Dagen då vi skulle lära oss äta fiskbullar.
Idag när vi kom hem var vi väldigt otaggade på pasta eftersom vi äter det var och varannan dag. Det kan bero på att vi har typ fyra kilo tagliatelle i skåpet, men ändå. Lite variation är ju trevligt. Så jag rotade lite i skåpet och långt in hittade jag fiskbullarna. Med ris? Perfekt! Tog dillsås, var inte tillräckligt modig för hummersåsen riktigt än. När vi skulle öppna konservburken stötte vi dock på ett litet problem. Vi hade ingen konservöppnare. Varför har vi ingen konservöppnare? Vem har inte en konservöppnare? Vi testade några olika verktyg för att hacka oss in, utan framgång. Vi valde att inte testa kniv då risken för skador kändes rätt stor. Jag föreslog att vi skulle ringa på hos grannarna eftersom det är väldigt hög sannolikhet att ett normalt hushåll äger en sådan. Men det tyckte roomie var alldeles för pinsamt så det gick inte för sig. Därför sprang hon till ICA för att kolla om de hade en. Jag sa att hon inte fick springa runt till flera om de inte skulle ha utan att då fick vi fråga grannarna. Det gick hon med på.
Här är de hjälpmedel vi försökte bryta oss in i burken med utan resultat. (Ligger det en vitlökspress där? Haha. Så desperat blev jag aldrig!)
De hade konservöppnare på ICA. Bra. Roomie högg in. Hon undrade helt plötsligt vad det var som luktade så äckligt men kom snabbt på att det måste vara maten så hon tog tillbaks det.
Och ja... vad ska man säga. Det gick ner. Inte äckligt. Inte gott. Smakade inte så mycket. Helt okej. Duger i krig. Men jag tänker aldrig någonsin titta på innehållsförteckningen.
Det tror (och hoppas) jag inte.
Roomie (upprörd): Det var det sjukaste jag hört! I såna fall har ju jag haft klamydia sedan jag var fem.
Gourmetmiddag hos oss.
Eller så la vi manken till när det fanns nyplockade svampar i kylen som skrek efter att bli tillagade. Det kanske inte syns, men i den fantastiska såsen till höger ligger det små kantareller och trattkantareller. Hoppas jag. Om jag inte har kommit till skolan imorgon vid åtta var det nog någon annan svamp.
Skolstart.
Nu börjar inriktningarna för min del och jag har ju valt marknadsföring och redovisning & finansiering. Hade första föreläsningarna i båda idag. Från och med nu är allt på engelska också. Den mesta kurslitteraturen har ju varit på engelska och en del kurser har haft både engelska föreläsningar och tentor, men vi har inte behövt prata på engelska så mycket... Kommer säkert gå strålande men är lite nervigt tycker jag. Tänk om jag råkar köra svengelska versionen som Malte gjorde när vi var i Bullen och hon bestämt sa att vi ville ha fast price i taxin? (Yes, där fick jag in det också. Haha!) De första kurserna heter Consumer Marketing och Financial Reports and Financial Markets. Marknadsföringskursen har jag hört ska vara riktigt bra och den verkar rolig! Jag är så sjukt fascinerad av varumärken... tänk att det inte är någonting egentligen, utan finns bara i folks huvuden. Ändå kan det vara värt flera miljarder. Läskigt och häftigt på samma gång. Redovisningskursen är riktigt ökänd för att vara en hemskt svår kurs som typ alla kuggar. Har även blivit uppskrämd av folk som faktiskt läst den, så det stämmer nog till viss del. Men jag tror att det är bra att jag är skraj från början. Då köttar jag direkt i rena förskräckelsen. De kurser jag trott på förhand var omöjliga och fruktansvärda är ju de jag har fått bäst betyg i konstigt nog... så jag ska se det här som en utmaning!
Första inlämningsuppgiften ska in redan på torsdag så ska fortsätta läsa på i Market-Based Management nu. Kursansvariga sa att "we have the Best book" och syftade på att författaren heter Best. Humorn på topp direkt!
Svampplockning.
Här är våra svampplockningsoutfits:
Nästan direkt när vi avvek från stigen hittade Sandy en kantarell. Det var förvånande hur lyrisk man blev! Vår plan var att hålla oss så långt in i skogen att vi fortfarande kunde se den stora stigen och att bara plocka kantareller, då våra svampkunskaper är begränsade. I brist på svampbok hade Lisen laddat ner en svampapplikation till sin Iphone. Vi var väldigt skeptiska först eftersom vi inte ville tappa den där genuina känslan, men den kom faktiskt till användning. Vi tror att vi hittade Karljohansvampar. (Och bröt därmed kantarellregeln.) Försökte lägga in ett bra svampställe på GPS:en så att vi skulle kunna hitta tillbaka fast vi tror inte det fanns täckning. Annars kommer vi aldrig hitta tillbaka. Man går runt i skogen som en annan Mulle och har inte så bra koll på var man är. (Snabbt bröt vi även mot regel två.)
Kantarell!
Ej photoshopad flugsvamp med fina pigment. Plockade inte.
Efter ett tag med dålig utdelning tappade vi krafterna och behövde en matsäckspaus. Eftersom Lisen fyllde år förra veckan hade jag och Sandy i smyg fixat födelsedagsmackor med salami, brie, blåmögelost, tomat, sallad... de satt riktigt fint. Vi hade även varm choklad i termos. Bättre picknick!
Svamphunters.
Jakten fortsatte och jag hade riktigt bra tålamod för att vara jag. Det var nog för att vi hittade lite då och då. Och då är det ju roligt. Det gällde verkligen att vara uppmärksam. Typ som jag inte var när Sandy hade hittat Trattkantareller och jag trampade mitt i stimmet när jag exalterat kom springandes. Jag funderade på vad man kunde sjunga för svamplåt, och kom snabbt fram till Zvampen med Electric Banana Band. Jag sjöng den, Sandy lockade på svamparna genom att ropa Das Scwamp! och Lisen funderade på vad svamp hette på spanska. Hon kom på ett förslag men var lite osäker på om det betydde fotsvamp eller inte... så vi låter det vara osagt så länge.
Dagens uttryck: Att vara en sporadisk kantarell. Skall användas när någon är vilsen. Jämförelser med Jeppeluring uppkom av okänd anledning...
Det är jobbigt att plocka svamp. Man stirrar runt hela tiden och får inte missa något. Typ som på Ullared. Man blir trött i huvudet. Som tur vad kunde vi ta fram filten igen och köra fruktstund. Banan, choklad (förstås åt den rutinerade båda samtidigt så att man får den där oslagbara kombon), te, kaffe och Kinderägg som present. Jag kom på att Kinderägg inte är gott så jag lämnade 3/4 av mitt till älgen.
När vi hörde och såg motorcrossåkare i bakgrunden förstod vi att vi nog var rätt nära vägen ändå. Vi hade mindre bra koll på hur vi faktiskt hade gått i skogen, men hittade ut rätt smärtfritt. Alla var helt slut. För att vara så här tidigt på säsongen är vi klart nöjda med utdelningen!
Här ser ni min skörd! (Vilken tur att vi hade så stora korgar.)
Nu tror jag att vi har samlat tillräckligt med frisk luft för att kunna börja skolan imorgon med klar skalle. När jag kom hem stupade jag direkt i säng trots att jag verkligen ville vara vaken eftersom jag ska upp så tidigt imorgon... men nej. Det gick bara inte.
Det är tufft att vara svampplockare.
Vad väger en svensk i snitt?
Men att en vuxen svensk i genomsnitt skulle väga 80 kilo. Är det rimligt? Eller tar de i lite för att hissen inte ska tappa lusten där uppe. Och vad är det som gäller egentligen? Är det två personer eller 160 kg. Tänk om två stora/långa/grov benstomme/breda personer åker i hissen och att de väger över 160 kg tillsammans. Då bryter de ju mot 160 kg-regeln. Men om istället tre små personer åker och väger 160 kg tillsammans, då bryter man ju mot tvåan. Jag skulle lägga min röst på viktregeln som den viktigaste. Fast det är ju lite oklart ändå.
Och vad händer egentligen om det blir för tungt? Vägrar den åka eller kommer vajern att gå av? Eller har jag bara sett för många otäcka hissfilmer eller åkt lilla fritt fall en gång för mycket?
