Vad är det med tiden på sommaren?
Vi har precis kommit hem från världens bästa Yxlan. Det har varit jätteskönt att ta det lugnt och slappa. Familjen var ju där också; mor, far och två brodrar. Väldigt kul tycker jag! Och Gbg-kusiner, Nacka-kusiner och farmor och farfar. Jag och Melman har sprungit till Kolsvik och tillbaka, spelat tennis (gick sämre än förra året så jag var lite deppig plus att flygfäna var lika aggressiva som förra året), badat en gång i 17-gradigt vatten (Melman fler gånger), läst, kollat film, spelat Yatzy med 6-6 i slutresultat, varit i Norrtälje och strosat, firat Maggans 18-årsdag med nästan hela släkten, sovit middag, ätit tårta för att Blåsannika fyllt år, firat Farmor med ännu mer tårta... Känns som att vi har ätit väldigt ofta faktiskt. Det har varit mysigt att vara bara vi två, och ändå hela familjen ibland. Jag tror hela tiden att vi är sju personer, eftersom vi är fem och vi är två. Men sedan kommer någon annan på att jag bara är en person. Inte lätt det där.
Och fort gick det. Schvisvchsch så var det slut. Imorgon bitti klockan 06.00 bär det av mot Gbg för en Weekend med Liseberg, U2-konsert och boende hos Anna. Ska bli roooligt! Dags att börja packa nu... Jag som precis packat upp. Tänka sig hur tokigt det blir ibland!
Det blev ingen släktträff, men en tjejkväll.
Lönehelg. Det kunde man inte tro. Men alla vettiga är väl på semester nu istället för att ränna i en mataffär hela dagen.
Efter jobbet åkte jag med bilen hem till Lisen som nu kommit hem från Spanien. Där väntade Sandy och en underlig grill. Den var svår att tända (på riktigt, det var inte Lisen som var dålig för jag kunde inte heller) men det gick bra tillslut. Lisen undrade när vi skulle klä cheesecaken med kiwi och svenska hallon. Kassören (inte i min butik!) hade frågat vad det var hon hade i kartongen. Hallon? sa Lisen försiktigt då. Han hade inte skämtat, utan blev nöjd med svaret. Alltid ska man lära sig något nytt.
Klasan och Razz behagade svara igår att de inte kunde komma. Ville Viking is still missing. Funderade på att ringa idag och berätta att jag tar tillbaka hans inbjudan, men lät bli. Bara på skoj förstås. Fast egentligen är vi inte så förvånade, svar i tid är inget vi är vana vid från de här bojsen. Och Pandy är i Frankrike och roar sig. Så det blev bara tjejerna kvar. Men det är ju inte helt fel det heller! Vi skrattade mycket.
Jag: "Det känns nästan som att jag har druckit."
Lisen: "Jag vet! Jag tycker också det känns som att du har druckit."
Det ultimata skrattet kom efter det här samtalet:
Jag: "Jag såg en dörr med texten Lars Bergman Kiropraktor" (för er som inte vet det heter Handels rektor Lars Bergman)
Lisen: "Han kanske jobbar extra?"
Jag: "Behöver han verkligen det?"
Sandy (i sin egen värld): "Han extraknäcker."
Hon fattade inte varför hon var så rolig, men jag och Lisen skrek av skratt. Extraknäcker som kiropraktor. Nästan för bra för att inte ha klurat ut den innan. Cheesecaken var god som alltid, och så mår man toppen när man fått skratta av sig lite. Härligt!
Imorgon är sista dagen på EN HEL VECKA på jobbet. Känns overkligt. Sedan bär det ut till världens bästa land och efter det till Gbg för att gå på U2-konsert och förhoppningsvis även Liseberg (läskigt va). Jag ska verkligen njuta av att bara koppla av och ta det lugnt på landet. Kan behövas efter en massiv jobbvecka.
Omtänksamhet på hög nivå.
Det tycker jag var väldigt snällt och konstigt gjort.
Det var hemskt.
