Varför måste Barcelona motarbeta mig?
Igår fick vi som sagt äntligen ihop lag så att vi ska kunna åka. Puh! Har lagt ner alldeles för mycket tid för vad som är rimligt på att få ihop lag till en grym Barca-resa. Men sagt och gjort.
Då ska alla flyg på hela planeten börja bråka istället. Jättedyra, jättedumma tider, oklara kursbeskrivningar om vad som är obligatoriskt och inte... det sista kanske inte var flygens fel men den sög ändå. Jag satt i två timmar på eftermiddagen för att hitta den bästa och billigaste lösningen, tid jag egentligen skulle pluggat och har väldigt dåligt samvete över att jag var tvungen prioritera bort. Samtidigt så måste vi ju fixa det här nu. Det är synd att något som är så här roligt ska bli så här jobbigt på vägen, tar udden av det roliga nästan... men det är nog bara tillfälligt. Fick ihop en rutt med enkelbiljetter hej och hå, och bokade. Får sms några timmar senare om att det bara finns några platser kvar plus att priserna gått upp mycket. SKIT! Så har fått ägna ytterligare tid åt att förklara läget för alla och ge dem alternativ till flygrutt. Är jätterädd att några ska hoppa av nu för att det blir för dyrt... det har laget inte råd med.
Vi får helt enkelt ha så kul att det blir värt varenda krona.
OS är ju bara för härligt!
Och ikväll vet jag att vi kommer kunna åka till Barca! Har fått ihop lag, skulle helst vara någon mer men som det är nu klarar vi oss i alla fall. Så himla skönt! Kommer bli riktigt, riktigt roligt.
Ett av mina största problem just nu är att hitta en billig, stor, bra papperskorg att sätta inne på Idu. Det är inte lätt ska ni veta! Hittade en idag men efter 300 spänn i frakt på en 245 kronorsprodukt kändes det inte riktig värt det och fick ringa och avbeställa. Snälla papperskorg, låt mig finna dig!
Det pågår mycket just nu.
Älskar er! (Ni vet vilka ni är.)
Kriget om rad sju.
Det finns olika grupperingar i aulan. Högerflanken, mitten och vänstersidan. Jag, Pandy, Lisen och Sandy har ALLTID suttit på rad sju på vänstersidan. Det är den absolut bästa raden med fotstöd och lagom avstånd. Man tar inte andras platser. Det är bara så.
Men på sista tiden så har några spilevinkar tagit över rad sju. De kommer alldeles för tidigt för vad som är rimligt, och tar rad sju. En gång när Lisen kom tjugo i åtta, så var den enda raden som var tagen. Vad är deras problem!? En annan gång var raden tagen när Sandy och Lisen kom in, så de satte sig i mitten. Pandy kommer in efter ett tag, ser att de inte är på rad sju, går ut och ringer och frågar var de är. För det finns inte att vi sitter någon annan stans. Jag tappade ju helt orden när jag kom in och såg att sjuan var tagen. De andra skrattade åt min reaktion, men allt var tänkte var att hur kan man vara så fräck...
I veckan har det varit lunchföreläsningar i aulan och vi har verkligen tryckt oss mot dörren för att hinna först in till rad sju. Man ser de onda blickarna från de andra som tror att de kan ta rad sju utan vidare. Det börjar gå överstyr. Det blir liksom larvigt uppenbart varför vi går förbi dem och hänger på låset. Trams. Men ändå så viktigt. En dag denna veckan hade någon gått in och paxat platser med väskor och sedan gått ut när Lisen kom. Mitt råd var flytta på dem! Eller ta de andra platserna som är kvar på sju. Men hon tog en rad i mitten istället. Det får vara slut på de snälla metoderna nu.
Vilka tror de att de är?? Har de inte insett vilka de tävlar mot? Vi ger inte upp i första taget. Vi ska ta tillbaka det som är vårt.
Vice Ordförande.
Om jag bara får ihop lag till Barcelona nu också så skulle det kännas riktigt, riktigt bra. Har sagt åt mina styrelsekompisar att försöka värva så många de bara kan. Mitt förslag var "Värva en tjej, få en IdU-tshirt!". Får se om det går hem eller inte... Kan man inte locka med en Barcaresa, vad fan ska man locka med då!?
Segt...
Skulle gråta blod om vi inte kunde åka alls.
Borde sova vid det här laget.
De ringde från jobbet idag. Jag har tydligen fått fast behovsanställning nu. Har ni hört något mer intressant? Fast anställning vid behov. Vad innebär det egentligen? Skulle inte bli någon skillnad gentemot tidigare då jag jag var visstidsanställd vid behov. Men det är väl alltid trevligt att de vill ge en fast anställning liksom! Hon skulle även kolla upp om jag kanske kunde få fasta helger. Det vore väldigt skönt, att kunna planera lite bättre. Nu har jag ingen regelbundenhet alls, vilket försvårar saker och ting ibland. Ska jobba hela helgen.