Uppsamlingsheat.
Gick tvärs över vägen till Sandy för att äta med henne och Lisen. Jag blev lite bestört över hur snygg Sandy var i sin sommarklänning jämfört med min fuldress och hävde ur mig att om jag hade varit kille hade hon legat risigt till ikväll. Vi åt ett riktigt bra hopkok och skrattade så vi grät när Sandy läste högt ur citatboken från Spanien när vi var där sju pers i januari. Det sades några riktigt bra och störda grejer där alltså. Det bästa är ändå Arvid första kvällen när vi kom dit:
"Alltså... måste vi umgås allihopa, kan man inte bara få ha trevligt?"
Lisen var lite krasslig och skulle inte följa med ut, men efter två glas vin förändrades det beslutet till ett bättre. Jag försökte bli kompis med deras andra inneboende Fishy Fishy, och vi kom rätt bra överens. (Bättre än jag gör med Hasse och Tage faktiskt. Men de borde ju vara nöjda nu när de fått tillbaka sitt rum...) Jag hade tagit med mig en rosa bubbelflaska jag fått i present någon gång som sedan stått och samlat damm, och Lisen kände först att det var lite för mycket påminnelse om uppsamlingsheatet förra året men vågade till slut sig på ett glas hon med.
Vi gick lite före tio för att det alltid brukar vara riktigt mycket folk som vill in på uppsamlingsheatet och för att det är en liten partydödare att stå länge i kö. På vägen dit blandade Sandy ihop sitt eget namn med mitt. Kallade mig sitt eget namn. Okej att de flesta andra har lite svårt att hålla koll på vem som är vem men vi själva kanske borde veta..? Vi hade behövt gå ännu tidigare. Stod cirkus en timme i kö. Enda fördelen var väl att det var varmt eftersom det var så trångt. Köer tar verkligen fram det värsta i folk.
På dansgolvet fick jag något blött kastat på armen. Någon som spillde dricka, tänkte jag. Tills jag vände mig om och såg en kille med cyklop och snorkeln i munnen. Imma på rutan. Men vad trevligt. Det var alltså hans spott som hade landat på min arm. Tack.
Kvällens sjukaste stund var när Lisen friade till Arvid. På riktigt. Hon behöver byta efternamn, så han blev den självklare att fråga. Tyvärr sa han nej. NEJ till och med. Argumentet att det var en affärsuppgörelse dög inte. Jag trodde vänner ställde upp för varandra, men tydligen inte... Haha. Lisen sa även "Ni får inte ge mig så många drinkar att jag faktiskt gifter mig med Arvid!". Okej.
En bra kväll.
Ljussvart det nya svarta?
Roomie: Ja?
Jag: Har du tvättat våra svarta kläder med det här tvättmedlet?
Roomie: Ja. Hur så?
Jag: Det är Ariel White.
Det är inte lätt när man har alldeles för mycket intro i huvudet. Hon lyckades även tvätta två par av sina egna vita tygskor och få båda rosa (?). Väldigt oklart hur det kunde ske. Hon trodde att hon hade råkat ta ett par vita och ett par rosa, men vi hittade de rosa i skohyllan så de kan inte varit boven. Så nu har hon tre par.
Jag kände helt plötsligt att jag gärna tvättar nästa gång.
Sådär ja.
Nu ska jag sova.
Lala salama.
Småttingbrännboll och märklig masterpub.
Det öste ner. Toktoköste. Det var ju det här som inte fick hända just igår. Det var som ett hån. Det hade inte regnat på en hel vecka säkert men just då var det tvunget att börja. Vi blev lite stressade då det länge var oklart om vi skulle vara ute och köra som planerat, eller om vi skulle försöka fixa något inne i skolan istället. Vi hade ju en av kårsponsorerna med på eventet, och ville förstås att de skulle bli nöjda. Det pendlade mellan ute och inne några gånger, men insåg att det skulle bli svårt att fixa någon form av tävling inomhus med 400 personer. Dragkamp? Nja. Men man vet ju att det alltid löser sig på något sätt så jag var ändå relativt lugn. Det blev (nästan) uppehåll ett tag så vi beslutade att köra ute. Lite regn är väl inte så farligt?
Väl i Hagaparken riggade vi upp allt (planer, högtalarsystem, bord med mat, några timmar senare kom även partytältet... bättre sent än aldrig?) och det kom väldigt många småttinggrupper vädret till trots. Kul! Jag insåg snabbt att jag skulle ha tagit gummistövlar för jag var blöt upp till vaderna med härligt plaskljud i de röda Pumaskorna efter ungefär 1,37 minuter. Det kändes lite bättre när jag kom ihåg att mina stövlar fortfarande är hos päronen, så jag var inte så dum som man kan tro utan det var alltså praktiskt omöjligt. Sedan flöt det på riktigt bra. De grupper som slutade sent i skolan kom senare (nähä) och några grupper kastade in handduken de tyvärr inte hade lite tidigare, men det var ständigt matcher på de fyra planerna. Vi gick lite på känsla och så hög rättvisegrad som möjligt när det behövdes. Utvärderingen av mitt schema måste bli att det faktiskt fungerade som beräknat, även om det hade blivit bättre om alla grupper slutat samtidigt i skolan och kommit dit på en gång och förstås om det inte hade regnat. Ska skriva det i utvärderingen till nästa år. Planera inte in det på en dag när det ska regna som aldrig förr. 
Orutinerat att ta med systemkameran med så dåligt batteri att den dog efter tre bilder... varför varnar den inte i förväg!? Höll den i alla fall torr, bra det.
Det kom störtskurar då och då, solen tittade fram ibland för att ge lite hopp och för att sedan snabbt försvinna igen. Vi fick en fin regnbåge en stund. (Det gäller att se det positiva. Inte det där gråa i bakgrunden.) Eftersom jag var känslomässigt blöt ända in i själen (?) försökte jag hoppa runt så mycket som möjligt för att inte frysa sönder. Efter fem timmar var kalaset över och vi fick bege oss hemåt. Sponsorerna var jättenöjda och tyckte att det var väldigt bra arrangerat så det känns riktigt bra! När vi kom hem duschade jag så varmt så att jag nästan inte kunde stå kvar, precis vad jag behövde. Tinade upp. Efter det var det bara att svida om, äta en knäckemacka med tillhörande vin och ge sig iväg till puben.
Emma hade försäkrat mig om att det bara var utbytesstudenterna som var märkliga och inte masterstudenterna. Men ja... hon har nog ändrat uppfattning nu. Många hade slipsen runt huvudet som att de trodde det var firmafest. En kille sa I love you till Lisen men förklarade att det inte kunde bli något för att hans ex hette likadant... Hårt. Hon verkade ju verkligen jätteintresserad. En annan satte sig i knät på mig och Lisen och rumpade ner sig själv mellan oss och fattade inte alls att vi kanske inte ville att han skulle sitta där. Han berättade om sin otur med dumma tjejer och gick nu på Handelspub för att hitta en smart tjej. Haha. Lycka till. En fransman kom fram till Lisen och frågade (på engelska) om hon pratade franska. Nej. Han såg riktigt chockad ut. Kan inte alla franska? Han frågade om hon kunde engelska då? Ja, det kan hon ju. Han såg lättad ut. Och sedan gick han bara. Mycket uppknäppta skjortor var det också på ett sådant där Italien-slisk-vis. Lyckades tyvärr inte fånga några av spektaklena på bild, så ni får låta fantasin flöda istället.
Och det kändes mer... vuxet på något sätt. Lite mer städat men ändå väldigt konstigt. Det var ju roligt att studera alla och skratta åt dem men nej... det var inte riktig Handelspub på något sätt. Imorgon däremot är det uppsamlingsheat och då brukar det vara hur mycket folk som helst och riktigt bra drag. Och tema! Tema är roligt.
Temat är Vamos a la playa. Någon som har en idé på vad man ska ha på sig?
