plato.

Jag tänker inte försköna händelsen. Jag var sjukt jävla nervös när jag kom dit och undrade vad som fått mig att anmäla mig från första början. Svaret är förstås att jag trodde att man bara skulle köra teater. Men då är frågan istället vad som fick mig att gå dit trots att jag visste att man skulle sjunga. Det finns bara ett svar på det också. Ibland är jag för envis för mitt eget bästa.

Träffade en tjej från ettan där, snackade lite med henne. Nervositeten steg och jag började komma in i någon form av krampaktigt tillstånd. Den eskalerade när två andra kom dit och sjöng upp själva - asbra förstås. Men vi hade iallfall fått garanterat att vi skulle få sjunga en gång med pianisten innan det var dags att kliva upp inför juryn. Det var ju bra. Förutom att det inte blev så. Jag gick upp, sa vilka låtar jag skulle sjunga och så började han bara spela. Jag visste inte när jag skulle börja. Jag visste inte vilken tonart. Jag visste ingenting. Testade att börja sjunga på "Sånt är livet". Helt fel tonart för mig. Han sänkte och började om. Då hade jag lika mycket panik som Pumba får när han vaknar av att han har ett lejon i ansiktet. Glömde bort texten. Stod stel som en pinne och sneglade på texten på pianot. Det var ju inte så det gick till i mitt huvud innan. Jag låste mig totalt skulle man kunna säga. Fick sjunga en liten bit på "Tänd ett ljus" också. De såg inte så roade ut. Jag tror att det här kan vara hur det känns att dö. Fy fan vad hemskt det var. Varför utsätta sig? Jag förstår mig inte på mig själv ibland.

Efter det körde jag teatergrejen och det gick bra tycker jag. Men jag ville ändå helst sjunka under jorden och försvinna för evigt. De ringde på kvällen och sa att de inte skulle kalla tillbaka mig till söndagen. Det kändes faktiskt helt okej. Jag hade inte räknat med det eftersom det gick som det gick. De sa att de skulle höra av sig om det skulle bli en dansaudition. Det känns lite mer rätt måste jag säga.

Jag är mest jävligt stolt att jag gick dit. Och det är skönt att det är över. Om jag skulle göra om det? Hell no.

Nu sitter jag i Maltes sjukligt sköna soffa i Örebro, segar och tittar på Lejonkungen 3. Återkommer med rapport från helgen!