Sverige - Spanien på bio.
Dagen till ära åkte vi; mamma, pappa, jag, bror och bror till Kista och åt middag. Mums! Grillad fläskfilé med klyftpotatis och tzatziki. Av någon anledning var min kära mor purken på mig och de andra hakade på för skojs skull. Men vi slöt fred och hade en trevlig stund före matchen. Simon hävdade även att en tant nöp honom i rumpan på Konsum. Önsketänkande?
De delade ut tutor och flaggor. Marcus fick också en påse med torkat kött. Tack tror jag? Vi satte oss och efter ungefär en minut och 17 sekunder var jag på vippen att få ett sammanbrott. Alla blåste i sina tutor. Hela tiden. Jag satt som en gammal tant och höll för öronen. Eller var det kanske för att jag inte ville få hörsel som en gammal tant? Drog iväg ett sms till Malte och frågade om hon hade det lika hemskt på biografen i Öret. Jag fick till svar att hon var en av dem som blåste i tutorna. Det ante mig. Som tur var höll det på halvtimmen före matchen, sedan blev det tystare.
Själva matchen då? Det känns så jävla surt att släppa in ett mål i 92a minuten. Det är typiskt. Fast om man ska tänka krasst så hade det ändå inte spelat någon roll i nästa match om vi fått en pinne i den här. Vi måste fortfarande spela minst oavgjort mot Ryssland. Come on Schweden. Att det blir Holland i första slutspelsmatchen bryr vi oss inte om nu.
Lördagen innebar även match på Gotland för damlaget. Pettan ringde faktiskt i onsdags och frågade om jag kunde följa med. Tänk. Det var precis vad jag hoppats på hela våren. Men i tankarna var förutsättningarna annorlunda. Då hade jag tränat sedan jag kom hem och det fanns en chans att jag skulle få spela. Jag skulle vara i form.
I verkligheten? Jag är förkyld igen. Jag har sprungit två gånger den här veckan (innan förkylningen bröt ut igen) och då kände jag inte av benet, men har fortfarande inte testat det på träning. Alltså fanns det inte ens chans i helvetet att jag skulle få spela. Och om jag skulle få göra det för att vi var för få skulle det inte vara bra, då skulle jag kanske skada mig mer för att jag är så otränad. Plus att vi ska fira farfars 75-årsdag idag. Damerna åkte fredag-söndag så jag vet inte om jag skulle ha hunnit hem.
Därför fick svaret tyvärr bli nej. Jag vill bli frisk en gång för alla och träna som attan i sommar så att jag kan vara med i höst.
riktigt surt att det blev mål :s 1 min kvar lix.
Vi släppte in ett mål i 93:e minuten för några matcher sen. Förlorade med 2-1. Kan tänka mig att känslan var ungefär densamma! Jag var beredd att ta en tripp till Nangijala ungefär då, så kul var det.