Wohoooooo
Har redan börjat fantisera om hur jag gör ett bål med böckerna på balkongen och grillar marschmallows ovanför (fast de skulle säkert inte bli så goda då utan snarare förgiftade... smaka ångmaskin, fattigdom och inflation). Det vore ju lite kul att göra den sura tanten på fyran lite irriterad också! Nu kanske det kan verka lite som att jag är pyroman efter det som hände med herr gasspis, men så är inte fallet. Vem har inte drömt om att få bränna upp några riktigt hatade böcker när man aldrig behöver dem mer liksom?
Jag tror till och med att det måste gått rätt bra på tentan. Så jävla skönt! Revansch när man bäst behöver den.
Där fick du, Robin Hood.
Introdag 2.
Nu när allt är klart kan jag ju även berätta om fusksmåttingarna. Jag trodde att vi skulle sabba allt eftersom varken jag eller Lotta har något pokerface alls, men det gick bra. Det höll dock på att brista ordentligt för mig när Erik som också är med i vår styrelse satt där som tokbonden Lars-Olof med så bred skånska att man knappt förstår vad han säger och frågade om vi hade traktorrace... lät Emma svara på frågan och bet ihop hårt för att inte börja skratta. Det var några riktigt bra. Tänker på förra året när jag var Josefiin von Palm från Östermalm. Det var stört jobbigt! Gillar henne inte. Men det var roligt.
Efter rundvandringen var det dags för Friskispass. Med ett huvud fullt av sockervadd var det faktiskt skönt att träna. Fast jag kände dock vad jag inte gjort i sommar - tränat. Jag känner mig fortfarande lite löjlig i mina träningstajts men börjar vänja mig. Jag stod brevid en gubbe som inte riktigt följde Lottas rörelser, utan gjorde egna tolkningar. Yviga och stora sådana. Jag var lite rädd att få en kick i sidan ibland men lyckades klara mig undan. Han luktade riktigt illa också, sån där stark gubbsvett. Blä. Försökte byta plats när man skulle springa runt. Om jag inte hade vetat hur trött instruktören var hade det nog känts som en hög hurtighetsnivå. Musiken var inte från igår, men jag blev lite glad när till exempel big big girl kom. Det kändes lite klyschigt på något sätt när vi gick förbi skolan sedan på väg hem, hon i Friskisledarkläder och jag i mina tajts, och det stod en massa småttingar för att mötas upp på väg till förfest. Som att vi i IdU-styrelsen verkligen är träningsnördar.
Efter eldsvådan och Lottas kommentar att "det aldrig hänt förut" förflyttade vi kaosproblemen in i våra rum för att kunna ha förfest här. Mycket bättre än igår. Var i lite väl god tid till puben men det fylldes snabbt på med folk. Bra drag!
Syskonbilder
Nya ass coach och ex coach
Varför har de inte en förslagslåda på Donken? Då skulle jag skriva att de skulle ha en separat cheeseburgskö. Vi fick stå i kö i en evighet bakom killar som skulle ha en svettig pommesmeny när vi bara ville langa fram en tia och ta en burgare. Det låg jättemånga och bara väntade. Helt klart hög alternativkostnad på den kötiden (sömn?).
Idag är det stora testet - IdU fixar småttingbrännboll. Jag har försökt göra ett spelprogram för 20 (!) småttinggrupper och ja... det är väldigt skört på grund av olika anledningar utom vår kontroll så vi får hoppas att det klaffar eller att jag är riktigt grym på improvisation.
Jag antar också att det regnar nu så att det ska vara sol och torrt ikväll.
Gasspisen Incident 1.
Puh. Håret kvar. Till att göra-lista: gör inte om detta.
Introdag 1.
Det var en småtting som sa att han var duktig på basket och att han hade hört att vårt basketlag var riktigt grymt, särskilt för två år sedan i Koblenz. Så han undrade vad de fick för mirakelkur för att vara så bra. Anledningen till att det här var sjukt kul var att vi förstod att han drev med oss. Vi funderade lite på om han hade blivit lurad först, men kom på att han nog ville driva med oss. Basketlaget i Koblenz för två år sedan tog nämligen två poäng. Totalt. Eftersom det var gamla småttingkommittén som var föräldrar anade vi förstås ugglor i mossen och efter att ha pratat med Arvid på intropuben fick vi bekräftat att småttingen ställt en fråga på varje utskott om deras "svaga punkt". Aningen obekvämt men ändå. Det är humor.
Den väldigt oklara tävlingen blev faktiskt riktigt bra. Alla fick ställa upp sig bakom soffan med varsin tennisboll. Lotta satte på sig en guldhjälm och höll upp en gammal pokal de skulle träffa. Vi försvårade det hela med att pokalen rörde sig när man skulle kasta. Med andra ord dansade IdUordf runt som en inföding medan de skulle kasta bollar på henne. Väldigt underhållande faktiskt. De som träffade fick en IdU-t-shirt!
Vid fem fick vi gå hem. En stund. Jag och Lotta prioriterade bort att sova mot att sitta på balkongen i kvällssolen. Vi tror att det gav mer. Turneringsansvarig hade gjort ett bra jobb och styrt upp en förfest, eller snarare fixat lokal.... för så mycket fest var det inte. Det var så lamt att Lotta kom på att vi måste ha förfest hemma hos oss ikväll. Inte helt genomtänkt känner jag, eftersom det fortfarande är flyttkaos här, men vi får väl ösa in allt i ett rum (Lottas) och låsa dörren... Hörde dock att Arvid också skulle ha förfest så ska försöka styra över oss dit.
Roligare än så här blev det inte.
Träffade på en hel del gamla stofiler i puben, det var kul. Tog det rätt lugnt. Min plan är att stegra allt eftersom - ska ju trots allt palla pub måndag tisdag onsdag fredag. Lotta ska hålla i ett Friskispass idag klockan sex och jag råkade tänka högt igår att jag kanske skulle sympatiträna med henne... och det hörde hon ju förstås så nu har jag inget val. Nu ska jag till skolan och hålla tio likadana presentationer igen och leka leken tio gånger. Fast det förstås, Emma är utbytt mot Erik och Bobo så lite variation blir det allt!
Dags för Småttingintro!
Hela dagen har gått åt till att städa IdU, hänga upp tavlor med eller utan bilder i, handla snacks till rundvandringen imorgon (morötter, gurka och dipp; vi är väl idrottsutskottet!), måla med griffelfärg på väggen (tyvärr inte hemma hos mig, tror inte det skulle vara så uppskattat), motvilligt pynta med pompoms, diskutera om dippen ska ligga i pokaler eller inte, äta välförtjänt lunch från bästa Babel, beskåda våra fantastiskt snygga styrelsetröjor än en gång, försöka få ihop ett spelschema för alla 20 småttinggrupper till brännbollsturneringen, ha ett riktigt långt och saftigt möte med hur mycket info som helst, lista ut hur vi ska styra vädret så att det inte regnar på onsdag (snälla Gud amen förresten), träna på hur vi ska få fram att vårt utskott är bäst utan att säga det, tycka att tävlingen ska bestå av att IdUordf ska sitta högst upp på garderoben och att alla ska få kasta en tårta på henne, få arg blick av IdUordf, sätta sig i soffan och känna att man är helt slut redan innan introt har börjat...
Men det kommer bli riktigt kul tror jag. Det ska bli så himla roligt att se alla små vilsna själar imorgon... tänka tillbaka på sin första dag på Handels. Min största rädsla var att jag inte skulle förstå hur man skulle ta sig in genom den gigantiska ekporten och se dum ut på stuberten, men det gick ju bra eftersom den dels var öppen och det dels stod en massa personer i balklänning och frack på röda mattan och slussade in en. För att inte tala om applådkorridoren som följde. Fina minnen. Imorgon ska jag stå på IdU med delar av vår styrelse och berätta lite granna, tagga alla, studera samtliga och så ska vi ha någon väldigt oklar tävling för att kunna ge bort lite snygga t-shirtar...
Nu ska jag försöka varva ner så att jag kan somna inom en snar framtid. Kommer att behöva alla krafter jag kan få den här veckan!
Vad gör vi? Nu kör vi! (läses inte på fanta och rosé-vis utan på småttingintro 2008-vis)
Kräftskivan.
1. Äta en hel kräfta
2. Komma ihåg att jag skulle flytta hela dagen efter
Med facit i hand kan jag säga att jag lyckades med det första och misslyckades brutalt med det andra.
Dum, dum, dum är jag.
