plato.

Imorgon efter jobbet bär det av! Jag, mamma, moster och sällsynt tjejkusin ska ta vårt pick och pack och åka till Ullared. På grund av begränsad ledig tid krympte våra planer något från den ursprungliga Köpenhamnsresan och landade i Gekås. Fast jag tror inte att det spelar någon roll, det viktiga är att vi är tillsammans! Vi skulle nog kunna skratta njurarna ur oss i en hydda i Burträsk. Ska bli grymt roligt att träffa dessa galna smålänningar. Är också väldigt intresserad av fenomenet Ullared... vad är det som gör det så himla speciellt egentligen? Jag har aldrig varit där tidigare så jag vet inte. Men jag planerar att ta reda på det under helgen.

Malte har gett mig goda råd. Särskilt ett: "Sätt upp en budget innan du åker, och så planerar du att gå lite över den." Låter bra! Det kör jag på.

Har inte planerat någonting jag ska köpa, men anar att det kommer slinka ner en och annan pryl i vagnen... Något speciellt man borde köpa där som man bara inte får missa??

Det var de hårda som kom. De som anser att det inte finns dåligt väder, utan bara dåliga kläder. Powell, Tene, Migi och jag. Fyra tappra själar träffades i ösregnet på vallen för att köra ett styrkepass. Det är antagligen för att det är så varmt nu, men jag älskar att vara ute när det regnar. Särskilt att träna. Det blir någon speciell frihetskänsla... svårt att förklara. Det helar själen på något sätt, om man får lov att vara lite djup. I like it. Jag nämnde för Powell att jag gärna skulle vilja köra höjdhopp någon gång och han blev ju förstås eld och lågor direkt... så han tog ut ribban och körde ett hopp. Eftersom han blev lika blöt som alla djur som inte fick plats i Noaks ark när han landade på mattan avstyrdes den aktiviteten rätt fort. Men en annan gång kör jag gärna lite höjdhopp! Har ju knappt hoppat sedan högstadiet, i gymnasiet fick man ju aldrig göra det... så himla dumt! Höjdhopp är ju riktigt roligt. Glömde alla lärare det eller?

Efter styrkepasset gick vi och spelade fotboll med Ella IF. Det var så tjusigt med alla orangea tröjor... klart jag önskade att jag också hade en. Men man måste förtjäna sin, och det kan jag väl inte riktigt säga att jag gjort än. Bollen stack iväg som sjutton i det blöta konstgräset förstås. Det var så roligt att spela fotboll igen! Var ett tag sedan nu. Bara när jag knöt på mig grässkorna kände jag ett litet glädjeskutt i bröstet. Det är något speciellt med den där sporten alltså. I slutet blev jag påmind om mitt förbannade knä som jag skadade på Studentiaden... men jag ignorerar det ett tag till tror jag.

Jag har kommit fram till att jag hade ett litet moment på jobbet idag. På senaste har jag fått lära mig att köra truck och jag gillar det! Lite coolt är det ändå att köra truck... som en liten pojkes våta dröm liksom. (Man kör ju inte bara fram och tillbaka utan kan även hissa truckgaffeln upp och ner.) 

Så idag när jag tog emot en leverans körde jag trucken, kände luggen blåsa i den instängda lagerluften samtidigt som någon satte på Avril Lavigne på HÖG volym i den fallfärdiga bergsprängaren. När Sk8ter Boy kom kunde jag ju inte göra annat än att sjunga med lite diskret (men sjukt högt inombords) och kände att det här är ju roligt. Jag kunde nästan låtsas att jag körde en riktigt ball cab iklädd skinnjacka och solglasögon, att det sommarblekta håret var helt utsläppt och fladdrade i vinden, att jag höjde musiken i stereon ytterligare, att jag åkte på en landsväg och såg ut mot äng efter äng efter äng...

"Hallå! Du där! Har du några banankartonger jag kan få?"

Och så blev man tillbakadragen in i verkligheten på ett brutalt sätt.

