Tiden springer iväg...
Det är djungeltema och jag kan avslöja att jag nu måste gå och sy på fjädrar på min dräkt för att den ska bli fulländad... Får se hur det går! Återkommer med bilder och mer uppdatering om introt!
13 rätt är respekt!
Jag tyckte så synd om en kille som hamnade mellan mig och Oscar/"Theodor Höglund". Vi var två fuskisar i vår grupp och när vi skulle presentera varandra blev det så olyckligt att han fick vara med båda oss. Jag tyckte så synd om grabben! Vi gick runt på alla utskott i skolan och alla var grymt förvirrade.
Nu ser jag att jag måste springa till bussen för att åka in och spela brännbollstruneringen med de små liven. Fortsättning följer! Ni har inte fått höra det roligaste än...
Introdags!
Nu taggar vi!
Det gäller att passa på.
Malte var faktiskt hemma förra helgen för att Frugan fyllde 60 barre. Vi åkte därför ut till Annalena och Akilles i Skärgårdsstad och njöt av sommaren. Jag blir alltid så glad när min käre vän kommer hem en liten stund! Och det var länge sedan jag såg AL också, så det var roooligt! Tack för melonen och solen.
Grattis Annisn!
Det var riktigt kalajs som vanligt när miss Anna fyllde 22 år. God mat, bra dansgolv och roligt sällskap. Bilder säger ju mer än 1000 ord så ja... varsågod.
Lillfingerdansen!
'
(Bevis på att det inte bara var tjejer med, även om vi kanske var flitigaste stammisarna på dansgolvet...)
Helkväll med Göran.
Imorse varj ag verkligen sjukt trött och det kommer vara illa imorn om jag inte går och sover nu. Ville bara förmedla att jag, Sandy, Lisen och Juristen Emma (hon gick första terminen med oss men pluggar nu juridik i Lund av outgrundlig anledning...) varit och sett på Sommaren med Göran. Den var rolig faktiskt, cred till Peter Magnusson för att han drev med KTH. Jag, Sandy och Lisen skrattade högt åt vissa KTH-driverier medan de flesta andra var tysta. Så kan det gå. Den var i alla fall klart sevärd om man vill ha sig ett gott skratt. Givet att de drog in den gamla klassikern Ann Ahl.
Före bion åt vi middag på ett café jag trodde hetter 24 karat, men det gjorde det inte och det var därför jag inte hittade det. Det var kaffen jag skulle dricka som hette 24 karat. Som ni kanske vet så hatar jag kaffe, det vänder sig i hela kroppen när den beska smaken träffar min tunga. Sandy i sin tur har börjat komma på att vadslagsningsåret om att jag ska vara kaffeberoende inom ett år börjar närma sig sitt slut, och försökte lägga in en sista stöt. 24 karat berstår typ av mjölk, grädde, marschmallow, chokladsås och lite kaffe. En sockerbomb i hög klass. Enligt Sandy var det så en av hennes kompisar började dricka kaffe. De andra tre tyckte den var väldigt söt medan jag tyckte den smakade kaffe i högsta tillåtna grad. Jag tror faktiskt det är dags att börja spara ihop till den där hundringen, Sandy...
God natt.
P.s. Imorgon får jag träffa Limpan hos päronen och då ska hon få se Hübner. Har saknat honom lite idag faktiskt. Och Melman med. Vi går ju liksom om varandra när jag börjar sju och han slutar tjugotre. Men snart är det helg och då ska jag vara ledig för första gången på hela sommaren en vanlig arbetsvecka! Jiiiha. D.s.
Jag tror jag älskar Hübbe!
Har ni sett någon sötare och tuffare lirare någonsin? Jag vet att det är lite tidigt att säga efter en träff att man älskar någon. Men han var så himla söt, när han satt där på sin pinne. Rädd och förvirrad. Lite nyfiken. Och vilken frilla sen! Han kommer bli en bra vaktfågel eftersom han "ropar"/piper varje gång någon öppnar ytterdörren. Så här i början ska man tydligen bara sitta och prata med honom, eller kanske med en människa fast runt omkring honom så att han förstår att vi inte är farliga. Jag ville nästan inte skilja mig från honom fast jag skulle in till stan och träffa mina tjejer... Vi ses snart igen Hübner! (Jag försöker som sagt inarbeta namnet så att det kommer kännas fel att döpa honom till något annat.)
