plato.

I måndags var det den trettonde april. Och jag tänkte inte ens på det. Kom på det någon gång under kvällen. Förra året var det mycket värre. Men jag tror på något sätt att första året är värst.

För hela året efter krocken så tänkte man på alla högtider som födelsedagar, midsommar, påsk, jul och allt vad det är; undra hur den här dagen skulle varit om inte mamma var här. Eller pappa, eller Simon, eller Marcus. Eller jag. Nu har man genomlevt alla dessa en gång och inser att alla faktiskt är kvar.

Ta vara på livet och visa dem du älskar att du älskar dem. Det har jag lärt mig.
Så till alla mina vänner och min familj: Jag älskar Er. Glöm aldrig det.