Har Busråttan rymt?

Fick just stanna på vägen i bilen för att inte köra över en stor fet råtta. Halvsöt om du frågar mig. Helt klart osläkt med Busråttan och Gosråttan.


Femtio/femtio.

Jag var nervös som skit när jag kom hem. Pratade med Malte i telefon, var tvungen att berätta några roliga saker som hände på jobbet. Tänkte sova en stund innan jag skulle spela fotboll med Mikiz och Powells lag. Men så tänkte jag att jag inte skulle kunna somna om jag bara låg och undrade hur det gick på tentan. Så när jag hade Malte på tråden passade jag på att kolla resultatet med mentalt stöd i andra sidan linan. Vågade knappt titta. Var förberedd på ett F.

Och jag grät. Det bara kom, alldeles av sig själv. Glädjetårar. Malte blev lite smått chockad tror jag. Jag hade klarat mig. Det var inget F. Lättnaden var total, jag var nästan i chock. Fattar inte riktigt hur jag lyckades klara mig på kryssfrågorna. Och så kom en ny form av rädsla: tänk om jag har förbrukat all tur redan första året. Vore ju lite snopet. Men lyckan genomsyrade allt, ingen mer EAS i sommar! Jiiiiha! Nu väntar vi bara på marknadsföringen också, den har jag knappt tänkt på. Jag tror verkligen att den ska vara biff, men om man tittar på första marknadsföringskursen så vet man ju inte. Då trodde jag ju att det gick skitbra på tentan, men var en poäng från underkänt. Fast jag tyckte att jag kunde allt. Men det var å andra sidan en jävla skit-tenta. Jag har högre tro på den här.

Mikiz var väldigt nervös, och jag var väldigt taggad. Har inte spelat fotboll på över två veckor! Och inte så här på skoj på väldigt länge. Vi blev åtta personer som kämpade för äran på konstgräset. Jag värmde upp Mikiz genom att visa henne lite knep när man ska passa och skjuta och så. Jag tyckte det var roligt och hon tyckte det var roligt. Bingo. Hon kämpade som ett djur och sprang nog mest av alla. Jag tyckte det var superkul att spela! Vi hade nån "Zlatan Ibrahimovic"-boll som var lätt som en fjäder, inte riktigt vad jag är van vid så en del skott gick ju upp i skyn. Det här får vi göra om! Powell hade tre gratisbiljetter till McFlurry så vid kvart i tio gick vi i rask takt till Mackidonki. Sprang sista biten också, om jag ska vara ärlig (inte Powell han hade för mycket träningsvärk). Vi hann. Det var gott.

Det blev en bra dag mot alla odds.  

 

Vad är en midsommar utan regn?

Inte mycket. För det finns inte. Jag gillar midsommar, det är liksom så soft. Man ska inte gå ut någonstans utan äta god mat och hänga hos någon. Jag och Melman åkte ut till Luuks landställe som visade sig vara riktigt schysst. Alla kunde sitta ute under tak och det var även stort inne. Perfekt eftersom vi var 17 personer! Pingisbordet gick väldigt varmt och den roligaste matchen var förstås den mellan Patrik och Elin. Resultatet låter vi vara osagt...

Sillunch med potatis, köttbullar för min del. Gillar inte sill. Kan inte säga att jag smakat det så mycket, men bara tanken på konsistensen räcker för mig. Liten nubbe slank ner också. Inte direkt en fröjd för smaklökarna, men va fan. Det hör ju till. Jag skrattade så jag grät när Timo skulle spela Hero med Enrique på gitarren, han kunde bara viskningen och introt och det var just då helt fantastiskt roligt.

Jag, Malin och Allenius klädde in oss i midsommarkransar (?) och som vanligt tog jag och Malin väldigt många bilder på oss själva. Allenius var väldigt seriös med sina ormbunkar må jag säga. Man kunde inte plocka dem direkt och knyta dem, de var tvungna att torka lite först.



