plato.

Såg just ett avsnitt av Tyra Banks show. Det handlade om skönhetstävlingar för barn. Det var flickor från två år och uppåt. De grät när de gick in i sprayduschen för att bli bruna. En sa att hon inte gillade lösögonfransarna för att ögonen rinner. En tjej sa att hon gillar att vinna pengar. En tjejs favoritmat är varmkorv.

Och så sitter de där pundiga morsorna och farsorna bredvid och säger att det är barnen som vill det. Att det inte är de som gör att de är med och tävlar om vem som är snyggast när de är fem år. En mamma sa att de testade när flickan var två, men att hon började gråta så att de väntade tills hon var fem. Tills hon själv ville. Hon fick bestämma. Vad är det för jävla skitsnack! Inte fan kan de bestämma sånt när de är så små. En morsa jämförde det med vilken idrott som helst. Pyttsan. Visst, vissa barn går säkert på idrotter för att deras föräldrar vill det. Men låt likheterna stanna där. Låt dem vara barn! Det var helt sjukt att se hur de var sminkade, bar lösögonfransar, en lös tandrad för att de inte fick ha ojämna tänder eller gluggar. Det är ju precis så det ska se ut. Fotbollsmål i mitten för att båda framtänderna rykt på samma gång. Det är ju det som är charmen. Jag kan slå vad om att dessa föräldrar inte lyckades själva och därför vill se till att deras små barn blir vackra stjärnor. Jag tycker det är så fruktansvärt hemskt. Och så står mamman där och skriker på sin dotter för att hon inte sträckte på benen tillräckligt. Nej, jag förstår inte grejen. 

Jag kan bara tala för mig själv, men jag tror att om de fick välja själva skulle de små nog hellre vilja springa runt på en lekplats med sin kompisar och skratta och skoja istället för att slungas in i den utseendefixerade vuxenvärlden när de är tre år. Få veta att de duger perfekt som de är. Hur ska de veta det annars?