plato.

Jag har aldrig varit så exalterad över att ett nytt år ska börja. 2010 har varit ett jävla skitår, med vissa guldklimpar förstås. Jag tror verkligen att 2011 kommer bli ett sjujäkla bra år på alla fronter. Det känns som det i hela kroppen.

Ska precis åka och äta uppstyrd (?) trerätters med vännerna. Jag blev efter omröstning och värdens veto utsedd till ansvarig för en rätt. Men. Jag tydligen gjort fel efterrätt. Jag har gjort Passionsfruktskaka men enligt Tenes meddelande med menyn skulle jag visst göra Pensionsfruktskaka. Undra hur det smakar? Låter inte särskilt gott... Tur att jag inte gjorde det.

Gott nytt år!! Vi ses 2011.

P.s. Akta er kombinationen bättre fylla och rakter! Jag vill gärna ha med er till nästa år. D.s.

Jag och Mikiz brukar spela "Kampen mellan kvinna och man" mot Powell, Åkman och Tene plus minus några spelare. Denna gång hade vi förstärkning av Malin också. Tjejerna ska svara på "typiska mansfrågor" och killarna på "typiska tjejfrågor". Vi har aldrig vunnit på riktigt. Vi är överens om att i version 2 så är deras frågor en nivå lättare än våra. Men nu har vi version 3. Den spelades en gång i somras, och vi förlorade. Killarna brukar oftast vara fler men jag ska inte sticka under stolen med att de är riktigt vassa alltså.
 
För andra gången skulle vi alltså spela version 3. Tjejlaget började riktigt starkt. Vi hade gått i mål med två gubbar av fyra när de hade gått en halv spelplan med första gubben. Powell var på väldigt dåligt humör medan vi strålade. "Nu känner ni hur det brukar vara för oss!" sa vi nöjt.

Det finns en skyddmur som man måste passera för att inte få backa flera steg i slutet av banan. "Du glömde köpa öl till honom när det var fotboll, backa tre steg." (Sjukt mycket fördomar i det här spelet om vad som är manligt och kvinnligt, men det är bara att (försöka) skratta åt det.) Om man svarar fel på den frågan eller hamnar på den efter tredje och sista, så får man ta ett chanskort och backa flera steg. Malin gick ungefär när vi var med sista gubben rätt nära denna mur. Då skulle vi ju bara gå i mål liksom. Killarna låg typ en och en halv gubbe bakom - det var lugnt. Men vad händer. Jag och Mikiz hamnade varenda jävla gång på den där rutan. Helt sinnessjukt. De tog igen och igen. Jag blev mer och mer galen. Kom igen nu! Äntligen skulle vi ju vinna. Vad hände egentligen?

Till slut kom de ifatt oss. Lika. Jag mådde så dåligt. Vi lyckas äntligen svara rätt på den frågan som får oss över muren. De kommer till sin mur. De får en 50/50-fråga och chansar rätt. Mikiz asgarvade medan jag var förtvivlad. Det var så himla orättvist! Båda hade ett steg kvar in i mål. Vi svarar fel på vår jävla militärfråga. De svarar rätt. De vann.

Jag blev helt förtvivlad och började direkt slita ihop det där jävla spelet och säga att jag aldrig mer skulle spela det. Man kan inte ha sådan tur. Det finns liksom inte. Jag var inte så värst arg, jag var mer... chockad. Och nu när jag lugnat mig håller jag fortfarande fast vid det. Om vi inte kunde vinna den här gången kommer vi aldrig kunna vinna. Och just det här spelet är så prestigeladdat så det finns inte... Så hädanefter ska vi spela andra spel.

Jag tror det är bäst för alla.

Annandagens kväll bjöd på julfika i världsklass hemma hos Mikiz. Jag hade redan varit på middag hos min kusin, inklusive mycket marängswiss och te, men det var bara att göra plats för fler godsaker. Becca hade med sig några olika sorters kolor och Annisns mamma bidrog också med läckerheter, utöver det som värdinnan bakat. Det var mysigt! Tiden går dock alldeles för fort och vårt uppdateringsvarv blev nog aldrig fullständigt. Roligaste nyheten var att Becca fått praktik på Svenska ambassaden i Lissabon i 20 veckor. Grattis Druvan och lycka till! Som jag sa så har jag ju aldrig varit i Lissabon... kanske är dags?