Jag ångrade mig så fort jag gick in genom snurrgrinden. Det här var ju mitt liv. Fast just nu är det nog mer betoning på var. Jag vet ju det själv. Jag hinner inte komma på träningarna, det blir inte kul när man inte hinner. Det dåliga samvetet är ständigt på plats. Antingen för att man inte tränar eller för att man inte pluggar. Självkänslan är låg; man vet hur bra man skulle kunna vara och hur bra man har varit, men man är inte där nu. Kroppen vill inte göra det man gör i huvudet. Jag nöjer mig inte med att spela i B-laget. Och jag har inte möjlighet att träna så mycket som jag skulle behöva för att kunna slå mig in i A-laget. Det är inte rätt tid just nu. Trots allt detta är det ändå ett sjukt stort steg att faktiskt sluta. I mitt huvud har det varit en omöjlighet så länge, även om det inte har varit så roligt som det borde på sista tiden.
När jag pratade med John i tisdags kändes det rätt så bra. Det bästa samtalet vi någonsin haft, det enda bekväma samtalet faktiskt... Lite tragikomiskt, men sant. Han förstod. Han sa att jag alltid var välkommen tillbaka om jag ångrade mig och ville satsa igen. Och att då kunna visa det från början, och att få den uppskattning en spelare ska få. Så har det inte varit nu, säkerligen av godtagbara skäl. Men det har ändå varit tufft när det drabbar en själv. Och allt har inte uttryckts så smidigt... Men vad gör det nu? Jag har bestämt mig. Jag sa även till John att jag tycker att han är bra för laget och att han känns väldigt seriös. Även om inte vi gått ihop på bästa sätt så tror jag ändå att han är rätt för laget. Ville att han skulle veta det... Jag ska ta över skollaget nu i höst så jag har ändå ett lag kvar. Jag får som tur är ändå spela fotboll varje vecka. Det räcker för mig nu. Jag slutar inte på fotboll. Men jag slutar i mitt Frejpan Ladies. Det är nog så hårt.
När jag kom ner till IP igår kväll var det som om alla minnen kom tillbaka till mig på en gång. Nu är det inte längre något som binder mig till den här klubben, tänkte jag. Jag är inte tränare, inte spelare här längre. Alla minnen är så starka. Damlaget som det var förut med Malte, Jossan, Flexis, Melker, Trolle... Alla träningar och matcher med 93orna. För att inte tala om minnena med 87orna. Det var fan i mig den bästa tiden i mitt liv, det laget, de tränarna, allting... Jag skulle ge så mycket för att få det tillbaka. Men det kommer aldrig att hända. Så det är bara att släppa taget. Inte glömma, aldrig, men släppa taget. För mitt liv ser inte likadant ut längre. Och jag älskar mitt liv som det är nu. Det är inte det. Jag har bara aldrig riktigt kunnat se den här dagen framför mig.
Vissa har slutat utan att man har vetat det. Bara glidit ifrån. Jag ville inte att det skulle bli så. Jag ville berätta det för mina lagkamrater; inga spekulationer. Mest var det nog för min egen skull, för att verkligen få ett avslut. För att kunna gå vidare. Rösten bar knappt när jag berättade det för tjejerna. Fick en kram av världens bästa lagkapten alla kategorier Kryddan och gråten var jävligt nära. Ska verkligen försöka komma och heja på några matcher, speciellt i Derbyt. Jag kommer att sakna er. Så fort jag sagt hejdå och gick och pratade med lagledare Sussi så började tårarna spruta. Och inte kunde jag sluta när jag kom hem heller.
Jag vet att det kommer att kännas bra om ett tag. Men just nu känns det jävligt jobbigt.
Revansch.
Det var även mer humor än det brukar vara i de här filmerna. Tror jag. Har som sagt inte sett dem så mycket, men det kändes så. Och jag kan bara rekommendera att läsa sjunde boken, allt knyts liksom ihop. Sjätte filmen blev ännu bättre för att jag läst sjunde boken, man fattar liksom allt... Jag är nöjd som ni kanske märker. Funderar på att läsa om alla böckerna i följd en gång. Någon gång när jag hinner. Pensionärstiden kanske?
Bonde söker fru?
