Äppelpajen satt riktigt fint idag.
08.00 till 22.30 är ju en rätt mysig tid att vara i skolan på en onsdag. Fast jag var ju utanför dörrarna en stund när jag hade gitarrlektion faktiskt. Satt där som ett autistiskt barn typ och stirrade rakt fram. Försökte hänga med på plockkompet så gott det gick, men skulle behövt lite mindre corporate valuation i huvudet för att det skulle vara optimalt. (Tack för att vi får en dag på oss att lösa inlämningsuppgiften förresten.) Hann även med att genomföra en gymmässa med IdU på eftermiddagen. Varför göra en sak i taget när man kan göra allt på samma gång? Man är väl kvinna för bövelen.
Fick meddelande av roomie vid halv nio att hon bakat äppelpaj. När jag kom vid kvart i elva märkte jag att hon inte ens hade smakat på den utan väntat på mig! Kände mig både dum och hedrad. Vad har jag gjort för att förtjäna denna lyx? Dränkt i vaniljvisp, javisst. Fem getingar av fem.
Ska bara rensa ut all redovisning med lite marknadsföringscase nu innan jag får stänga igen ögonen. Måste komma ihåg att jag ska vara barnvakt i den härliga förorten en stund imorgon också. Vore inte bra att glömma dem på dagis/i skolan/missa basketträningen/glömma gympapåsen/ge barnen trauma/men för livet/få sparken.
Funderar på om det finns något sätt man kan optimera sömnen på?? Om man sover i någon viss ställning kanske? Med huvudet utanför kanten eller med benen upp mot väggen? Tips mottages varmt.
Och där brakade helvetet löst.
Det är alltid intressant att se när min tentapanik kommer. De som varit med mig några tentaperioder vet att den inte framhäver mitt bästa jag. Inte i början i varje fall, sedan när den går över i uppgivenhet så brukar jag skratta konstant istället i brist på både sömn och bättre förslag. Oftast brukar det vara fler som hamnat i samma fas vid det laget, så det kan bli en rätt skoj period mitt i eländet. Idag råkade jag öppna kalendern för den här veckan och det var ju ett stort misstag. Tror ni man kan få allt att försvinna genom att stänga den? Skulle sitta fint. Jag känner i hela kroppen när stressen etsar sig fast och jag inser att nu börjar det. Skänkte bort min pralinbakningstid ikväll som jag längtat efter en hel vecka för att jag kände att jag hinner bara inte. (Lite taktiskt dock att göra det till roomie, hon kanske kommer hem med några verk om jag har tur?)
Fast just nu är det inte riktigt tentapanik. Det är ju hela tre veckor kvar till tentorna. Kan inte tänka så långt fram än. Fokus just nu är hur jag ska lägga upp alla timmar fram till tisdag nästa vecka klockan tio. Tänker inte ens räkna upp allt jag måste ha gjort tills dess. Vill inte tänka på det. Men det är väldigt mycket relaterat till antal timmar kvar, om man säger så. Lära sig saker? Hmpf. Nej, just nu handlar det bara om att släcka bränder. Vad är nästa deadline? Nästa? Är det så det ska vara?
När jag kastar pinnarna för att äta Thaimaten med sked - då vet man att det är tentor på gång. Inte en minut att förlora. Djupt andetag.
Så kör vi.
Min nya bästis Eva.
Till väsentligheterna. Jag körde i nybörjargruppen igen. De första intervallserierna sprang jag och en annan tjej i täten. Hon hette Eva. Hon löpte på rätt bra så jag hängde på. Det var så himla kul! Efter några serier när jag började tappa lite så ropade hon "Kom igen Sara!" och jag fick förstås extra krafter. Vi peppade varandra och jag tog verkligen ut mig. Så himla härligt! Är lite besviken att jag kroknade lite på slutet, men sammantaget kändes det ändå bättre än förra gången. Det är kul när man börjar prata lite med de andra och ser vad de är för filurer, och om man hittar någon man kan springa med. Helst någon som är liiite snabbare som jag kan ta rygg på.
Funderade lite på varför Eva var med i nybörjargruppen. Tror helt klart att hon skulle kunna vara i någon högre grupp. Vad gör jag då? Jag vill ju springa med Eva! Ska jag också byta då eller?!
Snälla gå inte Eva! Jag vill ju vara din springkamrat.
Begrunda och erkänn att det finns en poäng.
På fest hos Pingu.
Vi började med att skriva den här inte helt PK lappen och satte upp den i trapphuset. Var i skolan till två och for sedan mot systemet, affären, bakade och städade (i prioriterad ordning). Klockan gick fort framåt och vips skulle jag hämta kusin på centralen. Gav henne den utlovade japankramen och köpte med thaimat på vägen hem. Jag fick en specialgjord kreation så att det skulle vara lättare att äta med pinnarna. Var en barnlek i jämförelse! Även om jag börjar bli bättre än att bara få med ett riskorn i taget med pinnar som inte är ihopbundna. När vi kom hem var det en timme tills folk skulle börja anlända så vi fick lägga på ett rejält kol!
Roomie och jag.
Som vi trodde började det dunka in folk redan vid nio för att få de utlovade shotsen i våra isglas. Det var lite svårare än beräknat att få ut dem ur formarna och mina kan själv!-fasoner löste förstås ut ordentligt när andra försökte hjälpa till. Om man bortser från att jag råkade ha sönder ett glas och formen på ett ställe gick det till slut bra och vi fyllde på.
Det droppade in fler och fler och det var jättekul att träffa alla gamla stofiler! Som mest var det kanske 40 personer här samtidigt, men finns det hjärterum så finns det stjärterum vet ni ju. 40 pers på 45 kvadrat. Det är ju mer än en kvadrat per person! Lugnt. Fick den här presenten av Arvid, Lisen och Sandy a.k.a. Familjen:
Vad kan det vara? Hade ALDRIG kunnat gissa detta att det skulle vara...
PINGVINSTÄNGER!! Fullt med pingvinstänger. 83 stycken för att vara exakt. Helt sjukt! Kolla på hur mycket tejp det gått åt för att färdigställa detta verk... jag känner kärlek alltså. Gissa om jag var exalterad när jag öppnade den. Fast samtidigt så känner jag att det här har börjat spåra nu... det här har mer blivit en grej än att jag faktiskt tycker om pingvinstänger så här mycket. Men nu finns det ju två alternativ. Antingen kommer jag bli beroende på riktigt eller så kommer jag tröttna så mycket att jag aldrig mer vill se dem. Man får gärna bjuda in sig själv på pingvinstångsfika för övrigt! Som pricken över i fick jag sms av mamma idag:
"Ryktet säger att det är du som är Pingu."
Ja. Jag är väl det. Det verkar ju onekligen så. Har inget bra motargument.
Kakorna gjorde succé och jag har lovat att spara en till Mikiz som skulle springa Lidingöloppet på lördagen (reds anm: hon gjorde det med bravur på 2.31 och är helt klart min idol). Den ligger i frysen och väntar! Det intressanta med vår lägenhet är att man kommer in i köket och det är alltid där folk samlas, så det blev en liten flaskhals där. Tavlan för hemliga meddelanden blev fylld och gästboken glödde också konstant. Det blev bättre och bättre svar på frågorna ju längre kvällen gick... Någon gång under kvällen kom lillelillebror fram till mig och sa "Jag beklagar förlusten". Va? Jag fattade ingenting. Blev rädd att han hade förstört någonting men han vägrade avslöja vad han menade. Sedan upptäckte jag det här:
Bamse!!
Alltid ska han råka i trubbel. Men jag vet att han aldrig skulle göra så mot mig. Han är den enda som aldrig någonsin lämnar mig i sticket. Ser även att det inte är hans handstil. Däremot är den väldigt lik någons jag känner... och det är inte lillelillebrors.
