Jag hade fel.
Redan nu kom första störtgråten.
Direkt efter jag skrivit inlägget loggade jag in på msn och ville prata med Marcus. Men så var han inte vid datorn. Han hette till och med "borta". Men jag skrev till honom ändå att jag var ledsen och att jag slutat som tränare (fast han redan vet om det) och att jag inte fattade. Och han var fortfarande inte där. Då blev allt jättehemskt och syndafloden kom som en våg över mig.
Fast lite skönt var det allt så här i efterhand. Känns som jag hållit det inom mig på något omedvetet sätt. Det är klart att det är jobbigt att lämna laget man hängt med i åtta år och att lämna sin roll som tränare. Det vore mer konstigt om det inte var det.
Det är fan okej att gråta.
Direkt efter jag skrivit inlägget loggade jag in på msn och ville prata med Marcus. Men så var han inte vid datorn. Han hette till och med "borta". Men jag skrev till honom ändå att jag var ledsen och att jag slutat som tränare (fast han redan vet om det) och att jag inte fattade. Och han var fortfarande inte där. Då blev allt jättehemskt och syndafloden kom som en våg över mig.
Fast lite skönt var det allt så här i efterhand. Känns som jag hållit det inom mig på något omedvetet sätt. Det är klart att det är jobbigt att lämna laget man hängt med i åtta år och att lämna sin roll som tränare. Det vore mer konstigt om det inte var det.
Det är fan okej att gråta.
Kommentarer
Postat av: Malin
Been there, done that. Man gråter när dom är dumma, gråter när dom är underbara, gråter när dom vinner mot mycket bättre lag (speciellt i Aros), gråter när man inte orkar med dom längre och gråter när man slipper dom.
Är det vi som är blödiga eller?
Postat av: Melker
Klart det är okej att gråta... jag började ju nästan gråta när jag var nere och pratade med Pettan om att jag skulle sluta..
Men ja... lite blödiga är vi nog ändå.. ;-)
Puss
Trackback
