Man blir som man umgås.
Min lille-lillebror ringde för några dagar sedan. Jag och Sandra stod i mataffären och skulle betala, så jag tänkte att jag skulle ringa upp honom sedan. När jag kommit hem ringde det igen. Vad kunde vara så angeläget?
Bror: "Asså hej. Vilken fot hoppar du med?"
Jag: "Vaddå hoppar? Höjdhopp eller när man skall hoppa upp och nicka?"
Bror: "Ja men du vet... när man hoppar. Som att hoppa upp och nicka typ."
Jag (utan vidare frågor): "Hm... vänta lite jag måste testa!"
Och så springer jag runt i lägenheten och provar att hoppa upp på höger fot och sedan på vänster fot. Petter och Sandra står som två frågetecken och undrar vad jag håller på med.
Petter: "Vad gör du?"
Jag: "Brorsan undrar vilken fot jag hoppar med!"
Varpå han och Sandra också börjar testa vilken fot de använder när de hoppar upp.
Jag (till bror): "Vänster. Jag hoppar upp med vänster."
Bror: "Fan."
Jag: "Vaddå då?"
Bror: "Jag hoppar också med vänster. Men pappa säger att man brukar hoppa med höger om man är högerfotad. Du är vänsterfotad. Jag är högerfotad."
Petter (ropar i bakgrunden): "Jag hoppar också med vänster!"
Jag: "Petter hoppar också med vänster. Han är högerfotad. Fast han skriver med vänster hand, så jag vet inte riktigt hur han skall bedömas. Sandra säger här att hon hoppar med höger och hon är högerfotad. Äsch, det är säkert inget fel på dig!"
Bror: "Okej, tack för hjälpen. Vi hörs sen!"
Märks det att man tillhör samma familj om man inte tycker det är konstigt att brorsan ringer och frågar vilket ben man hoppar med, och sedan testar utan att undra varför han vill veta det? Och har jag umgåtts för mycket med Petter och Sandra om de gör likadant?
Jag tror helt klart på att man blir som man umgås.