Hur gick det här till?
Låt oss hoppas att jag har en fetisch för galgar eller något, för om alla de där ska ha ett plagg på sig ligger jag riktigt risigt till. Jag kan väl inte ens äga så där mycket kläder?
Stor bulle = boll?
Jag trodde mamma drev med mina filosofiska sidor när hon sa att vi skulle äta köttbollar, men så var inte fallet. Utan de hette verkligen köttbollar. Det roligaste är argumentet att det är så stora köttbullar att de kallas bollar.
Då kommer ju nästa fråga. Var går gränsen för att en bulle ska bli för stor och då får kallas boll?? Vad säger SAOL om det?
Nu styr vi upp.
Efter att ha hintat lite om en del mattetillfällen och lovat mat fick jag med lillelillebror till IKEA imorse. Han var trött och snäll, kom vi fram till. Det var lite tråkigt att de inte hade en av två stora grejer jag skulle köpa men får väl ta en tredje runda dit imorgon helt enkelt. Inte värre än så.
Fick ta en paus för att gå till naprapaten, har varit stel som Kjells skohorn senaste veckan. Perfekt att bli lite mörbultad så här i flyttider när ryggen får ta lite stryk. Fick en ny typ av idrottstejp som är både stabiliserande och rörlig. Hon undrade om jag ville ha chockrosa (energigivande enligt japanernas färgterapi) eller beige (som bara är beige). Klart jag ville ha chockrosa! Så hon klistrade lite på ryggen. Jag ser riktigt proffsig ut ska ni veta.
Åkte sedan en vända med en massa kassar och en stor möbel. Jag, pappa och lillelillebror hjälptes åt och fick ihop det rätt fort. Det är än så länge lite oklart vem av mig och Lotta som kommer vara handywoman och vem som kommer stå bredvid och bara se snygg ut. Det får tiden utvisa. Jag och Lotta var på uppstyrningshumör. Men först middag. Vi åt burkravioli och burkgulashsoppa med rödvin till. As fancy as it gets. Lotta hade väldigt ont i en tand så i brist på Ipren åkte boxen fram. Det gjorde det även mycket roligare att städa. Vi styrde upp alla skåp och tryckte in all mat, ny som inte lika ny. Ser riktigt bra ut! Vi kommer inte behöva svälta på ett bra tag. Lotta hade hur mycket tomma burkar som helst som hon hade väldigt svårt att slänga. Hon ska ju koka sylt. Jag gav dem deadline i december, ingen sylt då så ryker dem. Mina favoriter är än så länge tehyllan (som kommer att utökas när alla mina grejer kommit hit) och panikskåpet.
Panikskåpet med bland annat riskakor, torkade aprikoser och digestivekex.
Hittade även den här i kylskåpet. Killarna hade lämnat kvar den. Vem äter så? Han kan ju nästan omöjligt fånga upp kaviaren på skeden... kanske äter med ägg eller något?
Lotta har även kommit på att hon äter en del läskiga saker som jag inte gillar och blev förstås överförtjust eftersom jag då inte kommer äta upp hennes mat. Bästa bilden får avsluta dagens bravader! Äventyret fortsätter imorgon. Lala salama.
Bara att hugga in.
På sommaren är det tid för att plöja skönlitterära böcker. Bland det bästa som finns är när man hittar en bok som man bara inte kan lägga ifrån sig, medan man ligger där på stranden eller bryggan eller i gräset och bygger på tvättbjörnsbrännan (totally worth it)... Efter sista tentan i juni köpte jag en bok jag längtat länge efter att läsa: This charming man av Marian Keyes. Gillar hennes böcker skarpt. Har jag läst den? Svar nej. Limpan gav mig två andra böcker att hugga in i och sedan har det rullat på med jobb och för att inte tala om mindre attraktiva böcker om ni-vet-vad. Och jag vet att när terminen drar igång är det klippt för då ska man läsa så mycket annat.
Därför ska jag passa på och läsa den nu. Jag har... tolv dagar på mig. Borde gå trots späckat schema med andra aktiviteter. Om den är så bra som jag hoppas vill säga.
ÖVER!
Tog en sväng ner till mitt kära IdU och det var tur att Lotta hade varnat mig för det såg inte riktigt ut som när vi lämnade det nystädat innan sommaren... de som bygger om i skolan har typ omvandlat det till skräp/kaosrum. Bara det är borta till på söndag när vi ska förbereda introt så är jag nöjd! Annars kommer jag vara väldigt onöjd och man bör hålla sig på avstånd. Vi lyckades även med uppdraget att hitta snygga svarta sportiga billiga styrelsetröjor utan guld som vi ska trycka på till introt. Överlämnade även diskborsten med sugpropp lite högtidligt till Lotta innan jag åkte hem.
Nu byter jag raskt fokus till flyttfokus! Just nu leker jag arkitekt och ska försöka hitta möbler som passar in i mitt lilla rum. Jag får nog jobba på höjden eftersom det typ är mer högt än långt. Om jag har tur hinner jag till IKEA redan ikväll. Dags att bli stadsbo!
Jag har tänkt på en sak.
På engelska heter det ju meatball, vilket onekligen blir köttboll.
Hur tänkte svenskarna nu?
Det här kommer bli bra. Riktigt bra.
Har inte träffat fröken på nio veckor eftersom hon varit i Indien hela sommaren, så vi passade på att dricka te/kolla in mitt nya hem/plugga till våra olika tentor. Jag noterade att grabbarna som bott där över sommaren inte varit de mest... renliga. Så det får vi styra upp någon gång. Slängde den mögliga buljongförpackningen i kylen i varje fall. Tur att jag har köpt en diskborste med sugpropp också eftersom den där var bland det värsta jag sett... det är väl inte meningen att disken ska bli smutsigare efter man diskat?
När Sandy tröttnat på siffrorna jag dreglade efter kom min roomie hem och bytte av... vi pluggade ett tag till och lagade sedan middag. Hon lärde mig gasspisen och ja... jag gillar den inte. Men det är bara att gilla läget eller äta rå mat, och jag har ju svårt att se att jag skulle gilla det sistnämnda bättre. När vi satt där fick jag bara en sån bra känsla. Att det här kommer bli så jävla kul. Jag har ju varit där så många gånger tidigare att det nog inte kommer bli så svårt att känna sig som hemma. Jag vill börja flytta nu, idag, imorgon, inte plugga till den där skittentan!
Fokus. En dag kvar.
Lugn.
Förutom att sammanfatta en helt sjukt tjock bok full med sånt jag önskade att jag aldrig behövde veta, har jag klippt gräset med gräsklipparbilen (nästan lika kul som att köra truck men inte lika coolt), gått lilla- och stora skitrundan, matat fåglarna och Kurre Ekorre, blivit påmind om att jag faktiskt är vice ordförande i ett utskott trots att det sommar, njutit av solen och utsikten på bryggan för en sekund, blivit påmind om hur gott det är med risgrynsgröt, gått på fotoexpedition, sett ett program om folk som samlar på konstiga saker i en halvtimme för att CSI inte skulle vara det sista jag såg innan jag skulle somna i ett tomt hus helt själv... Stannade faktiskt längre än mina kära morföräldrar, tycker att det var väldigt modigt! Med min fantasi vet man aldrig hur saker kan sluta...
Nu kan man ju lätt få intrycket att jag inte har pluggat så mycket, men det mina vänner har jag. Det var ett riktigt smart drag att åka ut till ingenstans och läsa... ska försöka hålla fokus ända fram bara. Två dagar kvar till avspark.
Kom ihåg-lista morfar gjorde till mig, med mormors korrigeringar förstås... Han kände nog att sista punkten var rätt viktig?
Right?
Limpan ringde och störde mitt i läsningen (tack!). Vi pratar på och helt plötsligt avbryter hon med ett stort "GRATTIS!". Jag fattar ingenting. Hon upprepar det några gånger, så att poletten ska trilla ner. Men nej. Ingenting. Tomt. Så länge jag inte heter Kaj eller blivit pånyttfödd idag borde jag inte ha något att fira.