Det fanns även en väldigt seriös lekledning bestående av Håkan, Wånne och Greven. Mycket tisslande och tasslande innan lekarna kunde dra igång. Tävlingen innefattade Tampongrace, Luftgevärsskytte, Dragkamp, Ölhävning, Gurkklämning mellan benen och Musikquiz. Melmans lag vann och de var mäkta stolta. Vi firade dagen med jordgubbschampagne och jordgubbar. Mums.









Patrik hade gjort en egen grill som var stor nog åt alla. Han agerade även superkock när han fixade ihop en riktigt god middag med grillad fläskfilé, oxfilé, lammfilé, ugnsgjord potatis, sallad med bland annat mango och grillad ost (vad den nu heter) och en massa olika goda såser. Man åt så man nästan sprack. Och så hade det ju varit supergod förrätt också med toast skagen (enda gången jag äter skaldjur). Lite oönskat tjabbel gjorde att alla tyvärr inte åt samtidigt, och det kändes lite taskigt mot Patrik som slitit så med maten... Men förutom det var det riktigt trevligt och roligt! Vi fick order om att spara 4 cm till efterrätt och vi gjorde vårt bästa. Fruktblandning med glass gick på något konstigt sätt ner det med.

Mycket snack och skratt senare gick jag och la mig på luftmadrassen i en korridor. Enligt Malin fanns det många störningsmoment men jag sov som en stock. Bland annat mooningar framför någons ansikte, som tur var var det inte mitt. Vad jag har hört... Tack för en rolig midsommar!








Dom-dom dom-dom dom-dom...

Imorgon kommer domen. Tur att jag jobbar hela dagen så att jag tänker på något annat en stund. (Obs - rubriken skulle föreställa sånt där ljud som kommer när något är spännande, om någon undgick den avsikten)

Hopplös situation...

Jag blir så himla ledsen när de håller på så där. Gränsen till lögner börjar bli väldigt tunn nu... Det är svårt att stå upp utan att skapa friktioner som man kommer att förlora på.

Jag har en känsla av att det här är ett slag jag aldrig kommer att kunna vinna... Nej. Aldrig.

För Birdie har tagit examen!

Dagen är kommen. Inte just idag som ni kanske förstår, men en annan dag ungefär nu. Malte, Birdie, Bullen, Klacken, Klittan, ja... kärt barn har många namn. Hon har nu tagit examen. Fattar ni hur mega-stolt andramamman blir? Så här: (måttar ut med båda armarna).

Lite bakgrund: Det här är tjejen som i tredje året på gymnasiet frågade mig "Hur pluggar man?". Svaret blev om jag inte missminner mig "Stäng av teven, logga ut från msn, stäng av datorn, sätt dig vid ett bord och öppna böckerna." I know you too well. Vet inte hur väl hon följde råden. Men så hux flux är flickebarnet stor och vuxen och har pluggat till sig en examen i Örebro. Bara sådär. Och hon har varit superduktig, pluggat tillräckligt och gjort bra ifrån sig. Så mina råd kan gå och ta sig. För jag vet att hon inte följde dem, inte alltid i alla fall. Men det behövdes liksom inte. För hon klarade sig kanonbra ändå. Gick sin egen väg som inte jag skulle kunna följa. Vilken visade sig vara helt rätt. Och det känns konstigt att du nu pluggat färdigt ett helt program och kanske ska ut och jobba i stora vida världen snart. Mitt barn!

Jag vill bara avsluta med att säga att: Fy fan vad du är bra. Jag är stolt över dig. Det kommer bli något riktigt bra utav dig!

Gästblogg: Första året på Handels.

Hej alla glada bloggläsare! Lisen heter jag och jag har fått den stora äran att gästblogga här för att sammanfatta ett intensivt första år på Handels. Efter mycket funderande har jag kommit fram till att året bäst kan beskrivas med vad jag har gjort och lärt mig.


Jag har...


... lärt mig att använda fina ord i mitt dagliga språk, typ sofistikerat, incitament, förkasta och skäligt.


... lärt mig använda nya ord som egentligen inte finns, typ förtorka.


... fått 300 nya bästa kompisar, en ny familj och en ny släkt.


