plato.

Lång håltimme betydde idag lunchmys med Paulo. Det var länge sedan så det var helt klart uppskattat! Åt en grym pasta på Café NoCo samtidigt som vi satt och småpratade. Om livet. Om obetydliga saker. Om hur man vet att något är rätt. Jag har tänkt på det själv. Är inte rätt ett väldigt abstrakt ord. Finns det ens rätt och fel? Ditt rätt kan vara mitt fel. Och alla dessa tal och formler vi räknar med i statistiken. När man får fram rätt svar känner man bara: yes! Men egentligen, hur vet vi att det är rätt? För att nån gubbe på 1800-talet med långt fult skägg sa att det var så? Hur kan han veta att det är rätt, det kanske är slump? Fast egentligen, tänk vad tråkigt om man visste direkt vad som var rätt och fel. Det är inte lätt. Man blir nästan lite trött av alla dessa reflektioner eftersom man inte direkt kommer fram till något svar. Men visst är det rätt intressant...

Blev fascinerad över hur många mammor med små urgulliga bebisar som också hängde på Café NoCo. Latte-mammor eller vad är det de kallas. Eller är det dem som lämnar in ungarna på dagis och SEN går och fikar? I såna fall gillar jag dem inte. Satt där och log mot alla sötnosar. Och de var så snälla också! Inte en enda skrek. Och gravida kvinnor överallt.

Handels kan ju gå och ta sig med allt vad det innebär. Jag ska vara mammaledig när den underbara stunden är kommen. (Vilket inte är än på några år.)