plato.

Egentligen hade jag tänkt att mitt nästa inlägg skulle handla om den fantastiskt roliga Chamonixresan, men så dök något upp som inte bara kan förgås.

Stod i köket och fixade te åt min brännande hals. Melman sitter i vardagsrummet och tittar på "Semestersvenskar". Jag hör lite svagt (lock på ena örat) att ett par har blivit lurade. Nästa sak som händer är att man hör detta:

Sönderblonderad tjej: "Det står på biljetten att vi skulle ha ett dubbelrum. Men vi har bara ett rum."
Chockad reseledare: "Öhh... om det är ett enkelrum är det ett rum med en säng. Om det är ett dubbelrum så är det ett rum med en dubbelsäng. Så det är bara ett rum."
Patetisk pojkvän: "Men det är lite fult att skriva dubbelrum på bokningen."
Sönderblonderad tjej: "Ja... man borde faktiskt skriva dubbelsäng i såna fall."

Alltså HERREGUD! Vad har ni missat i livet? Två vuxna människor som PÅ RIKTIGT är upprörda över att de inte fått en tvårumslägenhet när det står dubbelrum. Men nu ska vi inte vara trångsynta - man kan i alla fall tacka dem för att de glädjer andra. Tveksamt om de tillför så mycket mer med tanke på den slutsatsen.

Jag kände redan på träningen att något inte var som det skulle. Visst att man var trött efter en vecka i Chamonix, men det var inte en sådan slags trötthet. Precis före träningen fick jag ont i halsen. Efteråt fick jag ont i benen och när jag kom hem började jag frysa. Kämpade mig upp ur soffan för att gå och laga nudlar (kylskåpet tomt, frysen länsad). Orkade sedan inte äta dem utan låg i soffan som en zombie. Efter lite tjat från Melman lyckades jag trycka i mig maten.

Sedan kom gråten. Jag bara grät och grät, och jag visste knappt själv varför. Antagligen fanns det ingen anledning. Såg ut som en zebra. Lyckades på något underligt och motvilligt sätt duscha utan att ramla ihop i en hög. Tog på mig tjocktröja, långbyxor, sockor och la mig i sängen. Ynkligt värre. Somnade efter ett tag. Vaknade till då och då, andades tungt för att jag mådde så kasst. Stackars Melman kunde inte sova han heller.

Man slungas från kyla som går ända in i själen till brinnande hetta, helt utan förvarning. Till slut var jag tvungen att gå upp på toa, fast jag inte ville. Då skymtade jag klockan. 00.58. Det knäckte mig totalt. Jag hade hoppats att klockan var sju på morgonen och man slapp försöka sova mer. Det hade redan känts som en evighet. Men det var bara att fortsätta brottas med svettningar, stunder av is och ont i kroppen. Tog tempen. 39 grader. Proppade i mig en Ipren. Kunde sova hyfsat. När Melman skulle gå till jobbet vaknade jag med helt dyngsur t-shirt. Fresh. Helt klart än av de värsta nätterna på väldigt länge.

Som alltid kom det här väldigt olägligt eftersom jag missar ännu fler lektioner plus en jobbintervju som jag redan behövt skjuta upp på grund av Chamonix. Men vad gör man. Inte mycket att göra. Hade kollat på Shear genius som jag spelade in när jag var borta om jag hade kunnat, men ställde visst in fel kanal så jag hade spelat in två timmar TV Nord istället. Jag behöver ju inte plåga mig mer än jag redan gör.

Jag trodde faktiskt inte att det var sant imorse när jag vaknade. Helt sjukt jävla trött. Och inte blev det bättre när jag kollade mig i spegeln. Mina ögon var typ svullna. Eftersom det var i princip omöjligt att gå upp hann jag inte heller dölja det med en massa smink. Tur att man slipper se sig själv.

Jag antar att detta är för att halva min kropp känner sig lättad över att ha gjort ena tentan, och den andra halvan är medveten om hur hårt vi måste plugga de här två dagarna för att klara den andra. Jag har inte ens hunnit tänka på att jag ska åka till alperna om två dagar. Idag har vi gått igenom alla gamla PM-frågor. Dem har jag rätt bra koll på, utom den äckliga fordringsrätten. Sedan tillkommer den fantastiskt icke-roliga fastighetsrätten. Jag är riktigt orolig faktiskt. Eftersom vi har noll aning om hur den här tentan kommer att se ut. Känns inte bra alls. Häromdan kom jag på att det är cirka 70 sidor artiklar som jag inte har läst. Attans. När ska jag hinna det? Kommer inte hinna det. Får skumma lite och läsa det som verkar mest viktigt. Annars får jag helt enkelt hoppas på att Omega 3-tabletterna som min mamma proppar på mig ska ge resultat till slut (ej dopingklassade smart-piller?).