Då berättar Limpan att det är Vänsterhäntas dag idag. Jaha?! Så alla andra dagar är högerhäntas dag? Det finns nämligen ingen Högerhäntas dag så uteslutningsmetoden fungerar utmärkt i det sammanhanget. Vem kom på den här dagen? Säkert någon vänsterhäntextremist som kom på att man måste kämpa för vänsterhäntas rätt i samhället. Han fattade inte att han nedvärderade vänster genom att ge det en egen dag. Jag förstår inte varför alla har så stora problem med detta??
Wikipedia visar också varför man aldrig ska använda det som källa.
"Syftet med dagen är att uppmärksamma de svårigheter som vänsterhänta upplever i vardagen."
Vad är nästa steg? Ska man kunna kräva assistent? "Ursäkta, kan du hjälpa mig att klippa av den här tråden. Det är ju lite svårt med saxen." "Kan du klicka ok på datorn åt mig, jag kan inte använda musen." Att gå baklänges på bussen? Hur ska man växla i bilen? Ska man ha gaffeln i höger och kniven i vänster? Är det dessa svårigheter de talar om?
Hittade även sidan Allt för vänsterhänta där man kan köpa produkter specialutformade för vänsterhänta. Spork!? Tror inte att den är så värst mycket bättre om taggarna är på andra sidan på kniven... snacka om att skapa ett problem av något som inte är det.
Det måste varit någon som missförstod det här med left och right... att det är rätt att vara höger och fel att vara vänster. (Det fanns en och annan gubbe på tränarkurserna som frågade vad man skulle göra med dem som sköt med fel fot. Jag blängde bara lite.) Samtidigt så är jag ju själv vänsterhänt så det kan ju vara svårt att se problemen med vår art. Ni högerhänta kanske kan berätta?? Eller någon vänsterhänt som känner sig felbehandlad och utsatt?
I don't get it. Tänk om man både var vänsterhänt och hade fyra fingrar på samma hand... då kan man inte ha det lätt alltså. Eller kan man det?
Snälla, ge mig en siffra!?
Jag har lite svårt att komma in i känslan att jag har tentaperiod nu. Jag brukar liksom sitta i biblioteket på femte våningen fram till nio på kvällen varje dag och slita mitt hår. Så för att motstå frestelser av umgängestyp och andra attraktiva aktiviteter som att städa förrådet eller skrubba grillen ska jag nu åka ut till landet och isolera mig från mänskligheten. Eller ja, mormor och morfar är ju där men jag har svårt att tro att de kommer störa mig. Så det är okej. Skönt att inte vara helt ensam när det åskar och blixtrar och rådjuren stirrar lite lömskt på en.
Om en vecka är det över. Då kommer det vara värt slitet. Nu ska jag kötta! Ses om några dagar.
Me and my guitar.
Sedan har den stått i sitt fodral och samlat damm. För att jag inte kan stämma den. Sant, men ändå ogiltigt som förklaring. Riktigt, riktigt lamt faktiskt. (Rodnade jag just?) Men nu är det slut på strunterierna. Blev sjukt inspirerad när vi var på Gotland och nu ska jag ta tag i saken på riktigt.
Steg 1: Köpa en stämningsapparat eller vad fan det heter. Åkte till Musikpunkten och fixade en. CHECK.
Steg 2: Ta fram gitarren och märka att en sträng är av. Den måste ha gjort det med flit för att jag skulle höra en liten plong och komma ihåg att jag ägde ett instrument man borde spela på. Förgäves. Tills nu. CHECK.
Steg 3: Bli stammis på Musikpunkten. Köpte nya strängar (gissade rätt i 50/50-situationen om det var nylon- eller stålsträngar, men min okunnighet strålade antagligen igenom ändå) och även en hållare man sätter på väggen. Klo som jag kallar det. Tänkte att det är större sannolikhet att jag spelar mer om jag ser den hela tiden och blir påmind om hur grym jag skulle vara som rockstar. CHECK.
Steg 4: Lista ut hur jag ska lära mig spela. Är lite skeptisk till att jag ska ha tid och lust att lära upp mig själv från noll. Har heller ingen supertalang till kompis i närheten som kan lära mig i utbyte mot tacopaj eller chokladmuffins. Därför har jag letat upp en kurs på Folkuniversitet och även anmält mig! En och en halv timme i åtta veckor borde ge någon form av kick i baken? Ett stort plus är även att lokalen ligger på en bakgata till min skola. CHECK.
Steg 5: Byta strängar på gitarren. Tack så mycket för att jag har en musikalisk och händig pappa. CHECK.
Steg 6: Stämma gitarren. Fick bukt på apparaten och ja... det kommer nog inte att vara mitt största problem längre. Skönt! CHECK.
Steg 7: Få gnälliga kommentarer om att jag spelar åt fel håll. Har redan fått av pappa och lillelillebror och det lär komma fler. Vem är det som inte förstår att vänster är det nya svarta? CHECK.
Steg 8: Berätta för min blivande roomie att jag ska lära mig spela gitarr. Har inte samlat tillräckligt med mod för det än... men hon lär ju märka det så småningom? Inte check.
Steg 9: Lära mig spela. To be continued...
2010 - vilket jävla skitår.
Kärlekar har krossats bland dem man trodde starkast på. Förhoppningar om livet har grusats. Sårat och sårats. Och när man tror att man är på väg upp, så faller nästa. Var är botten? Finns det ens en bott. Det är väldigt svårt att komma uppåt när de man bryr sig om ständigt dras ner under vattenytan, en efter en. Bevisen bara radar upp sig. Bockar och ställer sig sist i kön. Hur räcker man till? Ibland kommer det glimtar av ren och skär glädje, bara för att visa hur det ska vara. Hur det kan vara. Varför stannar vi inte bara tiden och lever där?
Det är tur att vi har varandra. Men nu tycker jag att det är dags för alla att gå uppåt, framåt. Det finns mer för oss där ute. Det kanske är dags för en fet kompensation resten av året så att vi kommer ihåg det här som ett riktigt bra år trots allt? Och då pratar jag om mer än att Spanien vann VM. (Det börjar bli dags nu, Gud. Det är redan augusti.)
Kom, så går vi. Vem vill följa med?
Som en turist på hemmaplan.
Passade på att handla också. Jag har kommit på den eminenta idén att handla en massa torrvaror hos Sveriges billigaste matkasse istället för att betala det tredubbla i stan. Typ. Bygga upp ett lager så vi slipper svälta framåt höstkanten när tentapubarna och slevens te äter upp våra pengar. Måste ända hyra ett släp eller nåt för att få dit alla mina saker, så vad gör ett par extra kassar med mat? Nada. Flanerade runt mellan gångarna, en efter en i lugnt tempo. Pratade med alla hårt slitande (fd!) kollegor jag gick förbi. Kände mig verkligen fri. Glad. Det är någon speciell känsla med att handla mat, eftersom när man gör det så är man ledig. Och det är ju skönt. Köpte sådana där varor som jag tänkt att "den här vore kul att testa" när jag plockat upp dem. Som mangobalsamvinäger. Diskborste med sugpropp. Vildris. (Ja, det slank även ner några burkar barnmat. Blev så sugen när jag skrev om det igår!)
Min roomie kommer bli stolt över mig! Och mätt.
Sista dagen i den röda skjortan.
Jag funderade redan i våras på hur jag skulle göra i höst. Kom inte fram till något. Ibland undrade jag om det var värt det med tanke på hur mycket jag pluggar, och som av en slump kom jag alltid runt den 25:e fram till att det var det. Men att jobba varannan helg hela helgen, det var för mycket. Kände det då och vet det nu. Och den här terminen när jag jobbat mer än tidigare har jag upptäckt en negativ korrelation mellan mer pengar på kontot och betygen. Kan ju ha statstisk signifikans? Jag kollade också på SL när jag skulle behöva åka om jag börjar sju på lördagar (vilket man typ alltid gör) och jag skulle behöva gå hemifrån halv sex... jag kände bara nej. Tänk om jag någon helg under terminen kunde vara helt ledig? Utan att vare sig plugga eller jobba. Vågar knappt tänka tanken, för den känns så främmande. Men riktigt skön. Ska försöka testa det någon gång.
Sammanfattning av min tid:
Vad jag lärt mig: Eftersom minst tio kunder varje dag frågar var tårtbottnarna finns, vet jag att de ligger vid sista gavlen på vänster sida närmast kassorna. Det ryktet sprider sig uppenbarligen inte tillräckligt fort.
