plato.

Det händer en del för tillfället! Därav frånvaron.

Jag kan i varje fall avslöja att idag har varit en riktigt bra dag! Fått tillbaka ett förnöjande tentaresultat, fått jobb som jag bara är så exalterad och taggad att få börja med att jag tycker det känns jättelångt till måndag, och har klippt luggen så att jag ser igen (OBS inte själv).

Och presentationen för adidas igår gick bra också. Jag var lite nervös innan men tyckte ändå att vi gjorde en tydlig presentation. Fick positiva kommentarer av deras Brand Manager och ja... det kändes kul och jag var rätt så speedad efteråt.

Till skillnad från mitt annars så lugna jag.

Även om jag inte är framme vid mål än. Om man tänker sig en Monopolspelplan skulle man kunna jämföra med att jag hamnat i fängelset? Det på Svea 65. Men det går att bli fri. Måste bara slå en etta eller sexa.

En etta eller sexa. (Väl? Var väldigt länge sedan jag spelade Monopol...) Och sex betyg är det ju. Fyra kurser första året á 15 hp, förhoppningsvis en utbytestermin som landar i ett betyg och en masteruppsats. Sex betyg och en till examen. Etta och sexa. Sen är jag fri. Får gå till mål.

Jag har aldrig tänkt på att jag lever i Monopol förut. Synd bara att jag inte har så där mycket pengar utan får knacka runt på studielånet... Med andra ord: Det ska bli skönt att börja jobba! Så att man typ kan köpa mat som man gillar.

Jag har en förkärlek till spontana lappar. På något sätt blir de arga personerna som lägger ner kraft på att skriva ner en lapp mina idoler. Någon hade lagt upp den här på FB och jag måste bara visa er... Helt jävla amazing.

Förmodligen är det placebo. Kanske inte. Det är ju trots allt vitaminer och mineraler. Sånt man inte ska behöva ta om man äter en varierad kost. Sedan är frågan om jag gör det? Hm. Jag tror nog att jag gör det, men gör det förmodligen inte. Och eftersom jag blir sjuk titt som tätt vore det ju dumt att inte försöka sig på någonting. För jag är ofantligt trött på det. Att vara sjuk var fjärde vecka. Så det här är mitt försök. Och vet ni vad? Det må vara slumpen, placebo eller vitaminer men sedan jag började med dem några dagar innan midnattsloppet har jag hållit mig frisk. En månad! Det känns som nytt rekord och så himla underbart. (Minus lite mindre krämpor som bara varat någon dag eller två... Så de räknas knappt.) Så varför sluta med ett vinnande koncept? Oavsett varför, så verkar det funka. Och då spelar det väl ingen roll om det är mentalt eller fysiskt?

Som idag. På vägen hem från träningen med Löpargruppen frågade Mikiz vad jag skulle äta till middag. Jag hade inte direkt haft någon framförhållning så att jag tänkte att jag gör något hopkok med det som finns hemma och som inte ligger som stenar i frysen. Purjolök, morot, majs, köttbullar, krossade tomater, buljong och vitlök. Stekte det och blandade med bulgur. Jag tyckte det var en riktigt hit. Om det var på grund av att det var riktigt gott eller att jag var vrålhungrig när jag var klar vid 21.45? Ingen aning. Men vad spelar det för roll om jag nu tyckte det var gott? Ingen som helst. See my point?

Det märks att studentlivet dragit igång på allvar igen. Motviering som följer.

