Dessa barn.
Jag: - Och så kan du ställa bort ditt glas också.
Barn: - Ska jag lägga det i papperskorgen?
Jag: - Nej, ställ det på väggen. (?)
Ja, jag har nog varit lite trött idag. Det beror nog på att jag var grymt trött igår. Och på att jag inte kunde somna igår fast jag var grymt trött. Ingen bra combo.
Jag tycker om att jobba på förskola. Barn är så spontana, ärliga och söta. När de vill. Annars kan det bli helt andra bullar.
Det har varit en rätt bra dag. Fast det kändes som hundra bajsblöjor var det bara två. Lilla tjejen som har skrikit så högt att till och med barnen hållit för öronen när hon varit i närheten har blommat ut och nästan börjat gå. Utan att skrika. Och visst blir hjärtat varmt när minstingen börjar vråla, gråta, springa efter mig och ta kramptag i mina byxor när jag ska gå hem för dagen. Mitt svar att han fick vara kvar och leka med den andra fröken dög inte. Funderade starkt på att ta med gullungen hem.
Nackdelen är alla dessa baciller som frodas bland dessa sötnosar. Hur kan något så gulligt innehålla så mycket äckligt? Det känns som att man får ont i halsen av att bara gå innanför dörren. Lägg på ett par nysningar i ansiktet och tjugo snor-torkningar per dag. Och så undrar jag varför jag aldrig blir frisk?
Jag har i alla fall blivit så pass frisk att jag fått tillstånd att träffa Petter igen. Härligt. Nu väntar jag bara på att den sista skiten ska försvinna helt så att jag kan vara med på fotbollsträningarna igen. Man blir ju galen av att bara kolla på hela tiden. Samtidigt som jag inte tänker göra samma misstag igen. Jag har varit med på två ynka träningar (TVÅ! förstår ni?) sedan jag kom hem och efter båda har jag blivit sämre igen. Nästa gång ska jag vara med för att stanna.
Sist men inte minst: en liten uppdatering från snookervärlden. Igår kväll var det sista delen av finalen. Innan de ska börja spela springer en snubbe ner från läktaren, drar av sig kläderna med ett ryck (ni vet som strippor gör) och springer runt bordet utan en tråd på kroppen. Man såg att det inte var hans första nummer som streaker. Vakten var inte det snabbaste jag sett så innan de fick fast honom lade han sig under snookerbordet. Väktarna fick dra allt vad de hade för att få fram honom. Tja, alla ska väl vara bra på något.
Barn: - Ska jag lägga det i papperskorgen?
Jag: - Nej, ställ det på väggen. (?)
Ja, jag har nog varit lite trött idag. Det beror nog på att jag var grymt trött igår. Och på att jag inte kunde somna igår fast jag var grymt trött. Ingen bra combo.
Jag tycker om att jobba på förskola. Barn är så spontana, ärliga och söta. När de vill. Annars kan det bli helt andra bullar.
Det har varit en rätt bra dag. Fast det kändes som hundra bajsblöjor var det bara två. Lilla tjejen som har skrikit så högt att till och med barnen hållit för öronen när hon varit i närheten har blommat ut och nästan börjat gå. Utan att skrika. Och visst blir hjärtat varmt när minstingen börjar vråla, gråta, springa efter mig och ta kramptag i mina byxor när jag ska gå hem för dagen. Mitt svar att han fick vara kvar och leka med den andra fröken dög inte. Funderade starkt på att ta med gullungen hem.
Nackdelen är alla dessa baciller som frodas bland dessa sötnosar. Hur kan något så gulligt innehålla så mycket äckligt? Det känns som att man får ont i halsen av att bara gå innanför dörren. Lägg på ett par nysningar i ansiktet och tjugo snor-torkningar per dag. Och så undrar jag varför jag aldrig blir frisk?
Jag har i alla fall blivit så pass frisk att jag fått tillstånd att träffa Petter igen. Härligt. Nu väntar jag bara på att den sista skiten ska försvinna helt så att jag kan vara med på fotbollsträningarna igen. Man blir ju galen av att bara kolla på hela tiden. Samtidigt som jag inte tänker göra samma misstag igen. Jag har varit med på två ynka träningar (TVÅ! förstår ni?) sedan jag kom hem och efter båda har jag blivit sämre igen. Nästa gång ska jag vara med för att stanna.
Sist men inte minst: en liten uppdatering från snookervärlden. Igår kväll var det sista delen av finalen. Innan de ska börja spela springer en snubbe ner från läktaren, drar av sig kläderna med ett ryck (ni vet som strippor gör) och springer runt bordet utan en tråd på kroppen. Man såg att det inte var hans första nummer som streaker. Vakten var inte det snabbaste jag sett så innan de fick fast honom lade han sig under snookerbordet. Väktarna fick dra allt vad de hade för att få fram honom. Tja, alla ska väl vara bra på något.
Kommentarer
Trackback
