plato.

Det krävdes att jag skulle bli mitt argaste för att jag skulle starta en blogg. Den dagen kom, och nu är den igång.

Jag har kommit fram till att De inte ens är värda den tid det skulle ta att skriva om vad som sades den där kvällen.  
Attacken kom, så här i efterhand, inte helt oväntat. Men i stundens hetta kom den som en blixt från klar himmel. Och det jag samlat på mig i sju år bara flög ut ur munnen. Det gick inte att stoppa. Känslan var överväldigande: Jag tänker inte ta mer skit från er. I alla år har jag hållit allt inom mig för att det inte ska gå ut över tjejerna. Men nu fick det vara nog. Jag var så arg att jag skakade och fick anstränga mig till max för att inte börja gråta riktigt jävla förbannade tårar. De som inte vet om historiken måste trott att jag var spritt språngande galen. Så här i efterhand känns det ändå skönt att jag fick det ur mig. Mig kör man inte över så lätt.

Än en gång skämdes jag över det vuxna släktet och konstaterade tyst för mig själv att vissa inte borde få gå lösa på stan.