Valborg.
Blev väckt av chefen som ringde imorse. Inte för att jag inte hade kommit till jobbet, utan för att säga att jag får jobba där till i höst. Najs najs. Ska bara höra med sommarjobbet jag sökt om de har något att erbjuda. Annars känns det här guld.
Jag har förgyllt denna härliga dag med diverse saker. Pratade en stund med Anna. En stund med Malte. Har kollat/rensat mejlen. Det är helt otroligt hur många skräpmejl jag får varje dag. Säkert 200 stycken. Vart får de min adress ifrån undrar jag?
Sedan kom brorsorna hem från plugget. Tjittjattade lite med dem. Simp hade haft mösspåtagning och enligt tradition suttit vid fontänen. Han hade fått väldigt tjusiga målningar på sin overall. Han hade nog fått i sig en del förfriskningar också för att han somnade nere vid mina svettiga fötter med studentmössan på sne.
Jag hade sett fram emot en rätt lugn och trevlig Valborg. Sitta hemma med några kompisar, käka mat och dricka lite. Petter hade jag inte en chans på eftersom det var Champions League-semi. Dumt att ens fråga. Jag kände inte alls något sug efter att tokfesta på Valborg som man gjorde under sina mellersta tonår. Valborg är en överskattad högtid. Tror faktiskt aldrig att jag haft kul på en Valborgsfest. Bojkott direkt!
Eftersom sjukligheterna gjorde att jag inte fick träffa mina kompisar eller min kära pojkvän (på vår ett och ett halvt års-dag för övrigt) så hade jag sett fram emot att min kusin, faster och farbror skulle komma hit. Men då fick jag veta att min kusin blivit sjuk i feber. Välkommen in i klubben!
Jag fick höra av mamma att de hade övervägt att gå hem till dem istället och lämna mig här, men efter att ha tänkt över Gnäll-Glenns psykiska tillstånd lät de bli. Det där lät värre än det var. Men jag är ändå glad att de stannade hemma!
Idag har varit kommentarernas glada dag.
1. Jag ringde doktorn för att få svar om mitt näsprov.
Doktorn: - Nej du hade ingen växt i näsan.
Hur äckligt lät inte det där?
2. Malte ringde igen när hon satt i bilen på väg till sin bror. Apropå ingenting utbrister hon:
- Vem har slagit upp ett tält här? (Paus.) Det var inget tält det var en lastbil. (Paus.) Nej det var inte ens en lastbil, det var ett släp. (???)
3. Efter middagen:
Mamma (i samma mening): - Nej usch jag ska inte ha godis fy fan va gott.
Lite kluven?
4. Vi såg på Frusna män söker kärlek och skrockade för oss själva när Lina berättade att det var kul att "Jonas ville ta henne någonstans". Kom då och tänka på när jag, Malte och Jossan var på domarkurs. Vi satt längst bak och under presentationen säger instruktören på den bredaste skånskan jag hört:
- Och så tar vi tjejerna bakifrån.
Ni skulle varit med.
Idag är det alltså min och Petters ett och ett halvt års-dag. Tänk vad fort det har gått. Och på samma gång tänk vad mycket vi har hunnit med tillsammans. Jag antar att det går fort när man har roligt. Saknar honom som en tok! Jag friskar på så mycket jag bara kan. Snart. Just nu väntar jag på att Liverpool-Chelsea ska ta slut så att jag vet om jag kan ringa eller inte. Har nämligen fått en varning om att jag ringer på egen risk om Chelsea förlorar. Heja Chelsea.
Som på beställning. Fick just ett meddelande där det står:
"Det ÄR ok att ringa nu."
Du är ju för underbar alltså.
Gnäll-Glenn är i farten.
Efter ett tag lyckades jag somna om och sov som en stock till klockan tolv. Sedan började det jag har så svårt för. Min sida som Gnälliga Glenn kom fram. Jag blir nämligen uttråkad efter en halv dag som sängliggande. Jag hade svoppat igenom alla kanaler på TVn - inget att se. Kollat allt av värde på datorn. Läst ett antal kapitel i boken. Fick i och för sig lite tid att gå när jag pratade med Polarn som också visade sig vara sjuk. Krya på dig gumman. Men så fort jag lagt på luren var det lika öken igen.
