plato.

Min röst har gett upp. Halsont har gått till att någon bor i min hals och gör mig hes på köpet. Folk har faktiskt vänt sig om för att se vem fan det är som pratar. Min tränare skrattade när jag ringde och sa att jag nog inte kunde komma på träningen. Han hörde varför.
 
Malte trotsade dock min sjukdom och vi gav varandra lite häng som julklapp. Att hänga alltså. Kyckling (inte grillad men nästan för den stektes i grillpanna), klyftpotatis och tzatziki. Det sistnämnda är så sjukligt gott att vi hamnade i någon form av trans. Det här måste jag göra snart igen.

Paulo ringde och bad om en snabbvisit på Tegel eftersom hon åker till Chile i en månad på onsdag. Det lät trevligt så vi tog en prommis dit. Och en prommis hem ett tag senare. Såg på Mamma Mia-filmen för första gången. Bra, men inte Rent-bra om ni frågar mig. Det finns även Sing-a-long-version om man skulle bli sugen.

Malte hånade mig väldigt brutalt genom att med ett ont öga säga att jag kunde få sjunga på hennes bröllop. Så nu har jag bestämt mig. No matter what it takes - jag skall sjunga på hennes förbannade bröllop och jag ska göra det jäkligt bra. Gör det inte för snart bara, jag behöver några decennier för att träna upp mig. Spånade sedan på bra bandnamn till vårt för kvällen nystartade band; jag, Malte, Melker och Ellen. Trummor, gitarr, bas och sång. Shit vad bra vi skulle vara. Efter tidigare snack under kvällen om analblekning (av okänd anledning) kom namn som Analbleachersladies och Smack my bitch up fram. Inget var dock tillräckligt bra. Eller hade någon koppling till oss. Så vi får jobba vidare på det. Kanske ska säga till Melker och Ellen också att vi har ett band. Kan vara en fördel så att de också dyker upp till spelningarna.

Nu ska jag gå och lägga mig hemma hos mig i min egen sköna mjuka säng. Det har varit jättekul att bo "hemma" en vecka, men det känns lika bra att komma hem igen. För det är här jag bor nu. Och det där med sängen vet jag inte, jag sov ju i min gamla säng hos päronen. Det är nog mest täcket. Och faktumet att Melman kommer hem imorgon. Skynda dig! Och jag och Malte ska sitta i tysta rummet imorn i bibblan och plugga. Bra skit! Måste vara utvilad så att jag inte somnar mitt i köprätten.

Krax krax. (God natt på mitt språk.)

Kvällen började bra. Jag, Malte, Paulo och Mimmi lagade inget mindre än fläskfilé, klyftpotatis och bea. Det var gudomligt gott. Särskilt eftersom jag inte ätit det på länge. Och klytorna och bean var inte pjåkiga som fyllekäk. Som "fördrinkar" gjorde vi en specialare a la Mimmi: vodka, sprite och piggelinglass. Eftersom man stoppade ner en riktig isglass i glaset fick man så småningom en drinkpinne också. Perfekt! Ett hjärtligt skratt fick jag också när jag fick höra att Frugan hade frågat om vi skulle äta på Tegel eller om vi bara skulle dit på showen. Hon är ju för söt!
 
Jag öppnade det 13-procentiga Elvisvinet jag fick i 21-årspresent och upptäckte att det var oförskämt lättdrucket. Därför slank visst hela flaskan ner. Fick födelsedagspresenter av Malte och av Darin och Frugan. Jättejättefina! Passade på att skicka ett tacksms (godkänt av Malte som var i någorlunda ständigt skick) (sitter och funderar på ordet ständigt, tror inte att det är det ordet jag menar, men kommer inte på det riktiga ordet så det får stå kvar) och fick då tillbaka Väl bekomme. Malte skrattade lite nervöst och undrade hur mycket de druckit. Fem minuter senare får jag ett sms till där det står Väl bekomme och god jul på dig också! Först (måste bara påpeka medan jag kommer ihåg det att jag tror att ordet jag sökte förut var anständigt och inte ständigt) idag har jag fått veta att man tydligen kan säga så och att det inte var något påhittat fylleord. Varje dag lär man sig något nytt.