Egentligen. Fyra små rätter? Nej. Jag kan max sträcka mig till att det är tre och en halv. Först är det någon currygryta med kyckling, och sedan köttstrimlor med bambuskott. Den tredje är friterad fläskfilé med sötsur sås. Där tog fantasin stopp hos kineserna. För att hävda att friterad scampi med sötsur sås är en egen rätt är väl lite väl generöst. Förutom att sjödjuren är lite mer avlånga ser de precis likadana ut, de friterade klumparna. De har inte ens utfört någon estetisk fint genom att tillsätta någon hemlig kinesisk krydda så att scampibollarna är röda och de andra gula... 

Eller menar de att riset är den fjärde rätten? Det känns nästan som att det vore mer innovativt. Lite torrt bara. Varför har ingen kommit på det här och protesterat i högan sky? Tricket är att göra menyn så att friterad banan med glass ingår (borde det också räknas in i den tredje friterade rätten förresten?), då går alla därifrån nöjda trots att de blivit lurade på en rätt.

De är inte dumma de där kineserna alltså.

Mamma frågade just om när jag skulle äta middag hemma i veckan. (När man bor hemma måste man tydligen planera sådant i förväg, flera dagar i förväg till och med.) Ett rätt förvirrat samtal, men hon fick tillslut fram att de ska till faster och farbror och kusin när jag stänger och hon undrade om jag ville ha dagens Tacopaj i matlåda istället (Är det ens en fråga?? Vem vill inte ha Tacopaj?). Jag häver ur mig något i stil med: "Vaddå, var inte jag bjuden om jag inte skulle jobba?"

Varav min kära mor svarar:
"Du är ju alltid bjuden, för alla vet att du inte kommer."

Det kan man ju tolka på olika sätt. Eller nej, det kan nog bara tolkas på ett sätt. Jag får väl hoppas att det finns någon sorts underbyggd välmening som bara hon förstår.

Efter att ha jobbat sju till fyra och åkt hem kom jag på detta:

Jag. Se och Hör. Marsglass. Musik. Mjukisbyxor. Sängen. Nu.

Bästa idén på länge vill jag påstå.

I veckan har det varit extrapris på socker och jag vet att diverse biodlare har passat på och köpt en massa, massa socker. Senast idag var det en kvinna som ringde och ville köpa 50 st tvåkilospaket. Det framkom att hon också var biodlare. Så då funderade jag på vad de ska med allt socker till? Mata bina så de gör honung eller? Byta ut honungen mot socker så de inte märker att de tar den?

Hittade sidan biodlarna.se. Där lärde jag mig lite nytt. Bina bor i något som kallas fluster. Om man ska ha en biodling i tätbebyggt område är det bra att prata med grannarna. (No shit!) Det är då också viktigt att ha bin odlade på fromhet. Om man har otur kan det ske röveri i biodlingen. "Röveri innebär att ett svagt samhälle får sin honung stulen av de andra bisamhällena i bigården." Låter ruskigt.

Nej, här hittade jag inte mitt svar. Borde sova vid det här laget så har inte riktigt lust att lusläsa sidorna just nu heller. Någon som vet?

I morse vaknar jag till lite förbryllad och tittar på klockan. 13.32! Jag kände på riktigt lycka. Jag hade kunnat sova en hel natt och en hel förmiddag på det också. Tolv och en halv timme sov jag. Precis vad doktorn ordinerat!

Sedan jag kom från Gotland har jag inte sovit bra en enda natt. Det är säkert för att det varit så varmt. Har inte kunnat somna på kvällen, vaknat till och från på natten och för någon dag sedan vaknade jag 05.16 när jag skulle upp klockan 6 och somnat vid ett kvällen innan... och kunde inte somna om förstås. Då blir man ju bara less. Och då tänker man ju att kvällen efter måste man ju vara så trött att man stupar i säng och somnar så fort örat nuddar kudden... men nej. Samma visa varje kväll. Stirrar i taket först ett tag och blundar sedan hårt för att försöka somna. 