Jag lyckades förstöra Mikiz och Powells disktrasa genom att bara dra hårt i den för att få ner den från väggen. Uppenbarligen var det ingen Pluring utan den hängde på en krok i ett hål. Hålet gick sönder. (Hur kan man förstöra ett hål?) Fick klippa ett nytt. Mikiz var inte sen med att påpeka att jag tydligen gjort samma sak tidigare. Och ändå har de inte fixat en Pluring än? Suck. Allt måste man göra själv! Ska komma ihåg det nästa gång jag ska till IKEA... Limpan fattade tycke för min tröja och tog på sig den, varpå jag fick sno hennes. Vi konstaterade att det verkligen känns som att vi är systrar. Bråkar på skoj (?) med varandra som man inte gör med någon annan. Eftersom ingen av oss har en biologisk syster (Mikiz är ju sedan länge min storasyster) så bestämde vi att vi kan vara varandras systrar. Perfekt! Jag har de bästa systrarna man kan få. Inte för att jag vill byta ut mina bröder, men det skadar väl inte med några systrar också?? Vet inte riktigt hur det är att bråka om tjejsaker som hår i toaletten och sånt trams.



Jag fick även känna på hur det var att vara Regeringen när jag och Mikiz tillsammans bestämde att det blir spelkväll på onsdag. Det var häftigt! Skulle nog behöva förstärkning i Kvinnolaget till Kampen mellan kvinna och man eftersom de där männen ofta är fler och rätt vassa på flickkunskap. Så om du känner att du kan mycket om stridsflygplan, bildelar och öl - call me!

Efter jobbet den 23:e gick jag hem till päronen. Vi klädde julgranen och alla var förstås tvungna att fråga om jag hade med mig kjol att byta om till, eftersom jag hade det som ritual när jag var liten. Ingen granpåklädnad om inte kjolen var på! Men så högtidligt kanske det inte känns längre. Kändes helt ok i jeans. Borde dock ha haft tofflor eftersom jag fick barr i fötterna. Efter det blev det pizza från HV eftersom ingen orkade laga middag. Provade en ny med ruccola, färska tomater, oliver och parmaskinka. Kan rekommenderas! Plus till mig för att jag rörde mig utanför trygghetszonen (capricciosa med ananas) och in i utvecklingszonen.

På julaftonsmorgon åt vi hård knäckemacka med julskinka och senap och varm choklad med grädde till det. Gammal jultradition som fortfarande håller i. Jag gillar det. Det känns mysigt att sitta där hela familjen och bara känna att det är julafton. Kom helt plötsligt på att jag inte ens tänkt på julstrumpan kvällen innan. Den som tomten brukade lämna saker i när man sov. Jag tror inte direkt att jag hade satt upp den på riktigt om jag kommit att tänka på den, men det var lite skrämmande att jag inte ens tänkt på den. Var tvungen att fråga mina bröder om de tänkt på den, men det hade de inte. Lite skönt att det inte bara är jag som börjar tappa greppet om sådant som var totalt livsviktigt för tio år sedan. Mamma spårade på risgrynsgröten till lunch och gjorde gröt till ett helt kompani. Jag lyckades få mandeln utan att jag ens visste att det fanns en (fuskade därmed inte) och var snabb på att önska mig en sak. Om det är det man ska göra när man får en mandel? Nu är det det.

Jag åkte och hämtade Mormor och Morfar innan Kalle Anka. Farmor och Farfar kom förbi en snabbis innan de skulle vidare till kusin. Jag och mina två bröder somnade alla tre i soffan under Kalle, jag efter kanske halva, medan de äldre höll ställningarna. Lär få fler chanser. Hann se när de målar med schackfärgen - det får man ju inte missa. Efter det var det Kan du vissla Johanna och den är ju så himla fin när Berra får en ny morfar. Julbord till middag och eftersom jag inte gillar julbord satsade jag på svampomeletten. Den är himmelsk! Hade mycket hellre ätit Tacobuffé vid nämare eftertanke, men det känns inte riktigt som att det var ett alternativ. Mamma började asgarva när hon upptäckte att hon glömt Jansson på uppvärmning i ugnen och alla typ hade ätit klart.

