plato.

Mailade precis ut det jag skrivit av vårt projekt i Customer Management. Det är så himla spännande att jag faktiskt skulle kunna fortsätta! Om det inte var så att jag ska upp om drygt fyra timmar. Det blev visste lite sent ändå.

Hur kan det ta två timmar att packa? Jag förstår inte.

Jag hade nog tänkt att det här inlägget skulle bli sjukt mycket mer pepp men jag är helt slut mentalt efter en galen dag. Kommer nog inte att vara några problem att ladda om imorgon bitti dock! Det ska bli så himla skönt att komma iväg en sväng och när jag vet att det vankas fotbollsturnering spritter det ju i hela kroppen. Jag ignorerar att det ser ut att bli regn och ser mig själv ligga i bikini på stranden och må oförskämt bra.

Vi har ju historiskt vunnit två år i rad och ingen kan vara mer taggad än jag att vinna en tredje gång. Det kommer bli riktigt tufft, men vi är redo! Ska bara lyckas trycka bort förkylningen också så jag är på topp när det vankas matcher på fredag. Förra året var jag även med i damrodden som vi vann, och så vann vi ju den totala cupen...

Så det finns mycket att försvara. Och många mojitos att avnjuta. Bring it on!

Imorgon bitti åker jag med världens skönaste brudar till Barca för att spela fotboll... och typ 52 pers till! Ska bli så himla roligt!! Jag har kommit på att jag har ungefär en miljarrrd saker att göra innan jag drar så måste sätta fart nu!

Räknar iskallt med ett fett taggat inlägg innan ögonen stängs ikväll. Eller kanske mer realistiskt i natt...

På återhörelse!

Vet förresten att Coach mailat till nya Turneringsansvarige och sagt att han ska anmäla mig till Rodeo Bull. Den jäveln alltså! Jag trodde det var på skämt men Roomie har kollat och det finns tydligen på riktigt med i programmet... vi får se vad som händer. Han lär ju vara på att jävlas med mig (vem är inte det!?) så vem vet, jag kanske är anmäld på riktigt.

SMS-konversation på Skärtorsdagen.

Malte: Är musikalen 6 maj?
Jag: Ja! Dagen före Carina och Caritas namnsdag!
Malte: Vet du vad som mer händer 6 maj?
Jag: Öh nej...
Malte: Du om någon borde veta.
Jag: Oj. Shit. Jag har ingen aning. Ska fundera lite!
Malte: Hihi.

Jag blir ju så nyfiken så jag håller på att spricka. "Du om någon borde veta." Den är rätt tung. Samtidigt som jag känner mig dum att jag inte kommer på det. Försöker scanna alla födelsedagar och fester och sådant där som man borde ha koll på men nej... inget passar in på 6 maj. Jag berättar detta för Linus fina lilla familj när vi äter lunch men de kan inte direkt hjälpa mig. Efter ett tag skäller Linus skämtsamt på mig för att jag ringde under Grey's Anatomy på onsdagskvällen. Enda programmet de följer! Då vill man inte bli störd. Jag sa att jag visste hur det kändes. Kunde direkt koppla till den heliga timmen när Bonde Söker Fru utspelas på höstens onsdagar.

PLING.

Det är då jag kommer på det. Fast jag kan knappt tro på det. Det är ju helt sinnes om det är det hon menar. Men vad annars? Dagen innan messade Lisen mig och berättade att de nya bönderna utsetts och fanns på aftonbladet.se. Jag gick förstås in och spanade och kommer ihåg att första programmet där de introducerar bönderna skulle vara den 6 maj...

Jag: Menar du programmet när de visar bönderna!?
Malte: Ja!!!!!!!!!!!
Malte: Sara, one point - Sara, un point.
Jag: Fan vad sjukt.... haha!
Malte: Varför är det sjukt.
Malte: Att jag visste och inte du? Ja det är sjukt!
Jag: Nej snarare att jag fick se det av en slump igår och du tror att det är det viktigaste i mitt liv. Också lite sjukt att enda anledningen till att jag kom på det var att jag råkade ringa Linus under Grey's igår - enda programmet han följer... då kom jag på det!
Malte: Det är väl det viktigaste i ditt liv? 
Jag: Det gör ont att du tror det!
Malte: Jag vet att det är så! Eller? 
Jag: Nehe! Icke sa Nicke.
Malte: Okejdå! I rest my case.