Det skulle också kunna bero på att jag inte har kvar min favoritkudde längre. Jag brukar ha tre kuddar, varav den var huvud-huvudkudden, den mjukaste och fluffigaste, stjärnan, den som jag somnade på. De andra liksom omger den kudden om jag skulle vrida på mig i sömnen. Som skyddsmurar runt den skönaste kudden av alla. Så nu undrar ni vad som hänt med den kudden? Jag har inte glömt den på Gotland som jag gjorde med kameraväskan och två objektiv. (Har inte nämnt det för pappa än, så sccccchhhh.... det är hans väska och ett av objektiven också. Fast de är tillbaka om någon vecka och ingen kommer ha märkt något, perfekt.) Nej, det är tydligen en av min brorsas kompisar som näsblodat ner den när han sov över här. Ni förstår, min säng har tydligen blivit någon form av allmän plats. Det är inte så illa som det låter, för jag är nämligen aldrig hemma när det sker. För några veckor sedan kom min moster upp på besök, och då sa mamma att "du får hitta någon annan stans att sova i natt". Tack för att du frågade så snällt, kära mamma. (Låt oss säga att hon förstod att jag inte var nöjd med framläggningen.) Och så när jag var på Gotland sov någon grabb här. Och stackarn fick näsblod. Det är klart att det blev fullt på hela min favoritkudde, han ville väl också ligga mot den bästa kudden liksom.

Men i natt trotsade jag tydligen allt och sov som aldrig förr. Tack regnet, du gjorde inte bara nytta för maskarna den här gången.

Mina barn skulle inte få göra så. "Om man inte mår bra ska man vila, annars blir det bara värre." Säkert så sant som det var sagt. Men när det gäller en själv är det helt plötsligt inte så noga. Märkligt. Jag tänker tillbaka på hösten och blir nästan förbannad på mig själv som gick runt med av sannolika skäl misstänkt lunginflammation i tio veckor innan jag blev bättre. Körde på som vilken maskin som helst. (Tänk vilka avskrivningar det måste varit under den perioden... inte linjära direkt.) Det fungerar inte i längden kan jag berätta. (Och köp inte årskort på en träninganläggning dagen innan. Tips.) Å andra sidan är det ju lätt att sitta bredvid och säga att det var dumt, jag kan inte direkt se några andra vägar jag kunde valt mitt i stridens hetta... Det var då det var akademisk finanskris för min del och varje missad minut sågs som ytterligare anledning till förlorad poäng på tentan. Det är ju märkligt att det krävs en doktor som med allvarlig blick måste förbjuda en för att man ska förstå. Synd bara att de läkarna jag var hos sa att det är inget fel på dig, lite bröstsmärtor är inte farligt, åtminstone inget vi kan göra något åt, 300 kronor tack. Det räcker inte. Jag antar att det både är en svaghet och styrka. Jag kör rätt in i kaklet.

Så långt ska det inte gå den här gången. Feber och knivar i halsen har gått över till Darth Vader-röst och stort behov av Otrivin Menthol. Det är så varmt på jobbet att jag i kombination med hängigheten knappt kan avgöra om jag har feber eller inte... så jag tar en Ipren och kör tills jag stämplar ut.

Imorgon är jag ledig och då ska jag vila så effektivt det bara går. Motsägelsefullt eller brutalt smart?

Frigolit? Sågspån? Nej, något mer trögflytande. Nu vill de införa tre terminer också. För dem som kan sina räkenskaper (eller reeekenskaper som Hannibal skulle säga) hyfsat går det upp ett ljus - det är ju en mer än nu! Jaha, ska de dela upp dessa två i tre delar istället. NEJ! De ska korta sommarlovet. Hur kan de se sig själva i spegeln utan att skratta? För att citera Ulrika Carlsson från Centern ur artikeln i DN:

"Jag kan inte förstå varför man ska ha så lång studieledighet som dagens studenter."

