerpöl på väg till tåget, skrek skit jättehögt och fick gå som en lergubbe resten av dagen) Väl där fick jag höra att det var stora förseningar. Som tur var kom en stor försening bara några minuter efter att jag kommit dit. Högg en macka på Mackidonki och skyndade mot skolan. Jag, Sandra och Arvid har försökt harva oss igenom gamla mikrotentor - lättare sagt än gjort. Det är i princip bara resoneringsfrågor vilket kan vara bra, om man kan dem det vill säga. Blir helt förvirrad av alla marginalkostnadskurvor, Stackelberg vs Counot-modellen och moral hazard. Fastnade rejält på några frågor och på extrasemiariet idag kunde inte ens läraren svara på vissa frågor. Fick en att känna sig mindre korkad, mer orolig för att sådana frågor faktiskt kommer på tentorna. 

Jag tror inte att jag har fattat att det faktiskt är Tentan - den fruktade mikrotentan - på torsdag. Det är i övermorgon. Jättesnart! Jag har kommit till två slutsatser:
- Två av frågorna ska besvaras (korrekt helst) på engelska. 
- 18 av 40 på tre timmar och på bortaplan (ska skriva på Stockholms Universitet) är allt som gäller. Allt som gäller. 

Jag kan mikra, jag är inte rädd.

Bara resten kvar.

Eftersom tentan var klockan 14.00 spenderades timmarna innan med att titta lite i bibeln a.k.a Jobber, äta lite mat, leta pumpadräkter på Internet (jag och Sandra har en sjukt bra idé förresten, kan berätta om den en annan gång), kolla mailen och så vidare. Blev väckt 20 minuter innan jag skulle gå upp av att hemtelefonen ringde. Först trodde jag inte att det var någon där. När jag skulle lägga på hörde man: - Har jag kommit till Rune?
Nej, det har du inte. Nej, jag är säker. Nej, det här är inte i Sundbyberg. Och sedan var det bara att kliva upp. Eller rättar sagt stanna uppe, jag var ju redan uppkliven. Jag kände mig ändå förberedd till den här tentan. Plus att jag aldrig brukar vara nervös förrän precis innan. Så blev fallet även idag. När man kommer till skolan och träffar alla andra, då hetsar man upp sig och nervositeten kommer smygande. 

Fick ont i mina stackars fyra fingrar efter en kvart. Det var väl lite väl mjäkigt tyckte jag. Och inte var det något att göra åt heller. Bara att låta pennan forsätta löpa. Tre timmar svischade förbi. Hann inte riktigt namedroppa tillräckligt på sista frågan, men yeah yeah what to do. En fråga var väldigt oväntad och jag förbannade mig att jag inte kunnat räkna ut att den skulle komma. Men överlag måste jag säga att jag är nöjd. 

Plan tisdag: plugga gamla mikrotentor. Släppa alla modeller man präntat in i huvudet de senaste dagarna och lämna plats för mikron. Kötta mikro helt enkelt. Ska på tal om mikro gå och läsa "lär lätt mikroekonomi" nu och jag hoppas verkligen på en uppenbarelse eller två.

Om 18 timmar och tio minuter.

Effektivitet har genomsyrat de två senaste dagarna. Vi har präntat modell efter modell. Det är det sista som åker framför näthinnan innan man somnar och det första som dyker upp när man öppnar ögonen. Buyers decision making unit. Market planning process. Influences on organizational buying process. Market segmentation. Vi har även tryckt in ett antal häften av diverse författare som tycker saker. Kan dra en parallell med selective retention - minnet är begränsat och det är bara det man själv anser vara av värde som fastnar. Jag hoppas att det vi tycker är viktigt sammanfaller med lärarens värderingar... Annars blir det fall ordbajs. Kan gå bra, kan gå mindre bra. Föredrar att ha fakta när man ska argumentera för saker.

Fick några tips av min mentor (Birdie) inför första tentan:
1. Kom i tid
2. Ta med legitimation
3. Ta med en extrapenna om den första udden tar slut

Väldigt givande tips. Tack. Rauklek till dig. Frågade sedan om hon hade något tips som faktiskt rörde själva tentan. På det fick jag svaret läs hela frågan. Innan man liksom börjar svara på den. Det däremot var ett sjukt bra tips. Ska försöka förvalta det imorn.