Jag hade en riktigt rolig kväll. Allt gick så fort! Det känns som att jag pratade med alla i en minut bara, ville prata med alla hela tiden men det gick inte så försökte mingla runt så gott det gick. Var så kul att se allihopa! Det är det bästa med att ha fest hos sig själv, alla kompisar från olika håll är samlade på en och samma plats. Fantastiskt. Ännu bättre är det att någon tog kort med min kamera också eftersom jag själv uppenbarligen inte gjorde det.
Nicole x 2.
Lillebror försökte spela åt mitt håll men det var för svårt, så vände på steken och körde på en sträng.
Det bildades även ett bättre dansgolv i Lottas rum när det blev lite mer space. Linda B spelades förstås på initiiativ av... kan ni gissa? Jag blev även ofrivilligt kastad horisontellt upp i taket när de gotländska killarna skulle gå. Tack tror jag? Vid kvart i fyra hade alla gått och jag hade stupat direkt i säng om det inte varit så att kusin legat och sovit där redan... klämde ner extramadrassen på mitt för lilla golv och somnade rätt bra där med.
Jag hade jättekul.
Har ni fest eller?
Becca och Henke! Jag la snabbt ihop ett plus ett och insåg att det fanns ett samband mellan att de inte var här igår och att de stod utanför dörren nu. De såg nog på min min att något var fel och efter att direkt hävt ur mig "Det var igår!" till deras taggade ansikten brast alla ut i ett riktigt asgarv.
Puh. Har precis hämtat mig. Det här var hur kul som helst. Inte att de missade den riktiga festen förstås, men att de tagit fel dag. Det här händer ju bara inte. De började genast ringa runt till diverse kompisar för att styra en utgång så att de skulle få festa trots allt. Hoppas ni får en kul kväll ändå och tack för vinet!
Och ja - ni kommer att få höra det här ganska länge.
MILANO BABY!
Men så kände vi i styrelsen så här att nej. Vi drar till Milano på turnering istället! Vi hittade betydligt billigare flygbiljetter dit och det vore faktiskt riktigt kul att testa något nytt. Det tar väl en kvart att utforska Koblenz, så tror inte vi kan hitta något mer där än att vi får bo hos någon annan svettig tysk. Så nu ska vi till Milano istället! Designern Linda har lovat att försöka komma dit och heja också. Jag har sagt att jag kan spara en plats i cheerleadinglaget till henne men har inte fått något svar på det än... tror du skulle passa in där som handen i handsken! Vi tränade ju på pyramiden på Gotland så nu kanske det är dags att avancera och bli kastad lite grann?
Eftersom jag lämnat över coachrollen till The Force sitter jag inte längre säkert. Fast hon och ass har redan tagit ut mig och roomie så vi kan vara lugna. Puh. Det är dock fyra platser till som ska fyllas inom en snart framtid... har kommit rätt många nya på träningarna vilket känns superkul! Tror absolut att det finns potential. Nu har det också slumpat sig så att coach har varit sjuk och iväg på diverse aktiviteter och inte kunnat vara med på sista tiden. Eftersom det är dags att ta ut laget redan nu har hon därför outsourcat laguttagningsansvaret till mig. Spännande! Och svårt. Trodde jag var klar med bajsmackorna men icke... Agerade spion idag eftersom snuvan kommit på mindre angenämnt besök och jag inte var med och spelade. Kommer bli ett svårt val!
De i styrelsen som hade kommit ihåg sina tröjor till mötet idag fick ta bild. De andra ska vi sälja på Blocket. Inte tröjorna, utan medlemmarna alltså. (Bilderna ska sitta på väggen så alla vet vilka vi är. Det är många som frågat om jag är chefen och det går ju inte för sig.)
Det blir mycket roligare att plugga om man äter fruktsallad samtidigt.
Det är en teori jag har. Nu ska jag testa om den stämmer.
Snart så!
Idag fick jag klartecken att 50% av mina tjejkusiner kommer upp lagom till festligheterna! Tur att jag bara har två. Annars skulle det bli trångt. Hon kommer hit, via en fantastisk tur på Ringarum, från staden långt borta och stannar i några dagar. Ska bli jättekul! Och ska ge henne en riktig japankram (ni vet en sådan som sumobrottare ger) när jag ser henne. De delas endast ut i krislägen, men fan vad härliga de är. Då känns allt genast mycket bättre. Det är svårt att föreställa sig hur det känns om man aldrig fått en. Har ni tur får ni kanske en någon gång... Har ni ännu mer tur kanske ni inte behöver en. Eller så har ni bara inte levt livet ordentligt. Man måste våga om man ska vinna vet ni väl! Slut på predikan.
Missions:
1. Städa. Eftersom det är tråkigast kommer det säkerligen att ske sist.
2. Baka Chocolate Chip Cookies. Har frågat ett representativt urval av människor om det är töntigt att bjuda på hembakta krispiga chokladiga kakor, men har uteslutande fått det behärskade svaret NEJ DU MÅSTE! så jag tror jag kör på det. Hellre en tönt med kaka än världsvan cooling utan. Helt klart.
3. Hålla tummarna för att is-shotglasen håller. Har förberett dem i frysen efter att ha hört berättelsen om en kompis som skulle göra sådana men lagt in dem lite för sent, och haft ett stort hål i botten på alla. (Litar på dig Ullared.)
4. Fixa kravallstängsel för köerna som kommer som en konsekvens av löftet om att de tio första får en shot i dessa is-shotglas. Träna på att skrika BACKA FÖR FAN! som är vakters oslagbara standardfras.
5. Borde fixa tavlan på mina fina tjejkompisar som röstades fram här på bloggen, annars kommer jag säkerligen få gliringar på det. Måste i sådana fall installera skrivaren också. Måste i sådana fall hitta CD-skivan så att jag kan installera skrivaren. Prio: hög.
6. Skriva en gullig lapp till grannarna, gärna med någon fin handtecknad bild också, så att alla ler och är överseende med ljudnivån. Alla minns sina unga dagar och är så härdade att de somnar bäst till bas/sorl av röster.
7. Stapla möbler på varandra så att man i bästa fall kan få en kvadrat var. Kan bli lite knepigt eftersom vi redan jobbar på höjden. Hm. Kanske kan ställa sängen på högkant och balansera matbordet ovanpå?
8. Ladda kameran!
9. Komma ihåg att skänka en tanke åt alla mina guldkorn som inte kan vara här. Ni vet vilka ni är! Ska försöka fixa lika bra fest trots att ni inte är med. Tänker dock inte lova att ta en shot för alla som lovat att ta en shot för mig, kan gå illa och det vill vi ju inte. Tanken räknas så den räcker väl?
Var det bara det? Det fixar jag på en kvart ju.
Argare än normalt folk?
Hm. Låt oss säga att det inte är så att arga personer väljer att bli vänsterhänta. Undra vad det kan bero på i såna fall? Att vänsterhänta blir argare. Kanske att högerhänta tror att vänsterhänta är utvecklingsstörda och inte kan klara av samma saker som dem? Eller att alla produkter antar att hela befolkningen är högerstyrd bara för att regeringen är det? Eller för att vänster förknippas med negtiva uttryck som vänsterprassla medan höger översätts till rätt? Eller för att vänster på latin betyder olycksbådande medan höger betyder korrekt? Kanske för att man väntar på Mr Right istället för Mr Left?
Jag vet inte. I don't know. No sé. Vem kom på det här!? (Var man inte arg innan blir man ju det när man gör en egen undersökning som jag tydligen fick för mig att göra. Så det kanske är sant då.)
P.S. Grattis alla högerhänta på Högerhäntas dag. Och grattis imorgon. Och imorgon. Och imorgon. Och... D.S.