Torsdag: Skola, hem och vända, till klassfest hemma hos Jon i min klass. Mycket trevligt, var där i nästan två timmar och socialiserade med mina nya kamrater. Då plikten kallade åkte jag sedan till terminens första fotbollsträning med laget - riktigt roligt! Elin och Elin är nya coacher. Känns bra! Fast Emma har börjat kalla mig för Grandma... Varför är Lotta sjuk när jag behöver henne?! Inte riktigt van vid så snabba rusher men bollkontrollen var ändå okej. Rätt så bra lir för att vara första träningen faktiskt. Bättre förfest i omklädningsrummet med bastu, öl, gurka, chips och dipp. Gick sedan till utestället. Mötte Arvid i kön utanför med väst- och bollkassen i högsta hugg. Det var riktigt mycket folk, trångt, men väldigt roligt. Bra musik och mycket dans. Mötte upp mina klasskompisar som också funnit vägen dit. Två random utländska killar kom fram i olika omgångar och frågade om jag inte varit på fotbollsträningen ikväll? Jo. Fotbollskillarna tränar före oss så antar att de måste sett mig där. Fick dem att lova att de skulle stanna och spela med oss nästa vecka. Avbytare är inte att underskatta. Kom inte så många nya tjejer som jag hade hoppats. Men de har väl inte hittat dit än. En annan kille knuffade ihop mig med hans vän och på något jävla sätt fick jag dansa vals i typ en minut. Slingrade mig därifrån och då kom den första fram igen och skulle veta vad hans kompis gjort för fel. Ingenting. Men han gav sig inte. Ville verkligen veta vad felet var. INGENTING, JAG ÄR BARA INTE INTRESSERAD! Idiot. Och vad är det för man som behöver sin kompis som budbärare? Det är väl inte lågstadiet vi går i? Suck. Arvid lyckades få fyra drinkbiljetter av bartendern för att han sa att en annan kille var före i kön. Bra gjort! Hade bestämt mig för att gå hem tidigt eftersom jag skulle upp till skolan dagen efter. Ett skulle jag gå hem. Vid två var det verkligen läge. Kom iväg kvart över.

Fredag: Skola, hem, läsa, komma på att jag är väldigt trött och måste ladda innan jag kan läsa mer, sova lite, läsa mer. Plugga en fredagskväll. Det var ett tag sedan, även om det känns bekant. Jag får tänka att jag bytte fredagen och torsdagen mot varandra. Då känns det som en helt okej deal.

Vill tillägna den här videon till min vän Emma också.

Jag har så svårt för det här att författare refererar till sina egna verk. Och alla gör det! Om de forskat om något tidigare tar de bannemig alltid upp det i sin nästa artikel. "According to Grönroos (2005) bla bla bla..." säger Grönroos 2010. Och hyllar sin teori eller sina resultat från sina andra studier. Jag undrar liksom hur bra det är om man måste ha sig själv som källa och inte kan hitta någon mer som forskat om liknande saker.

Tycker det förlorar stinget lite när de gör så. För när man frågar sig själv har man väl alltid rätt?

Kräftskiva i världens bästa skärgård. Vi fick nöjet att besöka Migis fantastiska ställe på Blidö. Det var verkligen sagolikt. Hannes hypade det lite i bilen på vägen ut, men jag förstod ändå inte riktigt. Eftersom jag inte skulle äta kräftor tog jag mina röda byxor för att åtminstone se ut som en kräfta. Jag hade glömt badkläder (på riktigt) så såg mest på när de andra bastade, badade i havet och i badtunnan... efter middagen. Förstås. Under middagen åt jag en kräfta, mycket tacopaj, lagom av Lindas efterrätt och passade mig för att snapsa eftersom jag lovat pappa att köra hem bilen från vårt land idag när han skulle köra hem Tjorven. Bra beslut. Powell var något speedad när vi skulle sova allihopa igår så alla var uppe i varv efter mycket bråkande och busande när det blev dags för spökhistorier... jag blev rädd förstås så bad honom berätta lite roliga historier också. Efter det kunde jag somna gott, efter att ha kollat lite extra på väggarna efter monsterspindlarna som huserade i stugan nere vid vattnet. Dock var det ett annat hus men ändå... bäst att kolla. Imorse åt vi frukost med havet som närmsta granne och solen sken. Underbart.

Satt på bryggan vid Blidö Kyrka och väntade på pappa en stund. Det var så himla härligt. Och det var så fint på kyrkogården med massa blommor och färger. Har inte varit där på hela sommaren. När jag kom till landet var farmor och farfar där. Farmor frågade om det var jag? Ja, sa jag. För hon tyckte det var så likt min mamma att hon trodde det var hon. Förutom att jag är 23 och hon 50? Kan jag ju tycka. Det var riktigt skönt att sitta och sjunga högt i bilen alldeles för mig själv på vägen hem. Skråla kanske stämmer bättre. En av mina bästa känslor. Frihet på något sätt. Höll på att köra över en ekorre, men bromsade hårt. (OBS: Ej sammankopplat med min sång.) Efteråt tänkte jag på att jag hört att man inte ska bromsa för så små djur, för det är farligare att tvärnita i trafiken än att köra över ett litet djur. Men hallå? Jag har väl känslor. Det är inte så att jag kan gasa när jag ser en ekorre springa ut i vägen. Även om det kanske vore mer rationellt. Som sagt. 98 procent av besluten är emotionella.