... börjat tycka att namnet Håkan är ganska coolt.


... fått tunnare plånbok (det är tydligen efter utbildningen den ska bli tjock).


... samlat på mig gratissaker till ett stort värde (helt utan att känna mig sniken).


... skrattat så mycket att jag på allvar trott att något organ skulle gå sönder.


... gråtit för en förlorad vän.


... lärt mig att man kan spara tid på morgonen genom att borsta tänderna i duschen.


... insett att ett bra ögonblick inte väntar på en dåligt fungerande kamera.


... fått veta att svaret på livets gåtor inte kan laddas ner under downloads.


... överanvänt ordet extern.  


... ljugit om hur många projekt jag egentligen håller på med.


... gått direkt från en fest till en projektredovisning.


... ätit spagetti med köttfärssås och spagetti.


... lärt sig att den som ramlar ofta blir väldigt bra på att resa sig (bokstavligt talat).


... insett att ingen normal människa åker på kryssning.


... samlat på mig en hel drös med skvaller.


... blandat ihop orden snövit och snurrig.


... blandat ihop orden garderobsavgift och garageavgift.


... tillslut accepterat att ett par täckbyxor aldrig mer bara kommer att vara ett par täckbyxor.  


... skämtat i ekonomiska uttryck och i mina värsta stunder på allvar skämtat i skatterättsliga termer.


... insett att det enda man faktiskt ångrar är det man aldrig gjort.


Jag har helt enkelt haft det roligaste året i hela mitt liv!


Karpathos.

Jag tror nog aldrig jag har sovit så mycket under en och samma vecka. Men oj, så skönt det har varit. Vi har i princip inte gjort någonting. Och det har varit riktigt skönt. Då menar jag inte att vi har legat inne på hotellrummet och sovit hela veckan, utan att vi har legat vid poolen och tagit det lugnt. Läst skönlitterära böcker, flera stycken. Bara läskiga dock, hade en natt när jag inte kunde somna för jag var så rädd. Jävla mes. Men sant. Ibland blåste det som storm på ön och komiskt nog hette telefonoperatören WIND. Måste varva med någon Marian Keyes-bok snart så att jag får rensa hjärnan lite från allt mysko. Faktorn att vi snålade och inte pallade betala för AC gjorde ju också sitt på nätterna...

Vi har inte sett ett enda moln på hela veckan. Eller jo förresten, ett, men det låg högt över bergen och kom aldrig nära oss. Sol när man vill. Råkade dock bränna mig ganska bra i början så det blev en hel del under parasoll också. På tal om det - jag har fått en uppenbarelse. Inte en religiös utan en språklig. Det fanns en restaurang som hette Parasol. Då tänkte jag på ordet parasoll. Ett skydd mot solen. Och på spanska blir det para sol. För sol. Det kan ju inte vara en slump! Jag säger dock inte att jag var först med denna upptäckt. Men visst var det lite klurigt!

Så helt hjärndöda har vi inte varit under veckan. Jag har haft sjuk tur i Maxi-Yatzy och Melman har vunnit på Uno. Och ormspelet, som vi bara spelade två gånger och som bara är tur. Bara bara bara. Och ändå blir jag sur när jag förlorar, kan man tänka sig... Maten har varit helt fantastisk och vi har proppat i oss tzatziki, grillspett, gyros pita och glass. Melon till frukost varje dag, det kommer jag allt sakna. En dag var vi på stranden och råkade hamna vid en kvinna muy grande med enourmous boobs som hon ville dela med sig av. Hängde gjorde de minsann också. Jag ville bara gå fram och lyfta på dem för att kolla om hon var helt vit därunder taxöronen. Rent logiskt måste hon ju vara det men... man vet inte om man inte kollat. Obs, vi kollade inte.

Det var en man med skadat ben som låg vid poolen några dagar och Melman tyckte väldigt synd om honom för att han verkade ha så tråkigt. Han var ensam, låg still i skuggan och hade ingen bok eller någonting. Näst sista dagen kom det dock en fruga och både han och Melman sken upp som solar. Det var även två tvillingbrorsor och deras tjejer där. De måste varit högst arton tänkte vi, och sedan en dag så såg jag ringar på vänster ringfinger på samtliga! Förlovade junsiar, herregud. Åkte de på förlovningsresa? Behövde de mammas underskift för att få åka? Vi vet inte.