En stund i lyckoregn i Rålis blev såsmåningom tapasrestaurang med Mikiz, Anna och Becca (två tappra föll bort under veckan). Gott och mysigt! Vi satt faktiskt utomhus. Naajs. Tapas är ju riktigt mumsigt må jag säga. Var lite dum i huvudet när jag åkte hem, för att jag tog bussen. Och kom på när jag skulle gå av att jag hade bilen vid tåget, och inte på den närmsta hållplatsen. Så fick gå av bussen och ta en prommis för att hämta bilen. Det enda braiga var väl att jag inte märkte det imorgon vid tjugo i sju när jag ska ta bilen till jobbet. Nu är det sannerligen dags att sova.
Min mamma har köpt en papegoja.
Tydligen min mamma. Hon blev helt såld på den där fågeln och så fort hon kom hem började hon leta efter fåglar på Blocket. Och igår var hon i massa djuraffärer med pappa i släptåg. Hon var lite otålig och tyckte det var jobbigt att pappa ville tänka på saken ett tag.
Jag: Men mamma... hur länge har du velat ha den? En vecka?
Mamma: Nej... snarare två dagar!
Jag: Ja men då är det väl inte så konstigt att pappa vill fundera lite!?
Mamma: Nej nej...
Det är driv i den kvinnan. Idag ringde hon och undrade om jag ville följa med och köpa buren, och sedan fågeln. Hon hade tingat en gul. Jag bangade eftersom jag fortfarande har lite ont i magen. Frågade om pappa redan bestämt sig? Ja, det var hans förslag! hävadade hon. Jag pratade med honom sedan, och han sa ju att han också tyckte det var kul. Fast han är lite mer av en funderare än vad mamma är. Men den här gången hade han inte en chans.
Det är en kille, och mamma sa att någon (antagligen någon av mina bröder) föreslagit Hübner. Det är ett släktnamn som äldsta sonen i varje familj heter i mellannamn, alltså pappa och Simp t.ex. Tyckte att det var klockrent! Men mamma var inne på Otto, Lasse eller Olle kanske... Det ska ju vara lätt att säga tyckte hon. Men vad fan, heter deras Herbert kan väl den här heta Hübner?
Någon som har något annat förslag?
Göteborg: den dåliga delen.
Men det var inte det värsta. Ser att bilen har blivit
Jag kör på, medveten om att jag måste ringa det där samtalet till mamma och pappa när jag kommer hem. Lite före Linköping börjar jag må lite illa. (VARNING JOSSAN LÄS INTE MER.) Säger åt Melman att byta så han kör istället. Åker i typ två minuter. Sedan kommer jag på att jag måste spy. Stannar vid en mack. Toan var upptagen, springer upp till en buske bakom, ser att det sitter en familj och har typ picknick rätt nära, men vad fan nöden har ingen lag... så där ställer jag mig och tokspyr. Fy fan. Det är så jävla äckligt. Smaken i munnen går bara inte att få bort. Det var typ en månad sedan jag hade ätit nå skit och fick uppleva samma sak. Men den här gången var det mycket värre. Hade skitont i magen och mådde crap. Varför fattar den inte? Efter första gången var all mat slut, men ändå skulle den forsätta kasta upp vidrig sörja. Satt kvar i säkert en timme innan vi kunde åka vidare. Så satt jag och spydde lite då och då från Linköping och hem. Vilket härligt avslut på semestern! Den här dagen är lätt med på de tio-i-topp sämsta genom mitt liv.
Ungefär så här bra var den här dagen...
Göteborg: den bra delen.
Klockan halv sex i fredags morse var man... halvkaxig skulle man kunna uttrycka det. Trots det kom vi upp och Melman fick köra första sträckan. Lyckades slumra till någon halvtimme kanske, men inte mer. Det var tomt på bilar på vägarna, vilket var skönt. När vi bytte i Jönköpingstrakten började det regna; jippie. Utan stopp var vi framme till Liseberg öppnade. Köpte åkband och började direkt med Lisebergbanan. Bra start med lite kittel i magen. Fortsatte med Jukebox och Balder som det inte var någon kö alls till. Hade glömt att den första backen var den med 70 graders lutning, men å andra sidan har man ju det värsta avklarat sedan. Den är riktigt läskig men ändå skön.
