Femtio/femtio.

Jag var nervös som skit när jag kom hem. Pratade med Malte i telefon, var tvungen att berätta några roliga saker som hände på jobbet. Tänkte sova en stund innan jag skulle spela fotboll med Mikiz och Powells lag. Men så tänkte jag att jag inte skulle kunna somna om jag bara låg och undrade hur det gick på tentan. Så när jag hade Malte på tråden passade jag på att kolla resultatet med mentalt stöd i andra sidan linan. Vågade knappt titta. Var förberedd på ett F.

Och jag grät. Det bara kom, alldeles av sig själv. Glädjetårar. Malte blev lite smått chockad tror jag. Jag hade klarat mig. Det var inget F. Lättnaden var total, jag var nästan i chock. Fattar inte riktigt hur jag lyckades klara mig på kryssfrågorna. Och så kom en ny form av rädsla: tänk om jag har förbrukat all tur redan första året. Vore ju lite snopet. Men lyckan genomsyrade allt, ingen mer EAS i sommar! Jiiiiha! Nu väntar vi bara på marknadsföringen också, den har jag knappt tänkt på. Jag tror verkligen att den ska vara biff, men om man tittar på första marknadsföringskursen så vet man ju inte. Då trodde jag ju att det gick skitbra på tentan, men var en poäng från underkänt. Fast jag tyckte att jag kunde allt. Men det var å andra sidan en jävla skit-tenta. Jag har högre tro på den här.

Mikiz var väldigt nervös, och jag var väldigt taggad. Har inte spelat fotboll på över två veckor! Och inte så här på skoj på väldigt länge. Vi blev åtta personer som kämpade för äran på konstgräset. Jag värmde upp Mikiz genom att visa henne lite knep när man ska passa och skjuta och så. Jag tyckte det var roligt och hon tyckte det var roligt. Bingo. Hon kämpade som ett djur och sprang nog mest av alla. Jag tyckte det var superkul att spela! Vi hade nån "Zlatan Ibrahimovic"-boll som var lätt som en fjäder, inte riktigt vad jag är van vid så en del skott gick ju upp i skyn. Det här får vi göra om! Powell hade tre gratisbiljetter till McFlurry så vid kvart i tio gick vi i rask takt till Mackidonki. Sprang sista biten också, om jag ska vara ärlig (inte Powell han hade för mycket träningsvärk). Vi hann. Det var gott.

Det blev en bra dag mot alla odds.  

 

Kommentarer
Postat av: Lisen

TUR?!?!?! Vad snackar du om? Vi talar om ren skicklighet och talang här...

2009-06-25 @ 19:25:53

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0