Hasse och Tage har lagt ett ägg!
Det är ju helt klart en mening jag aldrig trodde att jag skulle uttala. Men det är lika sant som det var sagt.
Mammas papegojor har alltså lagt ett ägg i hörnet bakom buren. Men förstagångsföräldrar som de är verkar de inte fatta att de ska ta hand om ägget. Inte så konstigt med tanke p att Hasse misstänktes vara utvecklingsstörd och skickades på camp. Men mamma ska byta ut det mot ett marmorägg, för hon vill inte ha några fler fåglar. De märker förmodligen inget.
Jag går som bekant inte ihop med dessa fåglar. De är tråkiga, fattar ingenting, och sjukt otrevliga. Ungefär som pendeltågsfolket på eftermiddagen. Det var nog just därför som pappa hade sagt till mamma "vi föder upp den och ger den till Sara".
Tack pappa. Jag älskar dig också.
Åååååka pendeltåg.
Det har vi gjort i flera dagar, jag och Mattia. För att samla in svar till vår uppsats. Jag har blivit förvånad över att många är så trevliga och vänliga, även om man får många nej förstås. Det var förra veckan. Då var vi taggade (även om jag var livrädd i början) och körde på. Det gick bra. Vi höll på att hamna på ett tåg mot Gävle då Mattia sprang i full fart tvärs över plattformen i Upplands Väsby innan jag såg att det Upptåget och hindrade honom från att gå på. Det var kul. Förra veckan fick vi in våra drygt 400 svar, utan att ens bli avslängda en enda gång.
Idag skulle vi komplettera undersökningen med ca 100 svar. Det var eftermiddag. Mattia råkade ta med sig sitt stora paraply, varför vi kom på den briljanta idén att fråga en butik på Cityterminalen om vi fick lämna hans paraply där en stund. På Pressbyrån sa de blankt nej, det var till och med förbjudet att glömma ett paraply där, men på Gateau sa de ett förvånat ja. Tack. Sedan skulle vi bara samla in svaren lite snabbt. Det gick skit. Folk var så fruktansvärt otrevliga. Jag ville bara sluta, åka hem och fortsätta imorgon förmiddag då folk verkar vara trevliga och pigga. Sedan tänkte jag att jag skulle sluta ta det personligt, och mer tycka synd om personer som har ett sånt liv så att de måste vara otrevliga mot en glad och städad tjej på tunnelbanan som säger hej. För att understryka vilken skitdag det var tappade jag vid ett tillfälle alla enkäter på pendeltågsgolvet och alla blandades huller om buller, ifyllda och tomma. Va faan. Men vi gjorde det. Fick in alla svar.
Jag är stolt över oss. Nu ska vi ösa SPSS och knäcka den här uppsatsen!
Jag tror jag behöver vård.
Va! Har det gjorts en Bond-rulle? Vad sjukt!
Sedan kom chocken. Jag hade läst BOND-rulle, som i Bonde ni vet. Men jag förstod sedan rätt snabbt att det var Bond. Som i Bond. James Bond. Oj.
Var tvungen att berätta det för min Bonde-allierade Lisen. Fick detta till svar:
"Det gjorde jag också tidigare idag! Jag tänkte att jag skulle säga det till dig, men att det var lite väl långsökt så jag struntade i det. Dags att söka hjälp snart tror jag."
Great minds think alike. (Både gällande Bond-filmer och att det är dags att söka hjälp.)
Snöar det inomhus?
Nej. Inte än. Det är bara jag som varit ett ärkepucko.
När jag tvättade förra veckan skulle jag vara smart. Jag tänkte INTE tvätta kavajen med mina stickade tröjor, för då skulle den bli luddig. Så jag tvättade den helt själv. Gissa om jag blev förvånad när jag öppnade tvättmaskinen och såg att den var helt vitprickig.
Jaha. Man skulle ha kollat fickorna och rensat dem på papper.
Identitetskris runt hörnet?
Jag har fruktat den här dagen länge. Dagen då jag tror att mitt inskrivningsnummer faktiskt är mitt riktiga personnummer. Efter 4,5 år dök den skrämmande nog upp.
Jag blev faktiskt lite chockad, även om jag inte blev förvånad. Sedan dagen du skrivs in har du bara en identitet: ditt inskrivningsnummer. Allt annat raderas. Är oviktigt. Irrelevant.
Så frågan är - vad kommer hända när jag blir klar, tar examen och inte längre är 21499? Kan bli en värre form av identitetskris faktiskt. Tur att ingen annan lär få det inskrivningsnumret på några hundra år i varje fall... då hade någon form av svartsjuka och rivalitet kunnat uppstå.
