Lite back?

I fredags var det Halv åtta hos mig som verkligen förtjänar ett eget kapitel. För det här var tredje tillfället och jag har inte skrivit om det någon gång. Fy på mig! Men till det underliga i det här inlägget.

Vi åt middag jag, Mikiz, Linda och Sanna. Och sedan åkte de tre förstnämnda till Lemon Bar för att sjunga som aldrig förr och dansa till bara bra musik. Linda skulle åka tidigt till Borås dagen efter, så hon sov på mitt köksgolv (på en madrass förstås). Vi somnade väl vid tre. Blev väckt vid halv åtta när hon skulle dra. Sa hejdå, somnade om. Vaknade till efter ett tag. Kollade ut genom mina inte riktigt hela persienner. Det såg mörkt ut. Är hon fortfarande tidigt? Typ nio? Filurade jag.

Reste mig upp och kollade på klockan. 16.25. 16.25! 16.25? Det måste vara fel på klockan. Gick i chock upp och kollade på fler klockar. Nej. Klockan var verkligen halv fem. Jag hade sovit bort en hel dag i ett streck utan att vakna! Helt sjukt. 13,5 timmar bara sådär. Försov mig till min tvättid som började klockan 16. Haha! Galet. Läskigt. Men kanske behövde det? Har ju varit rätt mycket på sista tiden. Tror att det var bra för mig.

Tänkte att jag aldrig skulle kunna somna igår kväll. Natt. Coach Junior var här och vi hade en mycket trevlig kväll med thaimat, film, snack och Schweizernöt. När hon gick vid halv ett kollade jag lite på TV, kollade lite på utbyten (är tillbaka på Spanien - icke Spanien) och vid två var det inget roligt på TV och batteriet på datorn var slut. Började läsa en artikel men blev rätt trött. Så somnade helt utan spektakel vid 02.30. Och sov tills klockan ringde 10.30.

Och idag har jag känt mig så utvilad som aldrig förr. Det har känts som en riktig helg! Har inte ens varit i skolan på hela helgen. Så otroligt fantastiskt skönt. Idag har jag jobbat lite, tränat, läst lite artiklar, pysslat med kassörgrejer och ja... så är det kväll igen. En väldigt harmonisk och skön dag faktiskt.

Nu är jag allt lite trött. Dags att sova.

11-11-11.

DIPPEN!

Dags för bal på Stadshuset och få Diplom för min kandidatexamen. Och förhoppningsvis ett stipendium också tillsammans med Moragrabben.

Först hem till Phillan och fixa mig fin.

ROLIGT!!

Sånt som gör mig glad.

Min hälsa har börjat återhämta sig. Inte tipptopp, men helt okej. I måndags gjorde jag comeback i Löpargruppen efter en alldeles för lång frånvaro. Jag var trött som ett härke eftersom vi i skolan halva natten, men kände bara att. Jag ville träffa mina kompisar. Mikiz, Linda, David, Tene. Alla som skulle vara där. Det känns som det var så länge sen och jag saknar dem verkligen. När jag gick hem från skolan och bara ville kasta mig i sängen tänkte jag på dem och det fick mig att åka dit ändå. Skön känsla ändå. Drivkraft.

Och jag blev jätteglad av att träffa dem. Bra beslut. Även om jag tycker om dem i min grupp i skolan som personer, är jag så trött på dem nu. Och de är säkert trötta på mig. Det har varit riktigt intensivt och allt är i grupp. Samma grupp. Vilket är bra eftersom det inte skulle gå att hinna med om vi var olika grupper, men ändå. Jag har spenderat alldeles för mycket tid i skolan på sista tiden så jag vill bara ut. Träffa lite normalt folk. Andas. Tänka på något annat. Mina vänner får mig att må bra och är en fristad på något sätt.

Idag pratade jag med min kompis Malte. Då blev jag också glad. Och lite arg för att jag bara inte kan åka dit utan måsta planera när vi kan ses. Men så är det ibland. Jag har någon (naiv?) föreställning om att nästa vecka kommer bli bättre eftersom brand extension projektet är helt färdigt från och med idag (yeei!) och caset i den andra kursen ska vara klart och redovisas på måndag. Så kompisar! Glöm mig inte. Jag kommer snart tillbaka. Tycker om er SÅ HÄR (måttar så brett jag bara kan med armarna) mycket!!

Handelshögskolan rankad bästa universitet i Sverige.

Kul att man får någonting iallafall för att man pluggar varenda vaken sekund. Vem tog bort höstlovet och varför?

"Hur fan kan de stänga kl tio en söndag!??"

För att varva ner en sekund testar jag att skriva ett inlägg från min nya smarta telefon. Plötsligt händer det! Eftersom min gamla fina Nokia 3110 enligt Tele2 borde bytas ut och jag arbetar med en app kändes det väldigt lägligt att införskaffa en sådan.

Kom precis hem från skolan. Helt galet! Vi har deadline imorgon kl 12 för vårt brand extension-projekt. Eller ja... Idag. Om några timmar. Det tog lite längre tid än förväntat. I fredags var jag i skolan nio till sju, lördags nio till åtta och idag halv elva till nolltvå. Vi blev utslängda av vakten kl tio men som tur var kunde vi gå ner i kårlokalerna och fortsätta.

Effort counts??


Och ni undrar varför jag är dramatisk.

Telefonen ringde en lördag för några veckor sedan.
Mamma: Hej! Är du hemma?
Jag: Nej, jag är i skolan. Hurså?
Mamma: Ja okej... men kan du ringa när du kommer hem.
Jag: Vaddå, har det hänt något?
Mamma: Jo... men jag vill hellre berätta det när du är hemma.
(Hemska scenation snurrar i huvudet, tänker direkt på farmor farfar mormor morfar och ber en sjukt snabb bön för att inget skall ha hänt med dem)
Jag: Har det hänt något hemskt?
Mamma: Alltså... det är inte hemskt... men...
(Nu börjar jag gå från att ingen har dött, puh, till lite mindre hemska saker, but still....)
Jag: Men berätta då! Nu undrar jag ju verkligen!
Mamma: De har flyttat vårt flyg till Thailand.
Jag: Missar jag tentan!?
(Reds anm: tenta 22 dec, flyg 23 dec - om jag inte tar tentan missar jag 15 hp och csn kommer bråka)
Mamma: Tentan? Nej. Men vi åker klockan 11 istället för 15 den 23e.

Överdramatiserat?

Jag: Jaha? Varför är det hemskt?
Mamma: Jo, vi kommer ju fram halv fyra på morgonen istället för åtta. Och vi får ju inte rummen förrän klockan två.
Jag: Var det allt?
Mamma: Ja.

Som sagt. Ni som undrar vart jag får mitt drama ifrån - tadaa. Om det där är något nästan hemskt i hennes värld får jag verkligen ta och gratulera till ett fantastiskt liv. Jag ser det inte som ett problem att dumpa väskorna på hotellet och gå och sova en stund på stranden. På julaftonsmorgonen.

Jag faktiskt längtar till det är det jobbigaste beslutet jag måste ta.

RSS 2.0