Tänk vad coolt! Imorgon vid den här tiden har jag haft min första kurstenta. Ska bara finslipa lite granna nu. Det känns faktiskt helt okej så här i förväg. Jag håller alla tummar och tår för att känslan består när jag vänder på bladet imorgon.

Amen.

Soffgos.

Äntligen. Det här har jag längtat efter hela dagen. Har gonat ner mig i soffan, virat in mig i en filt och satt på Idol på TV:n. Skönt. För visso ska böckerna fram, och en 70 sidors mikrosammanfattning, men det är bara en liten detalj. Det är fredagkväll och det var tusen månader sedan jag satt hemma i soffan en fredagkväll. Skulle träffat Limpan och Mikiz, men Limpan har sjuknat in stackaren. Jag har varit frisk i tre veckor nu (peppar peppar ta i trä, väldigt mycket trä) och vill inte utmana ödet. Inflik: det är helt fantastiskt vad mycket skönare det är att vara frisk än att vara sjuk. Låt detta bestå. Amen.

Jag, Sandra och Arvid har pluggat i skolan idag. Kan väl inte säga att vi hade den mest effektiva dagen den här veckan. Kapitel 19 och 20 i Jobber var inte det roligaste. Igår däremot i Studentpalatset (a.k.a. SP) var vi sjukt effektiva. Det kanske går jämt ut? När vi satt i Puben i skolan och hade ätit lunch, käkat massa godis, druckit julmust och gått igenom modeller kom Arvid på en briljant idé.
Arvid: - Ska vi ta en powernap?
Jag och Sandra (i princip samtidigt som vi lägger oss ner i våra soffor): - Ja.
Inget mer snack om den saken. Somnade på två röda.

Vid sex-snåret gick vi till datasalen och bråkade med skrivaren. Fick tillslut ut mikrosammanfattningen som till och med är på svenska. Halleluja! Alla kursböcker är på engelska. Nu när vi suttit och pluggat marknadsföringsmodeller är svengelskan ett klart faktum. Jag har även upptäckt hur svårt det är att översätta vissa saker till svenska.

Sitter och drömmer mig bort till nästa torsdag klockan 12.00. Då är mikrotentan inlämnad och det finns ingenting man kan göra för att ändra på det. Klockan 19.15 bär det av mot Finland - tentakryssning på hög nivå. Över 60 ettor, ingen har sovit, ingen har ätit ordentligt, alla är glada att tentaperioden är över, fritt vin på buffén - kan bli bra. Kan gå dåligt för vissa. Den som lever får se... 

Ärlighet.

Jag blir faktiskt lite trött på svenskarna. Allt ska alltid vara så bra hela tiden. Verka så bra. Som om en fasad gjorde allt så mycket bättre. Det blir väl egentligen bara sämre. Då står man där och ljuger också.

Så: nej, det är faktiskt inte så jävla bra. Och varför det? Jag är inte ledsen. Ingen har varit dum mot mig. Jag är bara helt slut som människa. Jag hinner inte sova, timmarna räcker inte till. Fast det är det enda jag gör från att jag går upp på morgonen till att jag går och lägger mig (för sent, idag igen) så räcker tiden inte till. Och med det menar jag förstås att plugga. Det är helt sjukt. Jag hoppas att det är helt sjukt. För så här kan inte vara i fem år. Det klarar ingen människa. Då dör man.

Nu försöker jag inte förmedla att jag är döende på något sätt. Jag vill inte heller förvandlas till någon form av studie-hypokondriker. Jag vill också påpeka att jag är nybörjare på detta; vet inte riktigt hur man ska lägga upp tentaplugget på bästa sätt. Men nu gör jag mitt bästa och jag ger mig fan på att klara det här. Ett bra betyg i marknadsföring vore trevligt. Ett betyg i mikroekonomi vore trevligt. 