Om Nicke sa det, då är det ju så.
Jag var tvungen att få ett fint avslut också.

Jag: Jag får väl spela in. Jag prioriterar Solbritt före Bonde!
Malte: Tack som fan Carita 

På riktigt!

Det var en kväll för några veckor sedan. Eller egentligen var det först ett samtal före den helgen. Ett sådant där spårat samtal som bara jag och Malte kan ha. Samtalet ledde fram till att hon bytt namn till Solbritt och jag till Carita. Ingen idé at fundera över varför. Så blev det bara. Helst skulle man även tilltala sig själv i tredje person också.

Då Solbritt skulle jobba på lördagen tänkte vi att vi börjar tidigt så innebär det förstås automatiskt att vi slutar tidigt. Vi skulle bara gå ut och ta en bira, lite bättre pubhäng liksom. Carita och Solbritt lagade kyckling, klyftpotatis och Caritas bästa grillsås till middag och drack fulöl från Caritas kylskåp. De tar ju fasen aldrig slut. Men vi gjorde en insats. Eftersom Solbritt hade glada skor var Carita tvungen att ha färgglada byxor i oidentifierbar färg. Innan Carita svidade om till färgglada byxorna stod hon tydligen för underhållningen medan maten tillagades.



Maten blev utsökt och passade eminent till fulölen. Carita blev dock lite bortfintad i konversationen ibland.
Solbritt: "Varför kom jag att tänka på Bullen när du sa det?"
Carita: "...för att du kollade på det när du var liten???" 
PAUS.
Solbritt: "NEJ ALBENA!"
Jaha. Hon menade Bullen som när vi var i Bulgarien. Baggen och Bojen i Bullen. Det var väl inte så lätt att förstå!? Vi fortsatte på samma spår och någon, säkert jag, sa "Kommer du ihåg gigolon!?". Både förstod dock att vi pratade om piccolon som ville bjuda ut oss och kom och frågade om vi ville växla till Euro sista dagen när vi låg och pressade i bikinin. Nej tack! Och vi har inte ens Euro i Sverige.

(Parantes. Förtydligande Baggen och Bojen i Bullen.)


Vid nio insåg vi att det kanske var dags att röra sig. Vi stegade ner mot Boule Bar där vi aldrig satt foten förut.


Glada skor och glada byxor och ett glatt försök till bild.


Carita och Solbritt.

Vi måste sett riktigt förvirrade ut när vi kom in och blev huggna av någon som jobbade där. Det var väntetid på banorna och vaddå... skulle vi spela bara vi två egentligen? Det här var mindre genomtänkt. Så vi tog en bira istället och studerade tanterna med glitterjeans och hon i högklackat som inte borde springa för att ja... hon sprang verkligen som en tjej. Så som man tänker att man springer när man använder det uttrycket i varje fall. Vi noterade dem med tröjan och titeln "Bouleinstruktör". Fatta att klämma in det på CV:t! Skulle inte sitta fel. En öl senare begav vi oss vidare, efter att ha tagit en bild på porrbelysningen i trappan.






Red light district eller Boule bar?

Vi hamnade på Tranan som är ett rätt så schysst hängställe. Där blev det lite mer bira. Carita tyckte det vore jättekul om Solbritt skulle gå fram till DJ:n i rutig skjorta och önska Tonight I'm fucking you, men det tyckte inte hon så det blev inget med det. Vi träffade några Gbg:are/Växjögrabbar som först pratade sport men sedan gick över till djupare saker som om de skulle vara hårdare mot deras dotter än deras son om att vara ute på kvällarna och liknande. Deep stuff! Det var där vi hoppade in i konversationen. Vi blev lite chockade över att killar pratade så djupa saker på krogen med varandra, men det var ju ganska intressant att höra resonemangen. De såg på oss att vi kom från Väsby, som senare blev Märsta och sedan Luleå... oklart. De hade Kicki Danielsson högst upp på deras "Kändis i garderoben"-lista eller vad de nu kallade det. Det var inte det men kommer inte ihåg. Och Kim Andersson. De verkade ha något för gamla tanter. Kim Andersson kunde ju Carita hålla med om till viss del, men i sådana fall handbollsversionen och inte hon i Sällskapsresan... Helt plötsligt så tändes lamporna. Vad händer!? Klockan var visst ett och de skulle stänga. Oj! Vad hände med börja tidigt sluta tidigt? Och ta typ en bira? Vi måste hört fel på en och fem.
 
