Statist - javisst!
Jag känner att det är dags att återuppstå.
För exakt en vecka sedan började jag min skådiskarriär. Jag skulle vara statist i en film. Ingen garanti att man ens kommer att synas i bild. Men jag var mest intresserad av att se hur det går till på en riktig filminspelning. Jag hade åkt in några dagar tidigare på kostymprovning och blev helt fascinerad av den mängd plagg som fanns där. Det måste finnas allt där. Hawaiiskjortor, klänningar, gråa vantar, cowboyhattar, 50-talsslipsar, de fulaste och de finaste kläderna man kan tänka sig. Och då kollade jag ändå inte runt så mycket. Helt fantastiskt!
Jag skulle vara i Frihamnen klockan 07.00. Perfekt, jag och Petter kunde åka in tillsammans. Men vad händer? Tåget är försenat. Det står verkligen och väntar på fyra tåg som ska åka ut från östra. Jag kutar mitt snabbaste bort mot bussen. Om jag missar den kommer jag för sent. Jag hatar att komma för sent! Jag kubbar på. När jag kommit ner för trappan händer det något konstigt och jag gör årets dyk. Glider fram längs med stengolvet. En gubbe som står vid kiosken utbrister med förfärad röst:
- Åh Herre Gud!!
Jag känner att jag slagit i ena knät men har ingen tid att grina. Jag reser mig upp så fort jag bara kan och ropar i förbifarten:
- Det är lugnt! till gubben. Jag börjar nästan asgarva högt för mig själv när jag tänker på hur roligt det måste sett ut. När jag kommer upp för trappan ser jag hur bussen åker förbi - en minut tidig. Nedrar i havet tänker jag.
Jag vet inte hur mycket jag får avslöja om själva inspelningen. Kan börja med att tacka Gud för att det var fint väder hela dagen eftersom vi var ute konstant. Tack. Och jag kan säga att det var svårare än jag trott. Man får inte prata utan ska mima en naturlig konversation med de andra statisterna. Och så ska man röra sig strategiskt så att det inte blir för tomt eller för fullt på något ställe. Inte titta in i kameran förstås. Trodde att jag skulle stirra in i den där hela tiden bara för att man inte fick. Men lyckades hålla mig!
Det är verkligen inte så glamouröst som man kanske tror. Mycket väntan och mycket stå hela dagen i höga hemska skor. Jusste, tack Erica på kostym för att jag hade ett par skor som inte gjorde ont förrän efter några timmar. Det var också mycket göra om samma scen i olika vinklar och hej och hå.
En lång, intressant och rolig dag i fina kläder. Insikten om att alla kan vara statister kom. De behöver människor i alla åldrar och med alla utseenden. Tänk att det vi spelade in under en hel dag blir max två minuter i en film? Fick även en chock lite innan lunchen.
Måste också dela ut guldpaljettregn till Kjell Bergqvist. Han är inte bara en enligt mig grym skådespelare utan även en riktigt reko grabb. När inspelningarna var färdiga för dagen kom han in i rummet där alla statiserna satt. Han tackade alla och sa att vi hade varit fantastiska. Om Glenn är ett uttryck för gnäll får Kjell bli det för schysst.
Någon som vill gå på bio i september 2009?
För exakt en vecka sedan började jag min skådiskarriär. Jag skulle vara statist i en film. Ingen garanti att man ens kommer att synas i bild. Men jag var mest intresserad av att se hur det går till på en riktig filminspelning. Jag hade åkt in några dagar tidigare på kostymprovning och blev helt fascinerad av den mängd plagg som fanns där. Det måste finnas allt där. Hawaiiskjortor, klänningar, gråa vantar, cowboyhattar, 50-talsslipsar, de fulaste och de finaste kläderna man kan tänka sig. Och då kollade jag ändå inte runt så mycket. Helt fantastiskt!
Jag skulle vara i Frihamnen klockan 07.00. Perfekt, jag och Petter kunde åka in tillsammans. Men vad händer? Tåget är försenat. Det står verkligen och väntar på fyra tåg som ska åka ut från östra. Jag kutar mitt snabbaste bort mot bussen. Om jag missar den kommer jag för sent. Jag hatar att komma för sent! Jag kubbar på. När jag kommit ner för trappan händer det något konstigt och jag gör årets dyk. Glider fram längs med stengolvet. En gubbe som står vid kiosken utbrister med förfärad röst:
- Åh Herre Gud!!
Jag känner att jag slagit i ena knät men har ingen tid att grina. Jag reser mig upp så fort jag bara kan och ropar i förbifarten:
- Det är lugnt! till gubben. Jag börjar nästan asgarva högt för mig själv när jag tänker på hur roligt det måste sett ut. När jag kommer upp för trappan ser jag hur bussen åker förbi - en minut tidig. Nedrar i havet tänker jag.
Jag vet inte hur mycket jag får avslöja om själva inspelningen. Kan börja med att tacka Gud för att det var fint väder hela dagen eftersom vi var ute konstant. Tack. Och jag kan säga att det var svårare än jag trott. Man får inte prata utan ska mima en naturlig konversation med de andra statisterna. Och så ska man röra sig strategiskt så att det inte blir för tomt eller för fullt på något ställe. Inte titta in i kameran förstås. Trodde att jag skulle stirra in i den där hela tiden bara för att man inte fick. Men lyckades hålla mig!
Det är verkligen inte så glamouröst som man kanske tror. Mycket väntan och mycket stå hela dagen i höga hemska skor. Jusste, tack Erica på kostym för att jag hade ett par skor som inte gjorde ont förrän efter några timmar. Det var också mycket göra om samma scen i olika vinklar och hej och hå.
En lång, intressant och rolig dag i fina kläder. Insikten om att alla kan vara statister kom. De behöver människor i alla åldrar och med alla utseenden. Tänk att det vi spelade in under en hel dag blir max två minuter i en film? Fick även en chock lite innan lunchen.
Måste också dela ut guldpaljettregn till Kjell Bergqvist. Han är inte bara en enligt mig grym skådespelare utan även en riktigt reko grabb. När inspelningarna var färdiga för dagen kom han in i rummet där alla statiserna satt. Han tackade alla och sa att vi hade varit fantastiska. Om Glenn är ett uttryck för gnäll får Kjell bli det för schysst.
Någon som vill gå på bio i september 2009?
Kommentarer
Trackback