Ibland kan man nästan längta efter att bara få lägga sig i sängen och göra ingenting. Fast det är ju när man kan göra en massa andra saker men väljer att ligga där och ta det lugnt. Då är det hur skönt som helst. När man har feber och inte kan eller orkar göra något annat så är tjusningen borta.
Till slut blev mamma lite ilsken på mig.
- Sluta vara så rastlös! Nu är du sjuk och då måste man vila. Du har ju inte ens varit hemma en dag! Tror du att du blir frisk på några timmar? Sluta gnäll över att det är tråkigt och ta det bara lugnt. Det är nyttigt för dig att göra ingenting.
Så gick tugget. En tung suck och inte läge att protestera. Varför är det oftast så att mamma har rätt? Även om man inte vill erkänna det så brukar det ofta vara slutprodukten. Betyder det att jag också kommer att vara så klok när jag blir mamma? Följer det med start-kittet?
Tur att jag hade rullgardinerna nerdragna så att jag inte såg att jag missade årets hittills varmaste och säkert soligaste dag därute. Nä, jag är inte bitter. Jag är bara Glenn för en stund.
Ynklig.
VARMT! Kastar av täcket. Burr! På med täcket igen. Jag har ju sovit bättre. Trots att jag kände igen febertecknen visade termometern på ingen feber. Pallrade mig iväg till fru doktor (frikortet går ut imorgon - man får ju inte vara dum!) och fascinerades över faktat att de verkligen tar alla bacillspridande sjuklingar i hand. Förmodar att deras bästa vän heter desinfektionsgel. Efter några kväljningar var ett halsprov taget och jag lyckades även snacka till mig ett kittlande näsprov. Lungorna lär bra - bara torrhosta. Öronen var fina. Bra bra. Fick även kommentaren:
- Men oj. Du är verkligen väldigt snuvig.
Jo tack, jag har märkt det. Efter att ha suttit och väntat i vad som kändes som en och en halv evighet fick jag svar på halsprovet. Det var som jag befarat - bara virus. Näsprovet får jag svar om på onsdag. Fick tips om c-vitamin, vara utomhus och att dricka mycket vatten. Råden jag fick av Kajan igår i form av glass och whiskey sa hon inget om. Hon var också väldigt tydlig på punkten ingen träning. Jag tycker det är skönt när någon annan sätter gränserna, det är så svårt att avgöra själv. Inte för att jag hade varit med på träningen idag. Men ändå.
Ett konstaterande: man träffar alltid någon man känner nere på vårdcentralen. Och det är lika jobbigt varje gång. För att man mår ju sällan toppen när man är tvungen att gå dit. Och det är inte så lätt att gömma sig heller - det hjälper liksom inte att blunda. Så ska man vara så där trevlig också. Men - idag hade jag tur. Träffade bara ett dagisbarn som glatt vinkade och sa hej när han gick förbi.
Eftersom det tog en himla tid nere på vårdcentralen hann jag bara sova 40 minuter innan det var dags att kasta i sig lunch och gå till jobbet. Kan väl inte säga att jag hade en av mina mest effektiva dagar... men jag kunde inte göra så mycket åt det. Jag orkade verkligen inte. Jag hade tur och fick gå hem en halvtimme tidigare. Tack.
Jag har precis pratat med vår tränare om gårdagen. Ville verkligen berätta vad som faktsikt hände eftersom han inte var där. Annars går ju han och tror att det är som det ska vara!
Det visade sig att han redan visste om det stora hela eftersom det tagits upp på träningen idag. Kajan hade lackat också - helt rätt! Det är krut i den där gubben. Pettan tog på sig lite av skulden - han hade ju litat på honom som lagledare och trott att han skulle sköta sitt jobb. Men jag lägger ingen skuld på Pettan. Han skulle bara ge sitt förtroende till någon som han tror skulle hålla sig till syftet med laget. Inte ens jag visste att han som skulle föreställa lagledare var så lam, fast jag har sett honom nere på IP i så många år. Jag fick bekräftat att tanken med division fem-laget var som jag trodde. Ett hjälpmedel för de som vill nå division tre.