Intervaller.
Mikiz ska hålla i en Löpargrupp som kör intervallträning en gång i veckan. Jag trodde aldrig jag skulle säga det om intervallträning, men det lät kul och idag var första passet så jag åkte dit för att testa. Det var många där, runt 40 pers, mest friidrottsföräldrar med rätt stor hurtighetsgrad men även några outsiders som jag. Min åldersklass var lite underrepresenterad men vad gör det. Alla var ju där för att springa.
Vi körde uppvärmning och sedan lite berömd löpskolning som det så fint heter. Själv ropade man ju bara Höga knän! eller Spark i rumpan! eller Upp och nicka! när det var matchuppvärmning på det underbara gräset. Men nu är det alltså lite mer seriöst när man hamnar i friidrottskretsar och inte bara är en bunt idioter som gillar att jaga en boll i nittio minuter (det sistnämnda är sjukt kul by the way, ni borde testa!). Efter det delade vi upp oss i tre grupper och jag valde nybörjargruppen. Är inte direkt i mitt livs form (än...) och det är ju alltid roligare att gå upp en grupp när det känns tillräckligt bra än att få gå ner en grupp för att man överskattat sig själv/underskattat alla andra. Tycker jag.
Vi körde ganska korta intervaller men det var skönt för då kunde jag brassa på rätt bra. Det är verkligen mycket mer tagg när man kör med många andra. Skönt att springa förbi folk och kul att försöka hänga på de som springer snabbare. Lite svårt när jag inte brukar köra intervallträning att veta hur man ska lägga upp det, så var inte helt död efteråt som jag skulle vilja vara (inte HELT död men ja... helt slut, utpumpad, någon får bära mig till tåget). Men det blir nog bättre nästa gång.
Jag ber en stilla bön för att jag får vara frisk nu och inte upprepar bravaden från förra hösten. Gillar inte att vara sjuk. Gnäll-Glenn kommer fram så lätt då. Vill kunna träna nu när jag ändå kommit igång rätt bra på sista tiden! Amen.
Jag gillar ju inte att diskutera politik men...
Enough said.
Dags för uppföljare?
Hon hade hittat ett block med citat från Bullen vilket ledde till ännu fler skratt... kommer inte ens ihåg att vi skrev upp citaten! Fast det var ju lite dumt att tro att vi inte skulle gjort det. Det här scenariot tycker jag är fint:
Jag: Men Malin! Ta ut pengar imorrn istället! Inte på fyllan!!!
Malte: Ähh, det spelar väl ingen roll om jag gör det nu eller imorrn?! Det är lugnt! Jag ska ju ändå ta ut pengar!
Malte (morgonen efter): ...varför tog jag ut 2000!?
Det finns mycket, mycket roligt och märkligt från den tvåveckorsresan alltså. Många fina balkongfester blev det. Fy fan vad kul det är i Albena!
När vi ändå var inne på citat och sådant kom vi förstås att tänka på vår film som vi spelade in för hela fem år sedan. Sex kilometer till Schweiz, hint hint. Om Mona-Lotten från Västerbotten och Josefiin von Palm från Östermalm. Den byggde på internskämt men svävade ut i en dramatisk dokusåpa. Den finns tack och lov inte på youtube eller något, so don't bother. Malte kom på att vi bara måste spela in en uppföjare så vi började direkt planera. Vad har hänt med dessa figurer sedan sist? Har Josefiin fått napp på Carl-Philip? Äter Mona-Lotten fortfarande Pitepalt med morotsjuice? Det var flera år sedan jag såg vår produktion senast... måste se den igen för att fräscha upp minnet och få lite inspiration!
Mona-Lotten från Västerbotten.
Josefiin von Palm från Östermalm. (Lika dryg som hon ser ut!)
Notera att Josefiin har stylat Mona-Lotten med snelugg.
Tavlan för hemliga meddelanden.
Efter noggrann research har jag nu hittat den! Den svarta tavlan. Man kan tyvärr inte skriva med griffelkritor, men med en vit penna så det får duga.
Eftersom jag ville testa hur den fungerade fyllde jag den med några klassiska citat så länge:
Trots att det knappt finns någon plats just nu för några hemliga meddelanden såg den ut så här när jag kom hem:
Ett liiitet meddelande i mitten och många fina figurer. Har min gulliga roomie fattat konceptet eller vad!
RIB-båt i en solig skärgård.
Anywho. Eventet skulle börja med att vi skulle åka RIB-båt. Var väldigt förväntansfull då jag aldrig åkt det tidigare. Lite nervös också måste jag medge. Vi fick sätta på oss riktigt schnygga overaller, mössor och googles. Ett stort gäng sammanbitna personer satte sig ner i båtarna och så bar det iväg. Vi skulle åka till Svartsö vilket låg ungefär en timme bort. När de kommit ut ur stan drog de på i full fart. Och vad kul det var! Fick värsta kicken. Ville åka ännu fortare! Till en början satt man och log samtidigt som man höll i sig hårt, men jag märkte snabbt att man blev väldigt torr i munnen då så fick knipa igen istället. Solen sken och jag fick skärgården på sommaren-känslor så det bara stänkte om det. Det var så himla vackert och jag såg många potentiella hus jag ska köpa om jag blir miljardär någon gång. Kom upp i 54 knop på slutet och det ska tydligen motsvara ungefär 100 km i timmen. Timmen gick alldeles för fort och vips var vi framme.
Fick en förrättsbuffé och lite vin där innan vi åkte tillbaka mot stan. Åkte en mindre båt på vägen tillbaka. Var tydligen lite långsammare men det kändes ändå häftigt för att man var närmare vattnet. Det roligaste var förstås när vi åkte över stora vågor efter Finlandsfärjorna, då flöööög man ordentligt. Vägen tillbaka gick om möjligt ännu fortare och fast jag bara ville åka mer hade jag inget annat val än att kliva av i Djurgårdsbrunn. En båt gick sönder i Vaxholm så de fick åka tillbaka och hämta dessa. Därför blev allt kanske 1,5 timme försenat. Det gick dock ingen nöd på dem, de hade gått till något ölhak så länge i Vaxholm. Efter det var det middag och lite snack från företagsrepresentanterna.
Satt mittemot en kille som kom från en liten håla i Norrland som precis börjat masterprogrammet. Vi kom in på dubbelnamn och han sa att Emma-Lisa var ett ganska ovanligt dubbelnamn, inte alls som Bengt-Erik eller Ulf-Egon tillexempel. Jag var ju bara tvungen att fråga om han kände någon som hette Ulf-Egon, och så var det förstås. Det är inne med dubbelnamn där uppe, sa han. Jag berättade förstås om det fantastiska namnet Rolf-Ulf och han kontrade med Grill-Britt. Han var dock skeptisk till att det var sant. Varför skulle man döpa sitt barn till Grill-Britt? Jag vet i och för sig en kille som heter Grill i efternamn, så det kanske går att heta Grill Grill. Om man vill. Han berättade om någon han kände som hade hetat Lars-Gunnar Fram som hade lagt till Stig så att det blev Lars-Gunnar Stig Fram. Jag berättade om en kille som i telefonkatalogen hette Kalle-Gurra Aktersnurra. En väldigt givande diskussion alltså. Han hade även varit i Afrika och volontärjobbat, och berättade att det blev stora kulturkrockar. Han sa bland annat att om en kvinnas man hittar en ny kvinna han hellre vill vara med, så är det kvinnans eget fel som inte är tillräckligt attraktiv längre och inte tillfredställer mannen. Då fick jag Anna Anka-flash backs och hävde direkt ur mig: "Tycker DU det!?" men då förklarade han att nej, inte han, utan dem i Afrika. Tur för middagsfriden. Som ekonomer alltid gör antog han en hel del grejer när han berättade, typ som "om vi antar att vi är gifta och så bla bla..." Stopp och belägg! Det var väl lite väl snabbt tycker jag! Jag hoppas han förstår att man inte kan anta och så är det sant. Det funkar bara inom skolans väggar. Aldrig annars.