Nej, det kanske du inte kan. Har du ens studerat på universitet? Man behöver visst inte det för att bli politiker. (Parantes.) Jag ska berätta för dig varför man behöver det. Kanske för att man hela maj tror att man ska spy varje gång man öppnar ögonen och ser En modern svensk ekonomisk historia eller Business strategy and financial managerial implications ligga och stirra tillbaka på en. För att man har slitit så hårt hela året utan något lov överhuvudaget förutom lördag söndag efter avklarad tenta på fredagen (tack), och snart, snart ska få slippa plugga på några månader. Få jobba, komma hem och göra vad fan man vill. Jag älskar det verkligen. Frihet. Spontanitet kan existera. Det är tanken på det som får en att gå upp på vårmorgnarna, tanken på att snart är det över för den här gången. Jag tycker verkligen att det är roligt att plugga (det är verkligen inte det som är grejen), men de sista två månaderna innan sommaren är riktigt tunga. Det var de förra året och det var de i år. Man är så slutkörd. Vill bara göra något annat ett tag. För att sedan vara riktigt taggad när allt drar igång igen (på bästa sätt med Småtting-intro bör tilläggas!).

Sommaren är också för många ett sätt att finansiera den något kärva studietiden. Om de minskar sommarlovet blir det kortare tid att arbeta på, och om man då vill tjäna en hacka för att inte bara äta burkköttfärsås från Lidl varje dag får man strunta i att vara ledig. För att tänka långsiktigt, som politiker brukar utge sig för att göra, blir det då fler utbrända eftersom studenterna inte hinner återhämta sig mellan terminerna, och när de ger sig ut i arbetslivet (tidigare förstås, på grund av effektiviseringen) blir de sjukskrivna i ung ålder och ökar samhällskostnaderna enormt.

Det är ju också en fantastisk möjlighet att på sommaren använda sig av det man pluggar i verkligheten. (Jag pratar tyvärr inte av erfarenhet här som ni vet, men kanske är gurka 4593 ett bokföringskonto av värde?) En chans att testa om det är det här jag vill göra. Om alla bara pluggar hela tiden, sitter nertryckt i trettiotusen sidor bok i några år för att sedan testa det när man redan har en multipel masterexamen och då inse att det här inte alls var det jag ville göra. Tror ni inte att många skulle tycka det var lite sent påkommet då och arbeta med det ändå? Och kanske bli olyckliga... hårt. Långsökt? Möjligtvis, men inte givetvis.

Och varför är det så bråttom med allt? Jag kan inte förstå. Det är inte målet som är målet, det är vägen dit eller vad det nu är man säger. Varför inte passa på att slappna av och njuta lite på vägen? Man ska fan jobba i minst 40 år, vad är det för fel att ta en fem år till att plugga?

Jag är helt övertygad om att jag kommer se tillbaka på den här tiden som en av de absolut bästa perioderna i mitt liv. Snälla förstör det inte med obefogad hets.

Innan ni läser det här tycker jag ni ska sätta på några theme songs för att få rätt känsla.

1. Wavin' Flag - K'NAAN
2. Waka Waka (This Time For Africa) - Shakira
3. We No Speak Americano - Yolanda Be Cool & DCUP (Malin, det är den där låten du vet!?)
4. Fattig Bonddräng - David Powell

Gå gärna och köp en Farbror Cola också, eller flera (beroendeframkallande).

Färjan gick i ottan på söndagen. Inte pigga men glada var vi tolv filurer som möttes upp, en trettonde kom dagen efter. Mycket packning var det, och rätt mycket dricka eftersom någon smart person kom på att the system skulle vara stängt när vi kom dit. Det går ju inte för sig när vi skulle fira in en veckas ledighet med buller och brak.

Jag och Malin sov i ett rum som hade fönster med myggnät. Halleluja säger jag. Dels för att jag inte kan sova när det surrar i örat, och för att de flesta andra antagligen hade några grader c varmare. Jag hade höga förväntningar, men hade ändå inte kunnat tro att det skulle bli så bra som det blev. Solen strålade alla dagar utom en, vilket är förlåtligt. Då spelade vi en kamp mellan kvinnan och mannen som dessvärre och återigen vanns av det svagare könet. Alla dagar flyter nästan ihop med varandra eftersom vi gjorde samma sak, men det gör inget för alla var lika härliga. Vi hittade vår egen lilla gryta på stranden där vi spelade hög musik ur förstärkaren. Vi spelade massa, massa volleyboll på planen precis bredvid och sprang ner i vattnet för att svalka oss. Jag kom dit med inställningen att det skulle vara så kallt i vattnet att vi inte skulle kunna bada alls, men så blev det ju inte. De flesta dagarna var det runt 20 grader. Skönt! Vi gick på after beach och såg Pist Off som var rätt sköna... satt i brännande sol med en bira i handen klockan fem och sjöng med till Journey. Hade inte mycket att klaga på i livet just då faktiskt. Det mest ansträngande vi gjorde varje dag var väl att smörja in oss med solkräm. Nattbad, prestigefylld löpartävling (taktiskt av mig att inte ta med löparskorna), grillningar, fotbolls VM, gitarrspelning och sång i mörka natten, karaoke till grannarna tyckte till, norsk fylla... vad fanns inte? 