Vad jag missar: Kommer inte längre ha skärsår på underarmarna orsakade av alla kartonger och hyllor så att det ser ut som att jag är självmordsbenägen. Ingen större förlust.
Kommer inte sakna: Alla värdelösa kartonger som går sönder när man ska lyfta upp dem på översta hyllan och låter konservburkarna, eller i värsta fall glasburkarna, regna över en. Har jag kort stubin i vanliga fall har jag ännu kortare med det här, för det känns så onödigt. Kan de som tillverkar dessa lämna kontoret för en dag och komma ut i en riktig butik vore det bra.
Kommer sakna: En del sköna filurer förstås... men mest kommer jag nog sakna thaikiosken som står precis utanför.
Tips till kunder: Om ni råkar ha sönder något, säg till. Jag blir inte arg om ni säger till lite fint (och ni måste inte betala för det), men när man däremot går förbi en gång och ser en trasig syltburk ligga där och simma helt själv... då blir man ju bara trött på mänskligheten.
Det är roligt när: Man får mer ansvar eftersom det betyder att de litar på dig.
Äckligaste varan: Komage på internationella hyllan. Ser ut som inlagd strimlad hjärna. (Folk köper verkligen det. Varför!? För att äta? Återigen, varför?)
Skönaste känsla: Att köra truck!
Lärdom: Att man är chef betyder INTE att man är en ledare. (se där, något från managementkursen var relevant)
Både bra och dåligt: Det är ett väldigt ensamt arbete faktiskt, eftersom man går med sin pall i den gigantiska butiken och plockar. Detta medför att man får väldigt mycket tid att fundera. Ibland är det skönt att gå och filosofera med sig själv, ibland vill man bara göra vad som helst utom att gå själv med sina tankar.
Observation: Om man har haft en dålig dag på jobbet eller är förbannad på någon i familjen är det perfekt att gå till en mataffär och låta butiksbiträdena få ta smällen.
Ofta förekommande händelse: Kunder ropar mitt namn (gärna högt) för att få min uppmärksamhet, och jag blir alltid lika förvånad/rädd/skeptisk innan jag inser att de läste det på min skylt och inte alls har förföljt mig och vet var jag bor.
Konstigaste frestelse: Ibland när jag städar i barnmatsgången blir jag sjukt sugen på barnmat... särskilt efterrätterna. Banan och mango-purén är värd att testa!
Känns både bra och konstigt att jag inte kommer jobba där mer. Har gjort det i ett och ett halvt år nu... många tidiga morgnar har det blivit. Och en del sena kvällar. Fast det känns som att jag har mer att ge än att bara stå och plocka upp varor i en butik. Dags att vända sida!
Som ett årgångsvin.
Alla hade fått sin egen minitårta!
Det spelades Värsta språket och det där med ordpussel var helt min grej. Fast när man skulle härma dialekter blev det värre. Man fick en mening man var tvungen att säga på en viss dialekt. Låter kanske lätt, men var svårt. Det lät på ett sätt i huvudet och ett helt annat när det kom ut. Jag skulle säga något om Chile på norrländska. Tog ett tag att samla mod för att börja. Var lite svårt att hålla sig för skratt när det väl blev dags. Fick först frågan om det var Downs syndrom för jag lät tydligen så. När de seriösa gissningarna kom blev det värmländska och östgötska. Inga rätt där inte. Insåg att jag hade pratat värmländska och låtit precis som Pontiak. Fan också.
Becca och David fick i uppdrag att förklara ordspråket "göra bocken till trädgärdsmästare". Det gick lite knackigt i början med gissningarna innan de kom igång.
Becca: "Men trädgårdsmästaren knullar man ju."
Vill inte riktigt tänka på vad det skulle innebära i ursprungsmeningen... Som tur var hade facit tänkt lite annorlunda, för det betydde att man gav en uppgift till någon som inte var lämpad för det. Starkt gissat dock Becca!
Jag kom på att vi skulle ta en bild på oss tjejer (minus Limpan som jag saknade jättemycket, får klippa in henne i efterhand) som jag kan ha framme i mitt rum. Måste ju göra lite hemtrevligt liksom! Lite svårt att hålla fokus när vi tryckte ner oss alla i trappan men vi fastnade i alla fall på bild. Just det, vi försökte använda oss av ett ord vi förbrukade på Tallinn-kryssningen rätt frekvant också för att få alla att le samtidigt... Fungerade lite för bra tror jag.
Rösta på den som passar bäst på min vägg (bredvid griffeltavlan för hemliga meddelanden)!
1.
2.
3.
4.
Tack och grattis gumman!
Mysterium.
Ändå händer det uppenbarligen.
Hur svettas en ananas?
ANANAS 14.90
Extra swett
Det är inte vi som skriver skyltarna manuellt, utan de är förprogrammerade och vi bara skriver ut dem. Måste jag säga till vårt försvar innan någon (med rätt) börjar tro att jag skrev den. Meta på frukten blev lite fundersam när hon såg denna, visst att klockan var kvart över sex på morgonen men det där var väl inte riktigt rätt...
En annan rolig sak var när pluggisen satt i lunchrummet och läste ekonomisk historia. En kollega berättade att han skulle plugga matte a på komvux och att han var livrädd eftersom han är så dålig på matte. (Han höll på att svimma när han hörde att jag läst matte d och höll på att dö när jag sa att jag tyckte det var roligt. Man nästan såg hur han fick eksem direkt.) Han sa att han inte kan gånger eller delat med (!?). Känns som att de antar att man har det som grundläggande kunskaper. Robin som också satt där skulle testa lite på skoj och ingen hade väl trott att han skulle vara så okunnig... 15 delat med två klarade han ju förstås efter lite betänketid, men 33 delat med tre kunde han seriöst inte. Han försökte tappert ett tag, jag försökte hjälpa honom på traven men då blev han bara mer förvirrad. Tre genom tre? Han visste inte. Först när Robin sa "om du har tre äpplen och ska ge dem till tre personer, hur många får man var?" hängde han med. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta, så det blev det förstnämnda. Tänkte ett tag erbjuda mina tjänster riktigt dyrt, men kom på att jag redan har en matteelev så det får räcka. Och honom vill jag aldrig bli av med! Eller hur, lillelillebror?? Fast så duktig som han är (under lite tvång och mutning med tacomiddag) är det nog ingen risk.
Jag får bara säga lycka till och hoppas att han blir bättre vän med siffror än den som skrev skylten var med bokstäver.
Te amo.
Imorgon börjar jag jobba klockan sex. Det är ganska tidigt har jag noterat. Hur ska en kvällsmänniska som jag kunna somna i rimlig tid? Jag vet. Jag tar fram tentaböckerna och pluggar lite. Antagligen kommer jag bli förbannat trött och somna av tristess, eller mot förmodan göra något nyttigt tills jag kommer till det stadiet.
Ibland är jag allt lite smart, även om det kan vara svårt att tro efter mitt senaste inlägg. (HAHA åt mig själv, jävla pucko.)
emvehå?
Mailade kursansvariga för första marknadsföringskursen eftersom jag hade lite funderingar på schemat och det inte gick att se på studentwebben. Fick ett snabbt svar trots att han var på semester (dagens i-landsproblem) och han avslutade med att skriva emvehå och sedan sitt namn. Som MVH fast väldigt annorlunda. Jag funderar lite på vad det kan stå för. En Mycket Vänlig Erhållen Hälsning Åstadkoms? Det klingar inte riktigt rätt.
Någon som vet vad denna eminenta förkortning står för?? Blev väldigt nyfiken nu.
Gnäll-Glenns elaka kusin Bitter-Börje.
Det var min stängningskväll, vilket gör mig till högsta hönset. Tyvärr i det här fallet. Telefonen ringde.
Jakob: "Kan du hjälpa en kund?"
Jag: "Ja visst. Vart är han?"
Jakob: "Han kommer här..."