Fick ett halvt utbrott på GPS:en jag motvilligt lånade av pappa, eftersom den bangade i ett kritiskt läge. Tillslut kom vi fram till stopp ett: Fotbollsgolfen. Det var ett intressant samtal jag hade med ägaren några dagar tidigare. Han skulle iväg på semester, "men det finns bollar och spelregler i en grön container och så lägger ni bara i pengar i ett kuvert och skriver hur många ni var och lägger det i kassaskåpet". När någon är så godtrogen kan ju inte ens den simplaste tjuven låta bli att betala. Inte för att mitt samvete någonsin skulle tillåta något så hemskt. Att stjäla en golfrunda! Allt fungerade dock jättebra! Det var väldigt roligt. Vi var på så exotiska breddgrader att Len hittade en ödla. Blev väldigt besviken när jag insåg att jag glömt kameran hemma. Det fanns en del vattendrag som bollarna verkade förtjusta i. Även långt högt fästinggräs utanför fairway eller vad fan det heter på golfspråk. Tråkigt att inte 59-åringen vann igår förrsten... Hade varit riktigt coolt. Bromsar och myggor hade också hittat till banan. Antar att det är sånt man får ta. Sol, fotbollsgolf och lite quality time med brorsorna - man kan ju inte få allt liksom. Lite störningsmoment måste ju komma. Får inte ha det för bra. 18-hålsrundan slutade med att jag vann med ett ynka slag före Tights som blev aningens förbenad. Viktigt.
Anhalt två blev MakiDonki. Bara så att vi kunde göra vår mor glad genom att ta plusmeny så att hon får nya färger på Cola-glasen som delas ut varje vecka. Vilka idealbarn hon har alltså. Aktivitet nummer tre blev något som man verkligen inte ska göra efter man har ätit (säg inte till mamma): Äventyrsbad på Fyrishov. Jag hade förstås gett Tights order om att sno med Lens badbyxor. Har varit där någon gång med 87orna för många år sedan under någon fotbollscup, men det var väldigt länge sedan. Det var också väldigt kul. Tights nöjde sig inte förrän han slagit rekord i vattenrutchbanan. Och all cred till honom för att han hoppade från tian. Varför går alla fram till kanten och tittar ner innan de ska hoppa? Om något kan få en att ändra sig är det väl det. Jag hoppade ingenstans. Har hoppat en gång från femman i just femman när hela klassen var där. Aldrig mer. Trean då? Nej, kände inte för det. Åkte i strömmen och hängde på skumgummidjur. Åkte också varenda rutschkana jag såg, från stora till små. Inte så smart då jag skrapade rumpan i det ojämna golvet i minsta barnbassängen. Tog en glarre innan vi satte oss i bilen för hemfärd.
Hur man säger det på ett fint sätt:
Len: - Ingår tjejer i "mitt Herrskap"?
Jag: - Öh... det kanske inte borde det men jag tror att det gör det.
Len: - Okej. I såna fall vill jag tacka mitt Herrskap för en trevlig dag!
Jag hade också en riktigt bra dag, det är inte ofta man får de här två grabbarna alldeles för sig själv...
Puss och kram från Abo
Det blev ingen Harry.
Sex personer var riktigt laddade för bio. När man kom in på Rigoletto var det som att gå in i Trollkarlarnas värld, fasen vad de hade spökat ut stället. Går fram till kassan för att hämta ut biljetterna. Det finns ingen bokning. Tydligen måste man hämta ut biljetterna inom 24 timmar efter bokningen. Aldrig hört talas om! Och uppenbarligen inte Sandy heller som hade bokat. Vi var som tokiga för att försöka få biljetter som var bokade men som inte skulle hämtas ut, eftersom allt annat var slutsålt. Men utan framgång. Så besvikna och något förbannade fick vi gå därifrån utan att se filmen. Synd att man inte kunde trolla.
Vi gick ner till strandvägen och tog en mjukglass med strössel. Cathrine körde en variant jag aldrig sett förut; två sorters strössel. Alla sätt är bra utom de dåliga. Det är verkligen fint i Stockholm nere vid vattnet. När det var dags för folk att bege sig hemåt tog jag och Sandy en prommis "på vägen hem". Lite mer för henne än för mig, men det var i alla fall åt rätt håll.