För att inte tala om den riktigt sköna blandningen människor som var med. Det fanns liksom sött, salt, syrligt, starkt, surt (börjar alla smaker på s?)... nej förresten, inte surt, det var bara för att förstärka mitt s-argument. Jag menar bara att det var en rolig sammansättning människor, jag kan tänka mig att folk som såg oss liksom undrade hur känner de här varandra?? Och det gjorde vi ju inte från början. Men jag kan säga redan nu att ju mer jag umgicks med dessa människor, desto roligare blev det och ju mer tyckte jag om dem. Och sedan var det ju fantastiskt roligt att hänga så länge med mina gamla goda vänner Mikiz och Malin... All kärlek till er! Vill tro att jag hittat några nya vänner som jag gärna umgås mer med... med eller utan Tofta Beach!

Hittade ett rim i min mobil som någon, antagligen jag själv, tydligen sagt i en rimlek: "Jag är ingen mes jag är en trapets". Hm... ??. Vi hann med två utgångar också, en på onsdagen där vi fick nöjet att se fotbollsmatchen först hemma hos Jockes snälla KTH-vän för att sedan gå ut till Gutekällaren. Det var trångt och varmt och jag lyckades bryta av min sko. Och då menar jag inte att klacken gick av, utan hela skon bröts av på mitten. Lyckades dock limma ihop den tillfälligt så att den höll till utgången på fredagen. Då gick vi in på något ställe där Linda B skulle spela. Var ett riktigt bra ställe med bra musik. Ryktet säger att Tene tog Linda B på häcken och fick FEM high five. Han var inte lite exalterad. På Gutekällaren träffade jag Handelsvän 1 och på det andra stället träffade jag Handelsbekant 2 och även några killar från gymnasiet av en slump. Det är alltså fler som kommit på det där med Gotland på sommaren! De är inte dumma de.

Sista kvällen var det bartömning i hamnen med diverse lekar. Den bästa leken var dock Djungelleken som fick mig att gråta av skratt... kan inte låta bli att le för mig själv så där dumt när jag tänker på alla gester och framförallt Christians ljudeffekter som kan ifrågasättas... hoppas på att det finns en del bra bilder därifrån! Finns även mycket filmmaterial, är lite orolig för vissa av dem. Typ som när vi körde karaoke, Spice Girls förstås, och vi tyckte det var bra att sätta upp två tofsar på mig så att jag verkligen blev LIK Emma. Tror dock ingen fick med när jag headbangade och tappade balansen och föll ihop i en hög. Hade varit kul att se faktiskt, jag undrar ju liksom om det såg lika dumt ut som det kändes??

Hemfärden var planerad till söndag kväll klockan 19.10, vilket betydde att vi satt på färjan när VM-finalen spelades. Som tur var blev det förlängning och vi kunde lyssna på den i bilen. Höjdpunkten var ju när Iniesta, som David haft aggressioner mot hela veckan, avgjorde...

Jag är bara så himla glad över den här fantastiska veckan tillsammans med det här härliga gänget. TACK Powell för att du vågade ta med mig som wild card och tack Farmor förstås. Jag håller alla mina tummar för en inbjudan till nästa år...

Bilder kommer snart!

Hörde jag en skål??