Jag måste bara flika in att jag var riktigt modig för att vara jag den här dagen. Vi åkte Kanonen som skjuts iväg i sjukt hög fart och åker sedan i skruvar och loopar. Jag trodde faktiskt att loopen skulle vara värre än den var, man fattar inte riktigt vart man är så det var inte så farligt. Däremot de här stupen... Då ilar det i magen! Åkte minibergochdalbanan Rabalder också. Och den värsta: Spinrock. Man sitter i en "klo" som snurrar runt, inte fort utan bara lite. Så svingas man från höger till vänster. Vet inte om det är korrekt att säga så (har en del naturnördpolare (jag tycker om er ändå) som brukar gå in för djupt i såna här diskussioner ibland och påpeka eventuella fel man har i naturlagarna), men den gick högre än 90 grader om ni förstår. Öh... lite luddigt men jag vet vad jag menar. Jag liksom låg raklång i luften i något som kändes som 100 meter upp i luften. Jag skrek och skrek, var helt hes efteråt. Det där med höjder är inte riktigt min grej... Enligt Melman skrek jag "Ta ner mig" men det har jag inget minne av, så det tror jag inte på. Den åkte jag bara en gång. Vi satt även längst fram i Balder en gång. Jag hade typ panikångest i kön, men när jag väl åkte tyckte jag nog att det var värre att sitta längre bak. Eller så var jag bara härdad. Oklart. Vi höll också på att skita på oss när vi åkte Parisehjulet. Eller jag i varje fall. Den lyckades stanna när vi var högst upp och jag krampade mig fast i inredningen. Inte kul, bara högt.
En femkamp, lite sura miner efter att ha förlorat med 4-1 och airhockey hanns också med. Vi lyckades vinna en liten Plopp. Inget mer. Eller jo, jag vann en nyckelring med en bil på och Melman vann en rosa minielefant som Anna och jag senare döpte till Pinky mot Melmans vilja. Men nu är det liksom inarbetat, så nu kan man inte göra något åt saken. 
Usch!
Vinst!
På eftermiddagen köde vi hem bilen till mina kusiner och lämnade bilen där. Tog Spårvagnen till stan där Anna bor. Väldigt trevligt att åka Spårvagn faktiskt. Rätt likt Roslagsbanan egentligen, men kändes exotiskt. Kom fram till stan där Anna mötte upp oss. Blev direkt kär i hennes lägenhet. Helt sjukt fin, skulle lätt kunna bo där. Och som tur var fick vi ju det också! Fick även låna en knarrig dubbelluftmadrass av tjejen som Anna bor med. Vi köpte Kinamat och mötte upp några av Annas kompisar på Lokal. Det var riktigt trevligt och ett mysigt ställe! Sjukt brant ramp upp till toan, de hade till och med skrivit "använd ej skateboard". Sjukt kul. Om det var ett skämt. Vad vet jag? Göteborgarna kanske håller på med sånt på pubar.
Sovmorgon på lördagen och en lite shoppingtur i stan på dagen. Hittade ett par rosa fina tygskor. Köade länge på Systemet. Strosade runt. Det var väldigt kul att Anna var med för hon kunde liksom berätta om alla bra och dåliga ställen. Såg ett hotell som har en pool i lyxvåningen högst upp som sticker ut utanför taket, så att det är glasbotten där man kan se ända ner till marken. Läskigt! Men coolt. Det var faktiskt misstänkt gubbe/ung flamma som badade där när vi gick förbi. På Hemköp hände också en... oväntad grej. Ett barn skrek på sin mamma för att hon inte fick någon tidning, mamman sa emot men hon skrek typ "om du tycker om mig så får jag den" o.s.v. Av någon anledning satt de kvar utanför kassorna istället för att gå därifrån. Jag höll på att betala, då tanten i kassan säger, efter ett antal suckningar och himlingar med ögonen: "Ursäkta mig ett ögonblick." Ja visst, tänker jag.
