plato.

När jag vaknade igår kände jag mig faktiskt piggare. Fortfarande förkyld, men jag hade ingen feber och var inte lika hängig. Då tog jag tillfället i akt att gå utanför husets dörrar för första gången på - vad som kändes som - länge.
Jag och mamma gav oss av på en liten tur. Först åkte vi och hämtade mitt H&M-paket som har legat ensamt och övergivet i flera dagar för att jag inte har kunnat hämta det. Sedan åkte vi vidare till mormor och morfar för att vattna blommor. Vi konstaterade att målaren som hade målat om nog skulle se sig om efter ett annat yrke. Det var fan det sämsta jag sett. Det var mintgröna droppar på golvet från luckorna - sedan när målar man dem på plats? Han hade även målat listerna utan att tejpa som skydd så att det hade blivit vita penseldrag på golvet. Samma på fönstren. Det var till och med färgkluttar i samma nyans som köksluckorna på de nya tapeterna i andra sidan av rummet. Han kanske tycker att de är gamla och inte ser ordentligt? Idiot. Det han inte tänkte på var att de har en dotter och ett barnbarn som noggrant granskar hans arbete. Eftersom jag vet att mormor och morfar är för snälla av naturen sa jag till dem att de måste ringa och jaga honom tills han kommer och fixar iordning. Och jag hoppas verkligen att han fått klartecken av hyresvärden att golvet också ska bytas. Annars ska jag se till att han får betala ett nytt från egen kassa. Vilket jätte-aber.

Nästa stopp var H&M. Eftersom vi ändå skulle till mataffären kunde vi ju lika gärna gå in där en liten sväng? I just den butiken har jag inte varit sedan jag kom hem. Oj vad mycket fina sommarkläder som har kommit in. Var tvungen att behärska mig för att inte spåra. Lyckades ganska bra tycker jag. Hittade en jättefin klänning som jag ska ha på brorsans student. Ett skärp, en tunika och ett par örhängen som passar till klänningen. Där har vi bara ett litet problem. Eftersom jag inte brukar ha örhängen och inte har haft det på x antal år så måste jag återuppliva mina gamla hål. Som tur är brukar jag komma på det några gånger om året så att det var inte alltför smärtsamt den här gången. Det jobbiga ligger nu i att jag måste ha örhängen i för att de inte ska växa igen. Det känns som att jag gör mig till. Det gillar jag inte. Men det är ju fint på alla andra som har det - skulle tro att det är en vanesak. Blev även glad att mamma köpte kläder till sig själv - något hon unnar sig alldeles för sällan.

Det blev en snabb tur i mataffären också innan vi åkte hem. Konstigt att man kan bli trött av det där lilla. Men det var ju trots allt ganska mycket om man jämför med hur mycket jag gjort de senaste dagarna. Det var så skönt att få gå utanför huset en stund!
På kvällen var det dags för de berömda hamburgarna hos Petters päron. De hade jag hört talas om många gånger! Och de höll förväntningarna. Men det bästa var att få träffa Petter igen. Jag vet, man blir jättelarvig ibland. Det här är ett sånt tillfälle. Det har varit så konstigt sedan vi kom hem. Först är vi med varandra 24/7 i två månader och sedan har vi knappt kunnat ses eftersom jag har varit så mycket sjuk. Inge kul alls! Och när man ses en liten stund vill man bara ses ännu mer. Jag hatar att tänka logiskt för att han inte ska bli sjuk han också, även om jag såklart inte vill att han ska bli det. Lyckades till slut slita mig och skjutsade hem honom. 

När jag skulle åka hem kom jag på att Malte åker ju hem imorgon. Och jag hade ju inte sagt hejdå. Jag körde på överraskningsmetoden och åkte hem till henne. Ringde först för säkerhetsskull. Nej, då satt hon på Tegel med Anna och Sofia. Fast jag egentligen borde åka hem och sova kändes det plötsligt väldigt sorligt. Jag tog bilen till Tegel för att säga byebye vi ses i Bulgis. I värsta fall. Helst innan såklart! Det har varit så kul att ha dig här. Det har känts lite som på den gamla goda tiden. Kommer sakna dig massor Platito! Och det är ju faktiskt bara två månader kvar till Bulgis.