Vi tog oss till Tegel och dumpade by the way av Malte vid bussen på vägen, och gick ganska snart upp på förfest hos Melmans kompisar. Vi träffade dem på vägen in till T och fick en förfest-invitation. Det var kul, men jag saknade förstås själva Melman. Mimmi hade en seriös konversation om chips på mellanväggen. Någon som kopplar? Nej, det gjorde inte jag heller. Men det är tydligen när man får chipsliknande snorkråkor som sitter fast mot näsväggen mellan borrarna. Tyvärr fick hon inte så mycket medhåll utan mest äcklade blickar. Jag träffade Davids kusin som jag inte träffat på länge. Han pluggade tydligen juridik och jag berättade att vi läste lite juridik just nu. Han skulle testa mig och sa "36 § Avtalslagen" varpå jag svarar "Oskälighet vid avtal!". Sedan börjar både han och jag asgarva. Det är ju faktiskt helt sjukt att av alla jävla paragrafer som finns, så tar han upp den som mina böcker tjatat mest om hittills. Kul tyckte jag och ännu en bock på min nörd-lista avprickad!

Väl inne på Tegel var det mycket folk. Som väntat. Det var roligt att träffa en massa personer som man känner, och framförallt de man inte träffar så ofta längre. Stötte ihop med en del gamla klasspolare. Det är alltid kul! Hörde några som sa "Där är ju ludZ syrra" och fattade att det var brorsans kompisar. De små liven är ute och roar sig. En okänd kille lyckades knuffa mig så jag spillde Breezer på min fantastiskt blå klänning. Jag visade mitt missnöje och det resulterade oväntat i en öl för mig. Man tackar. Det var bra musik och jag hade riktigt kul! Av godtagbara skäl såg jag mig även om titt som tätt för att se om Zlatan var där, men jag blev lika besviken varje gång. Lyckades tappa garderobslappen när vi skulle hem och fick hjälp av flera vakter som lös med ficklampor för att hitta den. Hoppet var nästan ute när en kille Mimmi kände hade fått tag på den. Puh.

Efterfest i huset mitt emot mig vid halv fyra-snåret. Jag nekade öl och var så sjukt jävla trött. Därför la jag fram förslaget att vi kunde vara hemma hos mig (så att jag kunde sova och de andra ha efterfest). De nappade och jag somnade gott medan de roade sig med Kopps. Oklart hur länge de kollade på filmen.

Den här dagen har inte varit lika rolig. Nådigt bakis och konstig sömn. Jag är helt öm på viss ställen på grund av för strama band på klänningen. Okände röda märken på armen. Kan vara från när jag försökte få Mimmi att sluta röka, på ett fysiskt sätt. Jag och Mimmi åt frukost i form av pizza klockan halv tre. Jag bad till Gud att pizzerian skulle ha öppet. Slog numret på telefonen och när någon svarade:
Jag: "Har ni öppet idag?"
Han: "Ja..."
Jag: "Fan vad bra!"
Lyckan var total. Eller lycka kanske var överdrivet, men ni förstår. Bakispizza när man behöver den som bäst.

Plugget jag skulle gjort idag är fortfarande ogjort. Dumt av mig att tro att den här dagen skulle bli en effektiv dag. Måste därför ta igen det imorgon. Ska nog ta och sova nu. Tack mina vänner för en underbart rolig kväll!

Julfesten var kul. Det var trångt, smalt, mycket folk. Men vi tar det från början. Förfest hemma hos Räven med Jenga på spellistan. Wimmer var lite känslig för rödvin visade det sig (för det var just detta som inhalerades). Jag lyckades filma en rolig snutt i hennes liv men insåg för ungefär en sekund sedan att jag måste raderat den på något jävla vänster. Trist, för jag kommer inte rikigt ihåg vad hon sa, men det var något om att hon inte blev full på snövit.

Jag lyckades även kamma hem komplimangen "Vad fint du dansar till icke-existerande musik" av Opumpad. Anade en liten sarkastisk ton, men den klingade inte igenom totalt. Väl framme på Stures lyckades vi kamma hem de sista drinkbiljetterna (eller så sa de så till alla) och folket började strömma in. Det var bra musik, mycket folk och jag kan än idag inte förstå att alla de där människorna går på min skola. Det måste ha varit mest treor och fyror. Det var garanterat inte många ettor; de flesta som inte bor i Sthlm har säkerligen redan stuckit hem. Tillslut fick jag så ont i fötterna av kombon för små men snygga skor/för många timmar/för mycket dans/för många som kliver på mina tår att jag gick upp till garderoben och bad mitt snällaste att få byta till mina skor jag hade med mig i väskan. (Rutinerat.)

Kom hem vid tretiden och då var Melman redan vaken. Han skulle åka till Egypten den lyckosten. Jag var superdupertrött och blev besviken när jag vaknade till vid 05.30 och insåg att han inte ens sa hejdå när han åkte. Några sms senare fick jag klart för mig att så inte var fallet utan att jag inte kan ha varit speciellt vaken just då.