Då går hon fram med bestämda steg och skriker på ungen: "NU SLUTAR DU SKRIKA! DET ÄR INGEN SOM ORKAR HÖRA DET DÄR MER! NU LYSSNAR DU PÅ DIN MAMMA OCH GÖR SOM HON SÄGER!"
Och sen är allt som vanligt. "Var det bra så?" frågar hon en chockad mig som inte riktigt hängt med vad som just hänt. Jag tyckte att hon var lite dum i huvudet, medan Melman hävdade att hon blivit hans nya idol. Det funkade onekligen, flickan blev knäpptyst, men jag vet inte...
Åt en god tacosmiddag innan vi drog in till Ullevi för att uppleva U2-konserten. Det är så dumt det där. De har två Ullevi. Gamla Ullevi och Nya Ullevi. Men eftersom gamla Ullevi är renoverat kallas det för Nygamla Ullevi, och i och med detta blir det förra Nya Ullevi alltså Gamla Ullevi. Helt vrickat! Vem fick lön för att komma på "vi döper dem till samma sak"? Ytterst oförklarligt. Och så stod det bara Ullevi på biljetten. Vilket skämt. Men det var inte svårt att följa strömmarna med människor. Oj vad mycket folk! Förband var Snowpatrol och de var faktiskt riktigt bra. För att inte tala om U2. Deras scenställning var helt sjuk! Visst, man hade hört om en monsterklo men det här var helt sjukt... Och vilken ljusshow! Riktigt ballt. Jag kan ju inte alla låtar och så, men man kunde ju gunga med till allt. Roligast är det förstås när man kan låtarna. Det stod en full kille i 40-årskris och dansade på raden framför oss hela tiden. Ibland ville jag bara knuffa ner honom, trots att han inte stod i vägen för oss. Var är Hemköpstanten när man behöver henne? Det häftigaste var nog när Bono bad alla ta fram sina mobiler för att skapa en stjärnhimmel. Fatta när alla på innerplan gör det... Det var riktigt mäktigt. Summa summarum riktigt bra konsert. Den tog på krafterna och jag var riktigt trött efteråt. Vi hade tänkt att gå ut men eftersom det var så mycket folk och vi var lite trötta och hungriga så gick jag, Melman, Anna och Annas vän Kakan till Donken och åt lite mat igen. Tog en stärkande promenad hem och somnade snabbt på knarret.
Det var en väldigt skön och rolig helg i Götet! Tack Anna för att vi fick bo med dig! Vi vaknade vid elva på söndagen och plockade ihop allt för att bege oss tillbaka till bilen. Anna skulle åka med till Sthlm och konkade starkt på mattan hon skulle ha med tillbaka. Där tar den bra versionen slut...
Vad är det med er?
Och så sitter de där pundiga morsorna och farsorna bredvid och säger att det är barnen som vill det. Att det inte är de som gör att de är med och tävlar om vem som är snyggast när de är fem år. En mamma sa att de testade när flickan var två, men att hon började gråta så att de väntade tills hon var fem. Tills hon själv ville. Hon fick bestämma. Vad är det för jävla skitsnack! Inte fan kan de bestämma sånt när de är så små. En morsa jämförde det med vilken idrott som helst. Pyttsan. Visst, vissa barn går säkert på idrotter för att deras föräldrar vill det. Men låt likheterna stanna där. Låt dem vara barn! Det var helt sjukt att se hur de var sminkade, bar lösögonfransar, en lös tandrad för att de inte fick ha ojämna tänder eller gluggar. Det är ju precis så det ska se ut. Fotbollsmål i mitten för att båda framtänderna rykt på samma gång. Det är ju det som är charmen. Jag kan slå vad om att dessa föräldrar inte lyckades själva och därför vill se till att deras små barn blir vackra stjärnor. Jag tycker det är så fruktansvärt hemskt. Och så står mamman där och skriker på sin dotter för att hon inte sträckte på benen tillräckligt. Nej, jag förstår inte grejen.
Jag kan bara tala för mig själv, men jag tror att om de fick välja själva skulle de små nog hellre vilja springa runt på en lekplats med sin kompisar och skratta och skoja istället för att slungas in i den utseendefixerade vuxenvärlden när de är tre år. Få veta att de duger perfekt som de är. Hur ska de veta det annars?