Klapputdelningen. Pappa skulle vara klapputdelare. Det är intressant på grund av 1. Han är den veligaste personen på flera kilometers radie och därför kunde han aldrig välja vilken klapp han skulle ta 2. Mamma hade slagit in alla deras julklappar så han visste inte vad det var i de flesta, och därför blev han ännu veligare 3. Mamma är chefen och säger åt pappa vilken han ska ta, men det måste vara han som gör det. Som att hon är hjärnan och han är kroppen. Eller kallas det teamwork?

Han var dock väldigt söt i tomteluva! Lilla pappa.



Av mina brorsor fick jag Handbok för hemmafixaren och jag frågade pappa om han gett dem tipset. Tänkte att han kanske ville minska sin roll som teknikjouren. Men han hade enligt sig själv ingen roll i det hela. Annars var min favoritklapp världen snyggaste gummistövlar som jag inte har någon bild på än men de är röda, höga och har vit snörning där fram. Perfekta för nästa svampexpedition!

Idag har jag bara tagit det lugnt. Sett klart på Julkalendern. Det är så skönt att vara helt ledig! Känns som världens lyx att jag är ledig imorgon också - tre dagar i rad! Länge leve decembertentor och röda dagar. GOD JUL!

Notera även min kreativa julgran som inte barrar, inte vill bli vattnad varje dag och får oväntade paket under sig av fina vänner som smyger dit dem när jag inte ser. Jag gillar den helt klart!

Det är klart att grannen knackade i väggen igen när Mikiz skulle sova över. Kanske vi pratade lite högt, men hur tunn är den där väggen egentligen? Inte nog med det. Vid halv åtta på onsdagsmorgonen knackade det igen när Limpan precis anlänt. Då tyckte jag inte att det var kul längre. En vardag halv åtta måste man ju kunna prata i normal samtalston. Skärpning grannen!

Jag och Mikiz gick upp halv sju, trötta som härken, och började förbereda frukosten. Minibaguetter i ugn, smoothie, kokt ägg och Oboy (Daim för de som ville). Det var supermysigt att få en snabbträff med Mikiz och Limpan innan det bar iväg mot jobbet!

Efter jobbet skyndade jag hemåt, vilket i och för sig inte var så lätt eftersom det var på riktigt 25 minusgrader och tågen var försenade. Kom till slut hem och svidade om snabbt för att hinna till Kårens julmiddag. De som varit mest kåraktiva under året blir inbjudna till julbord/förfest inför Julfesten. Julbord är inte riktigt min grej, men kunde ändå hitta goda saker. Trots kylan gick jag och Ege till Ambassadeur där festen skulle vara. Där inne kunde man hitta diverse saker; goda vänner, Jonte som gick i min klass på högstadiet, GB-gubben, alla sommarlåtar som nästan fick mig att tro att jag var tillbaka på Gotland och att det skulle vara 25 grader PLUS utanför, ett väldigt oväntat avslöjande, dans av dess olika slag, en evig kö för att hämta ut sin jacka för att kunna gå hem... och lite sådant. Märkte på vägen till middagen att jag inte kunde ta ut några pengar eftersom jag tydligen hade 66 kronor kvar på kontot. Bara att vänta till tolvslaget innan man kunde köpa något! Är man student så är man...?