Jag packade ihop en massa väskor för att flytta hem till mamma pappa och brorsorna några dagar. För inte vill jag vara själv på julen inte! På självaste julafton kom mormor och morfar hit och det var väldigt trevligt. Jag kunde inte hålla mig för skratt (läs asgarv i flera minuter) när morfar precis klagat på mormor att hon trodde att min moster skulle åka till Mallorca när det var någon helt annan destination och sedan så fortsätter han att berätta att "alla åker till Kanarieholmarna nuförtiden". Det var mer än jag kunde klara. Helt underbart!

Tomten kom inte in person men han hade lämnat ganska många klappar. Tack! Vi kan nu starta ett familjeband med trummor, bas, gitarr och sång. Oklart vem som inte platsar/blir manager. God jul på er allihopa!

Jag har laddat länge inför julfesten som går av stapeln ikväll! Lyssna bara på det här: Till middag blev det splashad havregrynsgröt i mikrovågsugnen med tillhörande Passoa-drink. (Praktexemplar för fattiga studenter)
 
Taggad till tusen! Vad gör vi? Nu kör vi!

Hur kan man bli annat än bedårad av giraffen i Madagaskar? Melman. Vilken riktig pärla. Så söt att jag ville hoppa in i bioduken och krama honom. (Petter var nog tacksam att jag lät bli.) Han gjorde den finaste kärleksförklaringen jag någonsin hört, om jag kom ihåg den hade jag helt klart citerat. Lyckliga Gloria. Jag ber att få återkomma med den.

Efter filmen säger min långe och ståtlige pojkvän att han är Melman och jag är Gloria. Jag kan förvisso förstå det gulliga i att han skulle kunna vara giraffen och att de är kära i varandra, men att jag skulle vara Gloria?

Älskling, du vet väl om att hon är en FLODHÄST?

Vilken genial idé. (Kom jag verkligen på det själv?) Att gå till biblioteket och sätta sig för att kötta juridikböcker. I tysta rummet. Jag har suttit där någon gång förut vet jag, för några år sedan. Det är som små bänkar med gröna lampor. Och det är tyst. Jag måste ha tyst när jag ska läsa, annars lyssnar jag hellre på andras intressanta konversationer än koncentrerar mig på det jag borde. Det är inte helt uppskattat att efter en sida upptäcka att man läst sidan tre gånger och inte kommer ihåg någonting, men man vet vad Agda 73 som sitter vid bordet bredvid skall göra i helgen med sina barnbarn. Framför allt är biblioteket att föredra för att det inte finns en massa andra saker man kan sysselsätta sig med som det gör hemma. Jag måste nog diska. Och nu måste jag nog tvätta. Nej, men titta är det Scrubs på TV! Och så måste jag nog gå igenom förrådet som jag faktiskt aldrig gjort förut. Hoppsan så ringde telefonen, ja men då kan man ju prata en liten stund. Jag kanske ska söka på värmepumpar på Internet, det kanske man skall köpa någon gång i livet... Det finns en stor risk med att vara hemma. Det finns roliga saker att göra och det finns framförallt många tråkiga saker att göra. Som på något sätt just då känns lockande. Därför är det perfekt att vara någonstans där man inte kan bli störd, där det inte finns någonting annat att pyssla med.

Jag gick dit. Gick upp för trappan till Tysta Rummet. Satte mig vid en bänk, andra raden längst till vänster. Några andra tappra själar satt redan där och kämpade. Tände den gröna lampan. Läste om avtalsrätt; ganska intressant faktiskt. Tyckte att allt kändes lite sådär mysigt. Det var ljust och fint grönt sken från lampskärmen. Mitt i läsandet kommer jag på att lampans ljus värmer mig. Det känns som att jag sitter i solen. Åh, vad härligt. Nu kan man sitta ute i vårsolen och studera ostört. Visst är det underbart!

När jag kom hem hade jag en intressant pluggis-diskussion med min käre sambo. Vi har ganska vitt skilda åsikter. Ett: om man sitter i tysta rummet är man en nörd. Han fortsatte med att berätta hur mycket han avskydde de som satt längst fram i klassrummet och räckte upp handen hela tiden. Jag kontrar med att hävda hur fruktansvärda de som satt längst bak var. De snackade och störde hela tiden så att man inte hörde någonting. 
Talande tystnad utbröt. Tänk att vi tycker om varandra ändå. En av varje. Tur att man kan komplettera varandra.

