Åååååka pendeltåg.
Det har vi gjort i flera dagar, jag och Mattia. För att samla in svar till vår uppsats. Jag har blivit förvånad över att många är så trevliga och vänliga, även om man får många nej förstås. Det var förra veckan. Då var vi taggade (även om jag var livrädd i början) och körde på. Det gick bra. Vi höll på att hamna på ett tåg mot Gävle då Mattia sprang i full fart tvärs över plattformen i Upplands Väsby innan jag såg att det Upptåget och hindrade honom från att gå på. Det var kul. Förra veckan fick vi in våra drygt 400 svar, utan att ens bli avslängda en enda gång.
Idag skulle vi komplettera undersökningen med ca 100 svar. Det var eftermiddag. Mattia råkade ta med sig sitt stora paraply, varför vi kom på den briljanta idén att fråga en butik på Cityterminalen om vi fick lämna hans paraply där en stund. På Pressbyrån sa de blankt nej, det var till och med förbjudet att glömma ett paraply där, men på Gateau sa de ett förvånat ja. Tack. Sedan skulle vi bara samla in svaren lite snabbt. Det gick skit. Folk var så fruktansvärt otrevliga. Jag ville bara sluta, åka hem och fortsätta imorgon förmiddag då folk verkar vara trevliga och pigga. Sedan tänkte jag att jag skulle sluta ta det personligt, och mer tycka synd om personer som har ett sånt liv så att de måste vara otrevliga mot en glad och städad tjej på tunnelbanan som säger hej. För att understryka vilken skitdag det var tappade jag vid ett tillfälle alla enkäter på pendeltågsgolvet och alla blandades huller om buller, ifyllda och tomma. Va faan. Men vi gjorde det. Fick in alla svar.
Jag är stolt över oss. Nu ska vi ösa SPSS och knäcka den här uppsatsen!