Det som är bra med Pettan är att han tycker att det här är allvarligt. Så här ska det inte gå till. Det är inte bara vi spelare som känner så. Han sa också att han skulle vara med nästa match. Det känns tryggt.
Nu har febern kommit också. Är det så här det känns att vara i klimakteriet? Fy fan. Jag tror att jag ska sluta åldras i såna fall.
Städchock.
Sedan jag kom hem från Asien har det växt fram en sida hos mig som legat djupt begravd i alla år. Jag gillar att ha ordning och reda i mitt rum. Det är nästan så att jag kommer in på det där med allvarlig sjukdom igen. Jag har alltid velat ha struktur på papper och sådant, men mitt rum har varit ett undantag. Smutsiga kläder har legat huller om buller på golvet, hela skrivbordet har varit belamrat med rena kläder och högar med prylar som bara växte och växte. Och så en dag när det blev ohållbart städade jag. Det tog lång tid men blev väldigt stiligt! Efter två dagar såg det ut som innan jag städade. Jag förstod aldrig riktigt hur det gick till, men det var samma visa varje gång.
Men nu! Jag känner liksom ett sug att plocka undan kläderna direkt. Jag väntar inte på att smutstvätten från toan slängs in av en irriterad mamma i en hög på golvet. Idag har jag till och med torkat bort allt damm från min hylla vid sängen. Det gjordes väl senast för drygt ett år sedan. Inte nog med det. Jag passade också på att dammsuga ovansidan av garderoben. Det har nog aldrig gjorts förut. Börjar jag bli vuxen tro? Jag har inte allt för stora förhoppningar men är glad så länge det håller i sig. Det är faktiskt mycket trevligare att bo i ett rum där man kan röra sig utan att snubbla!
Följden av dagens hälsotillstånd blev tråkigt nog ingen match. Jag var lite kluven om jag skulle vara hemma och vila eller inte, men kom fram till att jag ville följa med och kolla. Så här i efterhand skulle jag nog ha låtit bli. Blev mest förbannad.
Jag har nog aldrig sett någon mer handlingsförlamad lagledare. Inte ens när den han utsett till lagkapten tar med sig hunden under uppvärmningen eller när någon äter korv tio minuter innan matchstart säger han till. Är det här jag ska spela sedan? Jag trodde att syftet var att de som inte platsar i division tre just nu ska få matchträning för att senare kunna spela i division tre? Inte att alla som vill ska få gå ner och laja lite. Om alla inte vill satsa mot division tre så är det okej. Bara det fortfarande är seriöst så att de som vill satsa kan det. Det anser jag är ledarens uppgift att se till. Som ledare har man en otroligt viktig roll. Det gäller att man förstår det. Om ledaren är oengagerad och oseriös är det inte konstigt om laget påverkas av det. Shape up!
Sedan är det klart att det är svårt att spela när det är så pass många som inte spelat tillsammans förut. Men jag tror att om det blir mer uppstyrt kommer det att bli en positivare ton i laget och roligare att spela. Vi är ju här för att vi älskar att spela fotboll!
Jag vet bara att jag kommer att bli galen om det fortsätter i den här apatiska stilen.
Tränarkurs.
Trots att klockan ringde klockan sju en lördagsmorgon dök ett leende snart upp på mina läppar. Tryckte på mobilen och hittade ett nytt meddelande från min bror. Mindes att jag skickade ett grattis-på-namnsdagen-meddelande igår kväll. Hade fått ett svar:
Vackl
Han var visst på klassfest. Hoppsan! Tolkar det som ett tack. Idag hörde jag honom mumla något om tillfällig dyslexi.
Klockan halv nio var det dags för en tio timmars tränarkurs. Först hamnade vi av misstag på en domarkurs men hittade snart rätt. Kursen var väldigt givande! Både fotbollsmässigt och ledarskapsmässigt. Det är alltid lika intressant att diskutera ledarskap med tränare från andra klubbar. Få höra deras synvinklar och värderingar. Vi fick även fundera på vår egen ledarfilosofi. Det är inte så ofta man grubblar djupare på det. Klurigt! Men intressant. Vi fick också lära oss en metod för hur man instruerar på ett bra sätt. Varför har man inte kommit på den tidigare?