I julklapp fick vi en prenumeration på resetidningen Vagabond, vilket var jättekul eftersom vi gillar att resa. Det är ju aldrig fel att drömma sig bort om inte annat. Hade i princip glömt bort det när det igår damp ner en tidning i brevlådan. Ska nog läsa lite i den nu och framförallt titta på bilderna...
God natt.
Vi sitter och pluggar makro i biblioteket.
Arvid: Sandra är mycket hårdare än man tror.
Jag: Vaddå hårdare?
Arvid: Ja men du lyssnar ju på Zwampen och Smurfhits och så, Sandra lyssnar ju på Metallica...
Vaddå, har inte alla en gammal hederlig Electric Banana Band-skiva på Ipoden från den gamla goda tiden när hela familjen satt i bilen och sjöng med? Och vad är oddsen att just den låten shufflar fram av 869 stycken just när han valde att uppmärksamma min musik?
Jag vill bo i en svamp annars får jag kramp
Det finns hopp för min kropp i en mullig sopp
Kom ikväll och var snäll till min kantarell
Titta in och ta ton i min champinjon!
Jag älskar den här bilden.
Och jag älskar er! Världens finaste lillebrorsor.
Bästa dagen på länge!
Lisen skapade åtskilliga sovproblem när hon igår kväll påminde om att red och fin-tentaresultatet skulle komma idag. Blev jättenervös. Satt hemma och läste på förmiddagen och uppdaterade sidan hela tiden, men icke kom något resultat. Blev mer och mer nervös. Den tentan kändes ju ändå helt okej, men det är ju bara typ 50% som klarar den på huvudtentan varje år, ingen går säker. Varför skulle just jag klara den? Det är så skört, om man bara missar ett delmål så ryker ju hela tentan.
Men så helt plötsligt var den där. Kursen var på resultatlistan. Melman hade uppdaterat när jag inte var där men han hade ju inte fattat vilken kurs det var så han sa ju förstås inget. Och så står det ett jävla A! Kollade flera gånger och uppdaterade. Gick tillbaka till mina kurser, in på resultatsidan igen. Nej. Det stod kvar. A. Det hade jag verkligen inte förväntat mig. Jag typ hoppade runt och skrek av glädje och Melman sa "Du är skyldig mig 100 kronor!". Ett vad som jag inte accepterat i och för sig, för varje gång jag är nervös för ett tentaresultat så brukar han säga att han slår vad om hundra spänn att jag får A eller B. Känns ju bra att han tror på mig, även om jag inte tror att han är allvarlig. Jag var väldigt nära på att gå med på det, men det var ju tur att jag inte gjorde det! Vågar knappt gå och hämta ut den, är rädd att det ska visa sig att jag inte alls fick A utan att det blivit fel. Känns sjukt jävla skönt, som när man får balans i balansräkningen eller som när hävstångsformlen stämmer med kontrollformeln. Som när man gör mål i finalen i Barcelona. En stor känsla av yes! Där satt den. Som en smäck.
Jag vet inte vad det är med mig. Jag har A i två kurser och det är de två monsterkurserna som har riktigt läskigt rykte om sig. De som många har hängande länge. Kanske är för att jag har den inställningen från början och vet att jag måste slita extra hårt för att klara dem. Jobbar bra under press? Javisst! Men vad händer sedan? När jag pratar med Lisen och Sandy i telefon så visar det sig att det äckliga organiseringsresultatet också kommit! Det skulle inte komma förrän imorgon egentligen. Vågade knappt kolla, eftersom det var en helvetestenta. Men klarade mig. Alltså ingen omtenta som jag inte kan göra när jag är i Rom (Har jag sagt det förresten? Jag och Melman ska till Rom i mars, ska bli grymt roligt och mysigt!) och inget sommarplugg i just den boken och förhoppningsvis inte i någon bok.
Jag är stolt över mig själv och jag är stolt över alla mina duktiga pluggkompisar. Vi slet och det lönade sig. Och jag vet att Gunnar är mäkta stolt över oss... Han lärde sig inte våra namn för ingenting liksom.
Hade sedan en riktigt rolig och bra föreläsning. Varför kan inte en person hålla alla föreläsningar i alla ämnen? Efteråt var jag på intervju för att förhoppningsvis komma med i Idrottsutskottets styrelse nästa kårår som börjar i mars. Vore så himla roligt! Jag var lite nervös innan, vilket är lite larvigt för att jag känner ju Lotta. Men jag vill verkligen vara med så det var väl därför.
Och så avslutades dagen med en fotbollsträning, vilket förstås var väldigt roligt! Förutom att min form är urusel. Måste komma igång med träningen ordentligt nu! Ska bara beta av ett mindre trevligt och väldigt oklart litteraturtest på onsdag först. Men det känns som ett mindre problem just nu när lyckohormonerna skuttar runt.
Varför kan inte fler dagar vara som denna?
