plato.

Hjulet snurrar men hamstern är död.

Denna bemärkelse dedikerade jag en av våra seminarielärare förra perioden som var så jävla kass. Han kom försent till lektionen, var oföreberedd och kunde därmed inte gå igenom alla svar på frågor vi suttit många, många timmar med att lösa (respekt tack?), ville inte ens gå igenom talen för att det var jobbigt att skriva på tavlan, han vägrade rita diagram för att han var dålig på att rita, började varje mening med "är det nån som inte förstår eller måste jag gå igenom?", lyckades håna mig och få större delen av klassen att skratta åt mig för att jag ställde en fråga alla undrade men ingen ville ställa för att han är den mest opedagogiska männsikan på denna jord... Jag skulle kunna fortsätta en bra stund till. Det är lite skrämmande att man kan känna ett så stort hat mot en person man inte känner. Efter detta pratade vi om honom som Hamstern. Jag och Sandra vägrade gå på hans sista seminarium; gick till hans rum, hämtade våra uppgifter och drog en vals om att vi skulle plugga till tentan i det andra ämnet. Det var den bästa lögn jag någonsin stått för. (Som ni kanske vet kan jag inte ljuga, så Sandra stod för den delen, men jag ser ändå mig själv som medbrottsling.) Vi gick på en annan lärares seminarium och det var som att gå från brinnande helvete till rosa moln ovanför en grön äng. Han hade till och med overhead när han gick igenom svaren. Halleluja.  

Och vart vill jag komma med allt det här? Jo. Första seminariet i stat gick av stapeln idag. Jag hade inte den blekaste om vem vår lärare var, eftersom vi egentligen ville ha en annan vars grupp var full när vi skulle välja. Därför tog vi denna grupp för att om han också skulle vara en hamster skulle vi kunna smita in på den omtalade lärarens seminarium istället eftersom dessa grupper hade samma schema. Börjar komma in i smart-tänket här... Efter ett seminarium kan jag dra följande slutsats: han verkar vara en klippa. Han inledde på första frågan att säga "Man får fråga om man inte förstår, det är det som är meningen här". Vet inte om det är för att vi har haft den förhoppningsvis sämsta läraren som vi blir så glada över alla andra. Det spelar egentligen ingen roll. Jag känner stora förhoppningar om staten (uttalas statten, så konstigt är det inte).
 
Nu tänkte Gud såhär: Okej, vi ger henne en bra seminarielärare den här gången. Men hon kan ju inte få allt. Därför placerar vi Bitter****** i hennes grupp också för att kompensera.
Det här händer inte, säg att det inte händer. Bakgrund: det finns en brud som jag har stört mig på sedan första dagen i aulan. Hon ska kommentera allt, ofta om att hon tycker att föreläsaren faktiskt ska fixa micken, men nu har hon även avancerat till att säga emot lärarnas påståenden. Som om du vet bättre än alla professorer på den här skolan lilla vän? Hon har ett konstant väck i pannan som visar att hon är riktigt sur på allt och alla, tonen när hon pratar är nedlåtande och bitsk. Hon har även huggit av några elever i aulan som inte tyckt som hon (läs bland annat Arvid). Jag har aldrig sett henne på några aktiviter eller fester förrän hon valde att dyka upp på Gasquen. Verkar inte vara typen som har många vänner, vilket för mig inte verkar helt oförklarligt. Men jag kan eller vill inte tycka synd om henne. Vill helst bara vara långt bort från henne. Men - nu har Gud valt att så icke blir fallet. Förmodligen får jag den äran att hon är med i juridikgruppen också.

Jag hoppas att mitt första till och med etthundrasextioelfte intryck av henne har varit fel och att jag inser att hon är en trevlig prick. Men jag har en stark känsla av så inte kommer att bli fallet. Man kan ju inte få allt.

P.S. Hamstern, du tänkte inte på att det var kursutvärdering i slutet va? Synd. D.S.