När det var praktik började det förstås regna. Jag fick i uppgift att visa ett vristskott och det första gick åt skogen, men det andra satt precis innanför stolpen. Det finns en Gud. Helt otippat var en kille från min klass i Skärholmen där också. (Inte för att vi pratade med varandra.)
När jag kom hem var jag helt slut i huvudet. Och i halsen efter allt pratande med den ofrivilliga basrösten. Har druckit en till kopp med häxdryck och hoppas verkligen att den fungerar bättre på lördagar. Märkte nämligen ingen skillnad till idag. Malte hävdar till och med att hon också har blivit hes och skyller på denna fantastiska gryta.
Veckans coolaste: Plupp i Körslaget. Han har blått hår och spelar orgel.
Goder natter.
Häxdrycken.
Vaknade klockan 04.20 på fredagsmorgonen. Min stackars Petter skulle gå upp och åka till jobbet. Helt omänskligt tidigt. Och mentalt knäckande så var det med nattbussen också. Du är så duktig! Min hals kändes inte som jag förväntat mig och jag var tvungen att slänga in en Strepsils för att kunna somna om.
Det var sol och hur skönt som helst på jobbet. I såna här tider är det perfekt att jobba på förskola! Förutom bacillfabriken som lever och frodas där förstås. Barnen kollade lite konstigt på mig eftersom jag kraxade som en häxa. Det såg precis ut som att de skulle fråga: - Har du ätit upp vår fröken? men de lät bli.
Slutade redan klockan två och då fick jag ett erbjudande av Malte att följa med till IKEA. Varför inte? Där har jag inte varit på rätt länge om jag minns rätt. Det visade sig bli ett väldigt tokigt besök. Malte spontanshoppade lite, bland annat en tesil. Själv köpte jag två råttor, glasspinne-formar, fem fina små ljusstakar och en lampa. I matsalen fick vi jordens skrattanfall, nästan i klass med det jag fick dagen jag kom hem från Asien. Då snackar vi galet. Men allt var så kul! Vi pratade om Bulgis, om frysboxen som stod under skylten "Ställ din bricka här" och tanten som kanske hade en lampskärm som hatt. Vi konstaterade också att vi inte kommer att orka med varandra i två veckor i Bulgarien, men att båda helst skulle åka imorgon för att det kommer att bli sjukt kul.
På vägen hem svängde vi förbi ICA. Melker hade gett mig recept på mirakeldrycken som ska hela min hals. Ingefära inhandlades men vi hann inte längre än så innan det var samling för match med småtjejerna. Och vilken match det blev! Vi fick ingen bra start alls och de tog ledningen med 1-0. Men efter en kvart tjugo minuter spelade vi upp oss rejält. Det höll i sig resten av matchen. De tuffade till sig ordentligt och spelade grymt bra. Synd att det alltid ska vara så attans spännande! Jag bara hoppade av glädje när vi stänkte in kvitteringen. Det kändes faktiskt som att vi vann med 1-1. Jag tror stenhårt på den här sammanslagningen!
När vi kom hem till mig var jag fortfarande eld och lågor över matchen. Pappa fick höra allt eftersom han hade oturen att öppna dörren.
Jag: - De verkligen bruschlade och gick in!
Pappa: - Ja det finns mat i kylskåpet.
End of discussion.
En ny diskussion vi kom in på handlade om namn. Hur kan till exempel Hervor ha en namnsdag men inte Petter? Och tänk att döpa ett litet barn till Barbro? Det passar väl inte. Eller [juoogen] som Malte sa. Vi andra skulle nog säga Eugen. Kvällen avslutades med den helande häxdrycken. Varmt vatten med ingefära och honung. Skulle ju vara guld om det här hopkoket fungerade på mig. Go ingefära!
Come back.
