plato.

Mitt i förra tentaperioden så tyckte jag att det fick vara nog. Det är så lätt att bara äta en godis här, förtjäna två där. Och tanken på hur gott godiset skulle vara i påskägget om man inte hade ätit godis på en dryg månad lockade. Så jag delade med mig av mina tankar. Sandy och Lisen hakade på. Och Melman. Fast han kunde inte hålla sig så länge från chips och Cocacola. När jag var i Spanien så syndade han/gav upp enligt mig. Nu har han till och med ätit godis på jobbet. Känner mig väldigt sviken... Men på lördag morgon har jag planerat att maxa godis, mums vad gott det ska bli, måste försöka spara lite plats till påskmiddagen hos Farmor och Farfar.

Det har inte varit så jobbigt som man skulle kunna tro. Faktiskt inte. Bara jag har ett mål, så ger jag mig inte. Men ju närmare slutet man kommer, desto hårdare blir det. Och för att testa mig riktigt ordentligt så har jag stått i kassan på jobbet igår och idag. ALLA köper godis. Det är väl klart! Det är ju precis innan påsk. Men det har varit på gränsen till tortyr att se alla de mjuka persikorna, de salta fiskarna och chokladkakorna, sakta åka över bandet och bort, långt bort...

Efter jobbet plågade jag mig själv till max och gick och handlade en massa godis till blivande påskägg. Det skulle vara så lätt att fuska, Melman är inte ens hemma ikväll, bara jag och en påse som jag har gömt för mig själv. Men vet ni - jag skulle ha så dåligt samvete efteråt så det skulle aldrig vara värt det.

Har man lovat så har man. Även om det mest skulle vara sig själv man sviker. Eller är det kanske det värsta sveket?