Innan vi gick hemåt la Carita bollen på straffpunkten, knöt Solbritts skor... och hur tackar hon Carita? Genom att skjuta över. Så kryptiskt skulle jag vilja summera det hela innan vi traskade norrut. Insåg att Solbritt skulle jobba imorgon bitti och det här inte var enligt plan. Men det var så himla roligt och bara spontant att det helt klart var värt det!

Tycker Carita. Vad Solbritt anser förtäljer inte historien.

Lite som ett hån mot min fina måndag vaknade jag vid klockan fem och hade panikont i halsen. Så där så att man inte riktigt vet vart man ska ta vägen. Och snuvig var jag också. Som tur var hade jag Otrivin Menthol rätt så nära till hands. Hittade även en Mucuangin som enligt förpackningen skall lindra halsont. Jag tycker dock inte att någonting egentligen hjälper mot halsont, men när jag är så desperat som jag var ville jag ge det ett försök. Sög på en sådan medan jag var klarvaken. Ville inte svälja så kunde inte somna. Började läsa en artikel som låg bredvid sängen. Efter en sida undrade vad fan jag höll på med som läste en forskningsartikel klockan fem på morgonen, och slängde ner den på golvet. Släckte lampan och blundade för att försöka somna om.

Sedan var det inte optimalt med att vara i skolan åtta och komma hem halv sju, men så går det när man har viktiga lektioner och intervju inbokad med en anställd på besök från Finland. Och är jävligt envis och förmodligen dum. Fast struntade i varje fall i kickoffen inför Barca som skulle hållit på hela kvällen. Ett bra men tråkigt val måste jag säga. Tog det dock lugnt en stund mellan lektionerna och intervjun när jag och Sandy satt i solen på gräset utanför skolan. Det var skönt. När jag kom hem däckade jag totalt och kunde inte hålla mig vaken som planerat. Så kan det gå. Har även ätit upp Roomies glass för att kyla ner en stund. Det var skönt. Jag lovar att köpa ny!

Jag är lite klen.

Idag är en bra dag!

Leggings, vita tygskor, högsta betyg i Business Research, McFlurry med Daim OCH kolasås, löpning i elljusspåret utan is i banan.

Morgondagen får gärna fortsätta i samma spår, för det kommer bli en lååång dag.

Äntligen var det dags för temafest! Jag älskar ju sådant där när man får klä ut sig. Powell ställde till med 25-årsfest och då var det inte mindre än filmtema. Jag har funderat väldigt mycket fram och tillbaka vilken karaktär jag skulle vara, och kände aldrig riktigt att jag hittade någon klockren... men. Så fiskade roomie fram en kostym som det fick bli.



Pippi Långstrump! Farfar sa att jag passade i den där hårfärgen och då måste det ju vara sant (!). När jag kom till festen var det redan många fina figurer där och inte minst min vän Lisbeth Salander. Jag träffade även Björn Borg, Darth Vader, Black Swan, Men in Black, Shrek som visst var Hulken, Karl Alfred... och så vidare. Det var lite brist på schlager ibland på dansgolvet men det åtgärdades som tur var. En kille i morgonrock kom fram till mig och sa att han noterat att jag pratade med Lisbeth Salander förut. Öh... ja? svarade jag. Fattade inte alls vart han ville komma. Men tydligen så ska Lisbeth vara typ "nutidens Pippi". Lite superkrafter, olydig, inga föräldrar, mycket pengar... allt föll på plats. Det var ju genialiskt. Och i någon av filmerna när hon köper sin lägenhet så står det tydligen V. Kulla på dörren. Haha! Det måste vara ödet att jag och min superkompis klädde ut oss till olika verisoner av samma person.

