plato.

Jag slets ut ur drömmarnas värld av att Petter sa att det var dags att gå upp. Är klockan redan 05.45? Alldeles för tidigt. Efter en liten panikattack i bilen för att jag inte hittade till Stinsen kom vi rätt. Elgiganten hade invigning i Häggvik med start klockan 07.00. På grund av en viss bortvirrning åkte vi förbi vid tio över.

Visst, vi hade tänkt att det skulle vara grymt mycket folk. Men det här var helt sinnessjukt. Helt sinnes. Jag har nog aldrig sett så mycket folk samtidigt förut. Absolut inte i en kö. Eller vad man kan kalla det. Vi vände direkt. Inte ens lönt att försöka. Varför var man inte där vid fembläcket? Vi hade ju lätt tjänat tid på det. Åkte hem och slocknade så fort vi la huvudet på kudden.

Och vad var det som lockade då? Jo. En multifunktionell skrivare med skanner, kopiator och skrivare. Jag som precis hade kollat ut en liknande modell på pricerunner. Då dyker den här upp. För bara 300 kronor istället för 600! Ett riktigt kap. Fast så här i efterhand kan man fråga sig om det verkligen var värt 300 spänn i rabatt. Vi åkte nämligen tillbaka vid två. Inte så lång kö tyckte vi! Kanske en fjärdedel av den som var imorse. Det tog en timme och 45 minuter att komma in i butiken. Som tur var stod Dogge himself och höll låda vid den enorma kön. Auktion och danstävling där den som dansade mest fick en ipod. Det var ett barn som dansade (han var alltså den enda) så han vann den. Typiskt Sverige. Ingen vill vara pinsam. Ingen vill sticka ut.
Ungefär då kom jag och tänka på att Malte sagt att hennes päron fixat en ipod till henne på morgonen. Undrar om Darin eller frugan shakade loss för att Malin skulle få en? Eller om de bara lyckades hugga en inne i kaoset. Hm? Måste fråga.

Tillslut kom vi in och till min oförklarliga glädje hade de kvar skrivaren. Och mobilen mamma beställt av mig. (Hon är bra på det där alltså. Senast var det en beställning på TaxFreen) Hittade även två engångsgrillar för fem kronor styck samt "The Holiday" för en bra slant. När vi stod i den enormous kön till kassan diskuterade vi hur många som inte fick tag i det de åkte dit för, men som köpte något annat för att man inte kan köa så länge och åka hem tomhänt. Det var nog en hel del.

Jag tror att det var för att vi inte riktigt visste vad vi gav oss in på som vi ställde oss i den där kön. Och när man väl har stått i en timme går man liksom inte hem. Tre timmar och en kvart tog det att få tag i en rackars skrivare. It better be damn good.

Imorgon bitti drar jag och Petter äntligen ut till landet. Ska bli så himla skönt! Jag som inte ens har varit där i år. Håll ut stugan - snart kommer vi!

Vi håller fast vid att bulgarer inte är som alla andra. Alla frågar vart vi kommer ifrån och när vi säger Sweden (utom en gång när jag fick för mig att säga Germany. Som tur var hörde han inte riktigt, Malte sa Sweden lite högt och sedan var allt bra igen) ska alla lägga fram några fraser på knackig svenska. På en TexMex-restaurang skedde just detta scenario. Servitören (ägaren?) kommer sedan och lämnar maten och säger något innan han går.
Malte: - Sa han ät bajs?
Jag: - Det lät som det.

Malte har även tvingat mig att gå genom en mörk (murk) hemsk gränd på vägen hem från byn. Istället för att ta en vacker liten omväg. Jag uttalade mitt missnöje med detta men vad ska man göra när det är två lika envisa grisar som ska förhandla?
Tredje gången vi gick där kunde hon bara inte hålla sig utan la en hand på min rygg och sa: Bu! En sekund senare faller lustigkurren Malin nästan framlänges av att jag drämmer till henne med armen i magen. Och ja: det var en ren reflex.