Skönt att man inte blir hjärntvättad på min skola i varje fall.
Fortfarande inte verkligt.
Malte har varit här på Australienplanering! Det känns fortfarande för sjukt för att jag ska kunna ta in det. Att vi kommer vara där, på öarna som ser som tagna ut från en resekatalog. Det kommer bli fantastiskt. Och sedan ska jag stanna kvar där i fem månader till när hon åker hem! Galet. Kommer nog inte fatta förrän vi sitter på flyget.
Vi gjorde den berömda squashgrytan och firade en sjukt hetsig dag med en liten efterrätt. Var det tänkt. Men det blev marängswiss. Gott!
Malte: Oj! Har du både kolasås och chokladsås hemma!
Jag: Ja, eller alltså jag gillar ju mest kolasås men man kan ju inte bara ha det.
Eeeeeeh....nähä? I-landsproblem på högsta nivå.
Årets första snölykta!
Även om vissa måste vara viktigpettrar och hävda att det inte är en lykta om det inte är ett tänt ljus i, så hävdar jag att vi gjorde årets första snölykta i helgen. I Östersund! Jag och Mikiz var ÄNTLIGEN och hälsade på Limpan i hennes fina lya, får jag säga för egen del. Jag har inte varit där tidigare men nu så! Det var supermysigt. Även om alla har väldigt bestämde åsikter till exempel i köket. Vi lyssnade på julmusik, bakade chokladtårta med hjälp av Linns känsla, tog långpromenad, gick ut vid midnatt på lördagen när vi såg att det snöade, åt morotsoppa och bakade bröd. Hade 75-årskalas eftersom alla fyller 25 i år. Det var dock inte så trovärdigt eftersom vi hade silverkulor på tårtan. De är verkligen jättehårda att tugga på.
Vi var på Boda Borg i 5,5 timmar och samlade på oss blåmärken (osynliga för mig eftersom jag i princip inte kan bli blå, det gör bara ont utan bevis). Pratade och hade det mysigt. Jag började intala mig själv att jag vill bo i en mindre stad än Stockholm utan att komma fram till om jag menade det eller inte. Började längta efter snö och vinter. Kan vara för att jag vet att jag får åka till sommaren i januari, vem vet. Men ändå. Det var mysigt med snöfall och frisk luft.
Fröken flyttar ju till Verbier snart men vi ska allt hinna ses en gång till innan hon åker dit och jag till Aussie!
Mjukost någon?
Symbolisk ketchup i Östersund.
Det går inte att rotera men jag vill ha med de här två godingarna ändå!
Inga fler lopp innan uppsatsen är klar!
Idag var det dags för Hässelbyloppet. Eftersom det gick riktigt dåligt på Midnattsloppet var jag riktigt taggad att slå den tiden på Hässelbyloppet. Platt bana också! Jag var anmäld förra året, men var sjuk så kunde inte springa. Det här året har jag varit frisk sedan Midnattsloppet och sprungit rätt så mycket, med mina egna mått mätt.
Men. Vad händer. Det är som ett stort jävla hån. Skämt. I tisdags fick jag jätteont i halsen. Som gick över typ toksnuva och apförkylning. Va fan. Jag skulle ju springa idag. Men nej. Jag har varit hemma hela helgen och försökt friska på så bra som möjligt. Har sovit väldigt mycket och hållit mig lite sysselsatt med jobb och plugg och så. Bara för att inte bli allt för uttråkad. Tog även en väldigt skön promenad på Kungsholmen igår, och skulle göra en repris idag men så började det regna så förbannat. Så blev bara en liten. Jag har garanterat varit sjuk fler lopp som jag varit anmäld till än lopp jag har kunnat springa. Känns riktigt trist. Så nu har jag lovat Mattia att inte anmäla mig till några fler lopp innan uppsatsen är inlämnad...
Jag måste vara Hässelbyloppets bästa kund. Betalar varje år men tar inte upp någon plats i spåret.
Ultimata programledaren.
Jag gillar verkligen David Hellenius. Han har självdistans, glimten i ögat och kan ändå ge ett seriöst intryck. I min isolering från omvärlden på grund av en ytterst oläglig förkylning såg jag på Xfactor igår kväll, som han är programledare för. Nu även Hellenius hörna, och jag kan ju inte låta bli att tycka om honom. Jag råkade nog skratta högt för mig själv någon gång under programmet, trots att det var på i bakgrunden och jag höll på med annat på datorn.
Lagom ironisk liksom. Bra kille.
Bli en doktor?