Ska faktiskt börja nu med närmare eftertanke eftersom jag ska åka till träningen om 35 minuter.

Och så var det slut på det roliga. Nu kan man inte längre ignorera juridiken med motiveringen att staten (= [statten] = statistiken på handelsspråk) är före. För nu är jurren nästa punkt på avprickningslistan. Jag tycker egentligen att det är roligt och intressant med juridik. Men det gäller bara när man läser den och har seminarium, inte när man ska ha tenta på det. Speciellt inte eftersom Herre sagt att "det kommer bli ett helt nytt upplägg" på vår tenta. Och så kan man inte få någon ledtråd, svaret blir bara "det står i kurslitteraturen". Tillsammans med jävligt mycket annat.

Stat-tentan? Gick bra tror jag. Var nästan lite roligt att sitta och lösa alla nya tal. Fick dock lite tidsbrist på slutet så sista uppgiften, den svåraste som man sparat till sist, gick inte alls som jag ville. Men vi får se. Om man har tur kanske man kan ha fiskat några poäng på den i alla fall. Som vanligt hade han skrivit fel på ett tal i tentan och kom in efter ett tag och rättade - börjar bli standard. Kanske ska be någon av dina kollegor läsa igenom tentan i förväg nästa gång? Tips.
Fick tillbaka SPSS-uppgiften vi kämpade med före jul. 100 poäng av 100. Jag blev mäkta glad. Var nästan lite för stolt när jag berättade för mamma (enligt Melman som hörde det hela).  

Direkt efter fortsatte vi med juridik. Då var man redan i plugg-mood, dock lite seg i ena hjärnhalvan. När man kom hem var det kört. Innan träningen satt jag i omklädningsrummet och stirrade in i väggen. Helt slut i hjärnan. Visste inte riktigt hur jag skulle kunna koordinera mina kroppsdelar, men det gick på något jävla höger. (Höger är ju svårare än vänster, så varför säger man "på något jävla vänster"? Jag ska helt klart börja säga "något jävla höger" för att visa hur svårt det verkligen var)

Dagen till ära ringde Wille från Willys (holarious!) och ville att jag skulle komma på jobbintervju. Det känns som att det går lite för bra för tillfället. Snart kommer det att hända något hemskt, och det vill jag inte vara med om. Förhoppningsvis blir det inte på torsdag.

Imorgon bitti klockan 09.00 smäller det på Sveavägen 65. Det är då jag ska visa att jag fanken har koll på den här kursen. Inga slarvfel tack. Inga konstiga frågor så att man inte förstår vad det är de vill att man ska räkna ut. Det känns bra faktiskt. Men det gjorde det inför marknadsföringen också så att jag ska inte ta ut något i förskott. Jag kan säga att jag känner mig förberedd i alla fall. Bring it on.

Razz kom med ett roligt scenario idag. Tänk om någon under tentan börjar skrika ut alla sina svar till alla i salen. Fatta chocken för tentavakten. Och om personen inte slutar ropa ut alla lösningar. Vad skulle de göra då? Smälla till en i ansiktet så att man tystnade? Bära ut en? Brotta ner en? Och vad skulle hända sedan, skulle de underkänna alla på grund av att en idiot skriker ut sina svar? Surt, sa räven och sket i vasken skulle jag säga om den händelsen.

Det är ju lite lockande att testa. Men nej. Kanske sista kursen i femman om jag fortfarande känner att det vore ett intressant experiment.

Andra tentaperioden. Helt sjukt att vi redan har pluggat en hel termin. Snart är ettan slut banne mig. Hela den här veckan har vi suttit i skolan och räknat statistiktal. (Ignorerat juridiken har vi också gjort med framgång, men den kommer ju efter staten, så varför tänka på den nu? Vi har ju två dagar på oss efter staten. I de banorna går tankarna, samvetet kretsar runtomkring men kan inte riktigt bryta sig in.) Och att räkna statistik, det är roligt. På riktigt. För vi börjar fatta grejen, och då är det riktigt skoj att sitta och räkna. Det finns inte mycket som slår känslan av att ha löst ett svårt tal. Kaschmack! Där satt den. I början av veckan kom jag dock fram till, av olika orsaker, att de hatar oss och vill sätta dit oss. Stämmer i vissa fall, som det här jävla redovisningsarbetet vi ska göra innan kursen börjar för att vi åker på skidresan. Vi har inte haft någon föreläsning eller någonting. Ingen i min grupp hade någon som helst aning om hur vi skulle börja, trots att vi läst den här boken "där allt skulle stå". My ass att det stod hur man skulle göra. Efter några timmar fick vi tag i en lärare som man skulle kunna fråga, och vi hade givetvis gjort halvfel så vi fick göra om. Halv tio på kvällen blev vi klara. Och vi har säkert gjort helt galet. Allt för att de ska straffa de som åker bort en vecka till alperna.