Känns ändå rätt skönt. Inte för att jag vet om världen skulle vara mer eller mindre rå om fler beslut var rationella? Men nu blev det för djupt för en söndagskväll.
 







Migi på spindelrensning före middagen.






Improviserad kräfthatt eftersom en person inte "hann" köpa trots att det stod med på listan.


Jag fick Linda att få Tene att köra en ubåt.

Säga vad man vill om Linda B:s sång "E de fel på mig" när hon sjunger att hon har en riktig karl som kan plocka ur en diskmaskin. Men. Det här med diskmaskinen är en viktig fråga skulle jag säga. Kvinna som man.

För. Det finns få saker jag kan bli så irriterad på i vardagen som när folk inte vet hur man ska plocka i en diskmaskin. Och jag vet, det är jättelyxigt att jag ens har en diskmaskin eftersom jag har flyttat hemifrån och är student och allt det där, men den tanken lyckas inte göra det mindre komplext i mitt känsloliv. För när jag öppnar diskmaskinen och ser att det bara är inkastat hipp som happ, så börjar det bubbla små arga röda bubblor där inne. Eller sucka tunga irriterade gråa suckar från mitt bröst. Vad är det som är så svårt? Att lägga in grejerna så att det blir så platseffektivt som möjligt? Det är väl inte så jobbigt att tänka lite innan man stoppar in tallriken och glaset? Muttrar jag. Och så flyttar jag om tills jag blir nöjd med organisationen.

När jag tänker efter är det en av två saker jag och Roomie tjafsat om. På ett år. (Det är rätt bra för övrigt. Det andra var att jag hällde upp majsen i en kopp när hon och jag skulle äta tacos själva en gång eftersom skålarna var slut, men det var inte fint nog så hon fick spel, varpå jag fick spel tillbaka för att jag inte tyckte att man kunde bry sig så mycket om en sådan världslig sak och tvingade henne att låta koppen vara för att hon skulle träna på att allt inte måste vara hyperfint och högtidsmiddag när två kompisar äter tacos utan att någon annan ser. Draama. Och vi blir fortfarande arga när det ibland kommer upp till diskussion.) Hur man ska lägga in i diskmaskinen. Fast det intressanta då var att jag tyckte hon lade in helt ologiskt och hon tyckte detsamma om mig. Fast jag har fortfarande svårt att se hennes logik...

Så det är absolut inte könsspecifikt. Jag tror inte att killar är sämre på att plocka in i en diskmaskin än tjejer generellt sätt. Bara om de blivit curlade av sin mamma och aldrig gjort det förut. Men det gäller ganska säkert samma för tjejer.

Om jag skulle ha en lista på egenskaper hos min drömman, skulle "Plocka i en diskmaskin platseffektivt" helt klart vara med. Inte i topp, men en bit ner sådär. Som en liten delighter. Fast jag har ingen lista. För det blir ändå inte som man tänkt! Och jag har inte lärt mig mörka för ödet än.

I ett samtal med Malte sa jag just:

"Om man vill det, då blir det inte så. Så jag försöker mörka för ödet att jag vill det."

Men hur mörkar man egentligen för ödet att man vill något? Så det ska tro att man vill motsatsen och därmed göra det man egentligen vill? Svar mottages varmt! För efter samtalets slut förlorade Sverige till råga på allt, trots att det inte var det vi syftade på. Men det håller tydligen i alla sammanhang.

I tisdags började det på riktigt. Skolan. Och på första föreläsningen kom det som jag väntat på. Allvarssnacket. Att nu är det inte bachelor längre, leken är slut, nu är det master och då är det tufft och hårt och svårt. Och jag kan inte låta bli att bli lite stött. Lek? Som att kandidaten har varit en lek? Jag har slitit som ett djur i tre år. Kom inte och säg att det varit enkelt och inte på riktigt. Det är nonchalant mot oss som gett allt för att komma hit. Till mastern. Det är inte alla som har lyckats. Men vi är här. Självklart skall det höjas en nivå. Det förstår vi. Det är därför vi väljer att fortsätta.

Vi läser två kurser som löper parallellt över hela terminen. Den ena kursen är Strategic Marketing and Business Development. Vi har tenta om drygt två veckor på 23 forskningsartiklar. Ingen mjukstart här inte. En av lärarna var ansvarig för en B2B-kurs i höstas som var allt annat än bra, så därför tror jag att man är lite skeptisk på förhand. Men jag hoppas att det blir en bra kurs. Just nu är det bara kötta artiklar som gäller... rätt svårt och segt men. Finns väl en poäng med att få en stark teoretisk grund tidigt på terminen.