Det blev sannerligen en tidig morgon. Inte riktigt lika tidig som morgondagen när jag ska upp 05.45, men nästan. Tåget var bara lite försenat faktiskt. Bra grej. Snön ringlade ner lika fint som vanligt. Var inne och pysslade med några barn på förmiddagen. Blev full av färg och lim och glitter men deras verk blev helt klart så fina att alla mammor och pappor kommer smälta när de ser dem och tänka att just mitt barn är allt ett geni. Han som gallskrek så fort han såg mig i fredags var på ett helt annat humör idag och busade och skrattade med mig som bara den. Tolkar det som att han hade en hård dag förut och att jag faktiskt inte ser ut som ett skräckinjagande monster. Puh. Var lite orolig för det. Som vanligt öste komplimangerna över min röda klocka som faktiskt inte är en barnklocka. Det är bara det att alla barn vill ha en sådan. Det är väl inte samma sak?

Bussen var 20 minuter sen och jag fick springa ikapp de andra på terminens sista träning med Löpargruppen. Förra veckan var jag tvungen att bryta för att jag fick så fruktansvärt ont i knät. Var inte så nöjd. Brukar ju numera få ont i en-två dagar efter jag sprungit eller ibland i slutet av passet, men inte under själva passet. Det var en tung måndag. Det kändes skit inför tentorna och så kunde jag inte ens springa av mig allt. Desto bättre gick det idag! Körde i princip samma pass men nu kände jag ingenting i knät. Helt underbart. Det var rätt kyligt men ändå ett riktigt skönt pass.

Och imorgon ska Mikiz sova över här. Känns supermysigt! Och som att man är 12 år igen. Man får inte skratta för högt för då bankar mamma och pappa i väggen för att de vill sova! Det hände i och för sig för någon vecka sedan när jag pratade i telefon med Malte på kvällskvisten... kanske var lite högljudd. Helt plötsligt bankade grannen hårt i väggen. Jag blev helt chockad och fick tydliga flashbacks från när jag bodde hemma. Tur att de bor i en annan trappuppgång så att jag inte vet vilka de är. Eller främst att de inte vet vem jag är kanske...

Anledningen till denna roliga händelse är att på onsdag morgon kommer Limpan med nattåget från Åre och då vankas det en bättre frukost här för tre små damer! Kan tillägga att jag för en timme sedan inte köpt en enda julklapp men löste lite med att beställa på CDON.com. Om man beställer före imorgon kl 12 så kommer det fram före julafton! Väldigt behändigt. Ska försöka styra resten imorgon utan att få vallningar, klaustrofobi och känna hat mot det mänskliga släktet.

Mitt största problem just nu är att jag har tvättid samtidigt som Sverige spelar EM-final i handboll.  

Jag älskar det! Mer lediga helger åt folket.

Mina tre vänner i Familjen har tentor nästa vecka, så de var hemma hos Arvids mamma (han var kattvakt) och pluggade på dagen. Lisen hade bjudit in mig att bada i Arvids mammas utomhusbadtunna och det kunde jag absolut inte tacka nej till. Jag hade haft mormor och morfar och farmor och farfar och mamma och pappa här på lite fika på dagen, och även roomies mamma och bror. Mamma och pappa tog med en pulka hit eftersom jag behövde en till kvällen. Roomies mamma kom på att hon bodde jättenära Lisen och erbjöd sig därför köra förbi med pulkan för att jag skulle slippa släpa den på pendeltåget. Jättesnällt! Så jag skickade med pulka, täckbyxor och den överblivna tårtan. Lisens familj fattade typ ingenting när hon kom och lämnade allt, men det klarnade senare när jag kom dit.

Men först åkte jag till Arvid. De ringde vid tjugo i fem och sa att jag fick komma. "Glöm inte täckbyxorna!" sa Lisen och syftade på när de höll på att bli kvarglömda på parkeringen när vi skulle åka buss till Chamonix och jag var tvungen att ställa till en mindre (?) scen i bussen. "De är redan hemma hos dig!" sa jag då belåtet och hon brast ut i världens garv bara för att det var så sjukt. Det var riktigt länge sedan vi hade kvalitetstid med Familjen, så det var roligt att hänga lite alla fyra! Vi hoppade snabbt ner i det 39-gradiga vattnet medan snöflingorna blåste i ansiktet. Så himla skönt!