Snart ska jag åka och hämta mina bröder, så ska vi på hemligt uppdrag med Marcus som fyllde 18 förra veckan.Ska bli rooligt! Kan tyvärr inte avslöja vad vi ska göra... VIll inte förstöra spänningen.
Det är tur att man är lättroad.
- Hej det är Pantmannen.
Jag kunde ju inte låta bli att skratta. Det är tur att man kan glädjas åt de små tingen och att vissa kunder har humor.
Jag jobbar varje helg hela sommaren, utom en. Än så länge. Några gånger är det bara lördag, men några veckor nu är det hela helgen. Det är bra pengar, visst, men det är lite tråkigt att inte vara ledig samtidigt som Melman och andra med "vanligt" jobb. Plus att jag hade planerat att åka till Öret och hälsa på Maltesen och Jossilainen och kolla in Maltes nya lägenhet... Men det får tyvärr vänta. Har inte två sammanhängande lediga dagar heller. Hoppas verkligen jag kan åka i början av höstterminen så att det inte dröjer allt för länge! Jag är ledsen att jag inte kan komma nu, kompis.
Sommaren är ju den tid på året där studenter har chansen att jobba ihop pengar, så man ska ju passa på. Och det känns det ändå som att jag gör. På tal om Harry P (på tal om?) så ska jag se sjätte filmen ikväll med Sandy och hennes kompisar. Har väl inte så värst höga förväntningar, tycker att filmerna är sådär... Böckerna är mycket bättre. Men va fan. Det var länge sedan jag läste boken, så jag kanske inte stör mig så mycket på att de kapat halva handlingen. Vi får se. Ska bli kul att träffa Sandy!
Ibland så...
... lyckas vi få ihop en träff med rätt så kort varsel. Efter jobbet mötte jag upp Anna och Mikiz i TC för att handla middag. Vi var helt överens om att tacos skulle smaka superbt. (Hoppas ingen pratar sådär.) En sväng in på The System på en tisdag kändes helt rätt. En flaska vin på tre som blev fyra, det är faktiskt okej en tisdag som denna. Sedan kom Malin innan vi tog våra cyklar och det bar av mot Mikiz. Det var SF (sambofritt) faktiskt. Vi hann ta några bilder och laga mat innan Limpan anslöt. Jag hade nallat en del på nachosen och guacan i smyg (eller helt öppet), så jag var inte vrålhungrig när vi skulle hugga in men däremot vrålsugen på tacos. Hade varit det i några dagar... Och det infriade alla förväntningar.
Limpan hade med sig sin Systemkamera och jag blev ju helt kär från första sekund. Är så sjukt sugen på att köpa en! Förstå vad mycket roligt man kan fota med den. Om jag får en bra lön i augusti kan jag kanske köpa en. Kanske...
Becca kom också lite senare. Väldigt roligt att alla lyckades komma tillslut! Vi åt efterrätt bestående av kiwi, druvor (Druuuuvan) och jordgubbar. Fräscht och gott. Anna och Malin drar ju till Gbg i höst och Limpan till Åre. Konstigt. Fast ändå inte, vi har ju i princip turats om att vara på resande fot de senaste åren. Mikiz och Bexter är i alla fall kvar här i hufvudstaden. Tuvr. 
Kocken Anna.
Bästa bilden!
Time goes by...
Det går fort när man har roligt.
Sedan hade vi en skitabra chipskväll utan chips. Satt och snackade, som vi gjorde typ varje dag i telefon när vi var små och gick i gymnasiet. Men det kändes ungefär likadant, förutom att vi pratade om andra saker förstås. Vi håller på att bli stora nu! Under kvällens gång kom vi fram till att Linda och Melman är väldigt lika till sättet, och han och jag likaså. Inte helt otippat kanske... Men det var roligt.
Fredag: Ledig! Kommer inte riktigt ihåg vad jag gjorde dock. Tvättade. Just det! Läste ut sjunde Harry P. Lite sorgligt att det inte kommer någon mer bok nu. Kan trösta mig med att sista boken var sjukt bra. Som alla andra. Åh, Harry.