Vi diskuterade också vad vår framtida hund, om han finns, ska heta. Det vore faktiskt oslagbart att ha en Berner som heter Verner. En Berner Sennen alltså, de är ju så fina... Och äter typ en häst om dagen. Och om det blir en tjej ska den heta Wilma. Wilbur är lite roligt också. Det måste enligt Melman vara på W eftersom Berner börjar på B. (?) Om vi skaffar en Ebba-hund tycker jag den ska heta Kiwi, det bestämde jag under min hundperiod då jag skulle bygga en friggebod på tomten där jag och min hund skulle bo, eftersom mamma är allergisk. Men man vet aldrig hur det blir när man blir stor.

Flygplatsen var pyttepytteliten och man kom knappt in och knappt ut. Men vi är ju hemma igen så helt tokigt gick det väl inte. Imorgon åker vi till Luuks landställe och firar en regnig och härlig midsommar. Ska passa på att vara ledig ordentligt nu de sista dagarna innan jag (förhoppningsvis) får jobba mycket i livsmedelsbutiken i sommar...

En undring till någon som vet: varför har de målat alla träd vita nertill i Grekland?


















Woops!




Men älskling det är roligt att ta kort!

Fridays med stora tjocka släkten.

Jag och Lisen diskuterade det idag faktiskt. Att vi har ett jävla skönt gäng. Först har vi familjen - jag, Sandy, Pandy och Lisen. Och sedan har vi släkten; Klasan, Ville Viking och Razz. Dessvärre träffade Razz sina andra kompisar med förhoppningar om att mötas upp efteråt. Men det är okej. Vi tycker om dig ändå.

En rosa drink, Sverige - Malta och god mat. Tentasnack förbjudet. Och en sjukt jävla massa skratt. Det blev en hel del citat från det gångna året (jag har antecknat flitigt ska ni veta) och vissa grejer kan man inte skratta åt för många gånger. Som Håkans "Jag kan ju inte sitta under katedern och spana på alla seminarielärare" och man ser det framför sig, "Ont och ont, jag är ju full" som Arvid sa i Chamonix när jag frågade hur det var med hans stukade tumme. Här om veckan i biblioteket när Arvid berättade att det var sådär efter att ha tagit tre öl kvällen innan.
Lisen (skeptiskt): "Blir du bakis av TRE öl?"
Arvid: "Nej... man är bara inte perfekt."

Men mycket är väldigt internt och inte alls kul för någon som lyssnar. JAG har i alla fall rekordkul i deras sällskap.

Jag kommer sakna er i sommar!









Jag har en riktigt rolig bild på Lisen... men jag har en känsla av att hon blir sur om jag lägger upp den, så jag låter nog bli. Än så länge i alla fall.

Friiiiiiiii!

Jag har inte fattat att jag slutat ettan. Ingen mer skola förrän i höst! (Förhoppningsvis.) Jag är glad, trött, overklig (kanske inte just jag, men ni fattar...) och i natt ska jag åka till Grekland. Men först ska jag till Fridays och fira med mitt härliga pluggäng. Alla är glada och vi ska heja massa på Sverige. Om det blir något att se det vill säga. Jag är lite sen och ser fram emot min fina rosa drink som Sandy och Lisen bestämt att vi ska dricka.

Nu måste jag vimla vidare! Och imorgon ska jag ligga på en strand och göra absolut ingenting.

Because you're worth it.

Nu känns det verkligt!

Jag har varit lite trött idag. Vet inte riktigt varför, eftersom jag sov ganska länge i natt. Igår var Mikiz, Malin, David och Hannes här och kollade på fotbollen. Den behöver vi inte prata mer om, blir bara så arg då. Ibland undrar jag varför man kollar på alla matcher, det är inte kul längre, man mår ju fan bara dåligt... Och seriöst. Inte ens Malte skulle ha klackat i det där läget!