Ett riktigt bra företagsevent faktiskt som jag verkligen kommer att komma ihåg. Smart drag!
Jag bara måste älska när det regnar.
Mysigt värre.
Det är här vi ska grilla i sommar.
Röstat.
Förstås tog jag med valsedlar från alla partier in i båset, så att ingen skulle kunna lista ut vad jag röstar på. Tänk om någon skulle börja argumentera på plats? Gillar inte att diskutera politik. Det känns som att det inte leder någonvart. Det enda man kommer fram till är att man tycker olika.
Därför håller jag för mig själv vad jag röstade på.
Allt blir bra om man antar rätt saker.
Det är som historien:
"A physicist, a chemist and an economist are stranded on an island, with nothing to eat. A can of soup washes ashore. The physicist says, "Let's smash the can open with a rock." The chemist says, "Let's build a fire and heat the can first." The economist says, "Let's assume that we have a can-opener..."
Jag vill inte anta! Jag vill kolla i en årsredovisning. Jag vill ha data på marknadsandelar, jag vill använda hävstångsformeln. Göra en riktig analys. Inte bara hitta på lite siffror som ser bra ut. Så fungerar det inte i verkligheten! Jag vill inte bli en marknadsförare som lever i tron på att jag kan räkna men blir redigerad av dem med budgeten snabbt innan någon högt uppsatt chef ser det. Det känns ganska relevant, att kunna applicera olika scenarion och strategier med realistiska siffror.
I ren protest tyckte jag att vi skulle anta att marknadsandelarna var Heinz 40%, Felix 40% och övriga 30%. Risken är väl bara att ingen hade förstått att vi drev och gett oss små förstående klappar på huvudet istället...
Det är ju så att man mår illa.
Bättre skog i stan.
Imorse regnade det ute, så där mycket så att det smattrade mot... hm inte taket för det kan jag inte hört genom alla lägenheter över oss... men det lät faktiskt som det. Mot fönstret kanske är en mer kvalificerad gissning. Jag trodde nästan att jag låg i vår röda stuga på landet med mysigt regn smattrandes mot pappen på taket och att jag kunde ligga där hela dagen om jag ville. Mitt täcke var så där mjukt och fluffigt som det bara är ibland, till exempel på onsdagar vid 06.45. Jag hade väldiga problem att öppna ögonen och ville verkligen ligga kvar och dra mig. Men nej! Får inte!
Anledningen till att jag var så trött var att Byggare Bob var här igår och hjälpte mig fixa upp lite hyllor och sådant i mitt rum. Efter mycket kliande i huvudet och många hm-ljud kom jag fram till var jag ville ha dem. Eftersom min pappa äger en massa coola apparater såg vi dock att det var elledningar inne i väggen precis där vi skulle borra. När vi inte kom på någon bra lösning sa han "Det borde kanske gå ändå..." men då sa jag stopp. Såg framför mig diverse scenarion som vanligt och gillade inga av dem. Med facit i hand tror jag dock att det blev bättre som vi gjorde det nu. Det tog några timmar att få det klart och när vi väl hade satt upp allt var jag förstås lyrisk, exalterad och lycklig och ville förstås packa upp lådorna som var kvar direkt. Detta ledde till att jag vid tolv började skriva på min del av caset som skulle vara klart igår. Inte helt genomtänkt, men så går det ibland. Lite tavlor på det här och jag kanske aldrig vill lämna mitt rum... Stortrivs! Kan konstatera att det hittills verkar som att det är jag som intar rollen som handywoman och Lotta som får stå och se snygg ut. Har bland annat skruvat ihop två stora byråar helt själv. Så om ni behöver hjälp att skruva ihop möbler vet ni vem ni ska anlita!
Jag lovade mig själv när jag rullade ur sängen som en stenbumling att gå hem och sova lite innan gitarren, men när man väl är i skolan känns det så oseriöst att gå hem... så pluggade/tog en powernap (i smyg) på IdU. Gitarren var rolig, spelade mer den här gången. Använde plektrum för första gången. Noterade att det är svårt hur man ska slå på strängarna (inte plektrumets fel). Körde lite rytmisk träning. Roligt men svårt! Ska helt klart öva på det. Fick ett häfte med ackord och lite låtar också. Hittade direkt Broder Jakob som bara har ett ackord hela låten. Spelade trestämmigt och det gick ju ganska bra. Så fort läraren spelar tänker jag att så där bra vill jag också vara. Därför ska jag träna till nästa vecka! (Och efter det...)
När jag kom hem var jag trött som ett aber. Det fanns några alternativ eftersom vi varken har en soffa att sjunka ner i eller någon TV:
1. Sätta mig på en hård stol och läsa kurslitteratur.
2. Lägga mig i sängen för att vila lite, somna som en stock, vakna några timmar senare och förstöra denna nattens sömn.
3. Gå ut och springa för att rensa huvudet.
Valde alternativ tre. Fick instruktioner av roomie hur jag skulle springa för att hitta fram till spåret som hon trodde hade belysning. Och vilket spår. Det var ett rätt smalt spår att springa på, vilket gjorde att skogen kom mycket närmare än jag är van vid. Kändes verkligen som att jag var i Norrlands djupa skogar. För att förstärka detta sprang även ett rådjur över spåret när jag minst anade det. Luften kändes frisk och jag kände frihet! Trodde inte det fanns sådana tillgångar i staden... Den som vill med på en tur säg hej!
Ibland måste man ju bara vara stolt över sitt land.
Den historien kan ju ingen ha gått miste om i barndomen. Den första roliga historien man lärde sig. Man bara kiknade av skratt när man hörde den. Det var ju jättetokigt att tomaten blev till ketchup!
Det tragikomiska i sammanhanget är att den inte alls är rolig på svenska. Vi håller just nu på att göra ett case som handlar om Heinz tomatketchup, och av inte helt oklar anledning kom jag in på detta. På engelska säger den andra tomaten till sin överkörda kompis "Come on, catch up!". Alla i gruppen vek sig av skratt när de hörde detta. Ingen annan hade tydligen hört den versionen förut. Det smittade så mycket att jag faktiskt började gråta. Det var kul. Gillar när det händer. Skratt är bra. (Det kan tilläggas att vi då hade diskuterat ketchup i fyra timmar och började bli aningens trötta. Kan ha påverkat reaktionen.)
Det är ju det som är hela poängen i skämtet! Själen. Hur kan svenskarna översätta en ordvits med resultatet att hela skämtet förstörs, och ändå tycka att det är så himla roligt.
Är hela befolkningen blond eller vad är grejen? Ja, just det, det är den ju. (I runda slängar.)
Med Hasse och Tage på hajk.