Efter en timme eller så åkte vi tjejer hem till Lisen. Arvid skulle forsätta studera. Laddade med en riktigt god lasagne och gav oss sedan ut mot pulkabacken. Inget vin blev det - vi ville ju inte råka ut för "pulkafylla". Vi hade min gamla pulka, en ny och en snowroller (som Lisen kallar det). Det tog ett tag innan vi fick in tekniken för min gamla skit-pulka. Man kunde inte sitta med rumpan där det var tänkt, för den var för smal för våra kvinnliga höfter, men om man satt längre fram så gick det bra. Jag fick kritik för att det såg ut som att jag skulle föda barn när jag åkte. Vart skulle man göra av benen då? Om man hade dem rakt fram så skvätte det så mycket i ansiktet när man råkade sätta i fötterna. Vi testade att åka två på samma, det gick väl halvbra... Körde några tävlingar också, jag vann båda mina lopp! (Viktigt.) Jag blev även utnämnd till Snowracerproffs på grund av mina snygga inbromsningar. Det visade sig dock att Sandy och Lisen också var proffs efter ett tag - första gången försökte Lisen vända i för hög fart och ramlade av. Men det tog sig! Det var så himla roligt att vara fem år igen för en stund. Höjdpunkten var nog att åka snowracer över guppet så man flög lite granna. Jiiiiiiha!



När vi kände oss färdiga tog vi våra blöta ansikten och gick hemåt. Väl där åt vi tårta och kall Oboy, vi var så varma efter allt pulkaåkande. Det blev lite Wii också med Lisens släktingar - två tuffa tjejer på sju år. På rockringen blev det lite olika tekniker. Jag körde vispen, Sandy slaget och Lisen... jag vet inte riktigt vad jag ska kalla det. Hon körde liksom på lite olika stilar hela tiden. Men roligt var det att titta på!

Tack för en bättre kväll!

Det är ju helt fantastiskt. Har inte riktigt förstått det än, men det börjar sjunka in så smått.

Tentan gick väl... okej tror jag. Det är intressant när de hänvisar till "en modell vi använt i kursen" och så ett namn på den, och jag inte har den blekaste om vilken det är. Just modellnamnen är sådant som brukar sätta sig. Då kan hon nog inte gått igenom det så noggrant? Förstod ju ett ord av två i titeln i varje fall, så skrev lite om en modell som behandlar det även om det nog inte var precis den hon ville ha. Jaja. Man får väl ta fram sin kreativa sida i brist på annat! Oavsett hur det gick, är det i varje fall skönt att det är ÖVER! Gick hem, kom på att jag skulle se ikapp alla avsnitt på julkalendern men däckade efter två och sov i tre timmar. Var rätt slut med andra ord. Hade sista fotbollsträningen för terminen på kvällen. Det var enbart jag och coach där - som tur var kom vi tidigare och körde med killarna istället. De var bara åtta pers, så den blev nog en win-win situation skulle man kunna säga.

På fredagen jobbade jag på förskolan. Skrämde slag på en liten kille som började störtgrina och gnugga händerna i ögonen så fort han såg mig. Ser jag verkligen så skräckinjagande ut? När jag slutade åkte jag hem till Malte och hennes nya lägenhet. Det var redan jättefint! Tror att hon kommer stormtrivas där och ja - jag med. Det finns risk att jag kommer och hälsar på ofta nu när du är på rimligt avstånd!

Anledningen till jag var där var att hon bjudit in Frejpan Ladies Originals till en vinkväll. Vi som spelade tillsammans när damlaget var nytt och fräscht. Det var jag, Malte (Herbie), Hjulben, Kryddan, Jossan, Trolle, Melker och Snygg-Natta. Så himla roligt att träffa alla igen! Det kändes även som att "Ove" var där. Vi hackade tacos och kom in på de mest intressanta av konversationer... men de får stanna där. Melker ska snart åka till Thailand och vara där med hela familjen till maj! Jag hoppas verkligen att ni får det helt underbart och härligt där borta! Det låter ju helt okej faktiskt. Det var supermysigt att träffa alla och jag hoppas att vi gör om det snart igen (efter 5:e maj?). Frejpan Ladies alltså. Vad sjukt roligt vi hade på den tiden!