Idag har jag försökt läsa sammanfattning av Jobber men det har gått ganska trögt. Skickade precis in min kompletteringsuppgift iallafall som jag inte pallade göra igår. Så det var skönt. Hoppas den blir godkänd. Jag tyckte den var bra i varje fall...

Nu har jag och Melman bokat resa till på torsdag! Känns riktigt jävla skönt. Men samtidigt så vill jag bara åka imorgon och skita i tentan. Men det går inte. För på onsdag ska ju världens bästa pluggisgäng käka på Fridays och fira att vi klarat av första året! (Enligt rykten ska Arvid däcka) Det känns helt sjukt att det gått ett år. Så fort det har gått, men ändå inte, för så mycket man har gjort... Ser fram emot i höst när jag ska vara småttingförälder! Anywho. Vi ska åka till den grekiska ön Karpathos till ett tre plus-hotell med pool och 200 m till stranden. Ett lugnt ställe tror jag. Precis vad vi behöver. Lugn och ro, en bra bok, mysigt sällskap, ett svalkande dopp, sol (hoppas jag verkligen!), sovmorgon! Can't wait! Längtar! Vill göra packlista på en gång!

Nu ska jag försöka inkassera en ryggmassage till min onda rygg som jag lyckades få Melman att lova i ett svagt ögonblick.

P.s. Är det bara jag som ser fram emot att få köpa en ny fin kalender snart?

Tomrum.

Den var svår, jag hann inte klart, jag kan ha tur, jag kan ha kört. Nog om det. Efteråt kände jag knappt ens lättnad eftersom jag känner mig sjukt stressad med marknadsföringen. Jag gillar den kursen och tycker att vårt projektarbete blev jättebra, men det är väldigt svårt att hinna läsa in sig på allt. Att jag ska jobba imorgon 07.00-16.30 gör inte saken mycket bättre... även om det är bra. Ska försöka göra kompletteringsuppgiften jag har fått för att jag missade ett seminarium när vi var i Spanien och vann (kan inte låta bli och le när jag tänker på hur kul det var) efter jobbet imorgon. Väldigt lägligt av Sverige att spela mot Danmark just den här helgen eftersom man iprincip måste se den.

Vi åt lunch på Waynes och gick sedan till bibblan för att börja kötta marknadsföring. Skrev ut en sammanfattning på 150 sidor som jag litar väldigt starkt på. Men våra huvuden var helt tomma efter tentan och det var inte alls lätt att sätta sig och läsa. Lägligt nog spelade Söderling semi mot Gonzales i Franska öppna, så vi satt mest och stirrade framför en dataskärm där resultatet uppdaterades efter varje boll. Och aldrig kunde han vinna så man fick åka hem! Men tillslut så vann han. Riktigt kul med en svensk i final mot Federer. Melman tokhejar på Federer så jag ska minsann heja på Söderling.

Ska gå och lägga mig nu och läsa Jobber tills jag somnar. Gissar att det inte kommer ta så lång tid.

Små fina ting.

När jag kollade mobilen efter träningen hade jag nio nya meddelanden. Måste vara någon form av rekord, utom möjligtvis på födelsedagen. Och alla var pepp-sms från mina bästa kurskamrater, för att det ska gå bra på tentan imorn. Det var något vi började med förra perioden men nu har det eskalerat och jag gillar det. Plus att nästan alla var i peppande rim också, för att läsningen skulle bli ännu roligare.

Det funkade! Jag är nu sjukt taggad på att rocka EAS:ens ass imorgon och få den överstökad!

Ska försöka gå och sova en stund nu. Lala salama!

Jag ska sluta tänka.

Mitt huvud känns som en stor silikonklump, inlindad i sockervadd med en liiiten liten ärta i mitten. Jag fattar ingenting. Jag tror att jag har tänkt för mycket idag. Och kommit fram till för lite. För jag vet inte vad jag kan och vad jag inte kan. Men vet ni vad? Det är inte så mycket att göra åt. Jag vill bara bli av med skiten nu. Går det bra så går det. Går det dåligt så gör det. Vill bara ta itu med nästa klump i magen; marknadsföringen.