Jag låtsas att jag, Hasse och Tage är i djungeln på expedition och inte att det är äppelträdet på tomten. Det är tropisk hetta och jag tvingas svinga mig fram i lianerna för att inte bli byte åt krokodilerna som lurar nedanför medan Hasse och Tage flyger lydigt bredvid. Jag låtsas att de tycker om att sitta på min axel och inte att de är så fega att de backar så fort man kommer närmare än tre meter. Vi har fått i uppdrag av kungen att hitta skatten vid slutet av regnbågen. Så här i kristider och efter bröllopet vore det bra att dryga ut kassan lite. Så Hasse och Tage gjorde som tjuren Ferdinand och låtsades att de var värsta krigarfåglarna som var lika pålitliga som solen. Det måste fakitskt vara den bästa komplimangen man kan få. Att vara pålitlig som solen. För den går ju onekligen upp varje morgon och ner varje kväll utan undantag. Så jag låtsas att de inte alls är mer intresserade av varandra än av att fullfölja uppdraget som ska få dem dubbade till hovhjältar. Inte så pjåkig titel minsann. Efter att ha svingat mig upp på en stadig stock känner jag hur magen börjar kurra. Var allt några timmar sedan jag åt de där rötterna, tänker jag. Jag låtsas att Hasse och Tage älskar frukt och inte är rädda för allt som inte är frön, och säger åt dem att fixa mat. De flyger snabbt ut i djungeln och kommer tillbaka med papaya, mango och ananas. Starka för att vara så små tänker ni, men då säger jag bara att tror ni kungen låter vem som helst utföra detta hedersfyllda uppdrag? Nej nej. Med nya krafter fortsätter vi färden. Jag tar tag i en lian men märker då att det är en giftig orm! Hasse och Tage agerar (förstås!) snabbt och börjar kittla ormen med sina fjädrar så att den helt tappar fokus och läspar med sin långa tunga. Men adrenalinet pumpandes kastar jag mig vidare och efter ett tag börjar regnskogen glesna. Undra vad som finns där framme? Jag klättrar fram mellan träden och tappar nästan andan när jag kommer fram. Jag står vid ett vattenfall och det är den vackraste platsen jag någonsin sett. Jag låtsas att Hasse och Tage gillar att bli blöta, så pass att de dyker ner för vattenfallet och vinkar åt mig att följa efter. Med ena handen hållandes för näsan hoppar jag efter och dyker ner i vad som visar sig vara en helig källa. Det är djupt och jag får lite svårt att komma upp till ytan. Jag låtsas att Hasse och Tage bryr sig om mig och inte hatar mig för att jag tog deras rum, så de dyker ner i vattnet och simmar in under mina armar och lyfter mig mot vattenytan. Jag tar ett djupt andetag och vilar mig mot en näckros. Tack mina bästa vänner.
But hey, who am I kidding. Åååååh varför har vi så tråkiga fåglar?????????
Kors i taket.
Men nu så! Var på bodypump och det var så jobbigt som jag hade trott och lite till. Skakade i hela kroppen efteråt. Eftersom det var mest styrka sprang jag en halvtimme på löpbandet också. Efter det var jag helt slut på alla sätt. Underbart!! Kände inte av knät heller så sprang med ett litet leende på läpparna tills det blev för jobbigt, då såg jag nog inte så glad ut längre utan snarare som en lidande surikat. (?)
Nu väntar jag på att världens bästa Limpa och hennes roomie ska komma förbi och hälsa på innan de drar tillbaka till Åre. Hurry hurry! Jag borde plugga tills de dyker upp...
Från och med Du.
1. Först trodde jag att det var ett lyckligt slut och att det var hans namn som stod bredvid hennes. Efter inte allt för lång stund förstod jag att det var någon annans namn och då blev jag lite ledsen för hans skull. På något sätt gjorde det ändå låten lite bättre. Man kände mer för den liksom, även om det var lite jobbiga känslor för Oskars skull.
2. "Å jag har samma trasor, går och röker samma morrhår å jag minns..." Jag tyckte det var jättekul att han rökte morrhår. Hur gör man det? Värsta innovativa sången. Om jag inte hade råkat se texten hade jag än idag inte insett att han "röker samma Marlboro jag minns..." Helt klart en försämring!
3. Det är ganska hårt om han ska vänta i ett sekel. Skulle även kunna bli en del praktiska svårigheter. Tips till Oskar: Försök skynda på processen lite, med några decennium i varje fall.
4. Låtens fras: "En tredjedel av den jag var går hem, för en är krossad, en är Din." Då vill man bara dra in Oskar i famnen och säga att allt kommer bli bra! Livet måste vara lite hårt ibland, som Polarbröd skulle sagt. Det är bara för att man ska uppskatta det när livet är förbannat bra.
Fullt på Grönan.
Min och Mikiz plan var att vara på Grönan före sex, för då skulle det vara billigare inträde. Med halvdåliga marginaler och lite problem på vägen med mycket kids, pinsamma vuxna som trodde de hade rätt att göra likadant som dem de skällde på och en galen busschaufför som lämnade bussen i protest var det inte lätt. När vi kom fram var det en helt sjuk kö med folk. Är det den vi ska stå i? Jajamän. Efter några minuter kom det en tjej med megafon och berättade att man kunde köpa Grönans konsertkort eller vad det hette för 159 kr och slippa stå i kö. Eftersom vi verkligen inte skulle hinna in före sex kände vi att slippa två timmars kö kunde vara värt nio kronor. Smart drag av oss faktiskt. Nöjda. Gick in och åt middag på ett mysigt litet ställe. Tacopajen var god, men förstås inte lika god som den jag kan göra (nothing is om jag får säga det själv!). 
Vi rörde oss sedan bort mot stora scenen för att checka läget. Det var redan riktigt mycket folk men vi orkade inte stå och vänta bara. Hittade ett Ben and Jerry's-ställe och slog genast till. Jag är väldigt svag för glass över lag, men det är inte mycket som slår B&J alltså. Alla sinnesstämningar funkar också. Glad som ledsen. Borde alltid finnas i allas frysar!
Jag och snyggingen bredvid hade ringt varandra innan och bestämt att vi skulle ha likadana skor.
Själva konserten bjöd på väldigt blandade känslor. För det första var det riktigt mycket folk. De sa i högtalarna att det var första gången på flera år som Grönan varit fullt. Så det var trångt och mina armbågar var förstås riktade utåt. När vi var på väg inåt kom det några killar emellan mig och Mikiz, och det gillade inte jag så jag sa "kan min lilla kompis få komma fram" och drog fram henne så hon också skulle se. Jag har förstått i efterhand att hon inte gillade att bli kallad för min lilla kompis, men jag förklarade att det bara var för att killarna skulle tänka att det inte gjorde något och la även till att jag tycker hon är perfekt i storlek. Det var jättemycket fulla småfolk där med supermycket smink och höga skon på. Missade helt det när jag var 16, att smuggla ner några öl i väskan och åka till Grönan på konsert och hoppa jättemycket hela tiden. Får kanske ta igen det på senare dagar. Får ju fakitskt gå på alla konserter den här säsongen med mitt nya kort! Är kanske en kvar men ändå... Europe nästa helg och trängas med alla tanter kanske? Nja...
Blev lite besviken på Hoffmaestro faktiskt. När man hör Highway man kan man ju inte bli annat än upprymd och de har några andra bra låtar, men det var mycket snack och han sa jävlar i varenda mening. Som en otrevlig Dogge Doggelito typ. Och en del låtar lät bara likadant. Tre av fem sockervadd får de. Inte mer. Dock var det kul att vara på en riktig spelning, det är så härligt när basen dunkar i kroppen och folkmassan skrålar med...
Mötte upp Limpan och delar av hennes gamla skidlärarklass utanför. Jag var helt övertygad om att hon var aspackad när jag ringde, men visade sig att hon inte druckit en droppe så hon skrattade åt mig och tyckte jag var knäpp. Hon var reiselieter på hög nivå så hade inte tid att tappa fokus på något sätt. Kul att få en liten prommis med henne i varje fall! Hon ska komma på söndag också en stund så då får vi lite mer tid. Mikiz följde med hit och till slut lyckades vi boka biljetter till en Åre-resa i höst för att hälsa på just Limpan. Känns bra att ha något att se fram emot när mörkret tar ens dagar mer och mer. Det är väl egentligen halva grejen med resan? Att få längta dit? Det tycker jag.
Det där var riktigt roligt.