Golden Sands visade sig bli en riktig höjdare. När vi väl kom dit. Vi skulle promt ta bussen men efter att alla sagt olika tider skickade vi ett sms till researrangören och frågade om det ens gick någon buss. "Den går ca 1 gång/timma och eftersom det här är Bulgarien så vet man inte riktigt när". Tack för svaret! Det blev taxi och när vi var framme tackade han oss genom att lägga sitt snorpetande finger på Maltes axel. 
Vi låg på stranden hela dagen och njöt av solen och de mjuka dynorna (som var helt klart mjukare än våra betongsängar). Vi åt middag redan vid sex och försökte sedan få tiden att gå så att hon blev tillräckligt mycket att det var anständigt att börja festen. Dags att fira mormor och Max! Sedan jobbade vi på rätt bra. Fem drinkar och två shots var - fyra av sju gratis. 

På ett av ställena gjorde vi något som jag skäms över så här i efterhand. Då var det skitsmart. En demon flög in i oss och tog över, tror jag. Vi gick tillbaka till bartendern och bad att få tillbaka det vi gett honom i dricks för att ha "råd" med toan som visade sig kosta pengar. Helt klart demoner.

Malibu Disco blev stället där vi hade tänkt dansa av oss. Det var vi, 89orna och morfar. Inte riktigt vad vi hade tänkt oss. Men jag hade i och för sig ryggan med mig så jag kanske passade in? Lyckades även bre på vår samling med drinkpinnar fast vi inte drack någon drink. Malte har bekänt att hon är kleptoman på fyllan.

Hemresa:
Malte: - How much to Albena?
Taxisnubben: - Taxameter.
Malte (bestämt): - No. We want fast price.
Och fast blev det, kanske inte i samma benämning som vi menade. Jag lindade in mig i säkerhetsbältet så gott det gick, eftersom han skrattade när jag frågade varför det inte gick att knäppa det.

En kväll blev vi damer från 1700-talet i fantastiska klänningar och hattar. Malte blev även pimp när hon fick en svart boa lindad runt axlarna och en cigg i handen. Om jag ändå var lika cool som hon... Fotona blev riktigt fina. Det var bättre förr.

Och nu är vi hemma igen i kära Svedala. Borta bra, hemma bäst. Stämmer alltid. Tema mjuk: mjuk säng och mjukt bröd. Helt klart underskattat. Och jag kanske talar för mig själv, men jag tröttnade faktiskt inte på Malte så mycket att jag ville rymma.

Otippat, men sant. För att vara på ett rätt tråkigt ställe hade vi jävligt roligt. Slutcitat:
"Fy fan vad roligt det är i Albena!"

Jag hade ju inte tankt att tjuvglutta innan jag kom hem. Men efter att Petter ringt och fragat om han fick oppna ett brev fran Handels har jag varit installd pa att fa veta nu. Annars kommer jag anda undra resten av resan. Att brevet var fran Handelanstalldas Forbund som meddelade att jag gatt ur a-kassan har gjort nyfikenheten annu storre.

Sa idag skrev jag med skakande hander in studera.nu och loggade in pa mina sidor. Handelshogskolan Ekonomie Kandidatprogram. Antagen. Antagen? Antagen! Malin star det verkligen antagen? Ja det gor det! Gladje. (Men ocksa lattnad. Sa slapp jag fundera pa vad jag skulle gora med livet om jag inte kom in.) Nu ska jag testa det har sa far vi se vart vingarna bar. Forhoppningsvis dit jag vill. (Vart ar det da exakt? Nu blev det djupt och konstigt. Jag ar iallafall riktigt glad att jag kom in!)

Och vad har hant har i Bullen da? Solen har hittat fram igen och vi hoppas att den behagar stanna. Vi har 132 trappsteg till stranden, 158 om man raknar med dem pa hotellet. Nerat gar det val an, men uppat ar det lite tungt. Igar at vi middag i Albenas hogsta byggnad, pa en terass pa 17e vaningen. Det var grym utsikt over hela Albena och lite till eftersom Albena ar en by. Servitoren sa att jag var lik Claudia Schiffer. Tack tror jag? Maten var himmelsk (heimlich pa tyska kom vi fram till) och jag avslutade det hela med att fastna i hissen. Malte stod utanfor och jag hade smatt panik pa insidan. Hon gick och hamtade servitoren som springer fram och trycker pa massa knappar. En ledig hiss kommer upp till Malte. Sadar ja. 
- But my friend is stuck in the other elevator, sager Malte varpa han skyndar fram till min hiss och sparkar pa dorren tills den gar upp. Kandes inte helt tryggt, men det fungerade.
 