Lördag: Var sjukt trött vid 05.40 när det var dags att gå upp för att åka till jobbet. Hela dagen ville jag bara att det skulle ta slut så att jag fick åka hem. Jag hade nämligen en dejt att se fram emot. Ska man krydda vardagen så ska man! Först tog vi en drink på balkongen. Aivy, sprite och lime. Kan inte bli mer somrigt. Vi åkte in till St Eriksplan och gick på tapasrestaurangen Caliente. Har varit där en gång förut, kan verkligen rekommenderas. Så gott, så gott. Så mätt, så mätt.
Söndag: Jobbade hela dagen, men älskar min arbetsplats så mycket att jag stannade kvar någon timme till och storhandlade med Melman. Sjukt trött av någon anledning. Är fortfarande trött idag men eftersom jag börjar 07.00 imorgon är det inte så smart att sova mer nu. Kollar lite på tennis istället.
En stor dag för en stor kille.
En milstolpe i livet. Min yngsta och minsta bror fyller 18 år idag. 18! Det är ganska mycket. Jag tyckte jag var jättestor när jag fyllde 18, något jag i efterhand kommit fram till att jag inte var. Eller jo. Rätt stor var man ju. Kunde kröka på rätt bra. Tog ansvar i skolan och på jobbet. Men ändå. Det känns som jag vuxit väldigt mycket sedan jag var 18.
Men faktum kvarstår dock: han fyller 18. Alla mina kompisar som känt mig länge blev helt chockade: "fyller M 18?hur gammal är jag?!". Självklart hade han köpt ett sexpack trefemmor. Det känns ändå lite skönt att oavsett ålder kommer han alltid att vara min lillelillebror.
Det hände också något stort vid middagen. Alla syskon fick en öl till maten. Trefemma förvisso, men det var inte poängen (det är ju bara onsdag). Vi har aldrig druckit alkohol hemma förut. Eller jag kanske har druckit vin någon enstaka gång eller så, brukar inte vara sugen när alla barn dricker cola. Men det här var verkligen beviset för att alla barn är stora nu. Jag gillar det. Det känns som jag får mer och mer gemensamt med mina bröder ju äldre vi blir.
Dagens bästa 1: Mormor frågade mamma om hon handlat på Karuta. Det kom fram att hon menade K-rauta.
Dagens bästa 2: Min bror S har jobbat på dagis ett tag med två tjejer som heter Marie och Malin. En liten kille kallade dem för Marie, Malin och Fröken.
Vardagsglimtar.
Lekte med Doktor P idag och hälsade på i hennes egna lilla hus. Tog en skön prommis när solen dök upp en liten stund och åt pytt i panna med egenodlade rödbetor och egentrampad ketchup (?). Doktor P bjöd med mig till Lollo och vi fick en fantastisk Åländsk potatissallad och kyckling samt sällskap av hennes reskompis Hanna. Även en Mojito eftersom "hon hade så mycket mynta hon behövde bli av med". Det tackar man ju inte nej till en måndag som denna.
En väldigt trevlig middag med en spontant inhandlad efterrätt var precis det rätta för dagen. Och Doktor P: jag tror att du kommer in. För Limpan kom in, Berget kom in och min käre bror M kom in. Det måste väl vara ett gott tecken?
Man blir aldrig besviken.
Det var ganska svalt och någon regnskur då och då, men jag var bara glad att vara där. Det blev en liten pärs att ta sig dit p.g.a. ett ösregn som kom när jag stod och väntade på bussen efter jobbet. Det jobbiga var att jag inte fick plats i busskuren (eller kupén som jag förklarade för pappa), och bussen var sen och ja... allt blev väldigt blött. Sedan kom solen fram när jag satt på bussen bara för att håna mig. Men tillslut kom jag fram.
Såg en jätterolig mackapär på färjan, men batteriet i kameran tog slut i den sekunden så kan tyvärr inte visa eller förklara. Ska åtgärda detta när jag åker ut igen om några veckor, för det här vill ni se. Jag lovar.