Jag var på möte med en av mina idoler inom marknadsföringen igår - herr Söderlund. Med en jobbgrej. Eftersom jag håller på med marketing research får jag göra en hel del coola grejer (om man är research-nörd tycker man att det är coolt åtminstone!) och gillar att diskutera mina findings med dem som har stenkoll på området. De tycker nog också att det är kul, eftersom jag får komma tillbaka. Och det är klart, marknadsföring och marknadsundersökningar i mobilen är ju helt nytt, spännande och suveränt! Så jag förstår dem. Det roliga när man träffar andra nördar på området är att man på något sätt triggar upp varandra i engagemang tills man inser att man skulle kunna göra hur mycket häftiga grejer som helst baserat på det man hittat.
Det gick så långt att han föreslog att jag skulle göra en forskningsstudie på det hela, antingen någon mindre artikel som man kan få publicerad någonstans eller att jag skulle börja doktorera där. På Handels. Center for Consumer Marketing. Galet. På ett sätt - hur coolt är inte det! De är ju riktigt grymma på marknadsföring, och att han ens tar upp diskussionen med mig är förstås väldigt smickrande. Skönt att någon man ser upp till tycker man är vass liksom. På ett annat sätt - jag är ju precis snart klar, ska jag stanna på där för evigt? Nej. Jag har verkligen längtat efter den dagen jag kan gå ut ur stora porten för sista gången och aldrig måste behöva komma tillbaka om jag inte vill.
Fast det är klart, någon gång kanske jag vill tillbaka. Och då är det okej. När man fått lite distans till det hela. Vi får se. Jag gick i varje fall med på att ta en lunch så att han kan få berätta hur det är att forska.
Man ska aldrig säga aldrig.
Knåpar ihop min ansökan.
Jag är ju redan godkänd av min skola att jag ska få plugga på Macquarie University i Sydney, men jag måste skicka in en ansökan dit också för att bli antagen på riktigt. Dags att styra det nu, så har suttit och fyllt i allt ikväll. Skrivit ut lite gamla gymnasiebetyg som visar att jag kan prata engelska (trots att all undervisning de senaste 2,5 åren varit enbart på engelska och jag är tio gånger bättre på engelska på grund av det än av att jag lästa Engelska B på gymnasiet, men jag följer byråkratin). Jag har valt kurser med tron att jag kommer kunna byta när jag kommer dit om jag ångrar mig innan dess. Har hört det från en tjej från skolan som är där nu, så känns rätt skönt. Svårt att välja! Finns många kurser, vilket förstås är bra, men för mycket val gör det hela rätt klurigt också. Just nu har jag valt två managementkurser med fokus på ledarskap och HR och två marknadsföringskurser som handlar om hur man ska hantera sociala medier och en praktisk kurs med fokus på marketing strategy. Låter riktigt roligt alltihopa tycker jag, så hoppas på att det är det också! Och att det är lägre tempo än på Handels så att jag kan lära mig surfa. Amen.
Jag har även lärt mig att jag är Miss och inte Ms. Ibland ska engelskan krångla till det mer än nödvändigt, men bra att ha koll på så att folk inte tror att jag är skild. På väg till Thailand i vintras stod det iofs Mrs på flygbiljetten, så man vet aldrig. Anledningen till att jag hamnade här en lördagkväll var väl egentligen att jag inte riktigt hade förutsett en ny tvättid, och fick hugga 18-21 en lördag när tvättberget blev svårt att ignorera längre. Bra gjort. Kul. Och tänk, annars hade jag ju missat Kommisarie Späck på fyran. Det hade ju varit synd.
Innergårdsblogg.
Denna soliga fredag sitter jag på Gräddhyllan och skriver på vår uppsats. Jag är så himla glad! Vårt ämne är superintressant, det är riktigt kul och spännande att vi inte vet utfallet på vår studie, kreativiteten sprudlar, Mattia är en riktig guldklimp till uppsatspartner, vår handledare är lika taggad som vi är och vi försöker piffa uppsatslivet med plugg på mysiga café Sorelle, tuschpennsritning eller chiliplanta på bordet för hemtrevlighetskänsla.
Det enda som inte känns bra är att Mattia är sjuk, så han gick hem och jag sitter här själv. Fast annars hade det här inlägget nog inte skapats så man får ju se det från den ljusa sidan! Det kommer garanterat komma flertalet kriser innan deadline, men just nu känns det riktigt bra. Känns som att det går framåt i en bra takt. Sanna sa till mig om deras uppsats att "Det kommer ju att bli panik och kaos i november oavsett, så vi har det hellre lite bra nu och trauma i november än trauma både nu och november." Visst har hon en poäng, men jag tror inte att det behöver bli sådan där ångestladdad panik då om man köttar på ordentligt hela vägen.
Det gäller att jobba på hypotenusan och inte på kateten, så att säga.