När jag kom hem så hittade jag de här fina rackarna hängandes i fönstret. Roomie hade julpyntat lite. Fint!

Det där med att överprestera gick nog tyvärr inte riktigt som jag hade sett scenariot framför mig i huvudet. Man vet ju aldrig hur det gått, men kände mig riktigt besviken när jag gick därifrån. Känns tråkigt. Var ändå laddad för den här tentan. Har försökt ladda om eftersom marknadsföringstentan ligger imorgon bitti, men det har inte varit så lätt. När allt släpper efter tentan kommer huvudvärk som inte är menat för ytterligare tentaplugg. Gick förbi thaikiosken på vägen hem och det har ju sällan smakat godare.

Såg lite på handbollsmatchen Sverige-Ungern. Det är så roligt att titta på handboll! Det händer saker hela tiden och det är riktigt tufft spel. Varför började inte jag på handboll? Tror jag hade gillat det faktiskt. Och tänk att kunna hänga så där i luften som de gör innan de skjuter.... hur häftigt är inte det? Hade på matchen i bakgrunden utan ljud och Sverige låg ju under nästan hela matchen, förutom i slutet. Eftersom de var tvungna att vinna för att gå vidare såg jag förstås sista fem med högt ljud och var supernervös. Men de grejade det och är i en historisk semifinal! Grymt kul! Gissa om jag ska bänka mig framför den på lördag när jag har jullov! Bonde var helt sjukt dramatiskt och det är inte alls så lyckligt i år som förra året. Men det är ju 2010 så vad kan man förvänta sig egentligen??!

Känns absolut inte bra inför tentan imorgon. Det är så ofantligt mycket man borde kunna (gärna i detalj) men det har inte hunnits med. Och allt är så rörigt att det inte fastnar. Det som är så frustrerande är att jag verkligen förstår allting när jag läser det, det är inte svårt på det sättet. Därför kommer jag bli väldigt arg om jag inte kan svara på någon fråga bara för att jag inte vet vad det är de vill veta. För vet man vad det är de syftar på kan man ju oftast prata om det även om de riktiga termerna kanske inte är med... ja ja ja. Snart är det i varje fall över vare sig jag vill eller inte. (Jag vill.)

Då kan det roliga börja!

Schema för morgondagen:

07.30 Vakna utvilad, glad och taggad för att knäcka en tenta.
08.25 Kolla i väskan för femte gången om leg och miniräknare verkligen är med.
09.00-13.00 Överprestera.
13.00-19.55 Ställa om, rensa huvudet från redovisning (management) och trycka in en massa marknadsföring istället eftersom den tentan äger rum 20 timmar efter den första.
19.55 Koppla in antennsladden och lägga mig i riktigt bekväm position framför TV:n.
20.00-21.00 Dags för bönderna att välja! Draaaaama.
21.00-23.30 Desperat försöka trycka in lite mer B2B marketing.
23.30 Sussa sött och ladda inför sista rycket.

Looking forward. Åtminstone till en timme. (Och det är garanterat inte den mellan 12 och 13 om ni är osäkra.)

Klockan åtta den tolfte i tolfte vaknade jag av skönsång, kladdig chokladtårta med ljus i och ett paket. Då förstod jag direkt att jag fyllde år! Precis som det ska vara. Förutom att Roomie tyckte att det var onödigt tidigt förstås på en söndag, men jag blev nöjd eftersom jag skulle behöva plugga dagen till ära med tre dagar kvar till tentor. Tack vännen! På det sättet var det väl väldigt onödigt att fylla år just nu. Inte kanske för att den 23:e födelsedagen är så speciell men ändå - att tentaplugga på en sådan dag är väl inget man önskar sin värsta fiende?


Jag fick grytlappar! Precis vad jag önskat mig eftersom vi inte har några och jag har blivit lite trött på att bränna mig... Perfekt till kommande julbak!

