Första tentan med uppknäppta byxor.

Tur att jag tog en stor tröja så det inte syntes. Det där med kärnfriskheten har väl gått sådär. I måndags morse innan tentan mådde jag inte bra alls. Tänkte att det kanske var nervositet som innan makron och att det skulle släppa när vi väl satte igång. Men det gjorde det inte. Mådde illa och magen var i uppror. De två första timmarna var allt fokus på att inte spy. Och så skulle jag skriva något vettigt samtidigt. Tror inte att det gick så bra. Hade påse med mig till platsen i värsta fall liksom.

Förra veckan la Arvid fram en teori om vad som är allra roligast i livet: att skriva tenta och att sova. För det är ju det som går allra snabbast. Så enligt teorin "det går fort när man har roligt" måste det vara så jävla kul att ha tenta. Helt fantastiskt skoj att sova. Och detta stämmer ju onekligen - endast en tenta har jag lämnat in innan full tid. Det går verkligen alldeles för fort. Men den här gången - det var fan i mig den längsta tentan jag varit med om. Ville bara att tiden skulle ta slut så att jag kunde gå ut därifrån. Och tiden gick såååå långsamt. De sista två timmarna gick lite bättre illamående-mässigt men tror som sagt inte att mitt verk blev så bra... but what to do. Tänkte tanken att jag kanske skulle vara tvungen att blanka om jag mådde för dåligt och gå ut därifrån men den tanken var ännu mindre lockande än att skriva en skittenta. Tre tentor i juni.... usch. Det kanske blir det ändå för visso, men just nu lever jag i ovisshet angående det och planerar att göra det i några veckor!

Överlevde och har sedan spenderat två dagar i soffan. Melman var snäll och köpte blåbärssoppa till mig. Jag har nästan sett klart första säsongen av Vänner. Känns lite bättre nu. Har inte vomiterat någon gång utan har istället har förkylningen blivit värre. Haft orolig mage och liksom ont... mina privatläkare Sandy och Lisen har analyserat att jag har varit stressad och får även stöd av min pappa. Så då måste det ju vara sant. Fast det känns inte som att jag varit så stressad. Men när man tänker tillbaka på den här perioden så har det ju varit rätt mycket. Mycket plugg och sena dagar, jag har blivit Vice ordförande i Idrottsutskottet, jag har jobbat mer än tidigare, en hel del oväntat letande av spelare till Barca, andra som haft kärlekstrubbel, ett hemligt projekt på gång... Så det är ju inte helt orimligt. Många saker är ju roliga men de bidrar ju ändå till full gas. Jag vet inte om det är bra eller dåligt, men jag har en väldigt hög psykisk gräns för vad jag klarar av. Jag tänker "bara till det datumet, sedan är det över". Som efter projektet. 5 mars är det över. Men det är ju inte över, för då blir det tentaperiod och de är ju inte av det lugna slaget. Jag tror att man behöver några lugna downs mellan de mastiga perioderna för att det ska funka. Så nu sa väl min kropp ifrån istället. Den hade ju gärna kunnat välja ett bättre tillfälle men det fungerar väl inte så förstås...

Imorgon åker jag och Melman till Rom i alla fall och det ska bli hur skönt som helst! Vi har inte fått överflöd av tid tillsammans på sista tiden heller så det ska bli både roligt och mysigt. Mina nya rutiga glada tygskor är packade!

Hur går det här ihop?


Om tjugo timmar är jag fri.

Kan knappt bärga mig. Fy fasen vad skönt! Den känslan är lika oslagbar varje gång. Och lite extra den här gången eftersom jag inte börjar igen förrän nästa måndag. Inget plugg, inget jobb. Nästan för lyxigt för att vara sant. Jag och Melman åker till Rom på onsdag och ska vara där till på söndag. Det är Roma - Inter på lördag kväll och vi skulle bli överlyckliga om vi skulle lyckas hugga biljetter till den. Fatta vad kul!

Det här ska vi hinna med om jag får bestämma:
1. Äta massa pizza och pasta. Och glass.
2. Kolla på Colosseum.
3. Stanna på gatan och andas in våren. Kanske inte mitt i gatan.
4. Komma på att jag inte har något att plugga och bli extra glad.
5. Hälsa på Påven i Vatikanen.
6. Ta en massa bilder och unvika att bli rånade.
7. Bli frälst av pizzan och pastan och glassen och äta ännu lite mer.
8. Gå på Roma - Inter och inte ha på mig min Zlatan-Intertröja fast jag vill egentligen.