Och så får jag den fetaste utskällningen på länge. Tack Jakob för den överlämningen. För att vi inte hade stuvad spenat. Han ville att jag skulle stå till svars för hur vi kunde vara så idiotiska och inte ha det i vårt sortiment. För han var ju tvungen att gå tvärs över gatan till ICA och köpa det. Jag ville bara skrika GÅ TILL ICA SÅ VI SLIPPER DIG!!! men det hade kanske inte varit så lämpligt. Är det något jag har svårt för är det att vara trevlig mot otrevliga personer. Eller, jag har inte svårt för det rent praktiskt, för jag lägger fram det stora smörpaketet och det bländande leendet för att inte explodera på plats. Man är väl professionell, haha. Men rent... moralmässigt. Om han är otrevlig mot mig, då vill jag bara vara det tillbaka. Varför slösa min trevlighet på personer som inte förtjänar det? Ville säga att det bara är du som gillar stuvad spenat och att det är därför vi inte har det, gubbjävel. När jag hänvisade till butikschefen och att han gärna kunde ringa imorgon och få en motivering till det fantastiskt bristfälliga sortimentet blev han (om möjligt) ännu argare. "Menar du att jag ska anstänga mig för att förbättra er butik!?" spottade han fram. Om det är du som vill ha en vara och uppenbarligen är beredd att kämpa för den kanske det inte vore så dumt, tänkte jag väldigt, väldigt tyst ifall han var någon elak häxdoktor som kunde läsa tankar. Han krävde att butikschefen skulle ringa upp honom hux flux imorgon och förklara sig. Men där gick min gräns. Jag sa att jag inte hade möjlighet att skriva upp hans telefonnummer där jag var, men ring gärna det här numret. Vi möttes vid att jag skulle hälsa honom att det fanns önskemål på stuvad spenat i sortimentet. Det var inte riktigt så han formulerade sig, men det är nog så jag kommer lägga fram det för chefen.
Ja, om man vill vara bitter finns det mycket man kan haka upp sig på.
Nu ska jag visa dig, Robin Hood.
Jag hade planerat att plugga lite hela sommaren, så att jag inte skulle behöva kötta in allt sista veckan (det fungerade ju bevisligen inte förra gången). Med två veckor kvar har jag därför lite smått panik över att jag gjort massa roliga saker istället efter jobbet i sommar... det är inte så svårt att förstå att efter nio timmar på jobbet så är man inte så sugen på att ta fram en svartvit och tung bok.
För att skapa lite motivation skrev jag lite peppande ord på första sidan i blocket. Wish me luck!
Ledig.
På eftermiddagen gjorde jag en visit hos Mikiz som hade gjort väldigt goda bullar som jag absolut inte kunde motstå... inte heller mackan eller melonen eller teet, vilket kan tyckas vara väldigt orutinerat eftersom jag skulle på middag hos farmor och farfar direkt efter. Men gjort är gjort. Och jag ångrar det inte. Nybakta bullar hör inte till vanligheterna i mitt kök så det gäller att passa på.
Åkte hem till F&F och det var riktigt mysigt. Vi tre åt middag och pratade mycket om gamla släktingar och det är faktiskt väldigt intressant. Farmors farfar var ordförande för Svenska fotbollförbundet. Det är ganska coolt om jag får säga det själv! Kanske ska vinna tillbaka den positionen till släkten? Många gamla idrottslärare (eller gymnastikinstruktörer som det hette då) är det och farfars pappa var till och med lärare på GIH... känns som att jag har hamnat på fel skola?? Fick mig ett gott skratt också när farfar sa att det var så spännande i höjdfinalen med Ebba Grön. Sötnosar!
Kartoffelfest!
Malin hade med sig ett helt grillspjut som såg ganska groteskt ut innan grillningen... liknelser med giraffens heligaste förekom. Hon utsågs därför till grillmästare av den högre graden. Jag hade lite problem med att tända gasolgrillen, och lyckades nästan bränna upp ansiktet när värsta flamman dök upp lite för nära ögonen om man säger så. Blir lite rädd när jag tänker på att vi kommer ha gasspis hemma hos mig och Lotta, så tänker inte på det. Grillen glödde och alla var hungriga.
Mina favoritjurister!
Jag hade tillrett min supersås som numera fått lovord från flera håll – då måste det väl vara sant? En hemlis: den är enklaste enkla. Créme fraiche, sweetchilisås, curry och jordnötter. Typ oslagbar. Efter ett tag dök även min roomie-to-be upp i egen hög person vilket var riktigt roligt eftersom hon jobbat utomlands hela sommaren och jag inte sett röken av henne sedan juni. Blev ännu lite mer taggad på att flytta! Kommer bli så sjukt kul. Hon har höga förhoppningar om att hennes pluggmoral kommer skjuta i höjden och jag är rädd för att min kommer sjunka några snäpp… haha. Vi hittar nog en bra balans någonstans på valens väg bland tekoppar, skrattattacker och klunsningar om vem som ska göra disken.
Det förekom ett legendariskt handskak under middagen där Becca och Mikiz lovade att åka Vasaloppet nästa år. Dags att skaffa rullskidor tjejer! Jag kommer stå där med blåbärssoppa och heja som aldrig förr. Lisen berättade att hon åkt 165 mil med bilen sedan hon kom hem från Spanien och rättade mitt ”vad du är berest” till att hon var ”bekörd”. Är det bara jag som tycker att det låter väldigt sjukt? Jag fick sms av mamma under kvällen och jag svarade att vi hade det bra och att Hasse och Tage hade lagt ett ägg som jag skulle äta till frukost. Fick som svar att de inte trodde på mig. Jag tyckte det var trovärdigt?
Vasaloppet 2011 - check!
Jag och Malin har någon gemensam gen som säger åt oss att vi alltid måste ta en massa bilder på oss själva. Vet inte riktigt varför, för de blir ju inte precis vackra... men kul är det. Vi valde igår att ha olika teman på bilderna. Gissa teman på de här bilderna! Och avgör själv hur bra vi lyckades. (Facit finns längst ner.)
1.
2.
3. 
4.
5.
När alla glada skulle gå hem försökte jag tvinga på var och en en rejäl påse med potatis, men det var till mitt stora förtret inte så många som nappade. Därför har jag nu tre jättestora matlådor med kokt potatis i kylen. Någon som har något tips på vad man kan laga på potatisrester??
Facit (borde egentligen vara vänt upp och ner men vet inte hur man gör):
1. Fundersam
2. Förvånad
3. Arg
4. Kolla snett/jävla bitch
5. Så går det när man försöker kolla snett på varandra i nio fall av tio
FF!
Viktig poäng: Jag tycker min familj är den bästa av alla man kan ha, och skulle aldrig byta ut vare sig brorsorna eller mamma och pappa även om jag fick betalt. Kärlek.
Men. Fy fan vad skönt att de åker bort i några dagar! De har varit lediga i flera veckor utan att göra någonting. Bara varit hemma och donat. Jag vill ju bara ropa högt: GÖR NÅGONTING! ÅK NÅGONSTANS! Fast det kan jag ju inte göra. Speciellt inte eftersom de lät mig flytta hem utan att grymta. Inte läge.
Fördelen med att bo hemma är att man aldrig behöver vara ensam, nackdelen är att man aldrig kan vara ensam. Men nu så! Med detta kommer ju förstås att jag ska passa Hasse och Tage ("inte bara ge mat och vatten utan vara social också") men det är smällar man får ta. Nyss så gick de igång och började gala när Waka Waka kom ur högtalarna, så de kanske börjar gilla mig till slut?
Regn, grått - perfekt med grillkväll! Nu plingar det på dörren, måste springa!!
Bara lite kul fakta.
Fast. Det är inte kul för er. För nu har jag fått se lite data, sådant där som ni på KTH brukar gilla. Enligt VHS har Handels efter första antagningen 19,81 för dem som inte tentat upp betyg och 20,0 för de som har det. Indek har motsvarande 21,85 och 22,0. Och då kan man ju lätt bli lite missledd eftersom det är uppenbart att KTHs poäng är högre. Hur går det här resonemanget ihop då?
Handels har beslutat att inte räkna meritpoängen vilket betyder att maximal poäng på Handels fortfarande är 20,0. Därför kan man alltså inte säga att Indek hade högre intagningspoäng än Handels till i höst, eftersom man inte vet hur mycket meritpoäng de som sökt har.
Bättre lycka nästa gång?
Anderssonska galenskaper.
Mamma: "Vaddå, är du rädd för spöken?"