Dagen gick rätt fort. Borde gått långsamt eftersom det var ganska tråkigt, men för att jag hade så mycket jag borde hinna så gick tiden så fort, så fort. För att känna av att det ändå var en rolig dag hade jag bjudit in familjen på middag. Det bästa var att de hade med sig mat. Jag bara dukade! Varför är det inte så varje dag? Roomie hade frågat vad jag trodde att det skulle bli, och jag sa att jag hoppades på Hawaiigryta. Och så blev det det! De känner nog mig rätt väl de där filurerna. Jag styrde en marängtårta med Daim och kiwi som var till allas belåtelse. (Men oj, hör ni hur jag pratar, börjar åldern ta till minsann?)

Jag tror att 23 är en riktigt bra ålder. Dock gick det lite väl snabbt när Lisen började snacka om att jag var inne på mitt 24:e år... Vänta nu! Stopp och belägg! Håller just på att anpassa mig bort från 22. (Det kan ta några månader uppenbarligen, om jag tänker på Phillans chock när hon insåg att hon varit 23 ett tag) Är man vuxen nu? Känner mig inte direkt vuxen, men när man inte ens får gå till ungdomsmottagningen längre så börjar man ju undra... Och så får man åka på ALLA kryssningar. För det vill man ju!? Jag skulle nog kalla mig en ung vuxen i sådana fall. För jag klarar mig själv rätt så bra! Så en helt borttappad junis är jag ju inte. En ung dam i mina bästa år kanske?

Efter tentorna ska jag fira: Att jag är 23, att jag har jullov och att jag kan ta sovmorgon!! Och då menar jag helt utan att ställa väckarklockan. Längtar!

Melman ligger i dödsgropen eftersom han har en (?) brun fläck på halsen. Kung Julian börjar prata med honom om vad han skulle göra om han låg i dödsgropen. Då kommer Melman på att han har ju aldrig vågat berätta för Gloria vad han känner för henne. Men eftersom han ändå ska dö snart, så varför inte?

Gloria är på dejt med den uppblåsta flodhästen Moto-Moto. Moto-Moto säger hela tiden att han gillar henne för att hon är enorm. Och knubbig. Och enorm.

Melman: GLORIA! Gloria?
Gloria: Melman? Öh... Melman. Ja alltså... det här är Moto-Moto.
Melman: Ah. Moto Moto. Aha. Trevligt öh... Trevligt att träffas. Öh ja... ja... jag ska väl...
Gloria: Det är lugnt Melman. Jag godtar din ursäkt.
Melman: Åh. Ja visst ja. Det var det jag... schysst. Puh! Okej. Det... ja... ja det var allt.
Moto-Moto: Ja vad bra, för vi är typ upptagna mannen.
Melman: Nej... nej. Det var inte allt. [Rycker tag i Moto-Moto]

"Hörru, Mototo! Behandla den här damen som en drottning, för du min vän har hittat den perfekta kvinnan. Om jag hade tur att få den perfekta kvinnan skulle hon få blommor varje dag, och inte vilka blommor som helst, okej! Hon älskar orkidéer, vita, och frukost på sängen; sex limpor vitt bröd med smör på båda sidor, ingen kant - så vill hon ha det. Jag skulle vara en skuldra att gråta mot och hennes bästa vän och jag skulle ägna varje dag att försöka locka henne att skratta. Hon har ett helt, helt makalöst... skratt... [Möter Glorias blick för en sekund innan han vaknar upp och vänder sig till Moto-Moto igen] Det är alltså det, det jag skulle göra om jag var du, men det är jag inte, så du får göra det."

Och Melman går sin väg.

Jag bara kände att det var länge sedan jag var här. I helgen var vi och spelade Student SM i Gbg, det tänkte jag berätta om någon gång för det var en... spännande resa. Inte just nu bara.

