Angående dagens halvmara.
I ett till synes svagt ögonblick anmälde jag mig till Stockholm Halvmaraton. Innan vi åkte till Asien snackade Petter om Stockholm maraton 2009. LÅNGT! I Asien handlade diskussionen om halvmaran. Inte lika långt. Men dock jävligt långt. 2,1 mil. Fast det lät så mycket bättre.
Jag resonerade så här: det är en sjukt bra morot för att få bättre kondition. På så sätt gynnar det mig som fotbollsspelare. Det är ju perfekt! Anmälde mig när jag kom hem från Asien. Petter och hans pappa skulle vara med och jag ville inte vara sämre. Sedan undrar jag än idag varför min kära bror Simon anmälde sig. Han har typ inte tränat sedan han slutade på fotboll i åttan eller nåt. Bara fingrarna på tangentbordet, men det kommer man inte 2,1 mil på.
Våren präglades som bekant av kroniskt ont i halsen och snuva. Dessa barn, dessa barn. De bröt ner mig. Blev inte mycket träning. För några veckor sedan sprang jag och Petter cirka 1,2 mil utan att stanna. Efter det var mina ben kokt spagetti, men jag klarade det. Bara nio kilometer kvar då, tänkte jag. Halvuppmuntrande tanke.
Nu har skolan börjat och efter några veckor börjar alla bli sjuka. Trodde jag skulle komma undan nu när jag inte jobbar med snorlobbor hela dagarna! Men icke. Sedan är det klart att tempot och allt festande inte har bidragit i positiv riktning. Fattar idag inte hur jag kom upp ur sängen i måndags. Hostade som en kossa och var full med snuva. Mår mycket bättre i jämförelse, men inte bra. Hostar och snörvlar fortfarande. Alldeles för mycket för att kunna springa 2,1 mil.
Tyvärr. Jag menar det! Visst, jag har inte haft de bästa förutsättningarna inför loppet, men jag hade tänkt springa. Man vill ju testa sina begränsningar. Jag trodde någonstans att jag skulle klara tiden 2 timmar och 45 minuter. Och det är klart att jag skulle vilja säga att jag sprungit halvmaran! Det är grymt bra gjort om man frågar mig.
Jag tittar ut i regnet och tänker på alla som trängs på gatorna. Funderar starkt på att satsa på Halvmaran 2009. Jag skålar på det, men jag lovar inte. (Förklaring: jag och Malte kom en gång på att man kunde skåla på något istället för att lova. Väldigt användbart om man vill erhålla rätten att ångra sig. Att skåla på något betyder typ "ja! det låter kul, det gör vi, men vi bestämmer när vi är nyktra")
Jag resonerade så här: det är en sjukt bra morot för att få bättre kondition. På så sätt gynnar det mig som fotbollsspelare. Det är ju perfekt! Anmälde mig när jag kom hem från Asien. Petter och hans pappa skulle vara med och jag ville inte vara sämre. Sedan undrar jag än idag varför min kära bror Simon anmälde sig. Han har typ inte tränat sedan han slutade på fotboll i åttan eller nåt. Bara fingrarna på tangentbordet, men det kommer man inte 2,1 mil på.
Våren präglades som bekant av kroniskt ont i halsen och snuva. Dessa barn, dessa barn. De bröt ner mig. Blev inte mycket träning. För några veckor sedan sprang jag och Petter cirka 1,2 mil utan att stanna. Efter det var mina ben kokt spagetti, men jag klarade det. Bara nio kilometer kvar då, tänkte jag. Halvuppmuntrande tanke.
Nu har skolan börjat och efter några veckor börjar alla bli sjuka. Trodde jag skulle komma undan nu när jag inte jobbar med snorlobbor hela dagarna! Men icke. Sedan är det klart att tempot och allt festande inte har bidragit i positiv riktning. Fattar idag inte hur jag kom upp ur sängen i måndags. Hostade som en kossa och var full med snuva. Mår mycket bättre i jämförelse, men inte bra. Hostar och snörvlar fortfarande. Alldeles för mycket för att kunna springa 2,1 mil.
Tyvärr. Jag menar det! Visst, jag har inte haft de bästa förutsättningarna inför loppet, men jag hade tänkt springa. Man vill ju testa sina begränsningar. Jag trodde någonstans att jag skulle klara tiden 2 timmar och 45 minuter. Och det är klart att jag skulle vilja säga att jag sprungit halvmaran! Det är grymt bra gjort om man frågar mig.
Jag tittar ut i regnet och tänker på alla som trängs på gatorna. Funderar starkt på att satsa på Halvmaran 2009. Jag skålar på det, men jag lovar inte. (Förklaring: jag och Malte kom en gång på att man kunde skåla på något istället för att lova. Väldigt användbart om man vill erhålla rätten att ångra sig. Att skåla på något betyder typ "ja! det låter kul, det gör vi, men vi bestämmer när vi är nyktra")
Kommentarer
Postat av: Malin
Att skåla på saker är helt klart det bästa fylle-påhittet ever.
Trackback