Jag: "Ja, jag har ju inte Bamse med mig!"
Mamma: "Men du har ju din mamma med dig..."
Good point. Med den insikten kändes det genast mycket tryggare. Vi hann se en räv och köra över en padda (mamma blev helt knäckt) innan vi kom fram till den gamla skolan brevid kyrkogården. Moster och kusin vitamin var redan framme och det var tur att dörren var öppen, för meddelandet jag skickade kom inte fram förrän dagen efter... Det var inte så bra mottagning där ute på landsbygden. Alla var trötta som härken så vi gick och la oss rätt snabbt. Moster snarkar som en hel elefantkör och Nicole skriker rakt ut i sömnen, så de fick ett eget rum. Mitt och mammas rum var typ två meter brett och fem meter långt. När mamma skulle ställa väckarklockan (mobilen dög visst inte) såg hon att batteriet var borta. Hon kom fram till att det måste hoppat ur i bilen eftersom den stannat på halv sju. Jag sa att det kanske var paddans fel.
Man hörde mosters snarkningar trots att det var ett rum emellan... mamma började prata om att det var någon som sov i musiksalen. Jag tyckte det var lite konstigt sagt.
Jag (efter ett tag): "Du fattar inte att det är moster som snarkar eller?"
Mamma: "Nej... jag trodde det var någon som spelade bas."
Då brast det ordentligt för mig. Jag skrattade så jag nästan tappade andan. Hur dumt var inte det? Att tro att någon fått sova i musiksalen, att det faktiskt finns intrument där och att någon skulle spela bastuba där klockan tolv på natten... faktumet att det var väldigt lyhört och att jag därför var tvungen att skratta tyst och det att mamma skrattade lika mycket hon gjorde att jag bara inte kunde sluta.
Klockan ringde 05.45. Jag trodde direkt att jag skulle upp och jobba men så var det ju inte! Halv sju åkte vi till Ullared och ställde oss snällt i kön. Hetsåt frallor, banan och drack mineralvatten i väntan på att få gå in. Redan där började de hysteriska skrattattackerna som bara kan uppkomma när tjejer med Anderssonska gener träffas. Det vara bara mormor som fattades för att vi skulle vara fulltagliga, men tror för hennes skull att det var tur att hon inte var med. Tempot blev rätt högt! Sju öppnade portarna och vi fick gå in direkt. Jag plockade direkt på mig en hjärta Ullareds-tröja för att komma in i rätt stämning. Och ja... trots att jag bara kommit på att jag skulle köpa en griffeltavla (som jag kan få hemliga meddelanden på i min nya lägenhet!) så kom jag ut med allt förutom en griffeltavla. Jag tror att Ullared är mästare på att skapa behov man inte visste att man hade. Typ som mina Batmankalsonger jag köpte. Perfekta att sova i! Men det hade jag ju inte direkt tänkt på innan att jag saknade. Det blev rätt mycket tråkiga saker som tvättmedel, Vanish, deo, bla bla. Men dem måste man ju ändå köpa så då kan man ju lika gärna köpa dem billigt! Jag konstaterade dock att vissa saker inte alls var billigare än Willys. Så det så. Köpte Kjells skohorn, "inget jävla plastaskit". Eftersom jag brutit av ett antal tänkte jag att det var en riktigt bra grej! Behovet bara växte och växte. Så trillade den ner i vagnen. Bara så där. Ungefär som en reflexväst (när jag ska springa i stan). Muffinsformar (för jag bakar ju så ofta??). Handdukar, påslakan, Rappakalja, termos, fön... oj vad mycket jag inte visste att jag saknade. Vid tolv var vi klara. Då hade vi varit där i fem timmar redan, men det kändes som att vi precis kommit igång. Moster och Nicole var för övrigt lyckligt lottade och fick se 60 000-kronorstanten. Blev lite avis. Slapp kö till kassan också och fick betala direkt. Gick vidare till Sko-Boo och spårade lite granna... blir ju lätt så där när man släpper lös tjejer i en skoaffär. Mamma hade fått för sig väldigt starkt att vi inte fick komma tillbaka till rummet före fem, eftersom det stod att man "inte fick tillträde före klockan fem". Jag hävdade att det måste vara när man ska "checka in", man har väl betalat för att kunna vara på rummet... men nej nej jag hade fel fel. Mamma har alltid rätt.
Vi tänkte att vi kanske kunde göra något annat innan vi åkte tillbaka till rummen. Hittade en lokalbo som jobbade i väskaffären.
Moster: "Finns det något annat man kan göra här, eller något man kan åka och titta på?"
Lokalbo: "Öh... nej... nej."
Nähä. Så vi tog en vild, vild chansning enligt mor och åkte tillbaka. Nicole började snacka danska i bilen och jag vet inte om det bidrog men helt plötsligt trodde GPSen att vi var i Danmark. "Vänd när det är möjligt". Hela tiden. Jag har aldrig varit vän med den, inte efter att den tyckte jag skulle svänga mot Essingeöarna när jag skulle till Huddinge (vilket jag inte gjorde och hamnade helt åt helvete), och nu fick jag ytterligare stöd. Eller så är det dem som använder den det är fel på, inte helt otroligt faktiskt. På känsla hittade vi i varje fall tillbaka. Det var öppet. (1-0 till mig.) Vi tog en rätt så lång powernap innan vi drog mot Falkenberg för att äta middag. Det fanns ingenting där vi bodde så vi åkte på en liten roadtrip. Vi hittade Tommys pizzeria och den fick Tommys i Åkersberga att verka rätt coolt... men mättande var det.
På kvällen hade vi fest som mamma sa när hon berättade för pappa, men det var nog lite väl starkt. Vi drack lite vin och åt godis på rummet, jag och Nicole hade modevisning med de få plagg vi köpte (fast vi vägrade att gå ut på den allmänna toaletten och byta om för att göra entré som moster föreslog) och vi försökte skratta utan att väcka alla andra. När mammorna började somna sittandes gick jag och kusin ut och tog en promenad. Blev tokskrämda av ett får som började bräka helt utan förvarning. Det var skönt att få snacka av sig lite utan mammors öron, vi ses ju alldeles för sällan eftersom de bor 50 mil ifrån oss... Kom tillbaka efter någon timme. När jag höll på att somna knackade det på dörren. Det var Nicole som inte kunde sova med allt snarkande, så hon sov på vårt golv istället. Utan att skrika fakitskt!
Vi skulle vara ute före nio och kom därför tillbaka till Ullared vid nio. Vi skulle bara kolla lite i outleten.... men den öppnade inte förrän tio. Därför gick vi in en sväng på Ullareds varuhus igen. Ska jag ta en korg? tänkte jag. Och det var ju en jävla tur att jag gjorde det. Hade till exempel missat ljusavdelningen igår och ni kan ju tänka er hur det gick... Hittade även isformar som skapade shotglas när man la in dem i frysen. Dem måste jag ju bara köpa! Och så vidare. Hittade inget i outleten när vi kom dit i varje fall. Det var ju bra. Vi åt lunch på världens godaste asiatiska buffé innan vi drog hemåt. Vi var lite oroliga över pappas reaktion när han skulle se alla kassar... typ vart allt ska få plats? Men jag ska ju flytta snart så det löser sig! Till ett rum som är typ hälften av det jag har nu men det är bara en liten detalj.
Jag hittade inte min laddare till kameran innan vi åkte så jag försökte optimera de bilder vi lyckades ta innan batteriet dog (batteriet började blinka efter första bilden förstås.) Det gick ju... halvbra skulle jag säga.
Det är så töntigt att bara vara på Ullared att man lika gärna kan be någon ta gruppfoto med kundvagnarna!
Mamma blev övertaggad när hon hittade sin favoritdipp som inte finns i vanliga affärer längre, och jag rycktes med...
Bästa och som ni förstår enda bilden på kusin och mig.
Jag kan väl sammanfatta det hela med att jag höll Maltes råd och landade lite över budget. Det började redan innan vi åkte därifrån snackas om vad vi ska göra nästa sommar. Rigakryssning nämndes, och det kanske skulle passa bra med tanke på att man nog kan vara lite mer högljudda där... av någon anledning passar det de här sköna och ganska galna damerna.