I helgen planerar vi att ta en tripp till Golden Sands och se varlden utanfor var trygga lilla by. Modigt va! 

I natt vaknade jag av det varsta mullret jag nagonsin hort. Jag blev radd.
Jag: - Vad ar det som later?
Malte: - Antingen ar det aska eller sa ar det nagon som bombar Bulgarien. 
Jag: - Men Malin sluta!
Malte: - Det ar nog aska. 

Vi var naiva och trodde att vadret skulle bli superfint idag, men dar gick vi pa en nit. Mulet ar en bra sammanfattning. Darfor sitter vi har for att bjuda pa en liten historia medan vi vantar pa solen.

Den storsta oron pa vagen hit var helt klart hotellrummet. Vi blev mer och mer skeptiska ju narmare vi kom. Varfor var det sa billigt? Det maste finnas en hake. Tva plus i Bullen kanns inte helt tryggt. Forst sa undrade vi varfor det var tva plus. Det var over forvantan. Vilket vid senare eftertanke kanske inte sager sa mycket. Sangarna ar betong med ett tunt smutsigt lakan. Inte direkt mycket plats. Toan ar riktigt skruttig och sne (!). Rackiga hus. Men vi har balkong och pool. Sa helt pjakigt ar det inte.  Jag forvantar mig fortfarande att det ska hoppa fram en massa ackliga djur ur varje horn, men an sa lange har de lyst med sin franvaro. Snalla Gud lat dem fortsatta med det.

Nar vi kom borjade de prata finska med oss. Va? Somos suecas. Dagen efter pratade nagra andra tyska med oss, bitte bitte. Vi fattade noll, men har nu hangt med in i den tyska sinnesstamningen. Allt konstigt vi gor ar numera okej, for de tror ju att vi ar tyskar. Bra installning tycker vi. Vi har forsokt hitta en tysk flagga att hanga pa balkongen, men utan resultat. Bulgarer daremot ar konstiga pa heltid, det fick vi aven bekraftat av guiden.

En annan slutsats: Albena ar en hala. Det finns ingen stad, utan mer en by. (Annu en anledning till ++). Inte sa mycket att gora. Vi har spelat en del spel; jag bestallde ju ett 7-pack med spel pa Taxfreen pa vagen ner. Ormen ar helt klart favorit! Vadret har varit kanoners (till idag) sa vi har slappat vid poolen och vid stranden och njutit.

I sondags hade vi sondagsfest pa balkongen. Ratt stillsam med ol och nagra Breezers. Igar daremot var det lillfredag (om onsdag ar lill-lordag maste ju tisdag vara lillfredag!) och vi firade min lillebror och farmor som fyllde ar igar. Alltid bra att ha en anledning! Eftersom jag svek och drog till Bullen nar han fyller ar far man ju vara lite schysst och festa lite for hans skull. Vi staller garna upp. Efter middagen skyndade vi oss till Happy Hour pa en bar, bestallde in tva drinkar var eftersom tiden for det bra priset var knapp. Gick sedan hem till balkongen och fortsatte festen. Nar det blev Drangarna i hogtalarna var det bara upp pa "dansgolvet" som gallde. Jiiiha!

Vi har ocksa hunnit med en arrangerad shoppingtur i staden Varna. En dansk guide hade vi ocksa. Jag forsokte att prata sa lite som mojligt med honom eftersom jag kanner mig sa dum nar jag inte fattar ett jota av vad han forsoker fa fram. Vi blev valdigt besvikna pa shoppingen. Det fanns ett utbud, men bara konstiga och fula saker. Det gar i princip inte att pruta. Plus att det inte alls har varit billigt har som vi trodde innan. Det ar ju for katten Sverigepriser! Det gar inte for sig. Att hyra solstol vid stranden kostar 45 kronor. Aven om det i princip bara ar turister har borde det anda inte vara sa dyrt. Tycker vi.

Solen, kom fram nu. Det ar inte roligt langre.