Efter ett tag fick vi för oss att jag skulle lyfta henne eftersom jag var världens starkaste tjej. Efter några försök lyckades vi. Peruken rök bara en gång!



Vi var inte helt övertygade om vad Björn Borg gjorde där, men Migi hävdade att det gjorts två dokumentärfilmer om honom. Så det så.






Födelsedagsbarnet!



Och så fick jag sällskap in mot stan också av Darth Vader. Vilken kanonkväll!

Just det. Idag var det visst 13 april. Kom inte på det förrän jag fick sms av mamma. Då tänkte jag mest på att Fredagen den 13:e kan vara en turdag.

Men det var inte förrän jag gick ut från gitarren med instrumentet på ryggen och lite småkramp i fingrarna som jag fattade. Jag hade fått ett så himla fint meddelande från lillelillebror. Jag blev helt rörd och fick massa känslor i kroppen. Och så blev jag helt blödig och var tvungen att säga till alla i min familj att jag älskar dem. Som om de inte visste det. Som om de inte visste att jag tycker de är världsbäst och aldrig skulle byta dem om jag fick alla pengar i världen. Som om de inte visste att jag skulle springa över alla berg, spikmattor och eldar för dem. Men jag ville ändå säga det. Lliksom lite extra mycket idag.

Fyra år har gått. Alla finns kvar.

Alla finns kvar.

Det finns en fördel med att skriva uppsats med en pappa. Som idag när vi gick ut från vårt sista handledningstillfälle och jag typ ville gråta. Då gav han mig en kram och sa att det kommer gå bra. Jag trodde honom direkt. Eftersom han bara är 25 så tror jag att det måste vara den här grejen med att han är pappa. Han vet hur man ska göra om någon är lite ynklig eller ledsen. Perfekt för en sådan som jag som alltid får någon form av kris i tentaperioder eller möjligtvis när deadline för kandidatuppsatsen börjar krypa allt närmare.

Jag tror också att vår uppsats kommer bli bra. Eller jag vet det. För det har vi bestämt. Det är bara det att vår insikt om att det bara är en månad kvar till inlämning har kommit, och den ger inte ett lugnande intryck. Börjar känna igen stress och panik-syndromen även om de bara är light än så länge. Handledningen var bra men lite tung ändå. Det finns mycket kvar att göra på den tiden som är kvar. Idag kände jag lite för att bryta ihop och sedan gå vidare, resa mig upp ur askan och köra på starkt. Kom dock aldrig till brytpunkten utan blev räddad på vägen.

Det här grejar ju vi!

Pain is temporary - glory lasts forever.

Jag har precis börjat en ny kurs som heter Customer Management. Den handlar om kundnöjdhet och lojalitet. Den är rätt så köttig med tio-femton artiklar i veckan, men det är ju så intressant! Den här veckan har jag läst tio artiklar som handlar om orsaker till kundnöjdhet, eller missnöjdhet för den delen. Det tar ju sin lilla tid eftersom jag läser som en astigmatisk sengångare, men trots det är det riktigt roligt. För jag tycker verkligen det är så himla intressant. I några av artiklarna har författarna utfört experiment. Jag har lärt mig att om en tjänst är utförd på ett tekniskt bra sätt blir kunden mer nöjd om den anställda ser glad ut, medan om det är en dåligt utförd tjänst så spelar det ingen roll om den anställda ser glad ut eller inte. Det påverkar inte nöjdheten. Jag har lärt mig att om den som utför tjänsten är attraktiv blir kunden mer nöjd än om en mindre attraktiv person gör precis samma sak. (Och då pratar jag inte om sådana där illegala tjänster som du tänkte på nu, utan det gäller vilken som helst.) Detta gällde dock bara kvinnor och inte män. Om det var en man som utförde tjänsten spelade det ingen roll hur denne såg ut. Märkligt.

