plato.

Trött-och-skratt-dagen. Föreläsningen var väldigt givande just i det sammanhanget. Jag och Lisen undrade hur det skulle varit om jag inte hade haft någon tumme och försökte anteckna som om vi inte hade någon tumme. Svårt men hyfsat läsbart. Lisen fick veta att ekollon kom från trädet ek och kände sig väldigt upplyst.

Till ett uttryck som jag undrade lite över denna dag. Vi skrev på vårt projektarbete och någon sa att "det känns lite hattigt". Känns lite hattigt. Vad menar man egentligen? Att hatten är kantig och inte mjuk som en text borde vara? Hur vet man att det är en kantig hatt? Det vet man inte. Eller tänker man på fula hattar? Vems hatt är det förresten. En tants basker med obligatorisk snör-bit på toppen kanske. Fast en basker är ju inte riktigt en hatt? I don't get it. Någon som kan förklara detta mysterium?

Jag ska nog gå och knyta mig nu. Det var en hård vecka den här veckan och något säger mig att den här inte blir så mycket bättre eftersom projektet ska in på fredag. Jobbade hela helgen så den försvann ju bara helt. Mitt lag var och spelade student-sm och jag är jätteledsen att jag inte kunde följa med... är ju nästan frisk nu liksom. Och så måste jag ju fylla år på lördag också. Har inte riktigt tid med det just nu! Förstod jag inte det när jag var tvungen att klämma mig ut så att jag skulle fylla år just den här veckan år 2009? Dumt. Jag har på riktigt typ glömt bort/förträngt att jag fyller år. Är det ett ålderstecken att jag inte längre reagerar på det? Förut var det ju typ årets höjdpunkt. Men ja... dubbeltvåa är inte så himla ballt. Ingen större skillnad mot 21 - tror jag - jag vet ju inte än. Jag kommer ihåg att Malte hade värsta åldersnojan när hon fyllde 22. Jag känner inte av det alls. Fast det kanske är för att jag vet att Malte alltid kommer att vara äldre...