Och det var så himla roligt att spela igen. Skulle behövt lite mer intervallträning i sommar men äsch... om en månad har nog flåset jobbat upp sig lite grann. Hade lite svårt med siktet först men till slut fick även jag näta. Vet inte varför, men det är så himla skönt. Tyckte det var en bra idé att gå in och försöka ta bollen av killen när han kom och dribblade i full fart, men den närkampen slutade med att jag flög all världens väg på och landade hårt på golvet. Var dock uppe snabbt trots att jag tror jag tappade luften lite för en halv sekund. Men - han tappade bollen så det var helt klart värt det. Man ska väl satsa eller? Det var några nya, några gamla som var på utbyte förra terminen och var tillbaka, några gamla vanliga... skön mix av folk och rätt bra nivå faktiskt. Lotta undrade om det var så bra att vi var i olika lag för jag tycker det är extra kul att gå in hårt mot henne, men då sa jag bara att den ena fårväl bära den andra hem helt enkelt. Hon sa att det var jag som skulle bli hemburen och så var fighten igång.
Härligt härligt härligt! Vill spela mer mer mer nu nu nu.
Pingvinstänger och jag.
"På T-snabben vid tekniska finns det en hel hörna med olika pingvinstänger. 3 för 10 kr. Tänkte att du kanske ville veta det."
Det finns en bakgrund till detta. När Sivans stängde var vi tvungna att skaffa fika på annat håll. Sleven är billigaste som finns i närheten så det blev vårt nya läger. Där hade de pingvinstänger 2 för 10 kr, så vi brukade köpa en te eller kaffe (beskchock) och pingvinstänger. Turas om ni vet; jag tar dem idag så tar du dem nästa vecka. Annars kostar det 6 kr för en. Så vi slog våra kloka huvuden ihop och tjänade två kronor varje gång. Affärsfolk eller vad!
En dag i våras när jag hade en riktigt dålig dag, och då menar jag inte som när man säger att man har en dålig dag utan den här var dålig på riktigt, gick vi till Sleven. Kommer ihåg att jag hade min röda kappa vilket i efterhand var lite dumt eftersom den lyser upp och gör mig lättare att känna igen. Kom fram till kassan och sa en te tack, och langade fram två pingvinstänger. Ser att det blir 28 kronor och inte 26.
Jag(chockad): Är det inte längre två pingvinstänger för tio?
Slevenkillen: Nej.
Jag: Det är ju förjävligt.
Sedan sätter jag i kortet och det blir något fel så det avbryts.
Jag: Jaha nu står det att det inte gick igenom.
Slevenkillen: Det tycker jag är förjävligt.
(Där blixtrade det till i mina ögon, så säger man väl inte till en kund oavsett hur dum i huvet den är!?)
Jag (som en riktigt otrevlig tant): Jaha men är det för att jag inte har pengar eller för att det blev fel?
Slevenkillen: Det var nog för att du rörde på kortet. Det får man inte göra.
Jag (som trotsig treåring): Nähä det gjorde jag inte alls! Men vi kan väl prova igen då...
Jag höll bara i kortet för att kunna dra ut det, rörde faktiskt inte på det. Kommer ihåg det. Så testade vi igen och köpet gick igenom. Jag tog pingvinstängerna och gick.
Till saken hör att den där killen jobbar alltid. Så när jag vaknade upp ur mitt mörka jag och insåg att jag hade sagt att det var förjävligt att en pingvinstång kostade sex istället för fem till ett butiksbiträde, insåg jag att jag inte längre kunde gå tillbaka dit (även om han gjorde tillbakakaka). Fast det är mycket tråkigare att gå till Sleven åt andra hållet, så efter ett tag svalde jag min stolthet och gick tillbaka. De hade flyttat pingvinstängerna och minskat sortimentet drastiskt. "Finns det inte häxvrål!?" skrek jag till Sandy/Lisen/Arvid/alla som inte ville höra samtidigt som jag rotade i högen tills jag insåg var jag var och att min bundis stod på andra sidan kassan och säkerligen höll handen nära väktarknappen. Då lugnade jag mig och låtsades som att jag inte alls ville ha en pingvinstång.
Sedan var det en dag i april. Lördag minns jag. Det var tvärtom en riktigt bra dag. Jag och Erik hade suttit i skolan hela dagen och fixat en text om IdU till årsboken och skulle unna oss lite fika. Jag erbjöd mig att gå iväg och tänkte att nu är han i varje fall inte där. Men jo, det är klart att han var. Gick fram till kassan och beställde.
Slevenkillen: Vad glad du är idag!
Är det illa om butikens personal verkligen uppmärksammar när jag är glad? Han lät så där lite överraskad också. Som att jag mest brukade vara en surkärring men att även solen hade fläckar och råkade vara glad en dag. Herregud. Vi kan väl säga att jag går dit, men om det finns två kassor öppna står jag hellre lite längre i kö än står i kö till hans kassa.
Så vad är grejen med pingvinstång då? Jag vet inte riktigt. Det är ju inte det godaste jag ätit direkt. Men jag skulle nog säga att de är på rätt plats vid rätt tidpunkt. Blir ju dock lite sugen när jag pratar om det... hm... ska ju faktiskt gå förbi där på väg till fotbollsträningen...
KUL.
Snark.
Jag vet! Båten Anna!
"Jag vet! Det var väl den där 'Båten Anna'?"
Jag höll ju på att brista ut i världens skratt och fråga om han verkligen hade missat att hon inte var en båt och att Robert Brobergs och Basshunters musik kanske inte är så lika. Men det kunde jag ju inte göra. Det hade ju varit okänsligt. Han hade kanske börjat gråta, lilla parveln. Så knep bara ihop munnen så hårt jag kunde och nickade lite eftertänksamt.
De andra i gruppen: lillkisen, en tjej som uppskattningsvis går på gymnasiet, en man i 35-årsåldern, två tjejer 20+ och en okänd som inte var där. Och så lilla jag förstås.
Efter ett tag kom läraren förbistövlande och av alla möjliga bilder jag haft av honom hade denna inte dykt upp på min näthinna. Han verkade väldigt speciell. Funderade en stund om han var blind, och tänkte att då får vi bara köra allt på gehör, spännande! Men det var han inte, såg nog bara lite dåligt. Och det gör ju faktiskt inget. Tror faktiskt att han kan vara en riktigt bra lärare. (OBS ej ironi fast det kan verka så om man fortsätter läsa.) Vi fick först lära oss hur man sitter på stolen när man spelar gitarr. Ändå bröt lillkisen direkt mot det och satt med ena benet över det andra. Fy fy. Vi gjorde lite olika fingerstyrkeövningar och nu vet jag hur det känns att få mjölksyra i lillfingret. Stretching. Sedan var det dags för stämning. Jag vet att det kan verka som att jag har hakat upp mig på det, men det är bara för att om den inte är stämd är det svårt att fortsätta för då låter det ju så illa att man inte ens själv står ut med det. Eftersom det var första gången sa han att han kunde stämma allas. Langade fram första, och på typ fem sekunder var han klar. Nästa. Och nästa. Asgrym! Sådär snabbt vill jag också kunna stämma min. Bara vrida lite och så låter det superbt.
Det musikaliska blev inte så mycket att skryta med. Lärde oss tre ackord, varav jag redan kunde två. Em, D och A7. Avancerade grejer ska ni veta! Haha. Tydligen kan man spela Idas sommarvisa med dem. Fick även testa det ackord som är svårast att nå till. Fiss Moll 9 minus 13 eller vad det nu hette. Det var helt stört. Nådde inte fast jag spretade allt jag kunde. Han sa att man typ aldrig använder det. Tuvr.
Läxa till nästa vecka: Fixa plektrum. Vilken färg är bäst då? Längtar redan till lite mer att bita i!
Hjälp!