För vissa på den här skolan finns det ett annat liv än att bara plugga plugga plugga. Jag vill ha kul också. Så det tänker jag ha. På torsdag natt börjar en 30 timmars bussfärd mot Chamonix. Hoppas det inte är så många fransmän där. Jag gick inte riktigt ihop med dem när jag och Paulo var i Paris. Jag har bestämt att om de vägrar prata engelska och pratar franska med mig ska jag idiotförklara tillbaka och prata svenska med dem. Fair enough.

Mellan allt plugg har jag lyckats klämma in lite kompisumgänge. Spelade "Kampen mellan kvinna och man" för andra gången den här veckan hemma hos Mikiz och David igår. Jag lyckades kamma hem kvällens smartaste på frågan: Vilket är Afrikas farligaste däggdjur för människan? Jag började lägga upp värsta resonemanget om att jag sett ett program om Australiens farligaste djur och att myggan var värst för att den spred malaria och co. Alla tjejer var helt med på det tills en av killarna inte kunde vara tyst längre och sa att frågan gällde däggdjur. Jaha. En liten detalj bara.
 
Tentamoodet som infann sig direkt förra tentaperioden version övertrött-och-flamsig-men-samtidigt-seriös har inte infunnit sig förrän idag. Förra gången var vi helt utmattade och hade mindre än en vecka på oss. Den här gången har alla varit lite lediga över jul och sovit ut. Det är inte förrän idag som tröttheten har kommit ikapp. Det var riktigt roligt att sitta och skratta åt roliga och tråkiga saker i biblioteket. Det ploppar ut konstiga saker ur min mun, som att "det hände en liten olycka i mitt huvud" när jag kom på att jag hade räknat fel på ett tal. Blev även analfabet igen; syndrom vi känner igen från förra perioden. Försökte mig även på en Moccalatte från Waynes som funkade förut, men jag höll på att göra på mig så äckligt det var. Pläääääk.

När ska jag hinna packa egentligen? Juridiktentan är samma dag som vi åker. Aja, det får bli ett senaste problem. En sak i taget. Var sak har sin plats. Staten i sikte.

År 2008. Borta med vinden, som alla andra år. Vad fort det gick. Det gör visst det när man har roligt. Och vad mycket man hann med när man tänker tillbaka.

- Asienresan med Melman. Två månader som var helt underbart fantastiska och fulla med upplevelser. Så fort vi lyckas framkalla korten ska jag sitta och drömma mig tillbaka.

- Mina månader på förskola gjorde mig kroniskt förkyld, vilket dessvärre drabbade min fotboll väldigt hårt. Det var väldigt tråkigt, men nu hoppas jag på att hålla mig frisk och att skolan inte tar all min tid som den gjort stora delar av hösten, så att jag kan börja lira ordentligt igen. Saknar det! Och barnen också. De var (oftast) väldigt söta.

- Flyttade hemifrån för första gången och blev sambo på samma gång. Då är man en stor tjej. Och en stor kille. Det känns jätteskönt att ha sitt eget krypin. Som är bara ditt och mitt! Plus att det blir roligare varje gång man kommer hem till ma+pa+bro+bro. Jag har ännu inte riktigt kommit underfund med vad som är hemma, båda två faller liksom under den kategorien.

- Baggen och Bojen i Bullen. Ingen av oss hade kunnat tro att Albena skulle vara en sån liten dyr håla med konstiga piccolos. Men det var det. Och inte blev det sämre för det. Balkong-hemma-fest så det stod härliga till och mycket sol och bad och slapp. Vi hade jävligt kul med andra ord. "FY FAN VAD KUL DET ÄR I ALBENA!". Slutcitat. (Tur att båda är lika lättroade.) Nästa år (i år!) ryktas det om Rumänien, men än så länge vet ingen mer än så.

- Börjat plugga på en högskola. Trotsade min rädsla för universitet och började på Handels. Och jag står fortfarande upp, så helt galet kan det inte ha gått. Det har varit en jävligt rolig höst med massa fester och evenemang. Jag har fått en hel del nya vänner och sånt kan man ju inte få för många av. Utan förvarning slängdes jag in i pluggandets hårda värld och jag håller fortfarande på och lär mig hur man gör. Man älskar det och man hatar det.

- Var modig när jag gick på audition. Det är jag stolt över, även om det har gett mig en smärre fobi för att sjunga offentligt. Laddar dock inför Maltes bröllop någon gång i framtiden. Och inför vårt nystartade band (kommer inte att sjunga).

- På nyårsafton däckade jag av en annan anledning än alla andra; var sjuk och låg i sängen. Som tur var var Melman hemma och höll mig sällskap. Tänker fortsätta det här året bättre än det slutade.

Låt oss fixa ett grymt 2009!