Den andra kursen heter Brand Management and Marketing Communications. Den verkar helt fantastiskt rolig! Och jag har hört väldigt mycket gott om den. Den är inriktad på varumärken och kommunikation, vilket jag kopplar väldigt starkt till konsumentmarknadsföring som för tillfället är min största passion inom marknadsföringen. Jag tycker det är så fascinerande med varumärken. De existerar bara i folks huvuden men kan vara värda flera miljarder. De får en att välja en produkt framför en annan, fast de tekniskt kan vara identiska. "Apple har varken de bästa eller billigaste telefonerna." Men folk köper dem ändå. Varumärket. Så viktigt.

Vi hade också en superinspirerande gästföreläsning med Helena Westin från Tre Kronor Media & Reklam. Hon berättade att 98% av alla beslut är emotionella. Att man måste vara ute på tunn is när man arbetar med kommunikation. Att om man kan sova dagen före en kampanjrelease så är den inte tillräckligt vågad. Att det är folket där ute som äger varumärket och det de säger om ditt varumärke är sanningen. Att problem på grekiska betyder möjlighet i framtiden. Att TEAM står för Together Each Achieve More. Briljant. Hon berättade om en kampanj hon varit med och gjort för Thomson och det var bara så häftigt. De hade fått i uppdrag att företaget ville ha 25% av den skandinaviska chartermarknaden. Alla gjorde reklam med bilder på paradis efter paradis. De sålde samma produkt. Hur skulle de differentiera sig? Nå ut med kommunikationen? Skilja sig från mängden? Och ingen gillade tydligen engelsmän just då på grund av fotbollshuliganer. Företaget var engelskt. Knivig situation. Så kom de på det här. Bilder på grå, kalla, uttråkade, engelsmän och så sloganen "We know the feeling". De har ännu tråkigare klimat än vi! De vill också resa bort till varmare breddgrader och ha en underbar semester! Konsumenterna litade på det. De vet hur man gör! Jag blir väldigt inspirerad av sådana här innovativa spår. Think outside the box. Jag gillar det som fan. Hon visade ett rätt så fyndigt klipp också.



Jag är så glad att jag valde marknadsföring som inriktning! Det känns helt rätt och så roligt. Även om det just nu mest är läsa läsa läsa...

Onsdag 24 augusti. De som inte gått på Handels tidigare var i skolan hela dagen, och vi andra behövde inte komma förrän på kvällen. Har varit lite butter att vi blir "uppdelade" redan första dagen, vi vill väl också lära känna alla andra från början? Inte vara en av de som alla har fördomar om; "Kolla där, där är de som tror att de äger världen och glider in efter oss andra." Typ. (En anonym vän hade en sorglig teori om att rektorn ville skilja de ariska handelsstudenterna från de nya. Förhoppningsvis dum, dum, dumheter. Men ändå. Konstig strategi.) Jag vill också vara med och leka med er andra! På samma gång som det var skönt att slippa biblioteksundervisningen och rundvandringen i Kåren.

Så jag kom till Stora Trappan klockan sju och försökte hitta min buddygroup. Till slut lyckades jag och det var en salig blandning av nationaliteter och personligheter. Ungefär hälften av studenterna är utländska studenter som skall läsa hela sin master i Sverige. Vi åkte till Kvarnen och käkade middag, gick till Mose Backe där det var konsert så vi kom inte in utan fick gå in på den där teatern som ligger precis bredvid, och mötte sedan upp de andra grupperna på F12. Mycket trevlig kväll! Gruppen var blandad med folk från alla sex inriktningar vilket var jättekul. Dock var jag den enda från marknadsföring så visste inte alls vad jag skulle förvänta mig till dagen efter. Trodde att det skulle kännas onaturligt att prata engelska en hel kväll men det gick faktiskt väldigt smärtfritt. Det var roligt att höra om deras intryck av Sveriges märkliga delar; vi äter varmkorv hela tiden (för det finns varmkorvskioskar överallt) och vi har mat i tuber som kaviar och mjukost ("Cheese with ham in a tube! That's discusting!").