Vad mer kan man göra i Rom? Har inte hunnit leka super-turist och undersöka allt man kan göra än. Får bli ett uppdrag imorgon! Jag har ju tyvärr gått och blivit lite sjuk, mådde väldigt... skumt igår, men planerar att vara kärnfrisk på onsdag. Nu ska jag göra sista rycket i pluggningen så att jag är fit for fight imorgon!

Pre-våffeldag.



Vart ska Lisen? Ska hon ut och resa två dagar före tentan?? Nej. Hon ska till Sandy med mig och Arvid för att plugga. Så vad har hon i väskan?







Nej men det är ju ett...



VÅFFELJÄRN!
Wohoo!
Vi åt supergoda våfflor innan vi började plugget. Det är ju våffeldagen nästa vecka men då är alla damer ute på upptäcksfärd. Och jag är inte säker på att det är en internationell dag... så varför chansa??



Sandy upptäckte efter ett tag att jag hade tröjan ut och in. Hoppsan. Den ser ju lika dan ut! Om inte lappen stuckit ut hade jag inte blivit avslöjad.


Jag gillar dig med?

På väg hem från Sandys nya superfina lägenhet kom ett fyllo fram till mig i tunnelbanan.

Fyllo: Är du elak?
Jag: Nej...
Fyllo: Nähä. Jag fick en sån indikation.

Och så gick han. Undra vad det var som gjorde att jag såg elak ut. Mina glasögon? Hade inte ens de svarta liksom.

Tack för showen??

Jag tillbringade största delen av dagen i tysta salen på biblioteket. Inte i skolan utan på hemmaplan. Får effektivitetskänslor när jag är där. Det stod en skylt utanför att det var "Tokiga torsdagen" på biblioteket och jag undrade nyfiket vad det innebar. Stod något om fika hela dagen men det var inget jag märkte av. Tyckte mig se något om blockflöjt.

På eftermiddagen hör jag lite lågt en massa blockflöjtslåtar spelas. Jaha, det var en show. Fast nej, men ändå ja. Efter ett tag fick jag höra alla låtar igen, bara mycket högre för de stod precis under trappan som leder upp till tysta salen. Det var tydligen genrepet jag hört tidigare från ett annat rum. Undra vem som kom på den briljanta idén? Att stå så nära tysta salen som möjligt.

Det måste vara en klipsk en.


Knut som ska lösa allt.

Imorse vad jag väldigt nervös och hade ont i magen. Domedagen var kommen. Eller förhoppningsvis inte. Och när man sätter sig vid tentan och klockan slår nio så försvinner det. Inte för att man kan alla frågor, verkligen inte, men för att man liksom får börja. Har ingen uppfattning om hur det gick. Hittade på rätt mycket själv som jag tyckte lät rimligt, och om det är rätt så är det ju bra. Om det är fel kan det gått helt åt helsike. Men nu är det över och det är så himla skönt. Förvisso är det en tenta kvar, men det har hela tiden känts som att makron är värst. Det återstår väl att se... nu har jag enbart tre dagar på mig att kötta in en hel ledarskapskurs, eftersom jag jobbar hela lördagen. Time to start! Men idag har mitt huvud varit helt fullt med damm och avgaser, antagligen för att spänningarna efter makron släppte. Ska gå och lägga mig nu och läsa lite Bolagsstyrning. Somnar nog rätt fort av flera anledningar...

Efter tentan åkte jag hem och har pluggat matte med min lillebror. Väldigt dåligt av hans mattelärare att lägga in ett prov mellan mina tentor tycker jag. Bättre planering nästa gång tack! Men det gick bra tycker jag, han är duktig bara han vill. Kommer gå super det där! Håller tummarna för att han kikar igenom det igen imorgon. (Hint, hint?) Det är mysigt också att umgås bara han och jag, blir inte så ofta nu för tiden. Åt jordgubbar som jag köpte billigt! Inte så där sommargoda men jag är inte så kräsen... längtar SÅ mycket till sommaren så tar varje sommarkänsla jag får!



Har även lovat att lägga upp de fina bilderna på Knut från tentaplugget i helgen. Knut är Lisens nya kompis och han ska ge tur har jag hört! Har inte riktigt haft läge att visa det än men det kommer har han lovat... Han fick skriva lite på tentan idag sa hon så det måste ju gett tur!









Vad tror ni att han är för djur? Det har kommit upp lite olika förslag: orm, groda, ödla, giraff (med dålig färgskärpa)...


Varför inte tidigare?

Makro-paniken har kommit tillbaka. IDAG. Lite sent när tentan är på onsdag. Har levt ett rätt normalt liv sedan förra stressen för två veckor sedan. Har inte alls känt den där jobbiga känslan. Men välkomment tillbaka! Lite sent påkommet dock eftersom tiden inte räcker till.

