plato.

Ja, det är sant. Jag är en stor tjej nu. Jag har flyttat hemifrån! Flyttat ihop med min fina pojkvän. Det är inte varje dag.

Sista tiden kan stavas k-a-o-s. Man har gjort saker hela tiden men ändå inte hunnit med någonting. Visst är det ett konstigt samband? Förra onsdagen var det inflyttning och lägligt nog fick jag ont i hjärtat och hade tungt att andas dagen till ära. Berodde antagligen på stress, men det var inte läge att ta det lugnt då.

Petter, Petters pappa, mina käre bror och Jocke kämpade på att köra över saker från Petters gamla lägenhet hela dagen. Fyra trappor utan hiss är inget att leka med. Duktiga ponkar! Jag jobbade och drog dit så fort jag kunde. Hann även med ett besök på IKEA. Handlade för så mycket att jag skaffade IKEA-kort. (Helt klart vuxenpoäng.)
De följande dagarna har enbart gått ut på att fixa iordning i lägenheten. Såklart. Och åka runt och fixa grejer hitan och ditan. Det är roligt! Mysigt att gå och plocka upp och greja. Man gillar den ännu mer när man får placera ut sina saker och göra det till sitt. Malte var bussig och hjälpte till; vi skruvade garderober tills händerna värkte. Men grymt blev det. Tack kompis!

Igår städade vi ur Petters gamla lägenhet. Slitigt, men så skönt att det är klart! Vi gjorde även några intressanta upptäckter.
Jag: - Har du använt den här ägghållaren i kylskåpet någon gång?
Petter: - Har jag en ägghållare?

Just nu bor vi bland flyttkartonger. Lite tråkigt att vi fick fel delar till sängen, för det gör att vi numera sover i soffan/på golvet. De behövde beställa nya delar - tack tror jag? Personalen på Mio hejar på oss. Allt är alltså som det ska vara.

Jag njöt första gången jag sa: - Jag ska åka hem nu.