plato.

Efter seminariet tar jag reflexmässigt upp mobilen och kollar klockan. Nytt meddelande. Sms från Melman. Vad kan han vilja då?

"Du har låst in mig. Jag kommer inte ut!"

Nej men helvete. Det kan bara betyda en sak: jag låste överlåset när han låg och sov. Och svar ja, jag var trött som ett härke på morgonen så det gick väl antagligen av bara farten. Kände mig liiiite dum. Grejen med överlås är ju förstås att man ska kunna låsa upp inifrån. Men. Vi fick byta vårt lås när vi flyttade in, och då passade det bara om man satte det upp och ner (och högg med stamjärn länge. Tack pappa förresten). Som ni smarta varelser har tänkt ut så hamnar då nyckelhålet upp och ner. Det skulle bli massa onödigt jobb om man skulle vända den på insidan också. Det är ju inte så att man skulle låsa om någon var hemma. Varför skulle man göra det?

Tydligen så hände det utan att jag var medveten om det själv. Ringde massa gånger och skickade sms utan att få svar. Han har väl inte brunnit upp? började jag sakta tänka. Det vore inte bra. Änka vid 21 och mitt i all sorg skulle man säkert åka dit för mordbrand... Som tur var hade han varit ute och sprungit med sin pappa. Han hade fått stå på balkongen och veva och skrika som en galning till sin pappa som satt med musik på i bilen och utan telefon. Eller som han sa:
"Annars hade jag väl fått sitta och vänta på brevbäraren."
Fatta chocken för brevbäraren när du stoppat in posten och någon ropar tillbaka, "hjälp...".

Pappa får nog allt komma och hjälpa oss fixa det här. Vore inte så bra om det hände igen.