Förväntningar: Jag kommer dit. Hittar till slut fram till rätt sal. Det är jag och en massa coola gubbar med basker och en riktigt grym tjej som aldrig har spelat förut men är en naturbegåvning. Alla andra spelar åt "rätt" håll och jag får gliringar direkt men även kommentaren "det kan kanske gå om du tränar fyra gånger så hårt". Javisst, säger jag och tänker att jag ska spela tills fingrarna blöder och min roomie kommer in och slänger gitarren i väggen så den går i tusen delar. Jag mörkar att jag går på Handels för att de inte ska tycka att jag är en tönt direkt, och säger istället av bara farten att jag faktiskt var rätt bra på blockflöjt när jag var mindre och sabbar allt ändå. Första lektionen består av att man får lära sig att bära gitarren. Vi hinner i bästa fall till delen där vi ska lära oss stämma den. Jag låtsas då att jag kan höra när den ligger på rätt ton men egentligen har jag stämapparaten i jeansfickan och har hittat en vibrationsfunktion på den, så det burrar till när man hittar rätt ton. Gubben med den gröna baskerns sträng går helt plötsligt av och piskar mig över ena ögat. Jag ramlar av stolen rakt på lärarens värdefulla gitarr, som han har lagt ifrån sig för en sekund för att hjälpa mannen i den orangea baskern. Sedan svimmar jag för jag inser att vad fan har jag gett mig in på?
Men det ska bli kul. Ser fram emot det. Det kan väl inte gå mer än fel?
Coachöverlämning.
Vi inledde överlämningen med att gå på min ass danspass. När jag och coach (vad konstigt det känns att skriva det om någon annan, brukade alltid signera mailen med coach... separationsångest.) stod och väntade på att bli insläppta sa hon att jag skulle gå fram till lappinsamlingskvinnan och låtsas ge fram lappen, men sedan rycka bort den. Det verkade inte så kul. Men tänk däremot att man står i biokön. Håller i den rosa biljetten. Går fram till biljettrivaren och håller fram den. Precis när han ska ta den så river man sönder den i småbitar och ropar: "Jag vann!" Det vore ju helt fabulöst sinnesjukt. Men ändå jävligt roligt. Sannolikheten är dock ganska liten att man får gå in på bion, så ska göra det om jag blir rik någon gång och har råd att slösa en hunka på ett sådant spratt.
Vi fortsatte hem till oss och köpte mat i den lila Thaikiosken. Det är rätt sjukt att jag har bott här i typ tre veckor utan att ha handlat där en enda gång! Det är ju liksom mitt mecka. Det var precis lika gott som jag mindes. Var lite modig och tog paneng med biff istället för med kyckling. Riktigt bra. C/K hade också bakat en kladdkaka som blev extra god om man värmde den i mikron innan man slevade på glassen. Vi gick igenom vad som gäller och tränade även på lite svåra steg från danspasset. En avslappnad och mysig kväll helt enkelt!
När kommer kallduschen?
Uppgiften gick på 25 minuter utan mer komplikationer än att Arvid skrev av en siffra fel och förstörde vår balans en stund. När vi var klara stirrade vi rätt länge efter hakar. Sanna slängde pennan irriterat i blocket trodde jag, men hon förklarade att det var för att hon var glad. Efter det demonstrerade hon några pennslängningar så att jag skulle lära mig höra skillnad. Gjorde det till slut faktiskt.
Det konstiga är att det inte kändes bra efteråt. Det kändes som att vi förberett oss på ett marathon, och så fick vi inte springa. Är det så här lätt? Varför är folk helt knäckta över den här kursen? Jo, för att det svåra inte har börjat än. Därför känns det inte bra. Då kan man ju fråga sig varför de slösat en femtedel av kursen på lätta saker?
Just nu vill jag bara ha en bitchslap i ansiktet så man kommer igång med det helvete man vet väntar bakom knuten.
83 av 897.
Det gick visst inte enligt plan. 9,25% av boken avklarad vid deadline. Inte okej! Ska gå och roa mig lite med Schuster nu så att det inte blir samma facit med kurslitteraturen... kan tänka mig att konsekvenserna kan bli lite otrevligare då.
Söndag.
Vi startade på H&M för vi tänkte att "de har ju skor". Det är en sann historia men det finns ju även en hel del andra lockelser. Scannade av skorna på ungefär tre sekunder och fortsatte sedan in i klädesdjungeln. Jag hittade en fin klänning, men eftersom jag har ett antal redan måste jag ha en bra anledning för att få köpa den (eller ens prova den). Då kom vi på att det är ju Hwetten snart. Då måste jag ju ha en klänning! Då så. In i provrummet. Vi kom fram till att jag inte ska ha fiskbensflätor till den för då ser jag ut som en sockerbit/slash/bakelse/slash/bondmora. Men om man rockar till sig lite med tuperat hår, skor med läderremmar och svart läppstift ska det nog gå bra.
Efter det zickzackade vi mellan alla skoaffärer vi såg. Utan resultat för mig, med resultat för Sandy. Jag har liksom en bild i mitt huvud hur de ska se ut och nej... hittade dem inte. (Bra det kanske. Min mamma skulle hålla med om hon läste det här.) Satt bredvid en ascool kille på tunnelbanan som hette Ture! Han var kanske ett och ett halvt. En riktig tuffing. Det hör man ju bara på namnet! Ture.
Mötte upp Arvid i skolan för att fortsätta på vårt himla skojiga projekt. Lyckades faktiskt komma lite framåt. Kom även på att posten "nedskrivning av goodwill" antagligen kommer spela en avgörande roll när vi ska få balans. Denna post ska ju testas årligen och ja... efter noggrann analys kanske vi bara måste skriva ner den med en viss summa. (Misstänker att det kanske inte är riktigt så enkelt, men hoppet är det sista som överger en så... håller fast vid det ett tag till.)
Jag och Mikiz har även bestämt att vi ska gå på Hoffmaestro på Grönan på fredag, ska bli kul!! Om det är någon som vill hänga på, säg bara till! The more the merrier. Och om det blir kallt kan vi ställa oss i en klunga.
Till och med godare än de ser ut!
Här ser ni de Chocolate Chip Cookies jag och Mikiz gjorde igår! Eller ja... här ser det snarare ut som en stor. Fast skulle det vara sämre förresten!?
Vuxen eller fjortis?
Sandy tipsade mig om vuxenpoang.com där man kan se hur vuxen man är genom att fylla i olika frågor. Hon hade blivit 31, 8 år och antagit att faktum att hon kan citera hela Sju sorters kakor drog upp snittet rejält. Jag gjorde precis testet och fick som svar att jag är 27 år. Inte så pjåkigt! Inte så farligt heller.
Där fanns även en länk till fjortispoang.se så jag kände förstås att jag var tvungen att se hur mycket fjortis jag var också. Där bedömde de att jag var 21,1% fjortis. Det kändes ju skönt att man inte fastnat i gamla mönster. Fast jag skulle nog inte säga att jag var så mycket fjortis då heller faktiskt... mer än att skriva varannan stor och varannan liten bokstav på alla i telefonboken och samtidigt överanvända z och h. Rökte inte som alla coola liksom. (Bra grej!)
Så nu undrar jag förstås hur vuxna ni är! Gå in och gör testen (går jättefort på riktigt, inte som när någon ringer och gör en undersökning och säger att det bara tar fem minuter och så tar det tjugo) och let me know!
Tacotårta med Malte och Mormor.