Torsdag. Traditionella introt i Aulan. Precis samma som på Småttingintrot, fast på engelska och lite kortare. Lite segt, men säkert roligt och lite häftigt för de som upplever det första gången. Stand up! Sit down! Stand up! Och så vidare. Och sagan om Färdig Fort, eller I'm Ready, var förstås med. Efter Aulan blev det massa dötid med pinsam tystnad á la Sverige förstås innan vi fick ta rast istället tills lärarna skulle dyka upp. Nu var vi samlade i vår inriktning och vi var väl 35-40 personer. Det verkar som en väldigt bra grupp om man bara ser på första intrycket. Men är det inte så? Marketingpersoner ska ju vara sköööna. Kan ju alltid hoppas. Enligt uppgift fick de som började Accounting en räkneuppgift redan på introduktionen - ni har en timme på er att lösa den. Varsågod. Vi körde teambuildingövningar där man skulle ställa sig i olika hörn beroende på om man var uggla, gepard, slädhund eller arbetsmyra. (Lite anmärkningsvärt var att ingen ställde sig på arbetsmyra.) Det känns som att jag valt rätt inriktning eller vad?

Efter lite chips och läsk i slutet, kutade jag med Malin i släptåg (en till Malin i mitt liv, hur ska det här gå!?) till datasalen för att fixa lite akuta kassörgrejer eftersom mitt Internet inte funkade hemma, kutade hem, bytte om, och var sedan redo att gå tillbaka till skolan för bankett. Ingen tid att bli trött inte.



Jag träffade en ofantligt dryg kille i minglet vid fördrinken som jag bara måste berätta om. Han hade långt, blont backslick och drack med lillfingret utpetat. Gick finans, och tyckte därmed att han var jättehäftig. Jag sa att jag gick marketing, och man såg att han tyckte det var lite flummigt men jag är ju ändå tjej så det var på något sätt okej. Då häver han ur sig: "Har du gått på riktiga Handels eller?" och jag blev så jävla sur. Vilken jubelidiot! Det är personer som han som gör att Handels har så mycket fördomar mot sig och som gör att jag inte kan säga att jag går där till någon utan att de får en sån där min i ansiktet som jag bara hatar eller klämmer ur sig "Jaha, du är en sån". Jag är inte en sån! En sån som du menar! Men det finns de som är det och det är tyvärr de som syns och hörs och förstör för resten av oss. Eftersom vi har sex personer i vår Marketingklass som gått på Handels i Norrtälje, en ny skola som tillhör HHS Stockholm men har fokus på detaljhandel, blev jag extra arg för att det hade mycket väl kunnat vara någon av dem han sa det till och inte till mig. Så jag sa att jag visserligen hade gjort det (i hans bemärkelse), men om jag inte hade gjort det så hade jag slagit honom i ansiktet. Och så gick jag därifrån.

The rest is history.

Fredag. Pallrade mig upp till skolan och var där klockan nio. Undrar än idag varför, eftersom det bara var värdelöst. Men jag har ju något inbyggt att jag inte kan skolka om det står med på schemat, även om det inte var obligatoriskt. Vilket inte borde räknas som skolk? Och varför tror jag att jag fortfarande går på gymnasiet? Men hur skulle man veta innan att det skulle vara assegt? Nej, precis. Men det var det. Vid tre skulle vi gå till Hagaparken och leka lite lekar och allt vet vad, men jag var helt slut efter gårdagen så gick hem och sov istället. Och laddade inför den viktigare lördagen.

Lördag. Archipelagotrip till Muskö! Förutsättningarna var fantastiska med strålande sol och fin skärgård. De sa till alla att njuta, "för det här är det sista av solen ni kommer att se innan juni nästa år." Welcome to Sweden! Vi blev indelade i grupper, och hade lång dötid när vi kom dit. Lite segt, men ändå helt okej. Pratade en hel del med en väldigt trevlig finanskille, så det finns även sådana vill jag påpeka. Vi tävlade i lite olika grenar och ballongleken var min favorit. Man skulle trampa sönder de andras ballonger, så det blev ganska fysiskt och galet med tanke på att leken genomfördes i skogen. Jag lyckades vinna mitt heat. Alltid skönt! Vi fick korvstroganoff med ris till lunch, bäst att introducera Falukorven direkt, och panerad fisk med potatis och remouladsås till middag på bästa skolmatsvis. Men jag tyckte det var gott! Efter det var det fest. Jag var ovanligt nog inte på danshumör så satt mest utomhus och pratade med folk. Roligt det med. Klockan ett gick bussar hem vilket var jätteskönt så man fick vakna upp i sin egen säng på söndagen efter ett lagom intentsivt och uppstyrt intro.