plato.

Det var en gång tre vänner som skulle äta middag tillsammans klockan åtta. Paneng i foodcourten! tänkte jag. Men de stängde ju redan halv nio så den idén blev nedtröstad av alla inklusive mig själv. Istället gick vi in på Pizzeria & Pasteria. Det var faktiskt Annas förslag, trots att jag och Malte hade förberett oss på kraftig övertalning då vi hört rykten om att hon ville äta Kinamat. 

När vi kom in fick vi två saker klart för oss. Ett: de serverar inte pizza längre. Vi valde att inte fråga varför eftersom vi inte ville riskera att tappa matlusten. Kanske dags att byta restaurangnamn? Två: deras köttfrys hade gått sönder på morgonen som det hette, så vi kunde inte beställa kött heller. Vad fanns kvar? Malte föreslog pasta och ketchup. Men då kom servitören och rekommenderade två rätter. Väldigt orginella, ni kan inte hitta dem någon annan stans. Då slängde jag ihop menyn och sa:
- Jag orkar inte leta mer. Jag tar den! Den där på B alltså.
Anna och Malte blev stumma av förvåning och nickade instämmande, vi tar också det där på B. Så fantastiskt vet jag inte om det var, men det var med beröm ätbart.

Det bästa var att få sitta i lugn och ro (om man bortser från personalens blickar som brände i ryggen för att de ville stänga och gå hem) med två goda vänner och prata om allt och ingenting. Och som vanligt bjöds det också på många goda skratt. Som när Malte tänkte att det skulle rinna ut vatten genom örat om man hällde in det i näsan.
Det är sådana här tillfällen som kan göra en vardag till något extra. Det får vi allt ta och göra om!