Grattis till Federer som vann med otroliga 16-14 i femte set i Wimbledonfinalen. Och har jag sagt att jag sitter ute på balkongen just nu? Lovely.
Mes som inte kan vara ensam hemma en dag?
Lekte återigen med mormor AL och Akilles, åt bullängd och ekologisk läsk. Har cyklat alla jobbdagar den här veckan, är rätt skönt förutom att man svettas konstant hela dagen. Varmt i sovrummet, svettigt att cykla till jobbet, försöker fräscha upp sig lite, springer runt och packar upp varor i åtta timmar, försöker fräscha upp sig, cyklar hem, lagar mat/tänker duscha men väntar lite, dushar kallt innan man går och lägger sig, Melman vill retas lite för att jag ska bli varm igen, försöker sova med fläkten surrande i örat.
Men wow vilken härlig sommar det är just nu. (Bortse från åskan och regnet idag.)
Vem fan skriver blogg när solen skiner varje dag?
Jag blev ledsen att Michael Jackson dog. Jag och Melman skulle se hans konsert i augusti i London och det hade jag verkligen sett fram emot. Han är verkligen ett musikaliskt geni. Hur kan man ha så många bra låtar?
En riktig matförgiftning kom på fredagen en halvtimme innan jag skulle vara på jobbet. Jag hatar att spy. Men på lördagen var jag bra igen och joinade Frejpan Ladies-avslutningen. Det var väldigt kul att gamla godingar som Malte, Jossan, Melker och Flexis förgyllde kvällen med sitt sällskap. Vi pratade gamla minnen som jag inte minns, exempelvis om Åke och Mormor i Landskrona. Och rummet med radion, bästa myntade uttrycket någonsin. Badade fötterna i Kryddans utejacuzzi och försökte mata en glad tjej med vatten. Gick halvbra då jag gav henne cidern för "en klunk" och en sekund senare var den tom. Skorpan presenterade en väldigt rolig lek med enkronor som alla blev väldigt engagerade i. Jag har som sagt förbrukat all tur för det här året, så jag vann inte.
På söndagen var vi några som kom på att det var en bra idé att lägga sig och sola och bada i Skavlöten. Jag, Melman, Malte och Jossan. Och typ trehundra till. Det var 22 grader i vattnet och glassen var god. En riktigt härlig svensk sommardag! Jossan berättade att jag gillar att "bonka på med en lång skumgummikorv" i olika färger som finns i min garderob. (Bra att veta om tillfälle ges.) Vi passade på att kolla på Mormor AL och Morfar Ms tillskott Akilles. Söt som bara den, trots att han sov hela besöket. Det är jobbigt att vara poppis...
Tisdagen spenderades med Sandy på Skansen. Det var inte igår! Man var på Skansen alltså. Det var jätteroligt att gå och kolla på alla djuren. Lill-Skansen var gullig. Vi såg även älgungarna, björnungarna och vildsvinsungarna. Åt glass och hörde Anders Lundin prata om bullar. Såg skapelsen som bidrog till jämförelsen av en hund som var "stor som en Dalahäst". Det var allt ett moment. Åt de saftiga kanelbullarna som nog kan mäta sig mot den gigantiska som vi åt på Saturnus en fin vårdag efter redovisningstentan om jag inte missminner mig. Och på tal om det så gick det bra på marknadsföringen = alla kurser i ettan avklarade på första försöket! Jiiiiha! Obeskrivligt skönt och lite stolt är jag allt.
Jag har även börjat cykla till jobbet. Visste inte hur lång tid det skulle ta så tog en timme på mig i måndags. Gick upp 05.15. Cyklade 05.50. Framme 06.22. Jaha, 40 minuter tills jag börjar då. Skulle jobba till tolv men blev kvar till 18.15. Då var jag inte lika glad att jag hade cyklat eftersom jag hade sprungit runt hela dagen och benen var helt slut. Men det gick ju bra det med! Ska fortsätta med cyklingen, tar lika lång tid som att åka buss och det är skönt att röra på sig.
Tänk hur lätt allt kan bli bara för att det är ett fantastiskt väder.