Jag har nog inte ont i halsen idag! Så gick mina tankar i torsdags när jag bestämde mig för att vara med på träningen. Kände mig faktiskt mycket bättre. Sedan kan man ju undra hur mycket det betyder egentligen. Efter jobbet ringde jag Malte och föreslog att vi skulle ta en prommis innan träningen i solskenet. Vi hade ju inte kacklat ordentligt på ett tag! Sedan kom jag på att det inte gick så bra förra gången vi bestämde samma sak; vi hann inte. Vi bestämde även att vi skulle ta det lite lugnt eftersom både var småkrassliga. Jag avslutade samtalet med att säga vi ses på träningen.
Malte: - Du sa ju att vi skulle ha en dejt?
Jag: - Ja men sedan ångrade jag mig.
As simple as that. Innan samtalet var slut hade jag dock ångrat mig en gång till så det blev en prommis trots allt. Inte för att Malte inte har någon talan.
Som väntat var det roligt att vara tillbaka! Alldeles för roligt. Jag skulle ju inte vara med på flås-övningarna. Men sedan så började vi med en spelövning och jag kunde ju bara inte gå av direkt. Skott- och teknikövningarna var riktigt roliga! Så härligt att få känna på bollen. Man vet inte hur mycket man saknat det förrän man spelar igen. Samtidigt som jag vet att det inte är värt det om man blir sjukare ännu en gång. Det finns så mycket mer än fotbollen som blir lidande av det. Jag är trött på den här skiten nu! Vi får la se. Match på söndag. Kom igen.
(Reds anm)
Jag vill korrigera ett misstag som förekommit här på sidan. På något konstigt sätt blev det 5-0 i damlagets femman-match. Hur detta är möjligt vet jag inte eftersom både jag och Malte som såg matchen trodde att det blev 4-0. MEN! Desto bättre. Har fått detta räknefel påpekat ett antal gånger av diverse inblandade och ber alla uppmärksamma att vi alltså har underskattat vårt lag eller kanske mer korrekt glömt linserna hemma. Jag är verkligen ledsen för allt obehag detta har förorsakat.
Nio poäng i premiärhelgen!
Nio poäng av nio möjliga måste man ju kalla en bra start. Igår vann damerna i trean. Imorse var det premiär för småtjejerna (som inte är så små längre utan fyller hela 15 i år). Det var den första matchen sedan sammanslagningen med F14. Och det gick riktigt bra! Blev imponerad av spelet de presterade. Solen sken och jag kunde stå bredvid och bara njuta. Vinst med 2-0 och det var stolta tränare som lämnade konstgräsplanen.
På kvällen var det även en fajt för damerna i femman. Jag och Malte var givetvis där för att heja trots att jag inte kunde vara med och spela. Kuckelimuckmedicinen har nämligen inte hjälpt, så det fick duga att bara titta på. I halvtid snodde vi till oss en bänk. Vi börjar allt bli lite rutinerade på det efter den här helgen!
Vi kom fram till att vi kände ett jämt och fint sug i magen efter att lira under hela matchen. Men ibland blev suget så stort att vi nästan sprang in på planen. Varför utsätter man sig för detta varje gång man inte kan vara med och spela? Man vet ju redan innan att man kommer bli helt galen. Jag antar att man helt enkelt inte kan låta bli. Mitt kära lag sänkte fyra kassar och fullbordade helgens niopoängare. Grymt!
Hann även klämma in två lägenhetsvisningar (vi tittade bara vi lovar), en glass och en vårpromenad i solskenet med Petter. Kan det bli bättre? Och vips så var denna helgen slut.
Seriepremiär.
Vi lyckades ta tre pinnar! Vinst med 3-2. Så jäkla skönt med en sådan start. Då kan man konstatera att vi tog våra första poäng i division tre! Det kommer att bli en tuff säsong, men bättre start än så här kan man väl inte få. Jo det är klart, den bästa starten hade ju varit om jag hade fått vara med och spela. Men efter en skada (som nu förhoppningvis är historia), två underbara månader i Asien plus att jag haft världens segaste förkylning sedan jag kom hem är det förstås inte rimligt. Det är bara det att jag är så taggad. Jag har längtat så länge efter att få spela fotboll igen och nu kan jag bara inte bli frisk. Kanske ska prova med lite kuckelimuckmedicin...