Vår lärare är fantastiskt inspirerande också. Han utför en massa marknadsföringsrelaterade experiment och har berättat om några. På första seminariet berättade han att han gått ut med en dold kamera på kroppen för att spela in vad anställda i butiker har för ansiktsuttryck, om de ser glada ut eller ej. Detta är relaterat till experimentet ovan. Han sa att vi inte hade tid att kolla på filmen, men att han skrivit ut lite stillbilder. Så lägger han fram bilder på några stackars individer på Over Headen som inte alls ser glada ut. Just då var det hysteriskt roligt och framför allt oväntat. Idag berättade han om studien med attraktiva vs mindre attraktiva personer, och berättar att bilden vi ser på den mindre attraktiva personen är en släkting till honom som inte alls visste om varför han tog en smilande bild på henne i sommarträdgården. Vi misstänkte att han nog inte gillade henne så mycket.

Han är skön. Jag hoppas att kursen fortsätter vara så här rolig och intressant. Jag har blivit så taggad och inspirerad att jag faktsikt längtar tills jag får börja min master och gräva ännu djupare in i marknadsföringens alla konster och hemligheter... Det känns som att jag börjar hitta rätt.

Och det känns riktigt bra.

Fredagen den första april. Jag var lite orolig över att ha tenta just den första april. Tänk om tentan skulle vara ett skämt? Så har jag känt ibland fast det inte varit okej att luras. Hur skulle det då gå idag? Frida frågade mig efteråt om sista frågan var ett skämt, men det tror jag inte... det vore väldigt oetiskt att slösa vår tentatid som utan skämt var riktigt tajt med allt som skulle göras. Trots att tiden var knapp och jag hade kunnat sitta dubbla tiden utan problem, känns det ändå som att tentan gick rätt så bra. Det är inte ofta det känns så. Får hoppas att det är ett bra tecken! Oavsett så är det alltid lika skönt när det är över.

Direkt efter tentan var vi ett helt gäng som gick till Grill. Jag hade aldrig varit där men kan konstatera att jag missat något på snart tre år. Grillbuffén var väldigt fin och dagen till ära tog vi även ett glas rött till. Inredningen var konstig och därmed häftig. Jag höll på att bli tacklad av en arg tant för att jag inte hade ögon i nacken och förstod att hon ville gå förbi när hon stod bakom mig och inte sa något. Intressant. De två tanterna tog det största bordet i hela restaurangen, det som Carl bestämt ville att vi skulle ha. Vet inte om det var hans arga blick som gjorde det, men helt plötsligt var de borta och vi kunde flytta in.

Efter lunchen som slutade vid tre gick jag och Sandy ner på stan för att kolla på peruk till mig. Det är mitt mål till festen med filmtemat. Hittade dock riktigt stora nördglasögon och fick ett sug efter att vara någon känd filmnörd. Tror jag skulle passa som tönt faktiskt. Vi kom dock bara på Laney Boggs från She's all that, men tror ingen kommer koppla och då är det inte roligt. Någon som har tips på någon filmkaraktär med stora glasögon som helst är rätt ful och töntig? Funderade lite på Steve Urkel också men vore ju lite tråkigt att behöva vara kille. Vi hittade ner till en våning under undervåningen där de hyr ut maskeraddräkter. Min drömgarderob typ! Helt underbara kostymer. Allt från Frodo till Isdrottningen i Narnia till Pocahontas till Tingeling till Chewbacca... så det är också ett alternativ. Känner inte att jag hittat min klockrena karaktär än.

Vi åkte hem till mig och lade oss och vilade... vad skönt det var... vad trötta vi var... jag ställde alarm på mobilen om vi skulle somna. Det gjorde vi inte utan åkte hem till Cathrine och Mattias. När vi kom satt alla och åt pizza men vi var fortfarande mätta efter buffén så vi nöjde oss med lite vin. Allt var jätteroligt och jag och Sandy skrattade så vi grät flera gånger. Underbart. Och det var nog mer tentatrötthet än vinet faktiskt. Vid nio jag åkte jag hem för att möta upp Mikiz. Förstår ni vilken härlig dag det här var! Efter tentan gjorde jag bara massa trevliga saker med fullt av roliga människor. Jag blev helt glad och upprymd. Jag och Mikiz kollade på film och åt Salt och Blandat och hade det bra.

Jag kan inte sammanfatta annat än oslagbart. Om dygnet hade varit lite längre hade jag mött upp min Matrix Sister för en drink på stan med hennes vän från Lund också, men det fick inte riktigt plats. Fler sådana här dagar tack! (Det är okej att skippa tentan i början av dagen.)