plato.

Jag blir faktiskt lite trött på svenskarna. Allt ska alltid vara så bra hela tiden. Verka så bra. Som om en fasad gjorde allt så mycket bättre. Det blir väl egentligen bara sämre. Då står man där och ljuger också.

Så: nej, det är faktiskt inte så jävla bra. Och varför det? Jag är inte ledsen. Ingen har varit dum mot mig. Jag är bara helt slut som människa. Jag hinner inte sova, timmarna räcker inte till. Fast det är det enda jag gör från att jag går upp på morgonen till att jag går och lägger mig (för sent, idag igen) så räcker tiden inte till. Och med det menar jag förstås att plugga. Det är helt sjukt. Jag hoppas att det är helt sjukt. För så här kan inte vara i fem år. Det klarar ingen människa. Då dör man.

Nu försöker jag inte förmedla att jag är döende på något sätt. Jag vill inte heller förvandlas till någon form av studie-hypokondriker. Jag vill också påpeka att jag är nybörjare på detta; vet inte riktigt hur man ska lägga upp tentaplugget på bästa sätt. Men nu gör jag mitt bästa och jag ger mig fan på att klara det här. Ett bra betyg i marknadsföring vore trevligt. Ett betyg i mikroekonomi vore trevligt. 

Igår träffade jag Tant Blå på vägen hem. Hon fick nästan se mig gråta när Arvid ringde och sa att kapitel sju visst ingick i marknadsföringen. Och nästan en gång till när hon frågade vad jag gör när jag inte pluggar? För då kom jag på att jag inte gör något annat. Det är det enda jag gör. Hur tragiskt är inte det? Det är intressanta ämnen. Marknadsföringen tycker jag rentav hade varit kul. Om det inte hade varit så att de köttat på med mer och mer saker vi ska göra hela tiden, samtidigt förstås. Nu går det mest ut på att pricka av allt på en lista. Det är synd.

Vad får mig att vilja gå igenom det här? Nästa torsdag är det över. För den här gången. Då har båda tentorna varit och vi har tre hela dagar utan att det finns något som helst att plugga. Förut lät det som ingenting. Nu tycker jag att det låter som en evighet.