Igår träffade jag Tant Blå på vägen hem. Hon fick nästan se mig gråta när Arvid ringde och sa att kapitel sju visst ingick i marknadsföringen. Och nästan en gång till när hon frågade vad jag gör när jag inte pluggar? För då kom jag på att jag inte gör något annat. Det är det enda jag gör. Hur tragiskt är inte det? Det är intressanta ämnen. Marknadsföringen tycker jag rentav hade varit kul. Om det inte hade varit så att de köttat på med mer och mer saker vi ska göra hela tiden, samtidigt förstås. Nu går det mest ut på att pricka av allt på en lista. Det är synd.

Vad får mig att vilja gå igenom det här? Nästa torsdag är det över. För den här gången. Då har båda tentorna varit och vi har tre hela dagar utan att det finns något som helst att plugga. Förut lät det som ingenting. Nu tycker jag att det låter som en evighet.

Hjärta fotboll.

Fredagkväll innebar skulle kunna plugga men gör det inte. För det är det enda jag gjort från morgon till kväll (natt?) hela veckan. Jag var först på casting för ett filmjobb. Ingen låda den här gången! Skulle stå och gå runt och prata i mobilen på ett bra sätt. That's it. Får se om jag får det. Det vore trevligt!

När jag kom hem satte jag på mig fotbollsutstyrseln. Petter och hans kompisar hyr IP-hallen fredagskvällar och jag skulle vara med och spela. Vi fick skjuts med Lukas dit och sedan började äventyret. Det var så jävla kul. Innan hade Petter berättat att de förra veckan spelade i två och en halv timme. Det är helt sjukt länge, tänkte jag då. När jag kollade på klockan efter att vi hade spelat klart var hon 22.08. Vi började 19.15. Nästan tre timmar. Visst var det tungt på slutet, men tre timmar?

Nästan alla (läs alla utom en) passade och lät en vara med i spelet. Då blir det så fruktansvärt roligt att spela. Det var en till tjej med och spelade, men hon skadade sig efter en stund. Det blev en ganska stor sjukbänk till slut. Vi började med tre lag och avslutade med två.

Jag blev frälst. Den här gången vet jag att det gick för fort för att det var roligt. Jag blir hög på att spela fotboll ibland. Och jag gjorde fler mål än Petter. Parantes.

Ovärt?

Det var en dag i Handelshögskolans bibliotek. Klockan var snart ett på dagen. Fem hoppfulla studenter satte sig för att börja med den sista seminarieuppgiften i mikroekonomi. Jag som skulle arbeta med projekterbetet hela kvällen skulle få det här gjort på en timme eller två.

Jag har nog aldrig känt mig så dum. Fast ändå inte. För det var ingen annan som fattade heller. Vi satt och stirrade på papprena och kom knappt på ens dåliga resonemang. Det kändes som att man stod med byxorna nere och hela mellanstadieklassen såg på. Inte ens en av oss hade en jävla aning om hur vi skulle lösa detta. (Då blev man nästan lite sur. Går man på Handels, och så kan inte ens en enda själ det rätta svaret?) Irriterande röster ekade genom hela biblioteket och vi kände igen resonemangen. Tittade igenom föreläsningsanteckningar, läste frågorna säkert tretton gånger var.

Ett besök hos kursansvarige, några desperata datorsökningar och fyrtioelva suckar senare kom en väktare och sa att klockan var åtta och de skulle stänga. Vi som nästan var klara. Och inte ens det kändes bra. För jag vet att vi inte kan ha svarat rätt på allt. Hoppas att det är hyfsat rätt och att de ser att vi har gjort det ärligaste jävla försöket någonsin. Om det är värt en poäng?

När jag kom på att vi i bästa fall kan få en poäng av 61 till slutbetyget från den här uppgiften och att denna väldigt eventuella poäng inte får tas med till tentan var det nära breakdown. För att använda ett mikroekonomiskt uttryck: min alternativkostnad var jävligt hög denna eftermiddag/kväll.
.
Men man får väl se det positivt - vi tog inte ens en paus. Och tiden går väl fort när man har roligt. Alltså borde väl vi ha haft roligt? Skolan är mad mad business just nu och jag är inte dess största fan.

RSS 2.0