plato.

Trots att jag är mållös fick jag en så stark känsla att jag bara måste skriva något om det här. Om klass 9A. För att vara TV måste jag säga att den här idén var jävligt bra.

Jag har inte sett ett enda avsnitt före idag. Bara gått förbi TVn någon gång när mamma och pappa suttit och tittat. Och ändå satt jag och storbölade idag till det sista avsnittet. Det de sa rörde mig ända in i själen.
Den här klassen var en av Sveriges tio sämsta före höstterminens start. De fick en bunt av landets bästa lärare och skulle bli topp tre i Sverige. I matematik lyckades de bli etta. I hela vårt avlånga land. Och alla i klassen överpresterade sin egen förmåga - jag vågar nästan säga i allt.

Nu kommer vi till det fantastiska i det här. De frågade eleverna vad skillnaden var mot innan. Alla sa att de var mer motiverade nu. För att det fanns de som trodde på dem. Lärarna trodde att de kunde bättre. Och stödde dem. Ingen hade ju någonsin trott förut att de kunde mer än de visade. De visste nog inte ens själva att de kunde mer. Å andra sidan, hur skulle de kunna veta det när ingen sa det till dem?

Klass 9A visade att förutfattade meningar inte är något att ha. Att människan kan så mycket mer om det bara finns någon som tror på en. Allt går bara man vill.