Tur att vi aldrig kommer att sitta i samma klassrum.

Hur i helvete kan man vara så jävla dum i huvudet att man gör copy paste?

I onsdags ringde Kajan från damlaget och frågade om jag skulle komma på mötet på torsdagen. Prata om kommande säsong och så. Jag blev jätteglad att han ringde. De kanske inte hade gett upp hoppet om mig än...

Jag gick dit. Det var ett bra möte. Vårsäsongen böjar nu. Träningsläger i Spanien om man har minst 60 % i närvaro. Det är inte så mycket, men om man tänker på att jag inte tränat med damlaget på hela hösten så är det antal träningar fler än det. Alla fick prata med John också vilket jag tyckte var väldigt skönt. Det hade jag velat göra ändå. Förklara varför jag inte varit där, att det är mycket i skolan, att det är jobbigt mentalt när man ligger så långt efter, att jag vill hitta den totala glädjen igen. Fotboll har ju varit mitt liv. Fick lite självförtroende när han berättade att han sett mig i flicklaget förut och att det varit "en S i toppform". Det betyder att jag iallafall har varit bra, vilket jag vet någonstans där inne, men jag har glömt det på senaste. De senaste åren har inte jag inte kunnat vara med så lång period i sträck alls beroende på olika händelser, så det är inte så konstigt att jag tappat massa. Men det är fortfarande jobbigt att komma tillbaka dit man var förut och förhoppningsvis ännu längre. Jag är inte van att vara bland de sämsta, och jag gillar det inte. En morot? Man kan ju hoppas. 

Det är fortfarande en dröm och ett mål att få spela i trean. Han sa att det inte är ouppnåeligt och att alla ska få chansen att visa vad de kan under försäsongen. Just nu är jag väldigt taggad på att börja träna igen. Har varit på tre träningar i rad, det är nästan rekord om man jämför med dagisperioden i vår när jag var konstant sjuk. Det har varit riktigt kul oh har gått rätt så bra med tanke på förutsättningarna. Vi får se vad tiden räcker till. Det har varit jävligt mycket i skolan den här terminen och i början fanns det inte en chans att jag skulle hunnit. Satt fasen hela tiden och pluggade förutom de få timmarna jag sov. Jag sa även att jag kommer att träna med skollaget varje måndag, det är viktigt för mig. Plus att jag blivit utsedd till assisterande coach! Den nuvarande assen ska till Alperna nästa termin så coach har utsett mig till ny ass coach under vårterminen. Och vem vet, om man duger kanske ta över som coach i sommar?

Träning imorgon. Längtar.

För ett antal helger sedan var det äntligen dags för student-sm i fotboll. Vi var sju stycken tappra själar som åkte ner för att spela. Och så killaget förstås. Lite halvknepigt att köra när det är bäcksvart, inga lampor, ösregn och kassa vindrutetorkare men det gick ju det med.

Lärdomar under turneringen:
- Det är svårt att hitta till centralen för att plocka upp världens bästa Malte!
- Det är jobbigt att spela 1x15 min med bara en avbytare
- Det är olägligt av den sjunde stackaren att åka på magsjuka redan innan cupen börjat på fredagsnatten
- Det är bra att titta ordentligt på spelschemat så att man inte missar första matchen
- Är man bra på att smöra, får man spela en missad match iallafall
- Pastan på puben längs med gatan var himmelsk
- Det är ännu jobbigare att spela med en avbytare andra dagen
- Jag hatar att förlora (inget nyhet förvisso)
- Jag hatar mest att förlora med uddamålet eller släppa in mål med mindre än en minut kvar
- Det är okej att gå och hämta bollen vid inspark om man har en avbytare (taktik min vän)
- På Handels i Gbg är det "som att plugga halvtid", citat från student (hur kan ni ens få heta Handels?)
- Luftmadrass i två nätter är inte det bästa för ryggen
- Även om det går dåligt för oss blir man glad när killarna kommer tvåa
- Otrevligheter åker ur min mun ganska drastiskt när min plupp i luftmadrassen dras ut av en (tror han) rolig filur
- Det är bra att kolla på spelschemat igen efter att man tror att man har åkt ut, helst innan man duschat, för då är det tydligen match om 9:e/10:e-plats
- Det är roligt att spela i samma lag som Malte igen
- Som double-ass coach får man ta ansvar och hantera konflikter man inte trodde skulle uppstå
- Vi skämtar onekligen i ekonomitermer

Och tänk att det är lika roligt varje gång.