Skulle spelat i division fem-premiären imorgon - men snor och ont i halsen hindrar mig. Det jobbiga med att stå bredvid och heja på är att man blir så fruktansvärt spelsugen. Jag vill också göra ett inlägg, ta den där rushen, bruschla in i en närkamp, skjuta det där skottet. Det rycker i mina ben där jag står.
Jag längtar.
Helkväll i Knuten.
I onsdags var det dags för en 16-21.30 i Knuten. Det är ju damlaget som är med och driver den nuförtiden. Och i onsdags var det min tur. Jag och Malte som skulle kolla resor den dagen! Men men. Plikten kallar.
Jag tänkte slå två flugor i en smäll och lyckades locka Malte att komma dit med en pizza från HV. Eftersom vi inte fick någon pizza på den pizzafria pizzerian dagen innan var det dags! Mulle gav mig tjänstledigt för en stund så jag och maltesen åt lite och pratade mycket.
Det var seriepremiär för en hel del lag så visst hade vi kunder! Sålde en massa godis till alla barn - på en onsdag! Vart är världen på väg? Får man köra med lill-lördag även när det gäller godis? Malte hamnade mitt i försäljningen och var en bra medhjälpare. Efter att hon flörtat till sig inloggningen kollade hon resor medan jag skötte kjorren. Hux flux hade vi bokat en tvåveckorsresa till Bulgarien i sommar. Oj.
Min kusin skulle spela match och kom in för att säga hej. När jag skulle önska henne lycka till kom det här ut ur min mun:
- Se till att spela... (här blev det en konstpaus eftersom jag letade efter rätt ord) ... ordentligt nu.
Ibland undrar jag vart min mun hämtar orden ifrån. Det kan inte vara en trevlig plats. Trots att jag var tvungen att pausa blev det ändå inte rätt. Det är inte lätt när det är svårt. Kompenserade det med att säga (högt så alla kunde ta del av informationen):
- JAG HÖRDE ATT DU SATTE AVGÖRANDE STRAFFEN I FINALEN PÅ CUPEN I HELGEN.
Sedan låg jag förhoppningsvis på +/- 0 igen.
Lyckades även bli kallad till en anställningsintervju innan klockan var sent och det var dags att gå hem. Inte trodde jag att det skulle bli en så händelserik kväll!
De tre vännerna och pizzerian som inte hade pizza.
Det var en gång tre vänner som skulle äta middag tillsammans klockan åtta. Paneng i foodcourten! tänkte jag. Men de stängde ju redan halv nio så den idén blev nedtröstad av alla inklusive mig själv. Istället gick vi in på Pizzeria & Pasteria. Det var faktiskt Annas förslag, trots att jag och Malte hade förberett oss på kraftig övertalning då vi hört rykten om att hon ville äta Kinamat.
När vi kom in fick vi två saker klart för oss. Ett: de serverar inte pizza längre. Vi valde att inte fråga varför eftersom vi inte ville riskera att tappa matlusten. Kanske dags att byta restaurangnamn? Två: deras köttfrys hade gått sönder på morgonen som det hette, så vi kunde inte beställa kött heller. Vad fanns kvar? Malte föreslog pasta och ketchup. Men då kom servitören och rekommenderade två rätter. Väldigt orginella, ni kan inte hitta dem någon annan stans. Då slängde jag ihop menyn och sa:
- Jag orkar inte leta mer. Jag tar den! Den där på B alltså.
Anna och Malte blev stumma av förvåning och nickade instämmande, vi tar också det där på B. Så fantastiskt vet jag inte om det var, men det var med beröm ätbart.
Det bästa var att få sitta i lugn och ro (om man bortser från personalens blickar som brände i ryggen för att de ville stänga och gå hem) med två goda vänner och prata om allt och ingenting. Och som vanligt bjöds det också på många goda skratt. Som när Malte tänkte att det skulle rinna ut vatten genom örat om man hällde in det i näsan.
Det är sådana här tillfällen som kan göra en vardag till något extra. Det får vi allt ta och göra om!
Ettårsdagen.
Först tänker jag tillbaka på det som hände, som så många gånger förr. Samtidigt som det känns overkligt att det faktiskt har hänt känns det också som att man sitter där i bilen varje gång man tänker på det. Det rullar som en film framför ögonen, och filmen går inte att stoppa. Fast jag blundar är den kvar. Den har gjort ett avtryck på näthinnan som inte går att sudda ut.
