Ännu en underbar dag.
På lördagsmorgonen kom jag på att jag aldrig hört av mig till mamma när jag kom hem till Petter kvällen innan. Skit också. Satte på mobilen och där fanns mycket riktigt ett meddelande från klockan ett på natten som frågade var jag var någonstans. Förbannade mig själv lite grann och skickade tillbaka ett hoppsan-sms. Då svarar människan med detta: "Vi åker och handlar nu. Ska olja terassen sen det är frivilligt att hjälpa till." Hon vet precis vad hon ska säga. Inte fair play! Frivilligt my ass.
Hade match med småtjejerna och vi mötte ett sämre lag. Men vi kunde inte få in bolljävlen. Helt otroligt hur man kan vara så överlägsna spelmässigt och inte få in en enda boll ens av misstag! Om vi vann med 1-1 förra gången förlorade vi med 0-0 nu.
Efter matchen ringde jag hem till Polarn. Hennes brorsa svarade.
Jag: Hej är Linn hemma?
Brorsan: Nej... jag tror inte det.
Jag: Öh... jaha?
Brorsan: Jag tror ingen är hemma faktiskt. Asså jag kom precis upp och jag håller på och letar efter dem nu.
(Jag riktigt ser framför mig hur han går och drar ut byrålådor samtidigt som han ropar - Hallå! Familjen?)
Jag: Jag provar på mobilen.
Fick tag i henne tillslut och brummade hem till henne. Det var hur varmt och skönt som helst - sommarväder. Vi gick i shorts och linne ner till hennes båt och la oss i solen på däck. Helt klart i nivå med Skinnarviksberget. Blev nästan lite ledsen för att det var så länge sedan vi sågs - jag trivs alltid i hennes sällskap! Lika knäppa båda två. Det var ett tag sedan jag skrattade så mycket. Vi pratade om allt som pågår i våra liv och även om mindre djupa saker.
Linn (fundersamt): - Varför bajsar fåglar vitt egentligen? Är det för att de bara äter mask?
Jag (fundersamt): - Fast varför skulle det bli vitt då?
Båda (fundersamt): - Hm...
Vi lagade mat, såg finalen i Körslaget och blev så inspirerade att vi satt och kollade på gamla Så ska det låta-klipp och sjöng då givetvis med. Åt Gott och Blandat. Sedan eskalerade det när Linn hittade en lapp med gamla konfalåtar. Vi satt och sjöng Mysterium, Du är en bön, och Glory högt och länge. Därav många goda skratt.
Polarn och Pyret kommer alltid att hänga ihop.
Hade match med småtjejerna och vi mötte ett sämre lag. Men vi kunde inte få in bolljävlen. Helt otroligt hur man kan vara så överlägsna spelmässigt och inte få in en enda boll ens av misstag! Om vi vann med 1-1 förra gången förlorade vi med 0-0 nu.
Efter matchen ringde jag hem till Polarn. Hennes brorsa svarade.
Jag: Hej är Linn hemma?
Brorsan: Nej... jag tror inte det.
Jag: Öh... jaha?
Brorsan: Jag tror ingen är hemma faktiskt. Asså jag kom precis upp och jag håller på och letar efter dem nu.
(Jag riktigt ser framför mig hur han går och drar ut byrålådor samtidigt som han ropar - Hallå! Familjen?)
Jag: Jag provar på mobilen.
Fick tag i henne tillslut och brummade hem till henne. Det var hur varmt och skönt som helst - sommarväder. Vi gick i shorts och linne ner till hennes båt och la oss i solen på däck. Helt klart i nivå med Skinnarviksberget. Blev nästan lite ledsen för att det var så länge sedan vi sågs - jag trivs alltid i hennes sällskap! Lika knäppa båda två. Det var ett tag sedan jag skrattade så mycket. Vi pratade om allt som pågår i våra liv och även om mindre djupa saker.
Linn (fundersamt): - Varför bajsar fåglar vitt egentligen? Är det för att de bara äter mask?
Jag (fundersamt): - Fast varför skulle det bli vitt då?
Båda (fundersamt): - Hm...
Vi lagade mat, såg finalen i Körslaget och blev så inspirerade att vi satt och kollade på gamla Så ska det låta-klipp och sjöng då givetvis med. Åt Gott och Blandat. Sedan eskalerade det när Linn hittade en lapp med gamla konfalåtar. Vi satt och sjöng Mysterium, Du är en bön, och Glory högt och länge. Därav många goda skratt.
Polarn och Pyret kommer alltid att hänga ihop.
Kommentarer
Trackback