Fast, tack vare detta har jag sett finalen i Melodifestivalen med Melman, Mikiz och Powell. Det var jätteroligt för de blev så upprörda när Ola inte vann. På riktigt. Schlager är på allvar hos de här sötnosarna ska ni veta. Jag har sett på Lyxfällan utom de sista tio minutrarna som jag inte spelade in för jag inte visste att programmet var en timme och tio minuter. Jag har även agerat stort stöd åt en nära vän i känslokris. Och det är ju inget man planerar liksom, det händer när det händer (olägligt förstås) och då tänker man inte på det utan man är bara där. Det är liksom inget man funderar på. Det är skönt tycker jag. Att viktiga saker är självskrivna. Det kommer lösa sig. Vi släpper dig aldrig.

Nu låter det som att jag inte pluggat alls, och så är ju förstås inte fallet. Jag har pluggat massor, men inte sådär typ fjorton timmar som det blir de här dagarna. Har jobbat lite för mycket för att vara tentaperiod också, men så är livet.

Äsch, nu är det bara att lära sig allt jag inte kan imorgon. Hur svårt kan det vara? Det brukar ju lösa sig. Amen.

Första bilden!

Hämtade ut min kamera igår på väg hem från fotbollen. Det jobbigaste var förstås att man var tvungen att ladda batteriet innan man kunde börja leka. Kom hem vid åtta och det skulle ta cirkus två timmar. Monterade ihop det jag kunde. Vill bara ha massa tid att gå ut och ta fina bilder! Nu när solen är här också. Jag bara njuter av solen när den skiner på mig... helt underbart. Får allt lite vårkänslor trots att snön ligger tjock på marken.

Precis när jag skulle gå och lägga mig så lös lampan grön. Batteriet var färdigladdat. Man kan ju bara inte ignorera en sådan grej? Jag blev lite (??) exalterad och började ta en massa bilder på Melman. Han blev halvglad över att få en blixt i ögonen när han försökte sova. Jättesmart av mig att köpa den mitt i tentaperioden när man skriker efter bra och dåliga anledningar att få göra något annat ibland? Får plugga i skolan mest och lämna kameran hemma helt enkelt. I Rom ska det plåtas som aldrig förr!


Det kanske inte är det allt handlar om.

Var precis hos optikern för att justera min lins för tredje gången. Nu är linser för ett halvår beställda så nu finns det ingen återvändo! Optikern frågade vad jag hade för sysselsätting, hon skulle fylla i något på datorn, och jag svarade att jag pluggade. Det fick man ju inte skriva så hon skrev studerande. När vi var klara och skulle gå ut och betala så frågade hon var jag pluggade:

Jag: Handelshögskolan.
Optikern får ett sådant där uttryck i ansiktet som många får när man berättar det. Jag gillar det inte, men stör mig heller inte på det.
Optikern: Oj vad roligt! Alltså mina barn är ju fortfarande små men...
Jag: Jo, jag trivs jättebra. 
Optikern: Jag måste berätta för dig att du gör rätt. Ja, alltså min man kom ju in på Handels men valde istället att bli läkare... Och det ångrar han nu. Det är ju inom ekonomin som pengarna finns. Nu jobbar han i och för sig bla bla bla......

Och där hade jag slutat lyssna. För jag tänkte att det kanske inte är det allt handlar om. Pengar. Jag tycker att det handlar om att hitta något man tycker är roligt. Något man vill hålla på med varje dag i minst 40 år. För om man ska må dåligt över att gå till jobbet, då kan väl inga pengar i världen väga upp det? Jag tror inte det. Om jag hade tyckt det var pisstråkigt att studera allt som vi gör på Handels, hade jag inte tvekat på att gå ut genom de stora ekportarna och riktat stegen mot ett annat håll. Sjukgymnast kanske. Personalvetare? Man blir ju nästan förbannad på allt jävla pengasnack som försiggår. Många antar att alla som går på Handels har som mål att tjäna så mycket pengar som möjligt, till vilket pris som helst. Och visst, det finns sådana, säkert fler än man tror. Men det finns garanterat fler än man tror som tycker det är riktigt intressant och roligt med ekonomi. Som tycker om siffror eller kreativ marknadsföring, flummigt management eller aktiespalter. Som längtar efter att få kasta sig ut i arbetslivet med allt vad det innebär, utan att tjäna multum. Har man så man klarar sig och får gör det man tycker om varje dag på jobbet, har familj och vänner och får spela fotboll då och då. Vad saknas då?