Sedan faller mina tankar på hur den här ettårsdagen hade kunnat se ut om vi inte hade haft änglavakt. Det är då den isande känslan i magen och klumpen i halsen kommer tillbaka. Vem hade då bakat Jimmys chokladkaka och dukat med stenar i form av hjärtan? Bara för att påminna om att hon älskar oss? Tanken är absurd. Det går inte utan dig mamma.
Vi hade ett jäkla flyt att Fredagen den 13e april bestämde sig för att vara en turdag.
Vad bor guldfisken i?
Så lät det igår på Snyggnattas studentskiva.
Lilleskutt, Anden, Jasmine, Omar, Ballerinan, Batman, Militären och Skidåkaren träffades redan vid fyra hemma hos Lilleskutt för att förbereda sig inför kvällens bravader. När vi med aningen runda fötter gick mot pendeltåget fick vi en hel del blickar. Några roade, andra förskräckta. Som Lilleskutts pappa sa:
- Vad ska grannarna tro?
Det är det som är så härligt med det här laget, alla satsar. Är det tema klär man ut sig. Är det skiva så är det. Svårare än så är det inte.
Väl där sprang alla ner för att lätta på trycket innan vi blev mottagna av Tomb Raider. Vi träffade resten av laget i form av Brandmannen, Sjuksköterskan, Jesus och de två Hemlösa. Vi saknade såklart den Brasilianska kannibalen som inte kunde komma. Jag träffade även Cheerleadern från min gamla goda klass! Blev lite smått nostalgisk för en sekund och längtade tillbaka till tiden då det var vi som tog studenten. Samtidigt som man vet att det inte skulle bli lika kul om man gjorde det igen. Men vaknade sedan upp och högg in på några fördrinkar.
Det var fullt drag på middagen. En hel drös figurer, med C Ronaldo i spetsen, hade lite svårt att förstå sambandet mellan två öron och en mun. Speciellt när det var tal. Och när det var vår tur att säga några väl valda ord till glädjespridaren Snyggnatta och åhörarna (framförallt en viss blondin i vit klänning och röda läppar) inte ville vara tysta blev Lilleskutt riktigt purken, vilket resulterade i många - Håll käften Marilyn! under kvällen.
Maten var smarrig och jag hade äran att hamna bredvid Pippi, väldigt trevligt! Många Lambo och roliga tal innan det var dags att skaka sina lurviga på dansgolvet.
Jasmin avrundade kvällen redan vid halv elva eftersom en studentskiva egentligen inte är den bästa medicinen mot några dagars hemmaliggande med snuva och ont i halsen. (Vuxenpoäng.) (Fast det kanske man inte vill ha på en studentskiva förresten. Stryk det.) Plus att jag blev erbjuden skjuts hem. Tack Brandmannen! Nu ska jag bli frisk så att jag får träffa Aladdin igen.
En rolig kväll som innehöll allt som en studentskiva ska! Måste avsluta med en klassiker som dånade mellan lokalens väggar:
VI SKÄNKER NATTA TILL KÖPING!
Mitt argaste.
Jag har kommit fram till att De inte ens är värda den tid det skulle ta att skriva om vad som sades den där kvällen.
Attacken kom, så här i efterhand, inte helt oväntat. Men i stundens hetta kom den som en blixt från klar himmel. Och det jag samlat på mig i sju år bara flög ut ur munnen. Det gick inte att stoppa. Känslan var överväldigande: Jag tänker inte ta mer skit från er. I alla år har jag hållit allt inom mig för att det inte ska gå ut över tjejerna. Men nu fick det vara nog. Jag var så arg att jag skakade och fick anstränga mig till max för att inte börja gråta riktigt jävla förbannade tårar. De som inte vet om historiken måste trott att jag var spritt språngande galen. Så här i efterhand känns det ändå skönt att jag fick det ur mig. Mig kör man inte över så lätt.
Än en gång skämdes jag över det vuxna släktet och konstaterade tyst för mig själv att vissa inte borde få gå lösa på stan.