Gick till tåget med tacokokboken under armen för att möta upp Malte. Boken är fakitskt ganska utbildande också. Lärde mig till exempel att Mexicos nationalfågel är kalkon. Att endast åtta procent av vikten i ett Corn Flakes-paket som är majs. En normal majskolv har ca 800 majskorn som ligger i 16 rader. Jag blev helt klart upplyst. Malte överraskade med superfina inflyttningsblommor som passar perfekt på vårt matbord. Tack kompis! Vi gick till mataffären och väl där ställde vi oss i en mindre trafikerad gång och började kolla i tacokokboken för att bestämma vad vi ville äta. Som några vilsna turister som letar efter Storkyrkan. Typ. Vi kom rätt snabbt fram till att vi ville göra en tacotårta. Vi freerajdade (det finns ingen bra stavning) en del på ingredienserna och hittade även en Frödinge Kladdkaka som vi inte kunde motstå. Gick hem och snart kom även Mormor hit. Mycket trevligt! Vi började komponera tårtan och Malte stod för designen.
Första lagret.
Tadaa!
Mormor och Malte.
Redo att hugga in!
Mormor fick ta första biten och lyckades få en riktigt fin bit. Vi blev imponerade. Jag och Malte lyckades inte lika bra. Då kom vi fram till att det måste vara lättare att ta den första biten. Så måste det vara. Ja då. Tror dock att våra smakade minst lika gott. När det var dags för kladdkaka värmde jag halva i ugnen, till de andras skepsis. Det visade sig sedan att de faktiskt tyckte om den varma. Med glass till. Inte helt fel!
Tack för en mysig kväll tjejer!
Var god ta hand om din katt.
Imorse klockan 05 vaknade jag av att katten jamade. Jättehögt och väldigt regelbundet, minst var femte sekund. Efter ett tag höll jag på att bli galen. Tryckte kudden mot huvudet lagom hårt för att inte kväva mig själv men det hördes ju ändå. Funderade på att sätta på ipoden men kom på att den låg i jackan så orkade inte gå och hämta den. Började svära för mig själv över kattens husse/matte/idiot som inte kommer ner och hämtar sitt djur. Halva huset måste ju ha vaknat. Skulle jag gå upp och släppa ut den i trapphuset? Vore nog inte alltför populärt. Särskilt inte om den skulle rymma ut på den kraftigt trafikerade gatan åt andra hållet. Jag ville liksom inte att den skulle dö, bara att den skulle bli tyst. Den fattade inte det. Så var man vaken! Och brutalt irriterad. Vet inte om det var mest på katten, ägaren eller den som satte dit för tunna glas i mina fönster, men faktum kvarstår. Arg.
Efter denna fantastiska start på morgonen fortsatte jag med marknadsföringsseminarium. Det gick faktiskt bra, fick beröm för vår inlämningsuppgift så det var kul. Efter det skulle jag och Arvid börja på vårt projekt i financial reports and markets. Man ska kasta in en massa formler och siffror i ett exceldokument med typ tio flikar och få allt att stämma. Få balans. Bara siffror i en flik, resten ska bara vara formler och länkar mellan arken. Inte få negativt aktievärde och absolut inte mörka det om man skulle få det, som vissa tydligen gjort. Förutspå ett företags alla siffror för fem åt framåt. De sa att det ska ta ungefär 40 timmar. "Najs!" sa Arvid. "Det är ju bara två dagar!" Hm... tror inte vi kör på den taktiken. Och efter fyra timmar är vi helt knäckta och uppgivna. Fattar ingenting och vet inte hur vi ska fortsätta. Båda var för visso så trötta att vi knappt visste vad vi hette men jag tror tyvärr inte att det bara var där skon klämde... Ska göra ett nytt försök i helgen. Men ta 40 upphöjt till två så har vi nog en mer rimlig siffra över hur lång tid det här kommer ta.
Om vi lyckas få balans innan 5e oktober kommer jag bli så stolt att jag spricker. Allt går bara man vill??
En småtting snodde min väska!
Här ser ni det bastanta hålslaget.
Hittade hans namn i en kalender som låg i väskan. Kollade upp numret på studentwebben och ringde.
Hålslagskillen: Hallå?
Jag: Hejsan, jag tror att du råkade ta min väska på IdU och glömde kvar din. (Ville verkligen fråga "om du har med dig ett hålslag?" men jobbade redan på att försöka hålla mig för skratt så det var inte läge.)
Hålslagskillen: Jaha! Är det därför det ligger en systemetkasse i min väska?
Jag: Ja, det är min kasse. Och väska. Orkar du komma tillbaka och byta?
Hålslagskillen: Jag kommer direkt.
När han kom tillbaka frågade jag om han inte reagerade på att det inte var hans böcker i väskan när han upptäckte den mystiska tomma påsen. Nej, det hade han ju inte gjort. Men han hade tyckt att väskan kändes ovanligt lätt, och hade dragit slutsatsen att det måste vara för att han lämnat marknadsföringsboken hemma.
Vad tokigt det kan bli ibland! Det är inte lätt att vara småtting. Ingen skada skedd. Tur för honom att jag kom på det. Tänk om han hade behövt hålslaget och så hade det varit borta!?
Sverige är tydligen inte ett litet land.
Begrunda denna insändare från DN 28/6 2010:
Sverige är inte alls ett litet land
Varje gång jag läser eller hör meningen "Sverige är ett litet land" blir jag förbryllad och undrar vad talaren menar. På vilket sätt är Sverige litet och jämfört med vad eller vilka? Är talaren okunnig om verkligheten, eller finns det en baktanke bakom detta påstående?
Sanningen är att Sverige inte alls är ett litet land. Åtminstone inte om man till exempel i Europa tittar på ytan eller folkmängden. Av EU:s 27 länder ligger vi precis i mitten: 13 länder har färre och lika många har fler invånare. Och ytmässigt är vi det tredje största landet i Europa.
Går vi ut i världen och granskar FN:s 192 medlemsländer, tillhör vi den övre tredjedelen, befolkningsmässigt. Majoriteten av världens länder har således färre invånare än Sverige.
Det svenska språket är också väldigt litet, påstås det ibland. Men faktiskt är vi det 78:e största språket i världen, så väldigt små är vi inte, internationellt sett. (Det finns 6500 levande språk i världen.)
Jag har hört svenska utrikesministrar, statsministrar och senast en näringsminister, formulera denna felaktiga sats: Sverige är ett litet land.
Men en felaktighet blir inte korrekt för att många upprepar den. Låt oss glädjas över att vi i många avseenden bor i ett stort land och komma ihåg att även små länder kan vara intressanta och viktiga.
Gertrud Anjung, Lund
Helt underbart roligt. Så fantastiskt underbyggda argument. Men säger hon inte emot sig själv lite grann i sista meningen? Jag menar, varför argumentera en hel text om att Sverige är ett stort land för att bara avsluta med att det inte spelar någon roll typ. Det är som att först bli jätteupprörd över något för att avsluta med: "inte för att jag bryr mig". Den går ju ingen på. Hur tänkte du där, Gertrud??
Hej kompis! Välkommen hem.
Tacokokboken skriker efter att bli använd! Vi ses snart kompis!!
The Bag and the Boj in the Bull 08 (direktöversättning av Baggen och Bojen i Bullen)
Introt slut för min del.
Dagen till ära hade vi inhandlat ett klassiskt hockeyspel. Det var inte igår man spelade på ett sådant! Fick in lite snits och vann mot Ph med 5-0! It's fun to win.
Som belöning för att ha svarat glatt på alla frågor fick vi i slutet en stadig Donken-buffé till middag. Då det inte var lika mycket folk längre satt vi inne på IdU och åt hamburgare och pommes. ALLA var därför tvungna att sticka in huvudet och kommentera att jag trodde det här var idrottsutskottet. Suck. Vi borde väl därför kunna äta skräp med gott samvete eller?
Det har varit väldigt mycket IdU på sista tiden av förklarliga skäl men nu var det sista stora introgrejen för min del. Skönt. Det har varit ganska så intensivt. Snart kommer några väldigt trevliga damer hit för lite tjejhäng!
