plato.

Enligt Lisa fick hon ett sms av mig vid kvart i tolv igår. Minns att jag skickade ett precis innan jag somnade. Klockan ringde 06.15 imorse och jag var redan då osäker på vad jag höll på med när jag klev upp ur sängen. Tentorna närmar sig med stormsteg. Föreläsning vid åtta, fullt ös medvetslös hela dagen för att avsluta med Excelkurs 17-21 drygt. Så nu kom jag hem. Jag är himmelskt trött och ska gå och lägga mig omedelbums efter att jag skrivit ut seminarieuppgifterna till imorn.

När jag stod och väntade på Sandy en morgon började tänka på en sak. Undrar hur det kändes för den sista mammuten? Att leva helt ensam utan någon i sin egen art kvar? Fakta är inte något jag bejakat, de dog säkert samtidigt av en istid eller något, men lek med tanken att de inte gjorde det. Det är svårt att ens försöka fånga upp den där känslan. Tänk er själva om ni var den sista sista sista människan på jorden. Hur konstigt skulle inte det vara?

Samma dag kom jag och tänka på människokroppen. Vad konstig den är egentligen. Tänk på alla (framförallt män) som har en bastant och fast gravid/ölmage och sedan typ inget mer fett på kroppen. Hur kan det bli så? Och vem bestämde att den kulan skulle hamna där fram? Tänk om man istället skulle haft en fettbula på ryggen. Och rumpan fram?

Jag förstår inte. Nu ska jag gå och sova på saken så kanske jag är klokare imorgon. Melman har inte kommit hem från jobbet än så jag får somna ensam. Eller helt ensam är jag ju förstås inte... Jag har ju Bamse, Ior, Mustafa, Lång-Sam, Ägget, Busråttan och Gosråttan.

Så jag är ju inte direkt lika ensam som den sista mammuten i alla fall.