Ja, jag är nog lite övertaggad. Men det känns bra. Ska bli riktigt roligt. Tretton personer ska försöka hålla sams i en vecka. Ska bli väldigt intressant att se hur det går! Det brukar tydligen bli något drama varje år... inte så konstigt med så många personer. Fast jag tror att det allra allra mest kommer bli riktigt roligt! Mikizen har lovat sol hela veckan och det ser ju onekligen lovande ut. Jag har fått några tips av min kära familj:

1. Drick vatten (kodord: varannan vatten)
2. Håll dig till öl (från en bakfull bror som förmodligen talade av erfarenhet)
3. Ta med skavsårsplåster
4. Håll i vattenmelonen

Och då pratar vi faktiskt om en riktig vattenmelon. Köpte en för några veckor sedan som inte blivit uppäten än... så nu får den åka med till Gotland! Om det inte blir för fullt i bilen... har en känsla av att jag kanske får dumpa hälften hemma hos Mikiz för att jag har med mig för mycket. Det blir ett senare problem. Kameran är förstås med i högsta hugg! Vad gör vi - nu kör vi!

Och så var det äntligen dags att åka ut till mitt älskade land, eller lan kanske kan ska säga. Med bästa möjliga packning (en Limpa och en massa annan Willysmat) åkte vi i den röda snabba faran i fartkamerafart mot skogigare trakter. Vi skaffade oss en varsin glass och en märklig beundrare vid färjan innan vi kom fram till den lilla röda stugan. Vädret var riktigt fint så det tog inte många sekunder innan vi låg och njöt av livet på bryggan. Jag hade inhandlat den nya Marian Keyes-boken men den har ännu inte blivit öppnad eftersom min gulliga och lite oroliga vän tvingat mig att läsa stress-böcker istället. Fast det behövdes inte så mycket tvingande, jag tycker det är intressant och visst händer det att jag har en del hektiska perioder... så varför inte?? Läser just nu Duktighetsfällan - en överlevnadshandbok för prestationsprinsessor och prinsar. Den verkar riktigt bra, även om jag inte hunnit så långt än.





Det är skönt att tiden stannar så fort man kommer ut dit. Klockan är alltid tio i sex. Vi tittade på solen för att se vad klockan var. Nej, det gjorde vi inte men visst vore det coolt om vi gjort det? En dag bjöd på moln så vi tog två "Power naps" på två timmar under dagen... solen tittade fram på eftermiddagen så vi slappade lite på bryggan då också. Kvällen bjöd på ett "hemligt" bad i månskenet... hela ön hörde nog våra skratt och ett eller annat rådjur fick nog se mer än de ville, men... det var roligt. Vi trodde att sktivädret var över, men dagen efter blev det värre och vi anade regn. Vi skulle dra på utflykt till Saltkråkan, men efter att ha stått och väntat vid fel brygga bar det istället av till Norrtälje. Finns ju alltid något roligt att titta på där. Hittade en snygg skylt där det stod "Life's short, eat cookies" som jag tänkte köpa, men så kom jag på att jag skulle bli så grymt kaksugen om den satt i mitt rum, så det var bäst att låta bli. Vi har spelat Yatzy, och Limpan har rekordet på 317 poäng. Bra! En omgång fick jag tre Yatzy och Limpan tre. Helt sjukt! Kunde de inte dela med sig till mer behövande omgångar?



Mycket varmkorv har ätits på olika tidpunkter på dygnet. Och glass, mycket glass. Det är ju så himla gott med glass alltså. Vid färjan tog vi en på väg ut, i Norrtälje blev det en, och den bästa kom på vägen hem: mjukglass de luxe. Det skulle vara kokosboll i botten, men det visade sig att det var maränger så där blev vi lite besvikna och minus i kanten. Det var även mjukglass, strössel, topping och grädde. Match made in heaven.
 








I bilen på väg hem:
Limpans mobil ringer.
Limpan: Hej mamma. Jag är arg på dig.
Limpans mamma: ??
Limpan: Eller egentligen är det Pyret som är arg på sin mamma, men då blir jag arg på dig också.
Limpans mamma: Men då blir jag ju arg på hennes mamma! Jag tror jag ska ta och ringa till henne.
Limpan: Gör det!

Hon gjorde det inte. Vi har haft en superskön vecka med en solig, badig, schysst häng och underbar avslutande dag. Det var riktigt mys att få låna min kompis så många dagar i sträck! Nästa gång ska vi åka till Saltkråkan - punkt slut.