Så vad händer då? Onsdag och torsdag nästa vecka har jag mina tentor. Jag har inte fått panik än, vilket de flesta tycker låter bra men enligt mig själv är lite oroande. För någon dag sedan fick jag nästan panik över att jag inte fått panik än, men det bröt inte ut på riktigt. Jag brukar ju få lite smått kris någon gång varje tentaperiod (jag fattar ingenting, hur ska jag hinna läsa allt, är det fel i facit eller på mig...etc etc), och det är inte bra om den kommer försent. Därför är det lite hårt att vänta och se om den kommer eller inte. Än så länge verkar det dock inte så. Så nu sitter jag här och läser (ser inte slutet) utan panik. Ikväll är det Nobel Night Cap på skolan så den senaste veckan har ALLA rum varit belamrade av diverse rekvisita. Därför går det inte att plugga i skolan veckan före tentan. Väldigt praktiskt. Men jag har det rätt bra här hemma också.

Förstår inte riktigt hur de tänkt med all läsning dock. För det första är B2B-marketingboken så tråkig och full med text utan bilder inga nya stycken, att det inte går att läsa. Kommer inte hinna läsa allt jag borde eftersom det i båda kurserna är typ asmånga artiklar, och då är det ju svårt att trycka in allt man borde kunna. Jag gillar utbytesstudenten som på sista föreläsningen bad om en top 10-lista på artiklarna. Dock utan resultat, allt är väl lika relevant tyckte läraren? Suck. Just nu sammanfattar jag en sammanfattning. Och när jag inte orkar läsa mer så belönar jag mig med lite räkneuppgifter från redofinkursen. Det är inte mycket siffror, men det finns några och dem förvaltar jag väl. Igår hade vi redovisning av vår marknadsplan och helt oväntat fick vi faktiskt beröm av Mr Woody "90% av alla misslyckas" Allen efteråt. Riktigt roligt! Hoppas att han gillar läsningen också.

På söndag fyller jag år också, vilket ligger lite olägligt just i år. Så jag struntar nog i det. Forever young?

Ja. Så ser det ut. Nu ska jag fortsätta sammanfatta sammanfattningen.

Eftersom det oftast är ganska mycket fina färger i min kalender älskar jag när jag kan vara lite spontan.

När jag satt på "informationsmötet om nya betygssystemet" (som var helt fruktansvärt upprörande, men det är en annan historia) ringde något nummer och talade in på mobilsvaret. Glömde bort det men när jag gick hemma i långkalsonger och ulltröja vid halv åtta kom jag på det. Ringde upp mobilsvaret. Då är det en kille som sett min profil på statist.se och vill att jag kommer och provspelar för medverkande i en reklamfilm för Stadium. Jag har inte betalat medlemsavgift på statist på kanske två år men visst! Det lät kul. Synd bara att han sa att auditions var idag. Ringde upp ändå. Han sa att de nog skulle vara kvar någon timme till, så om jag ville kunde jag gärna komma förbi. Jag försökte fiska efter hur vältränad de ville att man skulle vara eftersom jag inte direkt känner att jag är i mitt livs form, och då jag lyckades få fram att det varit några fitnesstjejer där idag som de inte hade gillat för att "de var för mycket" tänkte jag att jag kunde ge det en chans. Less is more?

Så på fem minuter skulle jag alltså svida om från en förkyld glasögonorm iklädd långkallingar och ulltröja till att bli snygg, vältränad och stark. Baggis.

Jag åkte dit. Skippade Bonde och åkte dit. Blev lite glad för att jag har sunda prioriteringar även när Bonde är med i bilden. Märkte när jag klev in att jag varit på audition där förut. Vet inte vad jag hade trott, men jag fick stå i träningstajts och sporttop i deras lilla kök och hoppa hopprep, göra armhävningar, situps och dra lite i ett band medan de filmade. (Det slår i och för sig inte den audition när jag skulle kliva upp ur en låda på rätt sätt.) De hade även en sån där grej när man står på knä och rullar ett hjul framåt så långt man kan, och tillbaka igen. Gjorde bara platt fall framåt en gång när jag ville lite längre fram än min kropp orkade. När han som filmade uttalade mitt efternamn rätt kom vi också fram till att han är bästa kompis med min farfars systers barnbarn. Liten värld eller vad! Det hela var över på kanske fem minuter och jag åkte hem igen.

Man ska krydda helt klart vardagen med lite spontana, udda saker. Även om det är typ en halv procents chans att jag får det. Vad fanns det att förlora?