Nu ska jag åka och spela fotboll i regnet och bara köra. Inte tänka alls.

Hälsa Bruce i regnet...

Dagens bästa.

Arvid i bibblan:

"Jag har börjat äta frukost på tåget. Och borsta tänderna i duschen. Då sparar man en massa tid!"

Vraken den 28 maj efter 1,5 timmes sömn.

Hur kunde jag glömma den bästa bilden som symboliserar allt slit och allt kul, som visar hur vi såg ut morgonen efter med gammalt smink efter att ha radat upp oss på led och sovit på Rotundans mindre mjuka soffa? Och försökte förstå hur vi skulle kunna hålla en perfekt projektredovisning? Jag vet inte. Här kommer det!



I biblioteket idag fick jag en livskris, eftersom jag kände att jag inte kan någonting på den här kursen. Och tentan är på fredag. Men det är inte bara det, nästa onsdag är det marknadsföringstenta och då ska man inte fatta utan kunna typ hur mycket som helst. Jag hade hoppats att jag skulle kunna varva med den redan nu, men det går inte. Den här kursen är riktigt svår tycker jag, men jag vet inte riktigt varför. Jag tycker inte att det borde vara så svårt. Räkna går okej men teorin... Och real och nominell ränta vill man ju bara spy på. Som tur var fanns Lisen där och agerade privatlärare/psykolog tills den värsta krisen hade lagt sig. Sover dåligt gör jag också; oroligt, siffror och tabeller och modeller snurrar i mina drömmar. Jag vaknar till och fattar inte vart jag är, på ett företag? I skolan? Efter ett tag inser jag att jag är hemma, det är natt och jag borde sova. Hann inte gå på fotbollsträningen heller. Jag hade verkligen planerat för det men jag kände bara att det här var viktigare; jag vill verkligen inte behöva plugga i sommar. Därför ska jag kötta så mycket jag bara kan nu!

Eftersom det är så nära nu, men ändå så långt borta, vill jag bara vara färdig NU. Inte om en vecka, idag. Jag är less på den här skiten nu. Det är roligt att plugga, men nu längtar jag för det första till att åka iväg med Melman, bara han och jag, till något varmt och soligt ställe där man bara får läsa skönlitterära böcker. För det andra till att jobba och kunna göra vad jag vill när jag kommer hem. Inte behöva sätta sig med Principles and Practices of Marketing. Jag är inte skoltrött som jag var efter gymnasiet då jag ville bränna alla böcker i ett stort bål, jag vill bara ha ett litet brejk. Det har varit ett roligt men tufft år och ja... låt det ta slut snart helt enkelt.

Du är allt en sann hjälte.

För att citera min mamma. I lördags sprang Melman Stockholm Marathon och bara att ställa upp är en bedrift. Men inte nog med det. Han var helt inställd på att klara det. När han sprang förbi mig och mamma efter drygt 30 kilometer vid Slussen kunde han till och med le lite granna i takt med våra hejarop. Såg svettig men pigg ut. När vi däremot såg honom precis innan Stadion var leendet borta och han orkade inte ens titta upp. Jag har aldrig sett honom så trött någonsin! Vilket inte är så konstigt eftersom det är första gången han är med och inte mycket kan mäta sig med detta.

När han sprang förbi där i slutet var jag så stolt så jag nästan skulle spricka. Jag hade ju hoppats att han skulle klara det, men det är så långt så jag inte tror man kan förstå om man inte sprungit själv. Belöningen blev att de ropade upp hans namn i högtalarna på Stadion. Kan tänka mig att han fick lite extra krafter då...

Grymt jobbat älskling! Jag kommer gärna och hejar på dig nästa år också. Inte för att jag hoppas att det ska vara 25 grader och sol då med, men det var ganska skönt. För mig alltså.

Nu måste jag allt plugga lite mer ekonomisk analys och styrning innan jag får gå och lägga mig...

Århundradets fest i bilder.