Jag tror inte jag skulle ångra att jag inte offrade en del av det för att få lite snyggare siffror på Internetbanken. Sjävklart vill man ha ett jobb som ger bra lön för det arbete man lägger ner, men inte på bekostnad av det som gör än lycklig väl?


En liten dröm uppfylld.

Jag har precis köpt en systemkamera! Har tyvärr inte fått den än, men snart så... har verkligen verkligen verkligen längtat efter det här ögonblicket i många år nu. Kan knappt tro det förrän jag håller den i min hand! Ska bli galen paparazzi nu och fota allt och alla. Läsa fotoböcker (tiden, kom gärna förbi någon gång och ta en fika) och lära sig en massa coola inställningar. Lära sig ännu mer i Photo Shop och redigera. Terra kompisarna som får agera modeller. Beställde även ett väldigt ljuskänsligt objektiv som ska vara grymt bra så att man slipper använda blixt hela tiden.

Kameran skynda dig!

Jag tror att jag börjar överge surpuppan och hamna i det stadie som Lisen varit i ett bra tag redan. Stadiet när man liksom blir lite trött och uppgiven och bara skrattar åt allt istället. Efter att ha kört runt i en halvtimme med bilen under order av mamma och pappa ("så att den startar nästa gång du ska använda den") så körde jag in på parkeringsplatsen som är full med snö. Dock inte så mycket att det inte gick att köra upp. (Valde alltså att inte gå upp fyra trappor, hämta förrådsnyckeln, gå ner och hämta spaden vi har lånat och skotta p-platsen) Då ringde Lisen. Jag stannade kvar i bilen och vi pratade och skrattade åt allt som är eländigt ända tills det var fullt med imma på alla rutor i hela bilen. Det var skönt. Jag gillar mycket mer den här sinnesstämningen än den förra, även om det kanske inte är något man väljer. Jobbade på förskolan idag, det var roligt även om många barn gått ut sedan jag arbetade där senast. Fick även kommentaren "Är du sjuk än?" direkt efter av Arvid. Svar: inte än. Var dock helt slut när jag kom hem till päronen efteråt. Fattade inte riktigt varför. Att försöka läsa makroboken hjälpte förstås till men... mamma sa att "ja men du har ju hållit på väldigt mycket med projektet sista veckorna och bla bla." Vilket är sant. Men inte så att man ska vara så här trött nu. Det är liksom nu det börjar. Två veckor kvar till första tentan, det är nu det blir hårdkörning. Så det är fan dags att ladda om på riktigt och lägga gasen i botten.

Nu skrattar vi oss i högform tycker jag.

Ett sånt där härligt ögonblick där allt blir fel på ett roligt sätt.

Jag och Arvid har precis käkat lunch på Idrottsutskottet. Jag sitter i soffan och skriver något i ett block medan han står med en fotboll oroväckande nära sina fötter och kollar på mig med den där blicken man sett så många gånger förr: jag kommer lobba bollen till dig.

Jag: Nej, nej, nej. Skjut inte på mig. Jag vill inte förstöra mina glasögon.
Arvid: Men du ska ju ändå köpa nya!
Jag: De här ÄR nya.
Arvid: Åh... snygga.


Stress är inte bra för mitt humör.

Jag märker det ju själv. Jag blir lättretlig och bitsk. Kan inte slappna av. Hugger lite för snabbt ibland, innan jag hinner tänka. Är inte sur konstant liksom, men så sjukt stressad. Får tuppjuck när andra som kanske inte är lika stressade är långsamma eller ineffektiva. Sluta slösa bort min tid, tänker jag. Projektet tar det mesta av tiden. Jag har verkligen panik över makron, kan inte alls mycket, och har precis insett att det är två veckor kvar till tentan. Två ynka veckor. Det är ingenting. Det brukar ju lösa sig till slut. Fast det är nog det som är det jobbiga. Jag känner ingen sådan övertygelse den här gången. Och så ska jag jobba tre dagar den här veckan. Känns ju inte så jättebra just nu måste jag säga.

Så till alla där ute som råkar ut för mitt mindre lugna jag just nu: förlåt. Det är inte ni, det är jag. Haha. Så sant som det var sagt.

Fotbollsträningen räddade dock dagen, det var riktigt roligt. Älskar när vi får flyt i spelet, när jag får skjuta och vinna en närkamp. Skönt att få kämpa och slita lite med kroppen när knoppen är så dum.

Jag tror det är bra medicin mot stress, även om det tar tid. Att träna. Ska försöka ta mig tid till det imorgon också. 

RSS 2.0