Välkommen hem.


Sandy och Lisen spelar boule under öppet hus på dagen.


Jag försöker skruva ihop tre bord.


Vår fina klockvägg med tider från olika världsstäder.


43 klockor var det!


Helan och halvan (låter det vara osagt vem som är vem).


Visst var det drag i Rotundan!


Hela tiden...


Tack alla som hjälpte oss att göra den här kvällen oförglömlig!

Foton: Cecilia Li, Julia Appelgren, Lisa Wimmerstedt, Malin Evrenos

Tidernas Baluns 27 maj 2009.

Handelshögskolan fyllde 100 år. Ni anar inte vilken fest det blev. Nästan 1000 gäster, över 150 personer som jobbade, louncher och partyrum utöver det vanliga...

Jag har kommit fram till att jag och Sandy faktiskt är ett väldigt bra team. I tisdags, dagen innan, fick vi våra 43 sponsklockor vi skulle hänga upp på väggen utan att borra eller göra hål i väggen. Vi har sedan länge tagit fram ett par superkrokar och veckan innan hittade vi även ett fantastiskt medel som tar bort limresterna: klorin. Tack tanten på Panduro som kunde detta! Men när vi fick klockorna såg vi det vi fasat för länge - de är gjorda för att man ska hänga upp dem på en spik, inte på våra stora krokar. Under press så lyckas jag och Sandy prestera en riktigt grym lösning utan att riktigt veta hur. En riktigt bra en!

Temat i vårt rum var nutid. Vi hängde upp klockorna på väggen och tejpade även upp namn på 20 världsstäder, och ställde sedan in vad tiden var i dessa städer just nu (då?). Hängde upp guldigt och lila tyg i taket ovanför baren. Klistrade upp "27 maj 2009" på väggen för att efter tolvslaget byta ut sjuan mot en åtta (klurigt va!). Klistrade upp våra Salvador Dahli-inspirerade klockor som vi målat själva på baren och runt en pelare.

I Rotundan finns ett stort dansgolv och några soffor, och förstås en bar. Vårt rum skulle öppna 23.00 men trycket var så stort att vi fick öppna innan. Kanonduktiga makeup-artister hjälpte alla att passa in i temat i sina rum. Alla som jobbade hos oss hade vita kläder som lös i UV-ljuset. Vi hade grym DJ som spelade allt - infinitymusik, schlagers, klassiker, Uggla - och allt gick hem. I början gjorde statsterna ett bra jobb och drog igång dansgolvet, men det tog inte lång tid förrän hela dangolvet var fyllt av folk. Det var så himla kul! Det är klart att det dök upp små problem under kvällens gång men dem löste vi allihopa på ett bra sätt. Allt gick så bra! Det var så kul! Gästerna var gamla alumni som inte var rädda för att återuppleva hur de riktiga Handelsfesterna går till. 

Städningen gick rätt så smärtfritt och vi hann sova (i Rotundan) hela 1,5 timme innan det var dags för projektredovisning. Förutseende som vi var hade vi bett om att få redovisa och opponera först. Det var bra. Den sjunde redovisningen var lite seg. Hann sova 1,5 timme till på MedU innan vi skulle ta eftermiddagspasset för att lämna tillbaka sponsgrejer. Jag var så jävla trött men på något sätt hittar man ändå krafter någonstans. I slutet fick vi vänta typ 1,5 timme på att en lastbil skulle komma tillbaka så att vi kunde lasta in 85 lastpallar som agerat läktare i sportrummet. När de kom så sa en kille som varit med på lastbilen:
"Men tjejer, vi behöver inte vara så här många och lasta, ni kan göra något annat om ni vill."
Jag: "Vi har väntat i två timmar på att få lasta pallar. Nu ska vi lasta pallar."
Han: "Okej..."

Efter att ha varit vaken i nästan 1,5 dygn var det otroligt skönt att få sova lite igen på kvällen. Det var en riktigt lyckad fest och så kul som vi hade kände man att det var värt allt slit!

Bilder kommer så fort jag fått tag på några!

RSS 2.0